Vi måste sträva efter att verkligen se vännen som den största i vår generation, att faktiskt känna det ”inom förståndet” som om det vore sanningen och inte som det verkar för en persons begär att ta emot. Begäret att ta emot vill alltid må bra och ha det bekvämt och därför förminskar den allting omkring den så att den är på toppen. Det allra viktigaste för den är att härska.

Så att acceptera tanken angående behovet att ta kontakt med vännerna som ett medel för att nå kontakt med Skaparen är enbart möjligt i ”tro ovan förståndet” eftersom vi verkligen inte ser saker som de verkligen är. Det är enbart enligt dessa mindre externa villkor – att personen längtar efter samma mål och är redo att acceptera alla nödvändiga förhållanden för att avancera mot det – som vi börjar relatera till den andra som till en vän, som sättet att nå kontakt med Skaparen.

Enligt dessa externa tecken bestämmer vi oss för att börja arbeta på vår attityd gentemot den personen. Om han är redo att arbeta tillsammans så förbiser vi alla andra krav från våra egon och vi kommer närmare den personen och får kontakt med honom för att verkligen upptäcka kontakten mellan oss, inte bara i ”tro ovan förståndet”.

Till den grad som vi verkligen kommunicerar, närmar vi oss byggandet av det andliga kärl där Skaparen uppenbaras. Kontakten kan vara ”ovan förståndet” då jag inte ser att vännen ”är värd det”, men jag håller fortfarande kontakt med honom. Jag använder det som ett medel, som kallas tiden för förberedelse då jag respekterar vännen, inte för att jag ser honom som stor. Enligt mina sinnen känner jag att jag är större än han, men jag arbetar ovan mina sinnen och håller inte med dem och föreställer mig att vännen är större.

För att förvandlas från ett tillstånd av ”tro ovan förståndet” till ett tillstånd av ”inom förståndet”, vilket innebär att verkligen respektera vännerna, måste jag korrigera mina kärl, min uppfattning. Korrigeringen av kärlen är när vi börjar med att arbeta på kontakterna mellan oss, trots att vi vet motsatsen. Vi etablerar ett samhälle där alla ger varandra intryck av känslan av storheten i gruppen och målet.

Genom att arbeta tillsammans drar vi ljuset som reformerar, och till slut rör vi oss från ”tro ovan förståndet” till ”inom förståndet”, och på så vis fortsätter vi att stiga. De följande nivåerna är givetvis svårare. Först verkade vännerna ganska vanliga, de hade både goda sidor och dåliga sidor. När jag behövde arbeta ovan ”förståndet” kunde jag göra det och acceptera dem som likvärdiga, som partners på den andliga vägen, och även som de största i generationen. Deras mål verkade viktigt, och de verkade fantastiska.

Men sen kom hårdheten av hjärtat och jag började se olika fel i dem, det började bli svårt att acceptera dem som stora och att se Skaparen bakom dem, att värma mig själv åt det faktum att jag inte ägnar någon uppmärksamhet åt någon förutom de vänner som blivit de mest betydelsefulla av alla för mig. Och varje gång blir svårare tills jag klarar av att komma över dessa avbrott och fullfölja min del.

Då blir alla mina ansträngningar att arbeta ”ovan förståndet” och förvandla det till ”inom förståndet”, och bli det rätta kärlet där det första uppenbarandet av attributet av givande tar plats, som innebär att man blir fylld av Skaparens känsla inom sig. Alltså är ”tro ovan förståndet” en gradvis process, när vi stiger från en nivå till nästa, men när vi bygger vårt kärl måste vi sträva efter att ha det inom förståndet så mycket vi kan.

[109091]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.06.03, Rabashs skrfiter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Kommentarer inaktiverade för Från tro till sanningen

Fråga: Vad menas med att vara Skaparens arbetare utan att ställa några krav?

Svar: Anta att du säger:”Jag bryr mig inte om vad jag gör, jag är redo att göra vad som helst, allt från att vara ditt biträde till din chef eller förman, eller till att vara den sista, lägsta, mest avskydde städaren. Jag är redo att jobba för vilken lön som helst, allt från halva kungadömet till inget alls. Jag bryr mig inte om hur behagligt arbetet är, om jag njuter av det, eller om jag blir slagen. Jag är redo att bli slagen varje arbetsdag så länge som du tillåter mig att arbeta för dig. Jag ber dig, ta mig utan några villkor!

