Zohar, kapitel ”Shemot (Exodus),” Punkt 250: Av rädsla för att de skulle blanda stammarna med resten av nationerna … förde han dem i exil till Egypten, som var stolt och föraktade och avskydde Israel. Och de var där fram till amoréernas missgärningar hade kommit till ända och de kom till sitt eget land, för där fanns det inte länge rädsla för att de skulle blanda sig med resten av nationerna.

Hur kan vi dra oss närmare det önskade tillståndet medan vi bygger mittlinjen inom oss själva? Den mellersta linjen, vilken är vår likhet med Ljuset, till Den som utgiver sig eller till Skaparen uppkommer just på grund av det stadium som kallas ”den egyptiska exilen” som blir uppenbarat inom oss.

Min egoistiska önskan blir så stor att jag känner att jag är inlåst i den och att den kontrollerar mig. Då börjar jag urskilja mellan mig och min natur, mellan mig och min egoism, eller mellan mig själv och mina egenskaper.

Jag vill ändra min egenskaper, men jag är inte förmögen till att klara av det. Jag ser att de skadar mig, jag inser att jag förstör mig själv, mitt liv, livet för dem som står mig nära, och hela världen. Jag sätter mig själv och alla andra i fara eftersom jag existerar i denna oändligt växande egoism som jag inte kan tämja. Ändå kan jag inte göra någonting med den.

Då kommer det ett tillstånd där en person börjar inse att den kraft som agerar i honom är en främmande kraft. Han identifierar inte sig med den längre. Han börjar uppfatta det som sin bittra fiende. Detta kallas ”Nu fick Egypten en ny kung” (Andra Moseboken, 1:8). En person börjar känna att en nytt välde har uppenbarats, och att detta inte är han men att någon annan sätter upp allt detta för honom. Det kan vara naturen eller Skaparen, men det är inte han. Han vet inte hur man kan frigöra sig från det.

Som från sidan, ser en person nu sin önskan att ta emot njutning som något främmande för honom. Han börjar urskilja Skaparen som den som organiserar allt detta för honom. Han har redan samma attityd både till Farao och Skaparen.

Han upplever då en inre splittring, insikten att det finns Övre kraft som bestämmer allt som händer med honom. Men denna uppenbarelse sker inte på egen hand, men först efter flera timmars studier, förening med vänner i gruppen och arbete för spridning i vilket person är praktiskt engagerad i kabbalas visdom.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Helger, Zohar - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

I varje nivå finns två linjer: Skaparen och det skapade, eller utgivande och mottagande. Dessa två linjer är mitt emot varandra, det finns absolut ingen koppling mellan dem. Dessutom, ju mer vi avancerar, desto mer går dessa linjer isär. Den mellersta linjen som går mellan dem är inte precis en kontaktpunkt. Dessa två linjer löper hela vägen ner, medan mittlinjen börjar ovanför, i den övre nivån.

Jag kommer aldrig kunna förena dessa två linjer i mitt nuvarande tillstånd, utan endast om jag ansluter mig till Den Övre genom att annulera mig själv inför honom och stiga till nästa grad. När jag väl är där, kommer de två linjer som jag kände på min tidigare nivå förenas till en. De är inte längre motsatta varandra, även om de dessförinnan var motpoler.

Den mellersta raden ligger alltid ovanför de andra två och den uppnås genom att resa sig över förnuftet , det är definitionen på den ”nästa graden”. Där försvinner motsägelserna.

Dessa motsägelser är oss givna utifrån en avsikt. Eftersom vi inte kan hantera dem, tvingas vi av motsägelserna att stiga uppåt.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Zohar - Inga kommentarer →

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Perception - Inga kommentarer →

När vi läser Zohar, vi måste koppla ihop allt som finns till en verklighet som redan existerar i vår själ. Själen är vad vi kallar Malchut i den Oändliga världen (Atzilut), dvs alla världar införlivade tillsammans, ”jag” eller ”hela världen och jag”. Allt detta tillhör min själ eftersom min själ är ett verktyg för perception.

Vem är skaparen? Det är den inre kraft som verkar inom min själ, det är orsaken till min existens, orsaken som tvingar mig att fortsätta söka universum och Skaparen som källan till mitt liv.

Zohar berättar om själen och dess olika delar samt de tillstånd och processer den går igenom. På grund av min önskan att lära mer om själens tillstånd och processer, uppenbaras själen, och jag hittar de medel för perception med vilka jag uppfattar den verkliga världen jag lever i, men som hittills varit dold för mig. Kabbala kallas en ”dold” visdom eftersom det är studiet av det dolda världen och processen att uppenbara den.

