En fråga jag fick: Du har upprepade gånger talat om vår tendens att springa ifrån andligheten långt innan man faktiskt närmar sig den. Med andra ord, vår egoism drar oss bort från de andliga tillstånden genom att ta ett antal steg tillbaka. Hur kan vi undvika att göra fel och kämpa mot egot?

Mitt svar: Du måste förbereda dig i förväg. När det redan sker, hjälper ingenting. Egot tricksar och lockar ändå. Du måste säkra dig själv i förväg, ständigt. Det liknar en bergsbestigare som är bunden till en person, och den personen är knuten till en annan person, och så vidare. Denna ömsesidiga sammankoppling är nödvändig.

På vår väg kan människan förlora greppet på någon sekund. Utan denna koppling till de andra, faller man ned i en klyfta och måste sedan klättra upp tillbaka. Ett helt liv kan slösas bort på detta. Det är därför man kan riskera att inte uppnå andligheten eller avancera genom de 125 andliga graderna inom sin livstid.

Allt är ordnat på ett mycket exakt, logiskt och korrekt sätt. Det är naturens lag. Det finns ingen bortskämdhet från Skaparens sida, där han säger ”Åh, du är så liten, jag älskar dig, jag kommer att göra allt för dig …” Nej, detta finns inte. Kraften av skänkande och kraften av mottagande står i opposition till varandra. Man måste hitta rätt samband mellan dem och agera exakt. Detta är en lag.

Det är inte som i vår värld, där vi justeras på något sätt och skapar onaturliga förutsättningar för oss själva. Det finns ingen barmhärtighet i naturen beroende på vår förståelse av denna term. Vår förståelse av barmhärtighet är att ta emot det vi inte förtjänar. Detta är dock felaktigt. Varför ska det vara så? Är det för att du är så vacker?

Om vi hade förstått naturens väsen och hur vi bör uppföra oss med hänsyn till den, skulle vi verkligen lyckas. Vi skulle rättfärdiga Skaparens beteende i stället för att förvänta barmhärtighet. Vi bör studera naturens lagar och utföra dem korrekt inom oss själva. Då kommer det inte bli några problem. Vi kommer då få se hur perfekt och evig den är och att bli som den.

Fråga (fortsättning): Så vad är lösningen? Hur kan man förbereda sig i förväg?

Mitt svar: Bara genom att vara ansluten till andra. Detta villkor har överlåtits till oss. Endast ett tillstånd av ömsesidiga garantier kan hjälpa till. Det är precis som bergsklättrare. Bara du och jag tillsammans kan nå målet. Med andra ord, jag måste tänka på dig och mig som lika. Jag måste bry mig om för var och en av dina handlingar precis som jag gör med mina egna.

Fråga (fortsättning): Med bergsbestigare är det uppenbart: om någon faller, är det möjligt att faktiskt se det. Men här är det annorlunda. Man återvänder till det smakfulla i denna värld hela tiden, och det gör en lycklig.

Mitt svar: Detta faller också inom ramen för samma program för en ömsesidig garanti, ett ömsesidigt förverkligande av att avancera i detta tillstånd, och behovet av att hålla i varandra. Vi måste inse detta.

Människan bör bry sig om vad som händer med andra, eftersom hon annars inte kommer att nå målet. Sedan, under inflytande av det Övre ljuset , skaffar du dig en sådan känsla med tanke på dem att de blir viktigare än du. Precis som i vår värld, när du börjar ta hand om någon annans barn, blir detta barn så viktigt för dig och du börjar älska det. Detta är det Övre Ljusets påverkan.

Prova det, så får du se.

Kategori: Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Är jag ensam ett ögonblick, utan gruppens stöd, faller jag genast. Ensam kan jag inte greppa det andliga, Skaparen, eller givande. Antingen är jag i mitt andliga kärl  medan jag  är knuten till de andra och får stöd av dem, eller så är jag utanför det. Så fort jag förlorar de andras stöd faller jag.

Man kan inte göra framsteg eller åstadkomma någonting på egen hand. Man kommer inte kunna hålla sig kvar i det andliga ens för en sekund. Om en person tror att han kan göra framsteg på egen hand genom att läsa kabbalaböcker och utföra vissa handlingar och hålla sig på den andliga vägen, då är det självbedrägeri. Då ljuger man för sig själv och hoppas endast förgäves på framsteg. Utan deltagande och bindning med gruppen, kallat den ömsesidiga garantin, har vi ingen chans att vara i det andliga ens för ett ögonblick.

Dessutom, att vara närvarande i en andlig miljö innebär inte att vara i den fysiskt. Vad som betyder något är hur starkt en person åtrår miljöns påverkan över honom, eftersom detta vittnar om hans åtrå att sätta sig själv uder påverkan av Skaparens Övre Kraft. Men om någon endast läser kabbalistiska texter i ensamhet kommer han inte att vara under Skaparens inflytande eftersom allt man läser passerar genom ens egoistiska filter. Man kommer att uppfatta boken efter hur man själv förstår, känner och önskar se den.

Alltså är jag under Skaparens inflytande endast om det jag läser kommer till mig genom gruppen. Skaparen, eller ljuset ”bor bland hans folk”, alltså inom gruppen, sammanslutningen av själar.

Individuellt har vi inte en chans att göra andliga framsteg. Vi måste förstå till fullo att det enda instrument vi har för att avtäcka Skaparen är vår enighet.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-06-06, Artikeln “Concerning the Importance of Society”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Grupp, Inre arbete, Zohar - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp - Inga kommentarer →