Baal Hasulam, ”Ett budord”: Det finns inget tjänande av Skaparen och hållande av mitzvot (budord) förutom i  Lishma (för hennes namn) – ge belåtenhet åt Skaparen. Ändå, har våra visa män redan introducerat den praktiska delen av att engagera sig i Tora och mitzvot även i Lo lishma (inte för hennes namn), eftersom”man från Lo lishma kommer till Lishma”.

I början kan vi inte bara ”bli” som de högre krafterna. Trots allt är det fullständigt givande, och för att nå samma nivå måste vi ge till den. Som i exemplet med gästen och värden, om jag vill växa upp till det bästa, perfekta tillståndet, då bör jag bli som källan till skapelsen.

Värden är full av givande och kärlek, och om jag vill nå Hans nivå av evighet och perfektion, då måste jag uppnå likhet i form med Honom. Och det innebär att glädja Honom precis som Han glädjer mig. Den kabbalistiska visdomen är menad åt detta ända mål; metoden tillåter, genom ljuset som reformerar, oss att uppnå formlikhet med den övre kraften, Skaparen, genom att dra åt oss kraften som omformar.

Den första och enda mitzva (budord) som garanterar uppnåendet av strävan att nå Lishma, är att ta ansvar för att inte enbart arbeta för sin egen skull, med andra ord, man arbetar strikt enbart för att förtjäna det man behöver. Resten av sin tid arbetar man för att tjäna allmänheten: de förtryckta och varje varelse som är i behov frälsning och hjälp.

Eftersom detta är ”Den första och enda” principen, leta inte efter lösningar någon annanstans för det finns inga andra alternativ. Det är klart och säkert att man först måste se till att sörja för sin existens, och så fort ens basala behov är uppfyllda på alla vis, bör man sätta igång med att ta hand om andras välmående. Detta är den korrekta formen av likhet med Skaparen.

Genom att sörja för sina basala behov förverkligar man sig själv på den stilla, vegetativa, och den animaliska nivån. Vi bör bli som naturen på dessa tre nivåer.

Och den mänskliga nivån som börjat växa ovan den animaliska nivån under, låt oss säga 100 000 år, tillhör inte kroppen; allt finns inombords. Du kommer inte se det med materialistiska ögat, det utvecklas i medvetandet, i den inre utvecklingen. Och personens hela inre värld måste ändras till givandet till de andra.

De tidigare ”naturliga” graderna skiljer sig genom behandlandet av det materiella, metoden för kommunikation. Men den mänskliga nivån är grumlig, förvirrande, och oförståelig för oss. Vad är ”en människa”? Ibland när vi ser på någon, säger vi ”Det här är ingen människa, han agerar som ett djur”. Men överlag har vi inte en entydig definition av tydliga yttre tecken genom vilka vi kan identifiera en sann människa. Hur skiljer han sig från ett djur exakt? Kriterierna är vaga.

Så om vi idag letar efter ett inre uttryck för den mänskliga graden, då kallar vi den så efter sitt framtida tillstånd, efter det mål mot vilket den är inriktad. Detta är den form som måste vändas så att den blir lik Skaparen, och då kommer den att kallas ”människa” (Adam). För tillfället är detta en formell benämning baserad på framtida meriter.

Den första principen längs stigen mot målet är att inte arbeta för sig själv mer än vad som är nödvändigt för att tillfredsställa sina grundläggande behov, och att ta hand om andra i allt övrigt. Denna ribba finns nu framför dig och om du gör så på eget bevåg, då kommer du att uppnå likhet med Skaparen.

Dessutom är det att sörja för sina basala behov också en del av att sörja för andra, förutsatt att man håller den intentionen från den allra första början. Trots allt, ”utkomsten av en handling ligger i dess ursprungliga tanke.”

[117263]

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för En utnämning i förhand

Fråga: Det har blivit klart att disseminering är ett oersättligt verktyg i vår andliga utveckling. Hur kan vi stärka oss själva i det?

Svar: Disseminering är inte bara ett enkelt medel utan grunden för vår andliga utveckling.

För att kunna stärka oss själva i det så bör allt riktas mot det. Det är nödvändigt att prata, diskutera, ta exempel, och komma på kongresserna. I stort, så måste vi göra allt möjligt. Annars blir det ingen utveckling.

Det är på detta sätt egot arbetar på dig. Det önskar missleda dig: ”Det är inget dåligt, sitt på ditt kontor framför datorn, studera för dig själv eller med vännerna. Allting är bra, så som det ska vara”. Detta är totalt fel! Inget kommer att hända. Detta är sättet som du kastas tillbaka på.