Förutom att studera kabbala, är den grupp som är given oss en hjälp att uppenbara denna värld. De delar av verkligheten, som jag kallar ”kabbalagruppen” eller mina ”med-grupp-medlemmar” kan hjälpa mig med den uppgiften. De är de aktiva delarna av verkligheten, de enda aktiva delarna av verkligheten. Jag kan känna gruppen och önskar liera den till mig. Tillsammans med dem kan jag arbeta för att föra dem närmare mig.

Jag kan inte arbeta med resten av verkligheten på detta sätt eftersom jag inte känner samma typ av gensvar som jag kan få från gruppen. Dessa aktiva delar av verkligheten har jag fått av Skaparen, så att genom att arbeta igenom dem jag kan ta mig närmare resten av verkligheten som delar av min egen själ.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Zohar - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Boken Zohar, kapitel ”VaYaera (And The Lord Appeared)), Punkt 258: Den Din (dom) som Skaparen verkställde genom syndafloden och den Din i Sodom var båda helvetets Dinim, eftersom de onda i helvetet straffades genom vatten och av eld.

Punkt 259: Sodom dömdes genom helvetets dom, som det står skrivet: ”Herren sprutade svavel och eld över Sodom och Gomorra från himlen.” En dömdes genom vatten, den andra dömdes med eld och båda är de straff från helvetet. Och de onda i helvetet är dömda genom dessa två , för det finns ett helvete av snö, som är vatten, och det finns ett helvetet av eld.

Vi måste förstå att vi gör alla omdömen inom oss, medan verkligheten själv inte förändras. Även nu är jag i den oändliga världen och ingenting kan någonsin ändra på den existerande verkligheten. Det enda som ändras är min egen uppfattning, känsla, medvetenhet, förståelse och värdering. Dessa förändringar är vad jag känner.

Det står skrivet, ”Varje person dömer utifrån sina egna brister.” Med andra ord, jag föreställer mig en bild inom mig utifrån min uppfattning av den oändliga världen. Detta är anledningen till att himmel och helvete, gott och ont, eldens och vattnets domar utgör olika nivåer i min attityd gentemot en statisk och oföränderlig bild. Det står skrivet: ”jag har inte ändrat min HaVaYaH.”

Vi målar vår egen verklighet inom oss själva genom vår attityd till ett konstant tillstånd. Allt beror på våra kvaliteter, perception och omdömen av den oändliga världen, Skaparen, Ljuset, det absoluta utgivandet.

Himlen, helvetet, och olika typer av värderingar är alla tillstånd som jag uppenbarar inuti mig själv. Ingenting förändras på utsidan. Allt avgörs utifrån den förändring som sker i mitt medvetande och min vision. Med andra ord beror allt på mig och mina inre värderingar, kvaliteter och fundament.

Härav följer att allt beror på utbildning och ett samhälle som kommer att hjälpa mig att förändra mina fundament. Detta är hur jag kan utveckla en mer exakt inställning till den rådande verkligheten. Ju snabbare jag kommer att kunna ändra mina inre kvaliteter, desto snabbare kommer jag kunna gå från en ”struktur” till nästa.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Zohar - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Vem är en persons värsta fiende i det andliga arbetet?

Mitt svar: Den värsta fienden är personen själv, hans egenskaper, som är motsatta till Skaparens! De visar sig gradvist, i den mån vi kan stå emot dem. Annars skulle vi bli förlamade och oförmögna att utföra en enda aktivitet i det inre eller yttre. Därför uppenbarar sig det fördolda stegvis för oss, visar att vi egentligen inte existerar som enskilda individer!

En liten bit av sanningen uppenbarats för mig endast i den mån att jag kan hålla fast vid Skaparen. När det gäller alla andra tankar, önskningar och kvaliteter, är jag inte visad hur mycket jag är styrd uppifrån. Det är ingjutet i mig att det verkar som om jag bestämmer allt själv. Med andra ord, endast gradvis uppenbaras det för mig att jag faktiskt inte existerar – jag är bara en marionettdocka, vars strängar är dragna!

Men i den mån jag kan nollställa mig inför min omgivning och Skaparen, och använda min valfrihet, beviljas jag självständighet. En möjlighet uppenbaras för mig att bygga fler och fler mindre delar av min självständiga personlighet – tills jag kan stiga i hela mina omfattning. Detta innebär att jag kommer att existera förbunden vid Skaparen – i ett motsatt begär, men med samma avsikt.

Det visar sig att vi aldrig kommer ifrån den Övre kraftens auktoritet, men gradvis minskar beslöjningen i enlighet med vår vilja att vara förbundna med Skaparen. Det är som om en ridå dras isär framför mig. Först är jag i mörker, där jag tror att jag existerar och är oberoende. I den mån jag kommer kunna tolerera det faktum att jag är hjälplös, uthärda detta inre slag, denna skam, och fästa mig vid Skaparen, kommer ridån dras isär mer och mer för mig, och beslöjningen blekna.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →