“Förord till boken Zohar”: Innan vi belönas med att, genom Torah och mitzvot, vända begäret att ta emot inom oss till att ta emot  för att ge, så är det starka lås på grindarna mot Skaparen, eftersom de då har en motsatt roll, att hålla oss borta från Skaparen. Krafterna av separation kallas lås, eftersom de blockerar grindarna av närhet till Skaparen. Men om vi övervinner dem, så att de inte påverkar oss och kyler ner kärleken i våra hjärtan, så blir låsen öppningar och mörkret blir ljus och bitterheten blir sötma, eftersom för alla lås så tar vi emot en speciell nivå under Guds försyn och de blir öppningar, nivåer av att förvärva Skaparen.

Detta händer även innan vi går igenom machsom (barriären) till den andliga världen och innan vi skaffar oss givandets attribut som man börjar arbeta med. Även innan dess börjar låsen gradvis ändras till en inbjudan till ens känslor och uppfattning.

Först börjar man förstå att låsen sattes dit för ens eget bästa. Sedan börjar man se vilken fördel varje nedgång ger en, varje problem i livet och dess förvirring, både de närmaste och de mest distanserade. Man börjar förvänta sig ett positivt resultat i allt som händer, och detta fokuserar en korrekt och för en rakare mot målet.

Till slut börjar man rättfärdiga allt och blir tacksam, även under en period av nedgång och förvirring, när fiender och motståndare attackerar en. Man vet att de alla är krafter som förts från Ovan för att korrigera en.

Man ser den goda ängeln istället för flodens stormiga vatten. Man ser Guds hand i allt som sker. Man får denna känsla tack vare sin erfarenhet och det gradvisa erhållandet av kraften av skänkande, tills man slutliten belönas med uppenbarandet av kraften av givande och börjar använda den till nytta för sin utveckling.

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.10

 MP4 video | MP3 (på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Zohar - Kommentarer inaktiverade för Låset som visar att det finns en dörr bakom det

Fråga: Hur hjälper denna värld till att etablera intentionen att ge? Hur kan vi binda våra dagliga bekymmer, vårt arbete och vår familj till det andliga arbetet?

Svar: Först och främst bör man stabilisera den korrekta relationen i gruppen och i familjen för att säkerställa någonting att falla tillbaka på, och först därefter ge sig ut i världen.

Här måste man tänka vilken cirkel av världen man ska vända sig till, med vilket budskap, när, och vilket tillstånd samhället befinner sig i. Idag förändras saker drastiskt från dag till dag, och man måste fatta beslut i enlighet med det och inte handla tanklöst.

Men först måste vi bry oss om gruppsolidariteten. Ibland är det för att skapa gruppsolidaritet bättre att ge sig ut i världen och förenas genom externa kollektiva handlingar, som kommer att förena vännerna. Men först måste vi bry oss om de interna handlingarna som är de viktigaste.

Det sägs att Israel (de som strävar Yashar-Kel rakt mot Skaparen) är de minsta i antal av alla nationer. Vi bör förstå att Israel  är en sorts bubbla. Om man är inkluderad i denna bubbla kallas man för jude eller Israel – alla dessa namn som bär det andliga budskapet. Om man inte tillhör det andliga budskapet  kallas man inte Israel, man kallas helt enkelt en person från Babel.

Det är mycket viktigt att vi förstår detta, om man tar detta uppdrag på sig själv blir man Israel, om inte, då är man inte Israel.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.09, Rabashs skrifter

 WMV (engelska) |  MP3 (svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Israel, Samhälle - Kommentarer inaktiverade för Skaparens cirkel av frivilliga

Korrektionen kan inte ske på en gång; den görs gradvis, steg för steg. Eftersom det handlar om reshimot som stannade kvar efter splittringen är det korrektionen av splittrade kärl som måste klargöras först. Innan dess, måste det ske ett klargörande av det första kärlet för att sedan kunna bygga nästa stora kärl på det och därefter nästa, som är ännu större.

Det är för att allting är splittrat, och splittrandet bara kan korrigeras i små delar, varje del individuellt enligt dess nivå av splittrande. Hela det andliga systemet är gjort av diskreta kärl som är bundna med så många sammankopplingar att de bildar ett integrerat analogt system.

