Det finns ett uppvaknande från ovan och det finns ett uppvaknande från nedan. Alla kan bli väckta från nedan i alla tillstånd. Till exempel, på fredag eftermiddag kan jag vara i tillståndet försoningsdagen (Yom Kippur) och två timmar senare i tillståndet Pesach (påsk), eller bara en vanlig veckodag. Detta är vad vi kallar de andliga nivåerna och här beror allt på en själv.

Dessutom är det fenomen som är en del av den generella vägen, där det finns upplysning från ovan som kommer för syftet att arrangera världarna. Detta är ett uppvaknande från ovan som influerar allihop.

Skillnaden mellan den generella och den enskilde formen är uppvaknandets intensitet. Om man agerar på egen hand, korrigerar man sig själv och når till slut det individuella slutet av korrigeringen, och lämnar det generella ”hjärtat av sten” okorrigerat. Å ena sidan, är de generella korrigeringarna vidare och mer intensiva, det är en helt annan sak. Detta är också skillnaden mellan en individ och en grupp, eftersom det är i gruppen som vi upptäcker den övre kraften och alla de individuella nivåerna överskiner i relationer med  vännerna.

I artikeln ”Urskillnadet av en hustru och söner i Toran” i Stegens pinnar,säger Rabash: Goda dagar tyder på uppstigandet av världarna, allt eftersom var och en stiger en nivå över den nuvarande. Detta innebär att alla som är en del av världarna också stiger upp tillsammans med världarna. Men, den som inte är på den andliga stegen, klättrar på den – och detta innebär självannulering – då upplever du mer och mer dåliga tillstånd. Men om du kan annulera dig själv, då händer allt som händer i världarna även dig, och genom din självannulering inkluderas du i den andliga processen.

Rabash fortsätter: Och detta är tidpunkten då alla kontrollerar orsaken till varför han spänner Himmelens spännsedel. Varför ska jag annulera mig själv för att kunna stiga med världarna? Vad kommer jag tjäna på det? Om jag redan visste svaret så skulle jag kanske inte stigit. Vad får jag egentligen? Kärlek till andra? Oro för andra? Likvärdig kontakt? Behöver jag allt det där?

En person bör kontrollera om det är värt att betala för detta genom stor ansträngning och strävan, och ge upp sitt tidigare liv och annulera sig själv. Malchut annulerar sig självt för bina, vilket innebär att begäret att ta emot annuleras inför begäret att ge.

Denna fråga är också relevant i dag, före Rosh Hashana, (nyår). Vanligtvis önskar personer varandra gott nytt år. Så hur föreställer jag mig hur ett gott år är? Det är precis vad jag måste kontrollera. Ett år är en förändring, nästa nivå, en uppgång. Vilka förändringar kommer jag vilja ha under det nya året? En lönehöjning? eller något annat?

Man bör kontrollera varför  man bör annulera sig själv. Gång efter gång avslöjar vi till vilken utsträckning vi kan stå ut med självannulering, och till följd av det att nå de andras nivå, och att tjäna dem hängivet. Innan du tillskriver fina ord åt Skaparen, lovordar honom, så bör du relatera till hela mänskligheten. Den grundläggande förutsättningen är: från kärlek till de skapade varelserna till kärlek till Skaparen. Annars fungerar ingenting; först måste du förbereda dina kärl, och dina kärl är mänskligheten. Då avslöjas Skaparen för dig där, enligt din likhet med honom. När du behandlar folk korrekt, avslöjar han sin attityd till dig. Det är här ni möts i gemensamma kärl.

Fråga: Innebär detta att jag måste önska mänskligheten ett gott nytt år?

Svar: Mig själv, ”Jag vill ha ett gott år och det kommer att vara gott om jag håller mig till den Gode och Välvillige”. Hur kan jag hålla mig till honom? Jag kan göra detta i min attityd till alla, genom att önska dem det bästa. Då kommer Skaparen hjälpa mig med det, och där kommer jag att möta Honom, vilket innebär egenskapen av skänkande. Det spelar ingen roll vad jag tror, detta är Skaparen, jag kommer bara att vistas i egenskapen av skänkande, och enbart ta emot kärlekens kraft, och detta kallas ”korrigering”.

Fråga: Vad är självannullering?

