Fråga: Hur kan jag beveka mitt hjärta?

Svar: Du kan göra det genom att arbeta i gruppen, genom exemplen vi visar varandra och genom Ljuset som vi vill attrahera under studierna. Det finns inga andra tillvägagånssätt. Leta inte efter andligt framsteg där de inte går att finna: i psykologi, andra metoder eller vetenskaper. Hela arbetet uförs i gruppen.

 Det finns vänner, och det finns studier. Ju mer vi iakttar kabbalisternas råd, desto fler tillångar samlar vi på oss. Det finns inget sätt att fly undan platsen för splittringen, platsen för vår förening. Genom att lokalisera den avslöjar vi till fullo djupet av det andliga systemets splittring som existerar endast mellan oss. Det är också här, mellan oss, som vi måste upptäcka enighet, livets ande, glädje, och strävan efter målet.

 Det finns inga andra platser att leta på. Nyckeln finns i vårt ömsesidiga stöd. Jag måste lära mig av de andras exempel och visa dem exempel i utbyte. Vi måste läsa om det tillsammans. Genom att distrahera oss själva och leta efter andra recept än de som kabbalisterna har lämnat åt oss, kommer vi bara förvirra oss själva mer. Det finns inga andra tillvägagångssätt än böckerna, läraren, och vännerna.

 Tillsammans måste vi leta efter tillfället att uppdaga vår samhörighet eller avsaknaden därav, för att avslöja den ömsesidiga garantin, energin, det ömsesidiga stödet, och Skaparen ibland oss. Om vi fokuserar allt vårt arbete och fixerar oss själva endast till denna plats, kommer vi att uppnå resultatet mycket snabbt. Antingen kapitulerar vi och retirerar, eller så tar vi oss äntligen igenom denna trånga passage och når målet.

 Från första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-09-26. ”They Helped Everyone His Friend”

Alla våra kroppsliga egenskaper är relaterade till den animala nivån av existensen, men vi måste bygga en människa inom oss, vilket betyder att bli ”lik Skaparen” (Adam) och existera i givande. Givande kan dock bara realiseras i gruppen, i kärlek till vänner, med syfte att nå Skaparen. Genom våra förhållanden med varandra skapar vi ett begär som liknar Skaparen: platsen där Skaparen upptäcks.

 Våra personliga kvaliteter och egenskaper som är inbegripna i vår kroppsliga form har alltså ingen koppling till andlighet. När det gäller andlighet arbetar jag endast med punkten i mitt hjärta och jag bör bortse från resten av mina ”jordliga” egenskaper. Genom dem kan jag inte lyckas i mitt sökande efter Skaparen för de kommer i andra hand och jag strävar efter att arbeta ovan dem och alltid föredra givande framför mottagande, ”tillförsikt över förnuft”.

 Essensen är punkten i hjärtat. Jag måste förmedla den med andra, med vännerna. Jag måste göra det rätta beslutet och bestämma att jag vill nå framgång, inte i den materiella världen, utan i enigheten mellan punkterna i hjärtana. Detta platsen där Skaparen upptäcks, så snart den börjar likna Skaparen till någon liten grad.

 Jag måste stjändigt begrunda denna fråga. Endast detta avgör hur framgångsrikt mitt andliga avancemang är.

 Denna punkt är därför ansedd som Början på Förändring (Rosh Hashanah). Den är beslutet som alltid bör markera en ny början.

 Banan vi rör oss i består i själva verket av ett flertal punkter. En andlig väg är en serie av punkter och var och en av dem gör ett ryck, har ett glapp i rörelsen med den föregående och den följande punkten. De bildar således en enda andlig linje i form av en bana.

 För att kunna fortsätta röra mig framåt med de andra, i samma riktning, i varje punkt i banan, måste jag vara totalt motsatt det tidigare och det framtida existensiella tillståndet. Bara då kan vi ansluta till denna linje, i banan.

 Därför måste jag i varje punkt, i varje ögonblick i mitt liv, ta beslutet om Början på Förändring inom mig.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-09-08, artikeln ”Rosh Hashanah”.

En fråga jag fick: Kan en person som har en korrekt avsikt påverka en hel grupp som läser Zohar utan någon avsikt?

Mitt svar: När vi läser Zohar tillsammans strävar vi efter att förenas. Vi samlas i en grupp för att det inte ska finnas några skillnader mellan en erfaren student och en nybörjare, en framstående eller inte. Tillsammans i en grupp är vi alla lika.