Det är som vatten som är gjort av separata droppar, var och en är kopplad inte enbart till droppen bredvid, utan även till alla andra droppar, och inte genom andra droppar utan direkt. Om du befinner dig i världen Atzilut är du direkt sammankopplad med Moses och Rabbi Shimon.

Så det finns en skillnad vad gäller hur kärlen korrigeras efter splittringen. Det verkar som att vi är slumpvis sammankopplade med ett antal vänner, och därigenom ansluter vi oss till något andligt system och någon form av Ljus. Men därigenom aktiverar vi ett oändligt antal band. Så korrigeringen sker gradvis eftersom den kräver våra klargöranden.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.10.05, Studiet av de tio sfirot

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Inre arbete, Kollektiv själ - Kommentarer inaktiverade för En ocean av vattendroppar

Baal HaSulam, “Fred i världen”: För vi har i sanning redan nått ett tillstånd där hela världen betraktas som ett kollektiv och ett samhälle. Det vill säga, på grund av att varje person i världen drar sitt livs märg och sitt uppehälle från alla människor i världen, är han tvingad att tjäna och sörja för hela världens välbefinnande.

Det som var tydligt för Baal HaSulam för nästan ett sekel sedan är fortfarande oklart för människor idag. Vi har nått ett sådant tillstånd i vår utveckling att vi alla är beroende av varandra på ett direkt och nära sätt.

Fråga: Varför är detta fortfarande oklart?

Svar: Titta efter själv: Alla ”drar täcket” till sin sida och förstår inte att man därigenom till slut orsakar sig själv större skada än på något annat sätt.

Hela poängen är att om jag investerar i allmänhetens välbefinnande ser jag inte någon egennytta i det. Om jag tar någonting från allmänheten ser jag verklig nytta i det.

Men Baal HaSulam säger motsatsen: Systemet är redan ”slutet”. Det är uppbundet i ett perfekt, helt sätt inom sig själv. Så, om du arbetar för allmänheten får du tillbaka tio gånger så mycket, och om du tar från allmänheten är din förlust tio gånger större. Men vi bara fortsätter, och förstår inte vad som händer.

Fråga: Vad döljer sanningen för mig?

Svar: Mitt ego. Det finns ett integralt system som uppenbaras idag. I själva verket är det systemet Ein Sof (oändligheten) som uppenbaras för oss, av Shechina, kärlet för den allmänna själen i vilken vi alla är sammankopplade.

Fram till nu, låt oss säga till 1995, har alla vuxit upp i sina privata begär, i rotfasen och i faserna ett, två, tre och fyra. Nu upptäcker vi att vi inte har något val, man för förbunden med alla, och alla är förbundna med en själv.

Banden av ömsesidig förbindelse utgör ett stort, komplicerat integralt system, ochdet finns till och med ett visst vetenskapligt fält som studerar detta. Tidigare var inte varje del så tätt förbunden med de andra . De utvecklades individuellt, och det var den allmänna trenden. Men, sedan 1950-talet har vi börjat känna en global trend, och idag har alla nått sin personliga gräns och behöver bara utvecklas i ömsesidig förbindelse med andra. Det finns ingenting kvar förutom det. Detta är trenden fram till slutet av korrigeringen.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.09.11, Fred i världen

 MP4 video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete, Kollektiv själ, Kris - Kommentarer inaktiverade för Fördelarna med enighet

Gruppen är min Skapare. Om vi befinner oss i en korrigerad kontakt, och jag plötsligt faller från denna kontakt, och jag befinner mig utanför den och är ensam, då skapas en skillnad, ett mellanrum mellan mig och den allmänna gemenskapen. Då är denna kontakt med den övre nivån, Skaparen, för mig min räddare. Då vänder jag mig mot honom, ber, och frågar om Han tar mig tillbaka. Jag vill vara integrerad i honom, vara tillgiven honom.

Jag har ett unikt sätt att föreställa mig det övre, och det är i form av gruppen. Detta är så på grund av att det är ett komplett system där alla är i kontakt med varandra. Det visar sig att detta är min högre nivå enligt dess egenskaper och definitioner.

Så du frågar, ”Och var är skaparen, den övre kraften, Ljuset?” Det är sannerligen så att Skaparen, den övre kraften, uppenbaras inom detta system. Jag känner Honom där. Detta Ljus upptäcks i våra kelim (begär) som intryck i de attribut de erhållit.