Svar: Nu har du begär, intentioner, och olika böjelser, och du annullerar dem för att hålla dig till Skaparen, som är absolut kärlek. Du kan inte vara i skänkande om du inte annullerar dig själv på något vis.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.09.16, Seder vid rosh hashana

 WMV |  MP3 (svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Helger - Kommentarer inaktiverade för Mänskligheten som en väg för att möta Skaparen

Boken Zohar handlar, precis som hela Toran, enbart om förening mellan oss. När vi förenas skapar den en helt ny kraft. Varje gång vi anstränger oss själva för att nå kontakt mellan oss, som om vi penetrerar centrum av vår ömsesidiga förening med en kraft av åtskilliga ”kilon”. När vi skaffat oss tillräckligt med kraft för att förenas, avslöjas en speciell typ av förening kallad ”världen Assiya”. När vi skapar större spänning, avslöjas föreningen kallad ”världen Yetzira”  för oss. Och så stiger vi upp för de andliga nivåerna. Det finns inget mer än det.

Så medan vi läser Zohar försöker vi konstant hitta hur man förenas starkare med varandra, och förstå vad vår förening är. Genom föreningen som vi upptäcker, uppnår vi nivån av ömsesidigt givande, och enligt den nivån av ömsesidigt givande börjar vi upptäcka en speciell kraft, Skaparen. Detta kallas för ”från kärlek till de skapade varelserna till kärlek till Skaparen”.

Detta är det enda tillstånd vi bör tänka på, för det finns inget utom detta tillstånd. På varje nivå finns bara döljandet av detta tillstånd, och avslöjandet. Till den utsträckning du måste förenas, men inte redan förenats, känner du lidande: missiler, ekonomiska problem, i allt, utan undantag. Allt på grund av endast en anledning: du är inte tillräckligt starkt förenad med andra.

Från den dagliga kabbalalektionen 2012.11.22, Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Många problem, en orsak

Baal Hasulam,”Matan Tora (Givandet av Toran), ”Del 8: Detta är som  en rik man som tog en man från marknaden, matade honom och gav honom guld och silver och allt åtråvärt varje dag. Och varje dag överöste han honom med mer gåvor än dagen innan. Till slut frågade den rike mannen, ’Säg mig, har alla dina önskningar blivit uppfyllda?’ Och han svarade, ’Alla mina önskningar har inte uppfyllts, för hur gott och behagligt hade det inte varit om alla dessa ägodelar och värdefulla saker hade kommit till mig genom mitt egna arbete, så som de kommit till dig, och inte genom att ta emot dem genom välgörenhet från din hand.’ Då svarade den rike mannen honom: ’I så fall har det aldrig fötts en människa som kan uppfylla dina önskningar.'” 

Det är omöjligt att skaka av sig känslan av skam genom några externa handlingar. Det enda sättet att göra det på är att ta emot för att ge.

Fråga: Neutraliserar inte tillståndet chafetz chesed skammen? Vad har jag trots allt att skämmas för om jag bara vill ge?

Svar: Anta att du kom med en present och jag sa:

– ”Du vet att jag inte behöver detta egentligen, jag gillar det inte. Och varför gav du mig detta till att börja med om jag inte behöver något – Jag vill inte ha dina presenter.”

– ”Men jag har försökt så mycket, jag har sökt så länge, jag ville göra dig glad och uttrycka min kärlek så mycket…”

– ”Men jag behöver ingenting, du hade inte behövt komma.”

Antingen stöter jag bort personen, hatar honom, eller så är det ingen kontakt mellan oss och jag känner inget behov av att korrigera någonting. Detta innebär att det inte alls är tillståndet chafetz chesed.

Egentligen handlar det om mitt begär och inte om tecken på kärlek som människor omkring mig visar mig. När jag är i tillståndet av chafetz chesed innebär det att allt jag vill är att ge; Jag är redo att ta emot hela världen från dig. Ge mig det; jag har de rätta kärlen. Jag kommer gladeligen ta emot allt med kärlek och oändlig glädje och samtidigt kommer jag vara i chafetz chesed.

Det handlar om mina kärl och inte om uppenbarelsen av samhörighet med andra. Jag kanske inte behöver dina presenter eller så kanske jag verkligen vill det, men jag höjer mig och tar inte emot det för att jag vill det. Jag höjer mig till nivån chafetz chesed och till och med högre och tar emot det i kärl av mottagande för att följaktligen skänka glädje tillbaka till dig.

Vi är alltid i begäret att ta emot; antingen gläds eller lider vi. Därför är tillståndet chafetz chesed inte en livlös vägg som motstår givande. Det är  tillståndet av korrigerandet av mina begär att ta emot och det förbjuder mig inte från att ta emot vad jag vill ha alls.