Var och en av oss må vara i ett visst tillstånd: en började just och förstår ännu inte riktigt var han befinner sig, medan en annan har studerat Zohar en längre tid och redan har uppnått en viss bild från den. Ändå genomgår båda olika tillstånd. Idag kanske en av dem känner sig särskilt inkopplad och inspirerad, men det finns tider då han inte kan tuna in alls, som om han vore medvetslös. Det må vara så att det igår rådde stor klarhet, men att människan idag är oförmögen att samla sina tankar.

Därför beror allt på den kollektiva massan av de som studerar tillsammans, och hur väl, genom en gemensam ansträngning, de kan känna att denna massa innehåller var och en av dem inom sig. Det visar sig att de som är skärpta idag hjälper de som nu är livlösa. Dessutom får båda nytta av varandra.

Det är faktiskt så att den människa som nu känner sig inspirerad saknar det egoistiska begärets kraft (aviut), men får det från de som nu befinner sig i ett dött tillstånd och vice versa. På så vis hjälper vi, när det finns en stor inspiration och aviut samtidigt, varandra att få tillfälle att avancera. När vi för båda samman fungerar det därför och ger goda resultat. Å andra sidan, om bara de som brinner av inspiration skulle komma för att studera idag, medan de som känner sig livlösa skulle stanna i sängen, skulle vi inte uppnå någonting. Vi skulle inte ha en tillräcklig kraft hos det egoistiska begäret för att avancera.

Vårt starka begär attraherar Ljuset som omformar. Vi brinner med begäret att ta emot det och det kommer. Så var kommer Ljuset in? Var är ditt egoistiska begär som det kan påverka? När flera ”döda” vänner sitter bredvid dig påverkar Ljuset dem och skänker dem nytt liv. Imorgon kommer ni att byta platser och allt kommer att gå åt det andra hållet.

Vi uppfattar inte gruppens unika potential till fullo. Utan den är andlig utveckling omöjlig.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 16.07.2010 om Zohar.

Video |  MP3

Det finns två krafter i naturen: mottagande och givande. Dessa två krafter målar bilder på vår vilja att njuta, likt på en datorskärm. De projicerar en bild av världen som består av mig och allt runt om mig. Som Baal HaSulam skriver finns det en skärm i den bakre delen av vår hjärna, genom vilken vi uppfattar en bild av världen.

Denna bild skapas med hjälp av två krafter: en mottagande kraft (vänster) och en skänkande kraft (höger). Kombinationen av båda dessa krafter på min egoistiska materia målar upp hela bilden av verkligheten för mig. Jag känner det, jag ser en bild, och det verkar för mig som om denna bild, denna verklighet, existerar utanför mig. Jag själv projicerar min inre bild framför mig. Det är så jag ”ser världen”. Det är som om jag plockar fram den inifrån mig själv och projicerar den utanför.

Varför är jag byggd på detta vis? Varför ser jag min inre värld i en yttre form? Det är för att vi ska kunna behandla den egoistiskt med försumman och fientlighet. Därigenom får vi en möjlighet att studera vår inre värld och att korrigera oss själva.

Om jag kände den som om den var inuti mig skulle jag aldrig kunna korrigera mig eftersom jag skulle relatera till allt på ett positivt sätt med godhet, men helt och hållet på ett egoistiskt sätt. Men eftersom mitt ego nu kommer ut på utsidan och jag upplever det som främmande, relaterar jag till mitt ”externa jag” som till en främling, egoistiskt på ett negativt sätt, snarare än positivt och som om det vore min inre del. Därmed har jag en möjlighet att förstå vad ”extern” och ”intern” betyder för mig.

Världen delades upp i två delar: jag och de andra. Jag kan inte övertyga mig själv om att någonting som finns på utsidan är mitt eget. Jag ges en möjlighet att se min inre essens i en yttre bild: ”Kom och se vem du är och hur du behandlar dem runt om dig. Det är så här du är på insidan.” Du säger ”Titta hur ful den här är, hur lat den här är, hur korkad en annan är! Jag hatar dem så mycket!” Samtidigt är alla dessa kvaliteter dina och inte någon annans.

Dessa uppenbarelser hjälper mig. Annars skulle jag aldrig kunna relatera till dem, att fullkomligt uppenbara den ”onda böjelsen” (det egoistiska begäret, hatet av alla) för att senare förstå att detta är mina inre kvaliteter som projiceras på utsidan.