När våra begär börjar bindas samman i alla sorters förbindelser, kommer intryck som vi kallar Ljus att framträda i dem, men det är inte Ljuset i sig, utan någon form av vibration i själen som Den bjuder in. Man mäter dessa vibrationer och bestämmer dem som Ljuset Ruach. Andra vibrationer kommer redan att vara Ljuset Neshama eller Ljuset Chaya.

Jag känner bara mig själv, men från Skaparens handlingar inom mig kommer jag att lära känna Honom. Det jag känner inom förbindelsen namnger jag som ”Ljuset” och den ”högre världen”. Det jag känner utanför förbindelsen kallas ”den lägre världen” och mitt ”jag”.

Gruppen är inte de ansikten jag se framför mig, utan dess inre modell, vår förbindelse, som existerar osynlig för min syn. Det finns en grupp som befinner sig i enighet och i tillståndet gmar tikkun (slutet av korrigeringen), och bilden jag ser, människor som sådana, finns också.

Vad jag ser beror på mig. Men gruppen existerar faktiskt i en korrigerad form; Jag behöver tro det med tro över förståndet. Skaparen säger: ‘’Jag förde dig till en god plats. Du måste anpassa dig till den, ansluta dig till den, böja ditt huvud inför den. Jag förde dig till en sådan plats, i vilken jag kan uppenbaras, om du köper den!”

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.09.16, Studiet av de tio sfirot

MP4 video |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Ett bra ställe en våning upp

Enda sättet att överleva en nedgång är att förbereda sig i förväg. Om nedgången redan har börjat finns det inget som kan begäras av oss, för vad kan man kräva av de döda? Som det står skrivet, ”de döda är fria”.

Du får enbart frågan varför du inte har förberett dig för denna situation. Du måste fylla alla reservoarer och ladda alla batterier. När en nedgång kommer, finns det inget vi kan göra.

Det är som faser i omväxlande strömmar som ändrar sig som vågor, en gång upp och en gång ner, och en part är fylld på bekostnad av den andra parten. Ena stunden är kärlen uppenbarade, och andra stunden är ljuset uppenbarat.

Det är en utmärkt situation eftersom Skaparen har tagit vårt ego och hjälpt oss. Det står skrivet att Skaparen skapade den onda böjelsen, men du måste beklaga dig att den är ond, så att Han tar den ifrån dig.

Så, kom igen; agera nu! Trots allt kan du inte ta det minsta steg utan det, inte ens lyfta ett finger. Om ditt ego skulle tas ifrån dig, skulle du ligga som ett lik okapabel att röra dig.

Så, var kan du hitta kraften? Varför frågar du inte efter den, och varför kommer den inte? Det är för att du inte förberett dig för såna dagar i förväg.

Om tidningarna skriver att det kan bli brist på mat, så lagrar alla upp med tre månaders tillgång till mat hemma. Så, varför tänker vi inte på att fylla energi i förväg ifall det blir en nedgång? Det är precis så här vi måste agera i enighet med förnuftig, sund logik, men det är svårt för oss att göra detta för det följer vägen för korrektion.

Det finns folk som gläds åt det faktum att de fallit så lågt och tänker att de genom sitt lidande kommer uppnå något, men det är fullständig lögn. Vi avancerar enbart genom ansträngning, arbete, och inte när vi har blivit kastade ner i ett träsk och förnöjsamt sjunker ner i det.

Så, varje ögonblick någon försenar sitt uppstigande är en synd. Hur kan man stiga? Anta att du börjar sjunga en munter låt framför allihop. Medan du sjunger, vaknar alla upp, och sedan måste de konstant försöka lagra energin, allas styrka, kraften av enighet, men inte från det faktum att jag vaknar upp av mig själv.

Om du tänker ”Vad bra det är att jag vaknade upp nu och vad bra jag mår” kommer du falla omedelbart. Men om du tänker ”Vad bra det är att vi alla har vaknat upp mot givandet, mot Skaparen” kommer det kvarstå. Då kommer du påbörja nästa nivån, nästa tillstånd.

Kraften som kan leda oss till frälsning är växande, och lagras i det allmänna begäret. Ingen av oss har kärl att lagra energi.

Nu när du klarat av att känna ett uppvaknande, åtminstone ett fysiskt, tänk på att bry dig om vännerna och låt dem inte få ett fall. Allihop bör bry sig om de andra. På så vis behöver ingen tänka på sig själv.