Fråga: Men jag ägnar mig åt målet med skapelsen…

Svar: Ja, i detta tillstånd behöver du inget, ändå tar du emot en present och vill fortfarande bara ha Chassadim. Det är samma tillstånd, med förutom det arbetar du med ytterligare begär och lägger hela tiden till nya former.

Detta är andligt arbete, det är varierat och med många lager.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.24, Matan Tora (Givandet av Toran)

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Av någon anledning känner jag inte för någonting

Fråga: Hur kan vi fastställa stadiet som gruppen befinner sig i, och är det värt att göra det?

Svar: När en person är ledsen, arg eller upplever starka känslor, säger vi till honom; ”Slappna av, stig över dig själv” och så vidare. Alltså, vi intalar honom alltid att stiga över sina känslor.

Vårt arbete i gruppen bör hela tiden vara baserat på att alltid stiga över våra egon. Vi förstår och uppskattar det, för det är  precis det som för oss framåt och gör allting som är möjligt för oss, så att vi stiger ovan det. Därför kallas egot ”hjälp emot”. Det vill säga att alla tankar, begär och intentioner som uppträder inom oss, allt som vi har inom oss, allt som flyter  i en oändlig ström, enbart krävs för att vi ska kunna stiga över det och ”simma över” det.

När man inser och förstår detta och börjar arbeta med det, uppnår man målet väldigt snabbt. Detta är i gruppen och även personligen i var och en av oss. Alltså, i gruppen måste vi behandla varandra på detta sätt, även mot gruppens  generella tillstånd, som innefattar alla sorters urskiljningar och allt som kan tänkas möjligt.

Vilka urskiljningar kan det vara i en grupp om vi inte höjer oss över oss själva? Är vi som skandalösa grannar i ett hyreshus som börjar ställa frågor om  relationen, eller slarviga förare som bråkar sinsemellan?!

Vi behöver stiga över, förenas, och efteråt klargöra vad problemet är. Och det kan vara så att detta inte är ett problem alls, utan egentligen ett speciellt hjälpmedel som hjälpte oss förenas. Men utan förening är det ingen grupp, inget kabbalistiskt urskiljande, utan bara ett bråk, ett vanligt ordinärt tillstånd.

Därför måste vi först och främst förenas. För detta krävs kanske en tredje person, eller någon sorts ytterligare tillstånd, men utan förening kommer vi aldrig att klargöra någonting. Det kommer alltid finnas någon som har rätt och någon som har fel.

Jag avser här vår grupprelation, och inte dissemineringsarbete. Som i varje affärsverksamhet finns det de som förstår mer, ledare, och anställda som är underordnade dem. I en grupp kan vi lösa alla problem enbart från synsättet av kontakt och förening. När vi tar kontakt tillsammans huvudsakligen för att förenas och håller fast vid det (eftersom detta är vårt mål, och Skaparen medvetet arrangerade allting för oss så att vi kommer att uppnå denna kontakt och hålla fast den), då kommer vi se vad som är dåligt, vad problemet är, och försöka förstå dess essens.

Detta krävs enbart för att inse att kontakt löser alla problem. ”Kärlek kommer täcka alla synder”, med innebörden att i princip behöver inget korrigeras, eftersom allt tjafs och alla motsättningar enbart är till för att stiga över dem och förenas. Det finns inget annat i dem. Det finns ingen anledning att vända sig till dem; man kommer ändå inte hitta sanningen i dem.

Förresten är det samma sak i en familj. Stig över problemen och förenas! Och vad händer med det som var dessförinnan? Det var ingenting, i vilket fall kommer du inte kunna hjälpa. Var och en av oss är motsatt den andra och viktigast av allt, alltid olika.

Vad är poängen med att du börjar forska i någonting? Skaparen arrangerade avsiktligen sådana motstridiga nya karaktärsdrag för dig att de inte ens kan föreställas. Hela våra liv är ordnade av dem. Allting som vi nu ser omkring oss är som en film där enbart våra ofullkomligheter visas för oss, och som utgör denna bild av världen. När du börjar stiga över, då börjar du ”simma” på en helt annan nivå: i förening.

Från kongressen i Georgien, Lektion 2

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Käbbel eller förening

Det sägs att Skaparen skapade den onda böjelsen, men egentligen är poängen att jag ska upptäcka den själv, upptäcka att mitt inledande begär är ont och motsatt Skaparen.

Det är inte så lätt. Även om Skaparen ger och jag tar emot, vad är ont med det? Poängen är inte begäret, det är likadant, varken ont eller gott. Jag avgör själv ondskan genom att inse den.