[116611]

Från den dagliga kabbalalektionen, 2013.08.25, Frågor och svar med dr Laitman

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Basen för andligt arbete

Fråga: Hur är det möjligt att få känslan att jag genom att samarbeta med en annan person gör Skaparen glad?

Svar: För det behöver vi föreställa oss att vi bakom varje vän, bakom gruppen, finner Skaparen, att ”det inte finns någon annan än Han”, och att alla våra relationer i själva verket är med honom, och inte med någon annan, och att det bara är bilden av världen som förvirrar mig.

Folk sitter framför mig nu. Jag måste i detta känna att jag är kopplad till dem; jag är kopplad till Skaparen. Ju mer jag beter mig mot dem i en renare och mer direkt form, desto starkare upphäver jag mig relativt Skaparen. Å andra sidan, ju mer jag försöker ge till dem på rätt sätt, att bringa dem till det tillståndet, kommer jag att bli mer lik Skaparen. Det vill säga att jag måste relatera till dem antingen som att jag är större än (över) eller mindre än (under), och jag själv återfinns alltid i mitten däremellan.

 

I slutändan, i bägge fallen, är detta min relation till Skaparen. Detta är vad jag fått för att kunna se Hans förhållande till oss genom andra; det är uttänkt på det här viset så att det ska bli lättare för oss att vänja oss vid att arbeta med dem. Allt beror på vår motivation.

[116149]

Från kongressen i Stockholm, ”Glädje i Enhet”, dag ett, 2013.08.30, lektion 2

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Disseminering, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Skaparen i alla föremål i vår värld

Fråga: Om gruppen av 10 inte är tillräckligt förenad, hur är det möjligt att tillsätta mer kontakt i den?

Svar: En grupp av 10 kommer förenas om jag  använder den för att ta över mitt ego.

Generellt måste jag använda hela världen för detta. För världen är skapt för mig: vännerna, gruppen av 10, hela mänskligheten, allt som händer, hela  bilden som mitt medvetande förstår sig på, som är indelad i det vegetativa, animaliska, och människan. All min förståelse av verkligheten är designad så att jag kommer transformera min förståelse av verkligheten till en kraft, till insidan av Skaparen, till ”det finns ingen annan än Han”.

Nu är hela min förståelse av verkligheten i mitt ego indelad i fyra faser av det stilla, det vegetativa, det levande, och det talande, och i miljarder delar, enbart för att mitt begär splittrades. Specifikt så är det denna splittring av världen i separata delar som döljer den enda kraften. Det mest användbara sättet som gör det möjligt för mig att greppa denna kraft är gruppen.

Gruppen bör förenas och ge alla möjligheten att känna en sådan förening, vad kontakt är. Ju mer människor förenas, reser vi oss nivå för nivå. Var och en av nivåerna som vi först förstår oss på är splittrad, fragmenterad, har en trasig form, och efter det för vi det hela till en enda enhet.

Det är så jag avslutar den nuvarande nivån och kan stiga till nästa nivå där jag kan ta emot ett större ego, ännu mer önskan att ta emot. Och då ser jag återigen en förvirrad bild av världen, som är som kaotisk och splittrad från ena ändan till andra, och återigen behöver jag samla och hitta dess delar, och förena dem under principerna ”Israel, Toran, och Skaparen är ett” och ”Det finns ingen annan än Han”, ”Den Gode som gör gott”.

Det är så vi alltid avancerar, steg för steg. Och för att göra denna process lättare för mig själv, hamnar jag i en liten grupp, i en grupp av 10. För i vår grupp finns det 100-tals  personer och det är omöjligt att förenas med allihop, det är som om att du vill förenas med hela världen. Man förstår inte mer än 10 riktiga ”bilder”, det är så vi är konstruerade. Det är ingen slump att räkningen i flera primitiva språk slutar vid 10, och sen kommer bara ”många”.

Men egentligen är detta inte så primitivt, utan en följd av vår förståelse. Faktum är att allt som är mer än 10, oavsett om det är femton eller en miljon, så spelar detta ingen roll för mig, för detta är bortom min förståelse. Till exempel, vi häller i en kopp mer än den kan fylla, det spelar ingen roll hur mycket. Även om vi spillde några droppar eller en kubik meter, så är det ingen skillnad.

Därför delar vi upp vårt samhälle i grupper av tio där det är lättare för individen att inkluderas i miljön, att hänge sig själv åt vännerna, att förbereda sig för att hänge sig åt att bli trogen att hjälpa resten av världen, vilket innebär att vara hängiven de högre krafterna, Skaparen. Angående detta sägs det, ”Jag sitter bland mitt folk”, det är så vi förbereder våra kelim: det är så det uttrycks från den sidan.

