Vad menas med att “Min vän är dold för mig”? Ibland känner jag att en underbar känsla, förståelse, eller upprymdhet som funnits inom mig drar sig undan, kyls ner, och försvinner.

Dessa nivåer av separation kallas Nekudot – prickar. Det finns Taamim – smaker, som känns av under ljusets utträde, och det finns Nekudot – prickar, intryck av ljusets uttåg. Nekudot är precis där nya kärl eller begär tar form. Vi studerar detta i Preface to the science of kabbalah och i Talmud eser sfirot.

Vi måste se detta gradvisa försvinnande av ljus som skapandet av nya kärl/begär som tar form,  likt i en flirt eller ett spel. Denna separation, känslan av att ljuset lämnar dig, är en inbjudan att jaga efter det, att visa att du verkligen vill ha det, att du inte kommer att lämna det ifred. Även om det flyttar sig ifrån dig eller blir svagare, så är din önskan att sammanstråla med det i det överhängande mörkret.

Genom dessa spel skapar Skaparen en attityd inom oss till honom som är oberoende av vår vilja att njuta. Han rör sig bort men jag stannar hos honom ändå. Han bleknar, men jag vill fortfarande vara i mörkret. Detta innebär att dessa spel inte är riktade mot mig, utan mot min vilja att söka njutning genom mitt ego. Och ovanför detta vill jag förenas med Skaparen trots att jag känner mörker i mitt ego.

Detta är mitt ego – detta är jag ovanför det.Och tvärsöver det finns det ljus. Och jag är villig att låta egot genomgå mörker och tomhet. Det spelar ingen roll för mig.Viktigast av allt är att jag vet att jag trots mina negativa begär, och den totala frånvaron i mitt tomma ego, så vill jag fortfarande vara kopplad till ljuset i precis dessa situationer.

Detta innebär att jag är ”ovan förnuftet”, redan i ett tillstånd av givande. Därför skapas med hjälp av ljusets separationer begäret efter mer andlighet.

För en människa som strävar efter andligheten finns ingen större fiende än Amalek. När Amalek tar kontrollen blir vi trötta, förvirrade och förlorar det andliga arbetets vikt ur sikte. Han tar bort vår vilja att anstränga oss för att uppenbara Skaparen och bli som Honom. Vi börjar hitta många anledningar för varför det inte är värt det, och detta kallas kraften Amalek.

Han kommer till oss som en uppenbar och tydlig fiende, utan han smyger obemärkt upp och inplantar en känsla av trötthet, lathet, som får andligheten att verka oviktig. Du kan göra tusen olika saker istället för en mycket viktig, specifik, och ordentligt definierad handling som kommer att föra dig till målet. Du är beredd att göra vad som helst förutom det! Detta kallas Amalek.

Han visar sig inte som en anfallare och en förhatad fiende som du vet att du måste förgöra.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.09.02, Rabashs artikel

Fråga: När vi läser Zohar, ska vi försöka leta efter förbindelsen mellan oss i intellektet eller i känslorna?

Svar: Vi ska leta i våra känslor. Om vi inte kan hitta det där bör vi ta hjälp av intellektet. Men först och främst ska vi försöka hitta en emotionell kontakt.

Zohar beskriver den redan nu existerande förbindelsen mellan oss. Denna förbindelse kommer att uppenbaras som Malchut i den oändliga världen, fylld med oändlighetens Ljus, närvaron och uppenbarelsen av Skaparen. Detta är vad vi måste sträva efter.

Så när vi läser Zohar försöker vi föreställa oss den korrekta förbindelsen mellan oss. Idag blir behovet av denna typ av förbindelse mellan oss allt mer tydlig. Därför uppenbaras Kabbala för alla. Detta kräver att de av oss som har väckts upp och börjat studera lite föra än alla andra måste sprida det till resten av världen så att alla ska inse att vi befinner oss i en kris. Det vill säga att vår nuvarande förbindelse inte fungerar, och att vi måste upptäcka en ny förbindelse mellan oss.

Denna nya förbindelse kan inte urskiljas på det naturliga, egoistiska sättet som vi har gjort tidigare, eftersom denna förbindelse redan existerar i det globala och sammankopplade systemet som genomsyras av den ömsesidiga garantin, vilket till en viss del uppenbaras i världen. Därför uppstår ett problem: En bättre typ av förbindelse gör sig gällande, men vi relaterar till den egoistiskt. Krisen är klyftan mellan det eftertraktade tillståndet  som uppenbaras i världen och det tillstånd vi faktiskt befinner oss i. Det är en kris.