Man når givandet av Toran när man behöver korrigering, när man inom sitt begär upptäcker en ond intention: åt sig själv och mot andra, vilket innebär mot andra människor och mot Skaparen. Detta är vad man kallar onska. Det krävs seriös förberedelse för att kunna känna en sådan skam att man känner ”Jag vill hellre dö än leva.”

Vi föreställer oss  Toran som en nödvändighet, så tvingande som hatets berg hotandes över oss och ger oss inget val. Men man måste känna ett begär eftersom det inte finns något tvång i det andliga. Så hur kan detta problem lösas? Å ena sidan knuffar Skaparen mig ”mot väggen”, och å andra sidan behöver jag känna en brist.

Egentligen dikterar Skaparen bara ett villkor, och jag uppfyller det, jag tar emot Toran, vilket betyder en metod för korrektion, men jag måste själv stabilisera detta villkor och gå med på det: ”Om jag inte accepterar det, då vill jag hellre  dö än leva.” Detta är den förberedelse som krävs av en .

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.10.28, Matan Torah (Givandet av Toran)

 WMV (engelska) |  MP3 (svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Tora - Kommentarer inaktiverade för Tvingad av piskan eller frivilligt

Vi kan stiga till den andliga nivån först efter att  vi accepterat villkoret att vi inte förväntar oss någon belöning. Men hur kan jag nå ett sådant beslut? Hur kan jag fråga efter kraften från ovan? Hur kan jag göra det om allt jag har är ett materiellt medvetande, materiella känslor, och bara kan agera egoistiskt eftersom jag inte känner till någonting annat? Var kan jag hitta de rätta verktygen och den rätta urskiljningen så att jag kan forma den rätta bönen: att enbart ta emot kraften att ge och inte fråga efter belöning? Detta kallas Binas nivå, chafetz chesed, Noahs ark.

Om man avancerar ihärdigt och är aktsam med att uppfylla villkoren, krävs det inte av en att ha några speciella attribut, annat än de man föddes med, inte heller tillhöra några speciella människor. Alla är givna de rätta förutsättningarna för sitt arbete genom att ta emot tvivel: ”Vad är detta för arbete” och ”vem är herren som jag måste lyssna till?” Detta händer när man kastas i ”flodvattnet”, en annan gång i ”rena vatten”, och sedan i ”vattnet av oenighet”och sedan ”det fridfulla vattnet”, och i olika förnimmelser av Bina som avslöjas för oss.

Man bör klargöra om man accepterar dem i den högra linjen, den vänstra linjen, eller mittlinjen,och i var och en av dessa linjer finns ens egna linjer: i den högra linjen finns det tre linjer, och i den vänstra linjen finns det tre linjer, och det är likadant i mittlinjen, och de är alla inkorporerade i varandra.

Den huvudsakliga poängen här är inte att stanna och envist avancera på det enklaste sättet, att inte vara smart och försöka lösa dessa problem med vårt jordiska/materiella medvetande. Hela denna filosofi är värdelös och endast hjärtats renhet kan hjälpa. En person som lyckas är inte nödvändigtsvis smart och kan till och med vara lite dumdristig, men är hängiven målet och avancerar envist rakt mot det, genom att försöka göra sitt jobb. Självklart växer den onda böjelsen konstant i honom genom att väcka tankar om kritik och tvivel, men denna attityd leder till slut personen till att lyckas.

Alla dessa klargöranden startar från Faraos välkända fråga: ”Vem?” och ”Vad?”, sedan avslöjas olika typer av vatten. ”Vem”och”vad” är frågor om skaparens storhet, angående om jag behöver honom eller inte och om vilken typ av belöning jag förväntar mig. Under tiden är dessa enkla klargöranden om vem som är i kontroll och hur.

Senare möter jag olika sorters vatten och tvingas att klargöra: Vem är det jag vill gömma mig från? Vad gömmer jag mig för? Vilka sorters vatten är floderna för mig? Man dras till hela denna bild, men det finns ingen flod i den! Floden är för mig; det är ett resultat av mina ondsinta tankar, dåligt inflytande, osv.

Det avgörs av var jag känner mig och inte av fysiska katastrofer som stormarna och floderna vi möter nu.Vi skapar faktiskt floderna inom oss. Även om det finns naturliga stormar och floder likt de i Nord Amerika, så är de också skapade av människor, av deras attityd till livet, som skapar en sådan respons från naturen.