Allting beror på din tolerans här, på ditt tålamod, och om du är redo att stå emot obehaget och glädjen, belöningarna och bestraffningarna inräknade. På så vis avancerar du över din ”åsna”, ovan ditt ego som känner om det mår bra eller dåligt, och tar emot halva kungadömet eller motgångar för ett dagsverk. Men människan inom dig är fullständigt hängiven godsägaren. Går du med på att arbeta på detta vis sätt?

Du vill ha sådana förhållanden eftersom det hjälper dig att uppnå den rena intentionen angående godsägaren. Men om du inte hade sådana förutsättningar skulle du inte förstå var du var och om det var egot som motiverade dig, ljög för dig, du är som tjuven som springandes före allihop ropar ”Fånga tjuven!”.

Du vill veta exakt vem som styr dig, och det är enbart möjligt till följd av de skiftande tillstånden. Du kommer inte uppnå någonting genom att enbart känna negativitet; det finns inget ljus utan mörker, och det finns inget mörker utan ljus; du måste känna bägge.

[107682]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.05.17, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Ansökan om att arbeta för Skaparen

Vi samlas för att förenas och att hjälpa varandra att komma över vår egenkärlek. Alla måste tänka på att annullera sitt ego, sluta oroa sig över sin egna tillfredsställelse, och bara sträva efter älska sin nästa när det är möjligt. Med andra ord, under hela kongressen, från denna punkt och framåt, måste vi tänka på att stiga över oss själva och lämna vår egoism. Det är det enda sättet för en person att känna att begäret att skaffa nya egenskaper som kallas begäret att ge.

När egoister som vi förenas och jag ser på de andra, börjar jag inse att det är gjort på ett mycket vist sätt. Väsentligen är det gjort så att jag får hjälp att komma ur det. I verkligheten står inget i mitt personliga liv i vägen för andligheten. Med rätt attityd till min natur kommer jag uppenbara egenskaper i det som hjälper mig uppnå den andliga världen.

Repulsionen jag känner mot andra får jag för att inse hur långt bort jag är från att ha andliga kvaliteter. Dessutom finns avundsjuka inom mig. När jag ser hur andra förenas, och alla försöker komma ur sig själva och komma närmare andra, avundas jag dem. Avund är en stor egoistisk kraft, men den börjar arbeta till min fördel, och hjälper mig att stiga ovan min egoism.

Även ambitionen – mitt begär att vara högre och mer framgångsrik än andra – arbetar till min fördel. Jag ser de andras framgångar och skäms. Jag vill ha det dem har, åtminstone inte hamna efter, och helst överträffa dem. Det visar sig att det inte finns någon del av egoismen som vi inte kan använda oss av för att frigöra oss från egoismen. Detta inre arbete kallas ”hjälp mot en själv”.

Vi måste fördjupa oss i detta arbete med våra vänner, men i själva verket upptäcker vi att det inte finns något i våra liv som vi behöver slåss mot. Att komma över är att i varje ögonblick försöka vara känslig för att vara i rätt riktning. Då kommer vi se att alla vår medfödda egenskaper hjälper oss att uppnå målet på ett korrekt eller ett indirekt sätt.

Det finns ingen anledning att kämpa mot några av våra böjelser. Istället måste vi studera hur naturen behandlar oss. Om vi använder alla våra impulser klokt, kommer vi vara kapabla att bryta oss in i den andliga världen.

[107207]

Från ett samtal om vikten av att samlas, 2013.05.10

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Känslighet istället för krig

Baal Hasulam, Arvut (ömsesidig garanti): ”Och du har bevisligen funnit att givandet av Toran var tvunget att fördröjas tills de kom ut ur Egypten och blev en nation av sig själva, så att alla deras behov tillgodosågs av dem själva, oberoende av andra. Detta kvalificerade dem att ta emot arvut, och sedan gavs de Toran.

Jag behöver ett stort begär att ta emot kallat ”Egypten” och jag måste fatta ett inre beslut. Jag har inte styrkan att förverkliga detta, men jag har styrkan att klargöra och dra slutsatsen att jag vill lämna detta ”Egypten”, att jag måste stiga ovan det.

På ett sätt, känner jag redan att det är möjligt för mig att få hjälp från ovan. Genom mitt klargörande, förstår jag att andligt avancemang inte är något annat än ömsesidig integration mellan alla i ett kärl och dess korrigerande genom ljuset.