När vi läser Zohar, gör alla möjliga ansträngningar och överhuvudtaget studerar Kabbala bör detta leda oss till ett tillstånd där vi blir lik nätverket av förbindelser som uppenbaras mellan oss. Det uppenbaras ju trots allt som långt mycket mer korrigerat än vad vi är i vårt trasiga tillstånd. Och när vi analyserar situationen säger vi ju själva att världen har blivit mer global och sammankopplad, medan vi inte har blivit det.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.09.05, The Zohar

Fråga: Vad ska jag göra om jag känner att jag inte ger tillräckligt till gruppen, och det är som om jag har gjort slut på alla mina krafter?

Svar: Ja visst tar krafterna slut, för varje ögonblick minskar de. Och det är bra om du känner att energin håller på att ta slut. Vanligtvis märker vi inte ens att det händer, utan bara slappnar av, somnar och förlorar därmed vårt begär. Och den enda orsaken är att vi inte bryr oss om uppvaknandet. Vi måste hjälpa varandra eftersom det är enda sättet att vakna igen!

Om du inte investerar i andra så att de bryr sig om dig, kommer du heller inte få någon ny styrka. Och det spelar ingen roll vilken nivå omgivningen befinner sig på eller vad de gör. Nyckeln till framgång är att du börjar agera och investera i dem, och då kommer du se resultatet. Du kommer inte kunna tro hur mycket gruppen och vännerna kan ge dig. Allt hänger på individens egna satsningar och lyhördhet.

Och om du investerar i gruppen kommer du plötsligt upptäcka att de också har vaknat upp och handlar gentemot dig. Även om du aldrig lade märke till det tidigare kommer du att göra det nu, tack vara dina investerade ansträngningar. Och detta kallas ömsesidig garanti.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.09.04, Shamati #17

Vänner, för första gången i historien har vi nått det faktiska realiserandet av den kabbalistiska visdomen, som är ämnad för människan och för den korrigering skapelsen måste genomgå! Allt detta är nu i våra händer och vi måste göra detta även om det kan verka svårt eller till och med omöjligt.

Även om vi fortfarande är rädda för att vara oförmögna och att inte kunna göra detta, och även om vi känner oss osäkra, finns det ingen annan utväg — tiden är inne! Verkligheten tvingar oss att agera. Platsen för sönderfallet avslöjas för oss och vi måste göra korrigeringen.

Även om vi är vana vid att tänka att kabbala är att studera någon text, intentioner, och handlingar som inte medför det önskade resultatet, utan bara uttrycks långt inombords, i ens erfarenheter och känslor, har vi idag nått en situation där detta även börjar uttryckas i materia. Det vill säga att allt vi studerar och allt vi försöker förverkliga i avsikten, är saker vi även måste se påverka materien och händelserna i världen, i den nya balansen av krafter, i den process världen går igenom.

Vi har nått praktisk kabbala! Och det är omöjligt att överge sitt uppdrag och fly undan. Om vi inte gör det som åligger oss väntar mycket dramatiska händelser på oss och resten av världen.

Den kraft som har kommit för att hjälpa oss framåt kommer att fortsätta verka även om vi inte använder den på rätt sätt. Om vi missar chansen att använda den korrekt, på rätt väg, då kommer den att påverka oss trots vår vilja, på ett mycket negativt sätt.

Antingen vi vill det eller inte uppenbaras nu denna kraft, och den måste uttryckas i oss. Vi kan förvandla den till en antiegoistisk skärm och reflekterat Ljus, till den grad vi blir lika Skapararens skänkande. Och ingenting kan vara bättre än det! Men om vi inte gör det, då kommer samma kraft som vi inte förvandlade till en skärm och intention, till reflekterat Ljus och skänkande, till Ljus och godhet, att börja påverka oss i motsatt form.

Det är anledningen till att Baal HaSulam säger att han var tvungen att publicera tidningen och börja agera så att alla skulle få reda på vilken sorts uppgift de står inför, och kunna utföra den.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.08.16, “Nationen”

WMV |  MP3

Nyckeln i allt detta är att förstå att vi alla befinner oss i ett tillstånd. När punkten i hjärtat vaknar i oss, driver den oss till att uppenbara den sanna verkligheten, som helt beror på den aktuella individens ansträngningar och ingenting annat.

Hela verkligheten finns redan i sin fullständighet och storslagenhet. Men vi är oförmögna att uppnå förnimmelsen av den sanna verkligheten utan uppenbarelsen av ondska, lidande och sorg.