Då börjar jag förstå hur Skaparen hjälper mig genom att ge mig en sådan verklighetsperception: att se min insida på utsidan. Jag börjar förstå hur mycket detta hjälper mig, och att jag utan detta skulle vara fullkomligt inlåst i mig själv och aldrig skulle kunna förstå vad ”jaget” är. Samtidigt finns det någonting här, ”någonting i mig som jag inte anser vara jag”.

Därför går hela vårt arbete ut på att förena vårt inre jag med vårt yttre jag, med världen på utsidan, och särskilt med gruppen. Vi kan öva med gruppen. Jag ser trots allt, när jag börjar arbeta med gruppen och försöka behandla vännerna som mig själv, att jag är oförmögen att förenas oavsett hur mycket jag försöker övertyga mig själv om att allt detta utanför mig också är jag. Jag kan inte ens behandla en liten del av mänskligheten, gruppen, vars mål är nära mitt eget, som mig själv. Jag kan inte relatera till det över mitt egoistiska medvetande.

I detta hänseende börjar jag se denna egoism som någonting som skapats artificiellt av Skaparen, särskilt för dess upphävelse. Men jag kan inte göra detta själv; jag kan bara vilja det och be Skaparen att min egoism ska försvinna. Varför ska jag fråga? För att få en förbindelse med Skaparen!

”Hur kan det vara så?” Förstå att de är du! Behandla dem med kärlek, eftersom de är delar av din själ!

”Men jag kan inte!” De är dina vänner, dina grannar. De går mot samma mål som du! Vad är det i slutändan som separerar er?

”Sönderfallets kraft separerar oss. Skaparen placerade den som ett hinder, och jag kan inte komma över den.” Då frågar du efter att korrigera just detta. Du frågar efter korrigering och att hela världen ska införlivas i dig själv.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 24.06.2010, om Zohar.

Video |  MP3

En fråga jag fick: Vem är vår ”Övre” i det andliga?

Mitt svar: Vi vet inte det. Vi existerar blott som en punkt, en droppe säd, ett andligt reshima (minne, gen) i den Övres livmoder. Förutom detta reshima har vi ingenting!

I själva verket har vår materiella kropp, vårt medvetande och våra känslor ingenting att göra med den andliga världen och kan inte tränga in i den. I den andliga världen finns bara den Övres (Malchut av oändlighetens) livmoder, och vi i den. Och var och en av oss är ett reshima (0/1, shoresh aviut/aleph hitlabshut), eller med andra ord, en punkt i hjärtat.

Vår uppgift, som punkt i hjärtat, är att försöka klamra oss fast vid den andliga livmoderns vägg! Med början i de tre dagar under vilka säden absorberas är embryots (vårt) största problem att fästa sig vid livmoderns vägg. Att fästa sig vid livmodern är att etablera den allra första kontakten med den Övre.

För att göra detta, måste vi upphäva oss själva inför den Övre. Men var är denna Övre, denna livmoderns vägg? Vad är den egentligen? Den Övre är den kabbalistiska gruppen, min miljö! Det är så här den Övre uppenbarar Skaparen för mig.

Därmed finns gruppen, och jag som trots alla hinder håller mig fast vid den. Jag accepterar hela kraften hos gruppens önskan att skänka, och jag är redo att ta in allt genom att upphäva mig själv inför dem.

När jag fäster mig vid gruppen börjar min aviut, som är styrkan hos min vilja att skänka, att växa och orsaka obehagliga känslor i mig: besvikelse, förstorad egoism, och hjärtats sorg. Men jag måste gå ännu djupare in, som en igel, och klamra mig fast vid gruppen som är ”livmoderns vägg”.

Då kommer den första förbindelsen mellan oss att visa sig, inte genom en punkt, utan genom ett rör där ”blod” kommer att börja flöda in i mig. Denna förbindelse är, än så länge, på den icke-levande nivån (heb: ”dam” – blod, från ”domem” – icke-levande), men jag kommer ändå redan att ta emot andlig näring från den Övre.

Allt detta sker genom min förbindelse med gruppen. Det finns ingen annan ”vägg” genom vilken jag kan komma in i den andliga världen!

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 24.06.2010, om förordet till Sulamkommentaren, stycke 73.

Video | MP3