Men det betyder inte att jag har tänkt att vi är menade att vara instängda med de 10, och att ignorera resten. Ett sådant tillvägagångssätt är redan en klipa – ett skal. För om jag tidigare var en enkel egoist, vill jag nu vinna nytta med min vilja att ta emot från förbindelsen med de andra, från min hängivelse till dem. Just på detta vis ”suger” krafterna juicerna ur givandet. I detta fall sägs det, ”Skingrandet av de orättfärdiga, bra för dem och bra för världen . Det är bra för dem så att de inte kommer att vara i klipa, och det är bra för världen så att de inte ska komma till hela världen med sin metod.

[115063]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.08.20, samtal om grupperna om tio

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Tior - Kommentarer inaktiverade för Arbete med gruppen av 10 en permanent tröskel av förståelse

Fråga: Hur är detta möjligt att inte fly från det andliga? 

Svar: Den enda handling en människan kan göra är att stärka sig själv i rätt omgivning. Detta är upp till oss. Jag gör det på alla möjliga sätt, det må så vara fysiska, mekaniska, intellektuella, moraliska, eller känslomässiga. Det spelar ingen roll hur. Och om inte, skrik då till Skaparen; detta är bra.

Nu kommer de att visa dig att du kan vistas bland vänner, sitta bland dem, sjunga tillsammans med dem. Då kommer besvikelsen. Därefter kommer du påbörja andra aktiviteter, kanske inte att sjunga, men att studera tillsammans med dem eller inte, eller disseminera tillsammans. Du kommer hela tiden bli besviken. Hela tiden kommer du att känna att detta inte är tillräckligt för att integreras med dem, och så kommer det att vara fram tills du till synes gjort allt, och trots det känner dig tom. Då kommer du börja gapa och ropa, och även med detta kommer du nå ett behov av att integreras med dem, men du kan inte göra det själv, för enbart Skaparen gör detta. Det vill säga, det finns du, de, och Skaparen mellan er. Så enkelt är det, som ett giftermål. Så fungerar det, men gradvis.

Man ser att det i varje distinktion finns ett gradvis ansamlande av negativ potential, till det exploderar, och varje gång det exploderar är det sista tillståndet känslan av fullständig utmattning när ingenting kan hjälpa utom att vända sig till Skaparen. Om du redan har tidigare erfarenhet, då kan du i enlighet med tillstånd av denna typ redan avgöra att det här är ögonblick lämpade för förverkligande.

[114429]

Från kongressen i St. Petersburg, dag tre, lektion 5, 2013.07.12

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Från total hjälplöshet till totalt självförverkligande

Baal Hasulam, Shamati #127, ”Skillnaden mellan kärna, essens, och tillagt överflöd”: … Malchut har inget mer än en punkt, en svart punkt som inte har något vitt i sig.

Och om man accepterar den punkten som kärnan och inte som något överflödigt som man önskar bli av med, utan tvärtom, accepterar den som prydnad kallas det ”en vacker boning i ens hjärta”. Detta är på grund av att man inte fördömer detta slaveri, utan gör det väsentligt för sig. Detta kallas att ”höja Gudomligheten ur stoftet”. Och när någon bär upp basen som det väsentliga kan man aldrig falla från den graden, eftersom det inte finns någon avfärd i essensen.

Och när man tar på sig arbetet som en svart punkt, även i det största mörker i världen, säger den heliga Gudomligheten ”det finns ingenstans du kan gömma dig”.  Alltså, ”Jag är bunden till Honom med en knut,” “och den kommer aldrig tas bort.” På grund av det har man ingen paus i dvekut (vidhäftande).

Om en svart punkt, som kallas punkten i hjärtat, uppenbaras i en, då uppenbaras ingenting mer för en. Resten baseras på ens självupphävelse relativt denna svarta punkt. Ett litet Ljus börjar skina för en, som leker med en runt denna punkt, vilket upplevs som törsten efter att häfta fast vid den övre.

Ljuset kommer stötvis, och orsakar upp- och nedgångar i en, verkar på en, formar olika egenskaper i en både från höger och vänster sida. Efter en viss tid känner man att denna punkt är mycket viktig, att det är viktigt att hålla fast vid den, och att det innebär självupphävelse.

Trots allt är all andlig utveckling baserad på det faktum att man avfärdar hela den värld som Ljuset nu ritar upp för en, från det utrymme i ens begär att njuta som uppenbaras för en som bilder av denna värld där man till synes lever. Det är som en dröm, men det framträder som livet på grund av de bilder som framträder i medvetandet.