Sedan rättfärdigar människan naturligt alla stadier längs hennes väg under utvecklingen av hennes begär. Hon förstår att allt lidande som varje del av hennes själ erfarit varit nödvändigt för att uppenbara det sanna tillståndet vilket var perfekt från första början. Hon ser dessa begär som åtskilda, trasiga,och lidande eftersom detta är det enda sättet för henne att förstå denna enorma smärta. Hon kan begripa detta lidande enbart på grund av det faktum att det delats upp i ett stort antal bitar vilka hon upplever som främmande.

Gradvis, med hjälp av det Ljus som korrigerar hennes attityd till dem, uppenbarar hon att de är delar av henne själv, och till denna grad erhåller hon förmågan att rättfärdiga allt världen gått igenom under historiens lopp.

På så vis samlar hon inom sig detta enorma kärls allt lidande, och kan tåla det. Det är ett väldigt kombinerat lidande av alla själar genom tiderna, samlade i ett kärl med kärlet till och i enighet med dem. Och sedan når hon tillståndet av ”sörjande för Jerusalem”, vilket är det kollektiva sönderfallna Malchut. Och när hon uppenbarar det upptäcker hon även dess glädje.

Från detta blir det tydligt att sönderfallet var nödvändigt för att hjälpa oss avslöja hela denna enorma själs lidande samtidigt som man är motsatt dess perfektion. På detta vis rättfärdigar människan alla dessa handlingar: sönderfallet och hela korrektionsprocessen, ser denna stora nåd och Skaparens absoluta kärlek till en.

Om det inte vore för sönderfallet skulle hon inte kunna tåla ett sådant enormt tomt kli (begär)—motsatt dess stora givande! Därför är sönderfallet vi ser idag en glädjefull möjlighet att uppnå absolut begär, absolut bävan, och sörja för att Jerusalem äntligen ska känna dess glädje.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.08.09, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Fråga: Hur kan läsandet av en text som jag inte ens förstår hjälpa mig att förenas med gruppen eller att vilja göra det?

Svar: Att bara läsa texten ger inget av sig självt. Det är tanken på vad det exakt är jag begär som fungerar. Det är som en styrkekälla.

Om vi antar att du får en medicin, och med den botar du det du hade för avsikt att bota. Medicinen påverkar hela kroppen, och du måste själv bestämma exakt vad det är du vill behandla, vare sig det är ett ben, en arm, huvudet, ett sår eller vad du vill. Själva medicinen är en universalmedicin.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.31, Zohar

Fråga: Vi har grunden för korrigering: frågan om meningen med livet. Vilken grund har folkmassorna?

Svar: Vi tillskriver vår fråga om meningen med livet direkt till bristen på enighet. Ljuset manifesteras i enighet, och därför måste vi sörja just för vår enighet. Det visar sig att meningen med livet för oss är att vara förbundna med varandra.

Vad gäller andra ligger meningen med livet för dem fortfarande i olika egoistiska mål. Som ett första steg bör de förstå att enighet är ett medel för att uppnå dessa mål. Genom att förenas kommer de att få det de vill ha.

Och sedan, på väg mot detta, kommer de gradvis att börja förstå, att inse: ”Bostäder man har råd med är viktigt, men enighet är viktigare”. Därefter kommer de att komma till korrigering.

Våra förklaringar börjar från punkten att enighet bör användas som ett korrekt medel för att lyckas i livet. I och med det blir det tydligt att det vi talas om är det viktigaste, det bästa verktyg vi kan få. I kabbalans språk kallas denna avsikt ”lo lishma”: Vi vill använda vår enighets kraft för egoistiska syften.

Sedan, när vi börjar uppskatta enighet, finner vi i förbindelsen mellan oss ett ”mervärde”, som i sig medför en speciell, ojämförlig status, en tidigare aldrig upplevd känsla. På så vis uppenbarar vi ”mervärdet” i enighet: Vi börjar plötsligt bry oss om varandra; vi hittar en unik charm i ömsesidigt skänkande, i ömsesidig garanti.

Denna njutning från ömsesidigt skänkande är just den njutning Skaparen från början ville ge oss i Skapelsetanken. Baal HaSulam skriver om detta i sin bok Ohr Bahir (Starkt skinande Ljuset), att syftet med skapelsen är att bringa njutning till Sina skapelser genom det Ljus som finns i det ömsesidiga skänkandet mellan dem och Skaparen.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.28, “Freden”

WMV |  MP3