Tänk dig att du kommer till lektionen och att din arm gör mycket ont; du kommer att tänka på smärtan hela tiden, så klart. Det kommer att påverka dina studier och kommer orsaka stort obehag; du kommer veta hur du ska bli av med smärtan och du kommer inte att kunna glömma den.

Frågan är hur vi skall känna samma smärta för att vi inte nått slutet av korrigeringen än, för att vi inte nått vårt ultimata mål? Jag vill inte vänta en enda dag! Om det är så viktigt för mig, så brinner jag av otålighet, likt ett barn – jag vill ha det nu på en gång!

Problemet är att jag inte vill ha vad jag ska vilja ha. Var kan jag få rätt begär från? Detta är ett skäl för bön.

Jag ser ingen brådska att ha kontakt med vännerna och att nå kärlek åt andra för att nå det andliga målet. Detta är problem ovanpå andra problem som ger mig hinder, det ena efter det andra. Om jag verkligen ville nå målet, så skulle jag älska vännerna; när allt kommer omkring så är det ouppnåeligt utan dem. Men poängen är att jag inte behöver detta mål: Vill någon verkligen ge? Alltså behöver jag inte vännerna och vill inte betala för målet genom kärlek till andra. Allt verkar väldigt långt, dimmigt och orealistiskt. Jag sitter framför boken under lektionen och tänker ”Vad gör jag här överhuvudtaget?”.

Så vi har fått ett verktyg kallat Tora där det finns en kraft som tar oss till målet. För oss är detta den högre nivån där kraften kallat Ljuset kommer och drar oss framåt. Detta är vad vi måste tänka på under lektionen, likt hur du tänker på armen som gör ont och som du vill läka.

Det spelar ingen roll vad du vid tidpunkten läser, du måste tänka på din ”sjukdom” och drömma om läkningen. Om du inte har en brist för detta, be om att detta ska ges till dig, ta kontakt med vännerna, se efter vilka begär de har.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.09.24, Studie av de tio sfirot

 WMV |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Det är nu eller aldrig

Vännerna bör försäkra att jag inte faller och de bör konstant tänka på mig. Jag måste återbetala dem för detta eftersom dem också behöver denna sorts stöd. Bara om vi ömsesidigt bryr oss om varandra, kommer vi inte att falla och glömma målet. Vi håller i varandra.

Vi har inte en chans att uppnå någonting om vi inte stödjer varandra. Om vi inte gör det, kommer vi inte lämna egot. Detta är ömsesidig garanti.

Om jag inte kan tänka på andra, så innebär det att de inte tänker på mig. Det är både orsaken och resultatet som existerar samtidigt under villkoren för vårt kollektiva muntliga avtal. Då tillkommer Skaparen i det och fullföljer vårt avtal. Utan detta kommer vi utan tvivel glömma honom och börja få främmande beräkningar genom att anta att vi  gjort framsteg och år kan passera som inte leder någonstans.

Man kan inte vara på rätt spår av sig själv. Vet du hur många sekunder vi kan räkna på en hel dag som vi verkligen avancerar: 3-5 som mest! De är så få för att var och en av oss saknar det externa stödet.

Mina begärs kärl är externa för mig och jag måste anstränga mig för att fästa dem vid mig. Om vi inte för oss på detta vis angående andra, så beter vi oss inte korrekt och därför drar vi inte ljuset som reformerar, eftersom Ljuset enbart opererar  i våra förenade arbeten. Det kommer i respons till vårt begär.

Om det inte finns något sådant begär, väntar ljuset passivt omkring oss. ”Hans ära fyller världen”, men vi måste aktivera det. Vi måste hålla detta villkor: ömsesidig garanti som är gjord av vårt gemensamma beroende av varandra och till åtagandet av allihop. Utan det kan ingen lyckas, även om vi tar oss an det från en egoistisk vinkel och än mer om det är angående höga intentioner.

Från ett samtal om inre arbete, 2012.09.30

Kategori: Bön, Grupp, Inre arbete, Kärlek - Kommentarer inaktiverade för Fem sekunder av liv per dag

Gruppen är min Skapare. Om vi befinner oss i en korrigerad kontakt, och jag plötsligt faller från denna kontakt, och jag befinner mig utanför den och är ensam, då skapas en skillnad, ett mellanrum mellan mig och den allmänna gemenskapen. Då är denna kontakt med den övre nivån, Skaparen, för mig min räddare. Då vänder jag mig mot honom, ber, och frågar om Han tar mig tillbaka. Jag vill vara integrerad i honom, vara tillgiven honom.

Kabbalisterna berättar för oss att världarna steg nedåt från världen Ein Sof (oändlighet) till denna världs nivå, och nu måste jag gradvis återvända genom att stiga genom nivåerna. Men jag vet inte någonting om det. Jag vet bara en sak, att det finns jag och min övre. Vad är det övre? Det vet jag inte heller. För mig är det gränslöst. Jag förstår det inte och jag känner det inte. Jag vet bara att det finns något högre ovanför mig.

Jag har ett unikt sätt att föreställa mig det övre, och det är i form av gruppen. Detta är så på grund av att det är ett komplett system där alla är i kontakt med varandra. Det visar sig att detta är min högre nivå enligt dess egenskaper och definitioner.