Jag skaffar detta ljus. Jag går med på göra allt jag kan. Jag förstår att det är brådskande, nödvändigt, och möjligheten av vad som händer och enbart begär ljuset.

I en sådan omständighet är jag redo att ta emot Toran, det vill säga metoden för korrigeringen. Jag har allt som behövs för detta behov: ett kärl av rätt storlek, brister, nödvändigheter, medvetenhet om nödvändigheten, kontakt, och även en inre kamp med mig själv för eller emot förening.

Jag förstår redan och känner allt detta, jag går med på den andliga vägen och vill ha den. Jag saknar bara ljuset som reformerar. Jag är redo att arbeta med alla dessa komponenter finns i mig och med dem tvinga fram en påverkan av ljuset som reformerar.

Alltså når jag den avgörande punkten: Från min sida, har jag uppnått allt som krävs för en första kontakt, och jag får till slut kontakt med det övre ljuset.

Det är viktigt att komma ihåg här att Skaparen inte är den som accepterar ett beslut att ge mig ljuset som reformerar. Utan det är jag själv som etablerar det. Därför bör man inte räkna med någon snällhet och nåd, som det står skrivet: ”En dåre viker sina händer, och sitter och äter sitt egna kött”. Ingenting bara kommer från ovan – det är just  jag som öppnar alla dörrar.

Även om vi talar om en ömsesidig relation mellan en person och den övre, så är det faktiskt jag som konstruerar den övre. Det övre ljuset befinner sig i absolut vila. Allting beror helt och hållet på mitt kärl, mitt begär. Om jag är redo att öppna valvet, det kranen, då anländer det övre ljuset och utför den nödvändiga handlingen.

Allting beror på en själv, med ens ansträngningar med de primära källorna, med sin lärare, gruppen, med disseminering. Allting börjar från nedan. Om jag har nog med styrka och ett korrekt begär nedan, då kommer han att öppna portarna och aktivera all den andliga kraften från ovan. Grunden för allt är förberedelsen av den lägre delen.
[106734]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.05.05, Ömsesidig garanti

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti, Tora - Kommentarer inaktiverade för Nyckeln till alla lås är begäret

Baal Hasulam, ”Introduktionen till boken Zohar”: Innan man belönas med att vända på  begäret att ta emot i oss, genom Tora och budorden, till  mottagande för att kunna ge, finns emellertid starka lås på portarna in till Skaparen, för då har de den motsatta uppgiften: att driva oss bort från Skaparen. Det är därför krafterna av separation kallas ”lås” eftersom de blockerar portarna för att närma oss, och driver oss från Skaparen.

Men om vi stiger över dem så att de inte berör oss, kyler ned sin kärlek  från våra hjärtan, låsen blir till dörrar, mörkret blir ljus, och bittert blir surt. Över alla lås, tar vi emot en speciell grad i Hans försyn, och de blir till öppningar, grader av avslöjandet av Skaparen.

Vi bör enbart se krafterna som opererar på oss i varje ögonblick av våra liv. Det spelar ingen roll hur de opererar eftersom de alla är menade att fösa oss närmare Skaparen, att avslöja Honom och hålla kvar i Honom.

Om en person arbetar tillsammans med dessa krafter och enbart bryr sig om sina fysiska begär för att hålla sin fysiska kropp vid liv, och ägnar allt annat åt sin själs begär, då inser han genom att försöka klargöra dessa krafter och kritisera dem, att det inte finns någon slump i denna värld och att allting som händer oss är för att man ska kunna hålla fast i Skaparen ännu mer.

Man når en nivå där man hittar sig själv ej mötandes krafterna som separerar en från Skaparen, som är på andra sidan. Men när man hör en inbjudan från Skaparen: ”Kom till Farao!” innebär det att man själv och Skaparen står sida vid sida, gåendes framåt mot Farao tillsammans medan dessa krafter går mot dem. Skaparen säger till en: ”Håll min hand så går vi tillsammans”.

Detta är en mycket viktigt punkt som man måste klargöra i sitt liv, när man klargör var man är i jämförelse med Skaparen och i jämförelse med hindren. Befinner man sig på en annan sida än Skaparen gällande hindren, alltså, orsakar hindren separation från Skaparen? Eller annullerar man sig själv och håller kvar vid Skaparen, och finner sig sen i Hans armar, eller håller Hans hand, likt ett barn bredvid en vuxen, och då möter de tillsammans hindren, som det sägs ”Kom till Farao” .