Då börjar man förstå att processen man behöver gå igenom är med tro ovan förståndet, det vill säga i givande ovan mottagande, förnuft, förståelse, när närhet värderas högre än något annat. Då börjar man att arbeta metodiskt, steg-för-steg, konstruera det i sig själv, på basis av denna punkt, ens andliga värld ovan alla förutsättningar som Skaparen ger en.

Denna värld är byggd av samma rymd där, före detta, man själv eller andra var härskare, och nu avslöjar man att enbart en högre kraft, med vilken man har ömsesidig kommunikation, härskar i det området. Skaparen arbetar på en hela tiden, sänder olika problem, besvär, men man börjar förstå att enbart genom att tillskriva detta till Skaparen, förutom vilken det inte finns någon annan, och som sänder alla dessa problem med mening för att man ska uppmärksamma Honom. Bara på detta vis kan man vända dåliga händelser till goda händelser, mörker till ljus.

Men, det är under villkoret att man förstår och är tacksam för allt som händer en. Även han, väntar på det tidiga mörkret för att vända det till ljus, tillskriva det till Skaparen, som arrangerade detta med syfte att ge en möjligheten att stiga över sina känslor och rättfärdiga Skaparen, och tacka Honom för alla övningar. Först då kan de bli partners, och man kan häfta vid Skaparen.

Då blir den svarta punkten universums centrum. Universum, de första nio sfirot i förhållande till punkten av Malchut, är just den plats där man gav till Skaparen av egen fri vilja, på grund av sin kärlek. Så bygger man det oändliga universums centrum från den punkt i hjärtat som uppenbarats i en vid början av sin andliga utveckling.

[113555]

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2013.07.31

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Det svarta centret i det oändliga universum

Fråga: Hur kan det att ha en uppgift under en kongress hjälpa mig att utvecklas andligt?

Svar: Alla de som kommer att ha en uppgift måste få en radio och hörlurar så att de samtidigt ska kunna ta del av alla aktiviteter tillsammans med alla andra. Vi måste försöka schemalägga uppgifter under lektioner, frågor och svar, och pauser, men inre under aktiviteter så som workshops. Det bör hela tiden rotera vilka som gör en uppgift.

Fråga: Hur viktigt är det att ha en uppgift?

Svar: Det är faktiskt det viktigaste av allt. När jag gör någonting för samhället spelar det ingen roll hur mycket jag hör, eller om jag är fysiskt inblandad i en aktivitet, för här gör jag det rätta jobbet till 100%.

Därför ger det att ha en fysisk uppgift en väldig skjuts framåt. Det har varit många människor som har kommit till en stor kongress bara för att arbeta, och det var under det arbetet som de plötsligt började känna hur ett gemensamt, delat, ömsesidigt och stort fält trädde fram. Detta är början till att känna Skaparen.

[83976]

Från den virtuella lektionen, 2012.07.15, Kabbalans grunder

 WMV |  MP3 (enbart på ryska)

Kategori: Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för En uppgift under kongressen ger en skjuts framåt

Du anstränger dig som ”en oxe till bördan och en åsna för lasten”, vilket innebär att arbeta utan att känna någon smak i arbetet. Jag läser boken Zohar för att doktorn säger att den fungerar som ett läkemedel som kommer att hjälpa mig att bli frisk.

Vanligtvis är det obehagligt och rätt svårt. Det står i kontrast till mina kroppsliga begär och faller mig inte i smaken, men doktorn har skrivit ett recept och därför gör jag det. Jag önskar inte att jag känner njutning i mitt sinne och hjärta när jag läser Zohar. Även om det ger mig glädje att läsa Zohar, så är det inte för att jag verkar förstå, eller känna, och att jag läser om följetongen i Zohar som en äventyrsbok, och följer resorna som de visa männen gör likt de stora utforskarna som upptäcker nya platser och kontinenter. Jag är glad enbart för att jag accepterar denna läsning som en medicin.

Det är inte läsningen i sig som ger mig glädje, utan processen som jag går igenom. Först följer jag de visas order, vilket innebär att jag böjer mig inför dem. Sedan har jag hört att Skaparen får glädje och njutning. Till slut korrigerar jag mig själv och kommer närmare Skaparen.

Om du fördjupar dig i texten, betyder det att du opererar i dina begär att ta emot genom att försöka fylla dem på något sätt genom ditt egoistiska hjärta och sinne. Men, du berövar då din intensitet i studierna, intensiteten i tillståndet. Men, till slut, kommer saker att vända sig åt andra hållet och det kommer få dig att inse att det är allt du äger. Denna egoistiska sorg kommer visa dig att du har studerat på fel sätt.