Skammen måste brinna i mig för att jag inte bryr mig om gruppen. Detta innebär att jag sviker dem. Det är härifrån känslan av ansvar kommer och den ömsesidiga garantin härstammar från. Jag behöver bara tänka på hur jag ska förse gruppen med allt den behöver, som om den var min bebis och jag enbart sörjer för dess välmående, så att den fortsätter att stiga och växa.

Från den dagliga kabbalalektionen 2012.09.24, Studiet av de tio sfirot

MP4 |   MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Lagra bränsle för en regnig dag

Baal haSulam, Shamati, artikel 209: ”Tre villkor för en bön” Det finns tre villkor i en bön:

1. Tron på att Han kan rädda en fastän man har de värsta förutsättningarna av alla ens samtida. Men ”Är herrens händer för korta” för att rädda en? Om inte, då kan ”markägaren inte rädda ens kärl”.
2. Man har inget annat råd, man har redan gjort allt man kan, men inte sett någon lösning på problemen.
3. Om Han inte hjälper en, skulle man vara bättre död än levande. 

Dessa tre villkor innefattar många andra villkor, som man måste samla inom sig för att nå en sann bön, en vädjan. Vädjan är begäret i hjärtat. Det föds i det ögonblick vi når ett begär som är anpassat till avslöjandet av den andliga världen, uppenbarelsen av attributen av givande, ögonblicket vi är redo för det, även om vi är på denna sida machsom (barriären), vilket innebär att vi förväntar oss att få något genom denna upptäckt.

Det är inte en ren begäran än och kan inte vara ren eftersom det existerar splittring mellan nivåerna.

Vi ber alltid i lo lishma (ej för hennes namn), för oss, och därifrån når vi lishma (för hennes namn), givande. Det sägs: ”jag har arbetat och funnit.” Men ändå måste våra begär vara anpassade för nivån vi ska nå. Det är omöjligt att stiga dit utan att hålla de tre villkoren.

Anta att jag hållit två villkor och förstått att jag gjort allt i min makt, men det kommer ingen frälsning. Hur kan jag avgöra att jag gjort allt i min makt? Även om jag plötsligt bestämmer att det är så, så är det bara för en kort stund och i nästa ögonblick börjar jag redan leta efter något annat som jag kan göra. För hur kan jag vara säker på att jag har provat allt?

Så kommer det tredje villkoret ”bättre död än levande”. En person når total förtvivlan och kan inte fortsätta på detta vis. Då verkar det tredje villkoret öka det andra villkoret genom att föra en person till en sån extrem nivå att han inte kan vänta längre med att se vad han mer kan göra, utan han utbrister i en bön.

Om jag inte får vad jag vill ha så är jag bättre död än levande. Då hjälper det andra villkoret mig, eftersom vi opererar i två system: sinnet och hjärtat. Så jag kan alltid säga i sinnet att jag inte gjort nog i hjärtat. Emotionellt kan jag alltid erkänna att jag i sinnet inte uppnått den nödvändiga utredningen och det nödvändiga klargörandet av mina känslor.

Så till slut, leder alla dessa villkor till dessa tre villkor, som leder fram till ett villkor: en bön, höja MAN.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.09.23, Shamati #209

 WMV |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner - Kommentarer inaktiverade för Tre villkor för en bön

Baal Hasulam, Introduktion till boken Zohar, punkt 53: Efter att ha renat den animaliska delen av sin vilja att ta emot, och sen förvandlat den till en vilja att ge,”Tills han som som vet alla mysterier kan försäkra att han inte återvänder till dårskap”…

Vad hjälper inte en person om inte ljuset som andas in liv åt honom? Utan ljuset, skulle inte den motsatta formen ”existens från frånvaro” existera heller.

Bina, som är närvarande mellan alla sefirot, är den vändande punkten, delen av transformering. Vid Binas nivå renar en person sig från det mottagande begäret och börjar sedan återigen använda detta begär, men redan med intentionen för givandets skull. Om personen fram till nu konstant stridit för begäret att ta emot, ber han det nu om hjälp.

Vid Binas nivå skaffar sig personen emellertid stöd från det övre ljuset, som låter honom vända sitt begär till en partner.