Då ändras arbetet eftersom man håller kvar i krafterna för att stärka banden mellan dem, att föra samman personen med Skaparen. Det är som hunden som skäller åt ett barn, på så vis tvingar hunden honom att hålla kvar vid sin mor eller far på grund av rädsla. Det innebär, att om man är på samma sida som Skaparen som bjuder en att gå med Honom till Farao, då känns genast dessa krafter som hjälp. Då arbetar Farao för att föra dem närmare, och detta är den stora skillnaden.
[106257]

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.29

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Inre arbete, Kärlek - Kommentarer inaktiverade för Håll min hand

Vi tar emot all den andliga informationen från ovan genom en kedja av kabbalistiska själar. Ordningen av dessa nivåer ändras inte. Det börjar hos Adam HaRishon (den första människan), som var den första att upptäcka den övre kraften. Denna kedja börjar hos honom och stiger som en kona, tills hela mänskligheten är med och uppenbarar Skaparen.

Det är på detta sätt det övre ljuset, den övre visdomen, ljuset som reformerar, höjandet av bön, MAN, och deras svar, MAD, kommer. Allting är styrt och stiger ner enbart genom denna kedja eftersom vi är kopplade till samma system.

Alltså måste vi hålla oss fast vid det andliga arvet som de stora kabbalisterna har lämnat oss och respektera dem som Skaparen – till samma grad och mer. Allra viktigast är att bli häftade vid författarna och böckerna (författarna är källan till ljuset Chochma), och böckerna är deras sätt att kommunicera som de lämnat åt oss.

Om en person i sig själv försöker utveckla en känsla av vikten och värdet av dessa källor, då kommer han helt naturligt att attraheras till dem och komma närmare dem. Han kommer börja respektera dessa stora Kabbalister och kommer skapa band med deras skrifter, och med deras hjälp kommer han att nå samhörighet med Skaparen.
[106176]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.28, Shamati #25

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för En kedja som förser världen med ljus

Allt vårt arbete består i att skaffa egenskaperna av givande ovan egenskaperna av mottagande så att varje ögonblick gör så att jag kan klargöra att allt  som händer inom mig och omkring mig, i alla mina tankar och begär, i hela bilden av verkligheten, enbart kommer från Skaparen. Jag klargör detta trots alla störningsmoment som kommer från världen. Världen visar att en mångfald  olika utomstående faktorer och krafter till synes arbetar där, etablerar min nivå och dess effekt. Men bakom allt detta måste jag se Skaparen.

Det är lättare att göra detta om världen relaterar  till mig vänligt och jag försöker fly från den. Men när jag blivit stark nog, blir jag sänd krafter som verkar goda, och attraherar mig till denna värld. Jag måste kämpa emot och säga att detta är ondska, till och med värre än det som var förut.

Jag behöver åtminstone tacka för all ondska likväl som att vara tacksam för lidandet mer än frestandet som attraherar mig till denna värld. Bakom allt måste jag se att allt styrs av den ende Skaparen, den gode som gör gott.

Detta arbete kallas Skaparens arbete, för att på så vis lär jag mig hur Skaparen relaterar till mig, lär mig sina ”vanor”. Jag upptäcker att Skaparen omger mig med all denna virtuella verkligheten så att jag genom denna värld, ovan denna verklighet, kommer att upptäcka kraften som aktiverar mig och som skapar all verklighet framför mig.

Jag behöver alltid se det som att det är Skaparens finger som riktar mig åt vilket håll jag ska välja, att vara i Klipat Noga, i den mittersta tredjedelen av Tifferet. Med detta inser jag att allting enbart kommer från en källa, från Keter, från solen. Jag måste hålla fast vid honom likt månen, och att reflektera tillbaka det ljus jag mottagit från solen.

Men jag välsignar tillståndet nymåne, som är totalt svart och inte skiner. Det är tillräckligt för mig för att hålla mig kvar i tro ovan förståndet, i givande ovan mottagande. Jag välsignar specifikt denna form, formen som jag strävar efter i mitt arbete.