Efter att ha ställt frågan ”Vem” eller ”Vad?” flera gånger, börjar jag klargöra de olika sorterna vatten, och jag närmar mig rätt bön. Detta innebär att jag måste klargöra den brist jag måste nå, som ger mig kraften och som får mig att resa mig ovan begäret att ta emot och ger mig möjlighet att verkligen kunna ge. Efter att floden dragit sig tillbaka kommer jag ut ur Noahs ark och börjar arbeta med mina begär att ta emot för att ge. Det sägs att Noah förstod att floden var över när duvan hämtade honom en gren från ett olivträd, som är ett tecken på  inte bara Chassadim (vatten) utan också Chochma inom Chassadim. [91805]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.30

 WMV |  MP3 (Båda på svenska)

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Hur man överlever stormen av tvivel

Vi talar ganska mycket om betydelsen av målet och Skaparens storhet, som vi inte kan arbeta utan eftersom vi behöver den kraften. Men frågan är varför jag behöver Skaparens? Är ett villkor för att jag ska kunna gå med på att ge, eller vill jag uppnå givande och för att kunna det behöver jag Skaparens storhet? Detta är den stora skillnaden: Arbetar jag inom förståndet och under det, eller arbetar jag i tro ovan förståndet?

Jag har villkoret att jag vill kunna känna Skaparens storhet, eftersom jag utan den inte skulle kunna arbeta, så det är handling inom förståndet. Men om jag säger att jag måste nå givande eftersom det är det viktigaste för mig, och jag ber om kraften som jag inte har nu så att den får mig att kunna ge, och för mig är det endast ett verktyg, det innebär att jag vill ha denna storhet enbart för att arbeta i tro ovan förståndet.

Detta är en väldigt subtil skillnad, som jag måste klargöra inom mig. Detta är omöjligt att uttrycka i ord eftersom de bara förvirrar mig.

Rabash säger: ”Så när man inte känner Skaparens storhet, kan inte kroppen upphäva sig själv inför Honom i hela ens hjärta och själ”. Det är en lag: begäret att ta emot kapitulerar enbart inför Skaparens storhet.

”Men om man ställer villkoret att man går med på att arbeta för Skaparen enbart om man ser vikten och storheten, så innebär det genast att man vill ha något av Skaparen. Detta innebär att man vill att bördan som man ska bära ska vara lätt. Om du vet att en väska du ska bära tillhör en viktig person, då är det inte svårt för dig att bära den. Annars vill man inte arbeta med hela sitt hjärta, eftersom man är begränsad och befinner sig under fördoldhetens dominans, och är inte fri att säga att man inte vill något annat än att ge.”

Om man sätter Skaparens storhet som ett förhandsvillkor för sitt arbete, då kan  detta tillstånd inte vara ett av Bina, och det kan inte tjänstgöra som ”ark” för en som räddar en från alla tvivel och problem sända till en från den vänstra linjen.

Så Binas attribut är Chafetz Chesed, som inte behöver ta emot någonting; därför är det gratis. Enbart de som behöver ta emot någonting är begränsade och behöver andras åsikter. Om någon arbetar med slutna ögon och inte behöver storheten eller något annat kallas det frihet.

Från första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.31, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3 (båda på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Frihet från alla egots villkor

Från ”ljuset och solen” av Rabbi Kalonymus Halevi (en av Noam Elimelechs studenter). Och vad mer är, när Israel förenas och ägnar sig åt Toran för dess skull, urskiljer de den heliga Gudomlighetens namn genom deras tal och underkastar därmed all de som reser sig emot dem, och vilka begär de än uttrycker, uppfyller Skaparen dem.

Vi vet att det finns en ytterligare kraft i enighet, utöver den vanliga summan av de individuella krafterna, både onda och goda. Om vi kopplar oss samman och förenas för att uppväcka och erhålla det högre Ljus som bör uppenbaras, för att ta emot kraften av skänkande, attributet av givande, börjar den högre kraften verka bland oss och ge oss den andliga nivåns kraft.

Så om människor som ännu inte har uppnått andligheten förenas för att uppnå den, genom att vilja att Heligheten och rent givande ska vistas bland dem, drar de detta attribut närmare sig. Då växer de, genom att annullera hela det onda påbudet, genom att röra sig från lidandets väg till Ljusets väg.