Detta tillvägagångssätt är inte 100% korrekt, för hur kan jag förstå boken Zohar när handlingen ska tydas med mitt materialistiska sinne? Det är så vetenskapen fungerar i denna värld, och det kallas ”förnuft”.

Men, den andliga vägen är på en annan nivå. Den är i en nivå, en annan dimension, där dina känslor och ditt förnuft inte har något att hämta. Du kan inte ens föreställa dig vad som finns där. Den är på en helt annorlunda frekvens.Det är som om du tar emot på 100 kilohertz medans någon annan gör det på 100 megahertz. Detta är två helt olika frekvenser; en är lång och en kort. De kan inte kommunicera och kan inte generera några gemensamma former.

Hur kan man prata om en ny värld som man inte ens kan se? Vad kan man hålla fast i? Inget! Men, man fick böcker som man inte kan förstå alls, eller någonsin. Du kommer inte förstå någonting alls tills du når Zohars grad. Denna nivå av Zohar uppnås genom att du byter ut alla dina sinnen och ditt intellekt. Tills dess har du ingen koppling till  ”Torah”, förutom dess unika kvalitet.

[111650]

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.07.02, Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Bön, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Zohar - Kommentarer inaktiverade för En medicin som gör underverk och heter Zohar

Fråga: Efter kongressen försöker vi konstant att hålla kvar vid nivån som vi nådde där trots ett tillägg av aviut (tjockhet eller grovhet) som vi upptäcker i oss nu. Hur är tillståndet som visar sig för oss nu relaterat till processen som vi går igenom?

Svar: Vi kan inte stiga som vi vill eftersom vi inte värderar vår ansträngning, som är vår belöning. Nu, efter kongressen, måste vi vara glada att vi förlorat smaken av enighet och att vi inte känner något begär att förenas. Våra relationer har blivit tråkiga, smaklösa och mörka. Men detta är egentligen fantastiskt eftersom vi nu själva kan försöka fylla tomheten som uppenbaras för oss!

Vi måste se denna möjlighet som en gåva. Det är verkligen en gåva från ovan. Vi ville ge och nu har vi ett tomrum som vi kan fylla! När kommer vi känna ett sådant tomrum igen?

Tillståndet av enighet under kongressen gavs till oss som ett exempel så att vi nu kan göra samma saker själva. Under kongressen fick vi ett ”plus”, så att vi nu, när ”minuset” uppträder, kan göra samma sak. Pluset är ett exempel som kommer från Skaparen. Nu har vi en chans att upprepa hans handling och nå samma resultat.

Pluset står för en stigning och minuset för en nedgång. Skaparen har gett oss ett exempel, han har gett oss känslan, formen, och nu ska vi göra samma sak. Men vi värderar inte denna ansträngning och känner oss inte tacksamma för den, utan snarare förbannar vi Skaparen och motsätter oss det han gjort med oss. Vi negligerar chansen att bli som Honom.

Det är under en nedgång som vi kan dra åt oss det omkringliggande ljuset. Hela problemet är att vi måste göra det, men vi gör det inte.

[113192]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2013.07.25, Baal Hasulams skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Plus och minus efter kongressen

Vi måste hela tiden se vännernas goda exempel framför oss, som ger oss ett exempel på större kraft och engagemang. När jag ser en svag vän, blir jag också svag, även om han är på samma väg som jag. Vi måste komma överens om att vi arbetar tillsammans och stärker varandra.

Att bara se svaga människor, även i vår grupp, skadar oss bara eftersom det gör oss svagare genom att sätta ett dåligt exempel. Jag ser på vännen och jag börjar också tänka att jag kan studera mindre och inte komma till lektionen varje dag.

Så jag måste se en brinnande eld i var och en. Gruppen måste kräva detta från varenda medlem. Ingen kan bara förbli vid sidan och tyst studera i ett hörn. Alla måste vara ett exempel för de andra. Jag måste känna att jag från alla tar emot vibrationer av att längta efter målet, hur det dagligen sker nya förändringar i dem avseende Skaparen och omgivningen, så att jag kommer att uppleva det som att jag sackar efter de andra som går framåt så fort, och dras med av dem, och så att jag rent egoistiskt kommer att bli avundsjuk på deras framgång utan att kunna lugna ner mig. Men om de inte förser mig med allt detta, behöver jag inte en sådan grupp.

[109936]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.06.10, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Avsaknaden av ett gott exempel är ett dåligt exempel