[106078]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.24, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Den godas natur är att göra gott

I artikeln “Du har begränsat mig bakom och framför” lär vi oss hur ryttaren och hästen rör sig i perfekt samstämmighet. Vi, som all skapelse, spelar rollen som hästen, och ryttaren är Skaparen, som till fullo och helt naturligt styr den. Det finns inte en rörelse som hästen gör utan ryttarens påverkan. Men hästen själv vill följa med ryttaren till följd av sitt begär att förstå och att förutse sin ägares begär till en sådan grad att hästen agerar innan ryttaren influerar den. Detta innebär att vi måste nå en sådan nivå av kontakt med Skaparen, att vi agerar istället för Honom, tänkandes och kännandes i Hans ställe; det är så starkt vi bör vara i kontakt och hålla oss fast vid Honom.

Här når vi nästa nivå, nästa problem:Varför gör vi detta? Vi gör så för att ge Skaparen belåtenhet och inte för att vi ska må bra. Om jag gör saker för mig själv, så skiljer jag mig från Honom på grund av olikheter i attribut. Alltså måste vi tänka på det faktum att vi inte bara vill ha uppenbarelsen av Skaparen,utan vi vill det för att ge Skaparen belåtenhet.

Då börjar vi känna hur Han vill uppenbara sig för oss, för att kunna skänka oss glädje, för att kunna berätta allt för oss, och att dra oss till Hans värld av evighet och helhet. Vår värld, som döljer det, som är mellan oss och Honom, och våra kroppar och allt som omger oss, kommer gradvis försvinna. Då kommer vi enbart att se den enda kraften som styr världen och att vi är i den. Faktiskt börjar även forskarna att prata om detta idag.

Så vi måste börja känna smärta och glädje som ett resultat av vår intention. Varför vill vi avslöja honom, för vår skull eller för Hans skull? Här är det sista arbetet vårt ego måste göra. Ännu en gång kräver vi av Skaparen att ge oss intentionen att allt kommer från Honom och att allt är för Honom. Alla frågor, alla krav, alla begär, böner, alla klagomål, allting är åt Honom.

Försök aldrig hitta den minsta rörelse inom dig. Om det finns ett problem, vänd dig direkt till honom, oavsett vad det är, och arbeta med honom. Om du fokuserar dig själv korrekt med denna kraft, så ser du att allt löser sig. Detta innebär att jag vill avslöja denna kraft för att bara Han finns i världen och enbart så att vi alla kommer att få kontakt med Honom för att bli ”en under Honom”, att förenas som en enda ”häst”.

Vi måste känna glädje för att vara i kontakt med Honom, oavsett om denna kontakt är bra eller dålig. Om jag känner kontakten med Honom med den värsta känslan, så är det ett tecken på att det är ett bra tillstånd, om jag inte kommer ihåg Honom i de bästa känslorna, så är det ett tecken på att det är ett dåligt tillstånd.

Vi måste värdera dessa tillstånd enligt intensiteten av vår kontakt med Skaparen. Då  kommer vi gradvis flytta från känslor i våra begär av mottagande till känslor i begäret av givande. Detta innebär att all vår glädje, all vår längtan, redan är riktad mot Honom för att ge Honom belåtenhet, och sedan börjar vi, i intentionen att ge Honom belåtenhet, ta emot det övre Ljuset som fyller oss. Skaparen i sin helhet träder in i oss och vi börjar känna att vi är en helhet med Honom, som två älskare som förenas.

[105501]

Från den Europeiska kongressen, 2013.03.23, lektion 3

 WMV |  MP3

Kategori: Inre arbete, Kongresser, Kropp och själ, Min likhet med Skaparen - Kommentarer inaktiverade för Förenad med Skaparen

Fråga: Om alla mina tillstånd bestäms av den högre kraften, var är då mitt ansvar för dåliga handlingar?

Svar: Jag kan inte ändra stadiet jag redan är i. Jag förberedde detta tillstånd med Skaparen som hans partner. Jag hade en möjlighet att förbereda mig själv så att tillståndet som närmar mig nu skulle ha manifesterat sig i en bättre form, men jag gjorde inte det.

Det nuvarande stadiet i sig kan inte ändra sig. Det är det naturliga resultatet av alla tidigare förhållanden som jag absolut kunde influera.

Jag kunde ha lagt ett ägg under en höna, jag kunde lagt det i solen, eller så kunde jag ha lagt det i en inkubator och följaktligen kommer jag få resultat som avgör min utvecklingshastighet och min attityd. Allting kommer skilja sig!