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen 2012.08.05,

 WMV |  MP3 (på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Kraften från den andliga nivån

Tänk dig att du kommer till lektionen och att din arm gör mycket ont; du kommer att tänka på smärtan hela tiden, så klart. Det kommer att påverka dina studier och kommer orsaka stort obehag; du kommer veta hur du ska bli av med smärtan och du kommer inte att kunna glömma den.

Frågan är hur vi skall känna samma smärta för att vi inte nått slutet av korrigeringen än, för att vi inte nått vårt ultimata mål? Jag vill inte vänta en enda dag! Om det är så viktigt för mig, så brinner jag av otålighet, likt ett barn – jag vill ha det nu på en gång!

Problemet är att jag inte vill ha vad jag ska vilja ha. Var kan jag få rätt begär från? Detta är ett skäl för bön.

Jag ser ingen brådska att ha kontakt med vännerna och att nå kärlek åt andra för att nå det andliga målet. Detta är problem ovanpå andra problem som ger mig hinder, det ena efter det andra. Om jag verkligen ville nå målet, så skulle jag älska vännerna; när allt kommer omkring så är det ouppnåeligt utan dem. Men poängen är att jag inte behöver detta mål: Vill någon verkligen ge? Alltså behöver jag inte vännerna och vill inte betala för målet genom kärlek till andra. Allt verkar väldigt långt, dimmigt och orealistiskt. Jag sitter framför boken under lektionen och tänker ”Vad gör jag här överhuvudtaget?”.

Så vi har fått ett verktyg kallat Tora där det finns en kraft som tar oss till målet. För oss är detta den högre nivån där kraften kallat Ljuset kommer och drar oss framåt. Detta är vad vi måste tänka på under lektionen, likt hur du tänker på armen som gör ont och som du vill läka.

Det spelar ingen roll vad du vid tidpunkten läser, du måste tänka på din ”sjukdom” och drömma om läkningen. Om du inte har en brist för detta, be om att detta ska ges till dig, ta kontakt med vännerna, se efter vilka begär de har.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.09.24, Studie av de tio sfirot

 WMV |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Det är nu eller aldrig

Varje gång vi börjar studera från kabbalistiska böcker, speciellt boken Zohar, måste vi först vara tacksamma för nivån vi blivit belönade med. Vi är tursamma som får studera attributen av givande, om världen av givande, och få kontakt med källan av kraften som kan höja oss ovan den animaliska nivån till nivån av talande. Då kommer vi vara i givande och älskande av andra och Skaparen.

Detta innebär att vi måste värdera ”verktyget”, sätten som vi har nu – den speciella boken, som när den läses bestämmer min  kontakt med den övre världen. Om jag värderar den, om jag attraheras uppåt och känner respekt, då kan jag när jag läser den utföra olika handlingar på mig själv. Det är inte enbart för att förändras, utan också att bli kompatibel med vad som är utanför mig.

Det verkar som att det är en stor värld omkring mig och för närvarande är det sant, men sedan lär jag mig att allt det är byggt av kärl, av mina begär. Jag kommer uppfatta dem som delar av min kropp och på så vis etablera min attityd till den övre kraften som skapade mig och jag kommer hålla fast vid den.

Boken bör förse mig med allt detta. Så jag måste värdera det gigantiska system som är omkring mig. En kabbalistisk bok hjälper mig, precis som en guide, att bli bekant med verkligheten jag befinner mig i, och den berättar hur jag ska använda den för att känna den övre kraften och hålla fast vid den.

Först måste vi värdera det nya perspektivet som avslöjas för oss. Därefter kan vi vända oss till den övre kraften med en förfrågan, eftersom målet är så sublimt, stort och underbart, att jag verkligen vill uppnå det.

Då börjar jag sköta mina begär, att ta emot eller att ge, enligt hur mycket jag kan klargöra det. För att klargöra begäret korrekt måste flera villkor följas:

1. Jag erkänner källans storhet.
2. När jag ser att den är stor, vill jag att den påverkar mig korrekt. Trots allt kan denna kraft bli ”Livets elixir” eller ”dödens gift” – allt beror på min attityd och vad jag vill ha av det. För att etablera den rätta attityden mot den, gavs jag en grupp. Om jag försöker nå ”en bön från många” tillsammans med vännerna, kommer vår begäran att vara rätt och vi blir belönade med”livets elixir”. Man kan inte veta om man frågar efter rätt saker för sig själv, så jag gavs ett verktyg kallat ”vännerna”, tack vare det kan jag utan tvivel vända mig till den övre kraften och fråga efter de rätta sakerna.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.03, Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Perception, Zohar - Kommentarer inaktiverade för En guide till den högre verkligheten