Nivån Bina är en fas från barndom till vuxen. Fram till nu var personen korrigerad åt vad som var mer viktigt för honom. Han steg över sin egoism igen och igen, han valde Skaparen framför egot. Men nu har han skaffat sig nivån Bina, ljuset håller honom stadigt på den nivån och att han inte ska återvända till sin dårskap, och inte falla in i sitt slaveri av begäret att ta emot. Detta ”löfte”är givet honom från ovan, som är ”Ett bevis från han som vet alla mysterier.”

Det är då personen får tillåtelse och kapacitet att arbeta med sina begär på ett nytt sätt – genom att ta emot med syfte att ge. Tidigare kunde jag inte ens titta på detta ”bete”,  jag bara vände mig om, och försökte att hålla mig så långt borta som möjligt, tills jag steg upp mot nivån Bina. Här får jag Skaparens stöd och garanti – han lovar att inget dåligt kommer hända mig, sedan tittar jag  tillbaka åt Malchut, tittandes efter en chans att få henne att vända henne till att ge, med skaparens hjälp, som konstant håller mig från att falla.

Denna vändpunkt från altruistiskt givande till altruistiskt mottagande är väldigt viktig. Här behöver en person en överenskommelse med Skaparen, stadigare support från honom. Trots allt kommer han att arbeta med sin egoism för givandets skull…

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.08.01, Introduktion till boken Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Bina: Inträdet till det vuxna livet

Fråga: Varför är det så att det ännu, trots att den kabbalistiska visdomen är uppenbarad, finns en risk att det externa kommer att kontrollera det interna?

Svar: Allting avslöjas på bakgrund av det växande egot och det är även här faran ligger; hur kommer vi avsluta korrigeringen: att vilja ta emot eller att vilja att ge? Vilken väg kommer vi att följa, Torans väg eller smärtans väg? Det är för att den positiva kraften växer motsatt den negativa.

Så det finns inte färre problem efter avslöjandet av den kabbalistiska visdomen. Det beror på att vi är mindre benägna att höra någonting och att det är en ökad hårdnad av hjärtat. Det är inte en slump att de sista motgångarna innan uttåget från Egypten var så hårda.

Fråga: Men är det möjligt att förvränga idén i sig i vår tid?

Svar: En person står i strid mot saker automatiskt ifall han inte känner att han, å ena sidan, inte har något val, och å andra sidan, kan rädda sig själv med denna metod, kommer han inte att acceptera det. Så man måste närma sig honom väldigt försiktigt och sanningen måste lindas in på så vis att den inte väcker motstånd hos folk.

Det är inte en fråga om ”omvänd propaganda”, utan mänsklig natur, egot som är en ”hjälpreda”. Skaparen är där som ”Farao”, som inte vill höra någonting och orsakar olika störningsmoment så att du korrigerar dig själv på det viset, lär dig att stiga, och förstå den kabbalistiska visdomen mer på djupet till följd av att överkomma hindren mera kraftfullt och upptäcka sanningen tills du börjar att lära ut den till andra. Det är allt ihop en del av korrigeringen. Det kan inte vara en kort och lätt väg.

Det spelar ingen roll hur många fiender och motståndare som finns, vi måste förstå att det är ett resultat av systemet. Hur kan Faraos hjärta avslöjas? Enbart genom envishet och grymhet. Det kan tyckas att en eller två smällar är nog; varför behöver vi alla plågor från Egypten hela vägen till ”den förstföddes död”? Men Farao ger sig inte; till och med flykten sker i mörker.

Så vi måste vara försiktiga och om och om igen förklara och hjälpa folk att möta sina egon. Oavsett vad de säger om oss, finns det ingen annan väg. Precis som vi inte kan välja våra barns karaktär, måste vi ändå ta hand om dem kärleksfullt, oavsett vad. Barnet kanske blir helt vilt och inte vill lyssna, han kanske är för busig, men vad kan du göra? Trots allt, det är mitt barn, han föddes, och jag har ett internt sammanhållande med honom.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.08.02,  Introduktion till boken Zohar

  WMV | MP3 (på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar - Kommentarer inaktiverade för Du kan inte undvika hindren

Baal HaSulam, Introduktion till boken Zohar, punkt 46: Malchut är den hårdaste förtäckningen, som döljer ljuset från Ein sof. Ljuset den släpper igenom från Honom till mottagarna är bara en liten del, relaterad till reningen av människans stilla kropp.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar - Kommentarer inaktiverade för Vem tar ett exempel från Skaparen