Men när jag finner mig i någon situation, så är det redan för sent för att göra något åt det. När jag agerat enligt principen ”om jag inte är för mig själv, vem är det då” och till slut, då jag upptäckt att ”det finns ingen annan än Han” tar jag emot denna utdelning. Jag gör det mesta utav detta och inser att jag från början var tvungen att nå ett tillstånd som detta.

Alltså, om allting redan är etablerat från början, var är då min fria vilja? Men bara efter att ha rättfärdigat mitt nuvarande tillstånd som korrekt och redan etablerat från början, eftersom ”det finns ingen annan än Han”, kan jag avgöra vad jag ska göra sen och säga: ”om inte jag är för mig, vem är det då”.

”Om inte jag är för mig, vem är det då” är perioden då jag agerar och arbetar som om Skaparen är bredvid mig, eftersom jag inte vet var Han är, detta är dolt för mig. Men varför behöver jag agera så här? Om jag gör rätt ansträngning, då kommer jag idealiskt att acceptera hela tillståndet som att det kommer från den högre kraften, från”det finns ingen annan än Han”.

Genom att arbeta så här förbereder jag min perception för kommande tillstånd. Skaparen kan avslöja ett tillstånd för mig idag som verkar hemskt. Men efter den förberedelse som jag gör nu, då jag arbetar efter principen ”om inte jag är för mig vem är det då” accepterar jag detta tillstånd som en manifestation av absolut godhet från Skaparen, som gynnade mig. Detta blir min belöning vid slutet av ”en hel arbetsdag”.
[105435]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.17, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Fri vilja, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Ansvar för vad som kommer ut ur ägget

Fråga: Hur är det möjligt att identifiera var jag agerar själv, och förnekar Skaparens ledarskap?

Svar: Det är möjligt att identifiera denna plats väldigt enkelt. Det är när du är arg och inte går med på det högre styret, är skild från gruppen och från Skaparen.

Om du märker att du i vissa begär och tillstånd inte märker av Skaparens kontroll, även om du vill vara tillgiven den högre övervakaren och avancera, detta innebär att detta begär är skadat och kräver korrektion. Dina känslor kommer inte att ändras förrän du korrigerat dem. Du kan inte säga att allt är okej från början, för målet är att nå förening, bli tillgiven Skaparen. Därför har du inget val; du måste arbeta med alla dessa stadier, begär, och intentionen att nå tillgivenhet genom dem där det förflutna, nuet, och framtiden förenas; du och Skaparen är alltid förenade, i alla handlingar, tankar, och intentioner.

När ett problem upptäcks, måste vi lösa det som om det inte finns någon Skapare. Även om du vet att ”det finns ingen annan än han” så befinner du dig i ett motsatt tillstånd. Du är arg, och ilskan är ett tecken på ego.

Så vad finns det att vara arg över om allt händer enligt det högre styrets vilja? Men trots detta har en person fritt val. Det gör ont att se att det finns sätt att korrigera och undvika lidande av obehagliga tillstånd, att ge Skaparen tillfredsställelse, och ändå gör inte personen detta.

Här blir det en krock mellan principen ”Det finns ingen annan än Han” och ”Du har begränsat mig bakom och framför”,  kontrollen av en kraft ”personens fria vilja” och ”kraften från många styrkor”.

Vi förstår inte detta tills vi når den första uppenbarelsen, mittlinjen, där två olikheter möts. Då förstår vi vad tro ovan förståndet är, där de två motsatserna möts, där plus och minus möts. ”Det finns ingen annan än Han” och ”Om jag inte är för mig själv vem är det då” kompletterar  varandra inom personen angående dåtiden, nuet, och framtiden.

Utan denna sorts kärl av givande kan vi inte sammankoppla de två motsatserna och förstå det högre styrets enighet. Därför föreslår kabbalisterna helt enkelt för oss hur vi bör handla utan gå in för djupt i detaljerade förklaringar. För att kunna förstå dessa förklaringar till en viss grad, måste vi ha korrigerade egenskaper. Allt är etablerat enligt kliet av vår uppfattning. Om personen agerar korrekt, då upptäcks de gradvis inom honom och han är redo att känna och acceptera denna speciella del.

[105039]

Från de första delen av den dagliga kabbalalektionen 2013.04.14, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Om du är arg är det ett tecken på att du inte har rätt