Så du frågar, ”Och var är skaparen, den övre kraften, Ljuset?” Det är sannerligen så att Skaparen, den övre kraften, uppenbaras inom detta system. Jag känner Honom där. Detta Ljus upptäcks i våra kelim (begär) som intryck i de attribut de erhållit.

När våra begär börjar bindas samman i alla sorters förbindelser, kommer intryck som vi kallar Ljus att framträda i dem, men det är inte Ljuset i sig, utan någon form av vibration i själen som Den bjuder in. Man mäter dessa vibrationer och bestämmer dem som Ljuset Ruach. Andra vibrationer kommer redan att vara Ljuset Neshama eller Ljuset Chaya.

Jag känner bara mig själv, men från Skaparens handlingar inom mig kommer jag att lära känna Honom. Det jag känner inom förbindelsen namnger jag som ”Ljuset” och den ”högre världen”. Det jag känner utanför förbindelsen kallas ”den lägre världen” och mitt ”jag”.

Gruppen är inte de ansikten jag se framför mig, utan dess inre modell, vår förbindelse, som existerar osynlig för min syn. Det finns en grupp som befinner sig i enighet och i tillståndet gmar tikkun (slutet av korrigeringen), och bilden jag ser, människor som sådana, finns också.

Vad jag ser beror på mig. Men gruppen existerar faktiskt i en korrigerad form; Jag behöver tro det med tro över förståndet. Skaparen säger: ‘’Jag förde dig till en god plats. Du måste anpassa dig till den, ansluta dig till den, böja ditt huvud inför den. Jag förde dig till en sådan plats, i vilken jag kan uppenbaras, om du köper den!”

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.09.16, Studiet av de tio sfirot

MP4 video |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Ett bra ställe en våning upp

Baal haSulam, Shamati, artikel 209: ”Tre villkor för en bön” Det finns tre villkor i en bön:

1. Tron på att Han kan rädda en fastän man har de värsta förutsättningarna av alla ens samtida. Men ”Är herrens händer för korta” för att rädda en? Om inte, då kan ”markägaren inte rädda ens kärl”.
2. Man har inget annat råd, man har redan gjort allt man kan, men inte sett någon lösning på problemen.
3. Om Han inte hjälper en, skulle man vara bättre död än levande. 

Dessa tre villkor innefattar många andra villkor, som man måste samla inom sig för att nå en sann bön, en vädjan. Vädjan är begäret i hjärtat. Det föds i det ögonblick vi når ett begär som är anpassat till avslöjandet av den andliga världen, uppenbarelsen av attributen av givande, ögonblicket vi är redo för det, även om vi är på denna sida machsom (barriären), vilket innebär att vi förväntar oss att få något genom denna upptäckt.

Det är inte en ren begäran än och kan inte vara ren eftersom det existerar splittring mellan nivåerna.

Vi ber alltid i lo lishma (ej för hennes namn), för oss, och därifrån når vi lishma (för hennes namn), givande. Det sägs: ”jag har arbetat och funnit.” Men ändå måste våra begär vara anpassade för nivån vi ska nå. Det är omöjligt att stiga dit utan att hålla de tre villkoren.

Anta att jag hållit två villkor och förstått att jag gjort allt i min makt, men det kommer ingen frälsning. Hur kan jag avgöra att jag gjort allt i min makt? Även om jag plötsligt bestämmer att det är så, så är det bara för en kort stund och i nästa ögonblick börjar jag redan leta efter något annat som jag kan göra. För hur kan jag vara säker på att jag har provat allt?

Så kommer det tredje villkoret ”bättre död än levande”. En person når total förtvivlan och kan inte fortsätta på detta vis. Då verkar det tredje villkoret öka det andra villkoret genom att föra en person till en sån extrem nivå att han inte kan vänta längre med att se vad han mer kan göra, utan han utbrister i en bön.

Om jag inte får vad jag vill ha så är jag bättre död än levande. Då hjälper det andra villkoret mig, eftersom vi opererar i två system: sinnet och hjärtat. Så jag kan alltid säga i sinnet att jag inte gjort nog i hjärtat. Emotionellt kan jag alltid erkänna att jag i sinnet inte uppnått den nödvändiga utredningen och det nödvändiga klargörandet av mina känslor.

Så till slut, leder alla dessa villkor till dessa tre villkor, som leder fram till ett villkor: en bön, höja MAN.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.09.23, Shamati #209

 WMV |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner - Kommentarer inaktiverade för Tre villkor för en bön

Fråga: Väntar Skaparen på rätt sorts bön från oss?

Svar: Du kan inte kalla detta för väntan. Det övre ljuset existerar i ett  tillstånd av absolut vila. Detta är en ofrånkomlig lag, som de fysiska lagarna. Rörelse i en konstant fart är detsamma som att vara i ett tillstånd av vila.

Ljuset stannar inte, det är antingen uppenbarat eller fördolt, men dess natur fortsätter att vara oförändrad. Ta t.ex det fysiska ljusets natur, som i ett vakum rör sig i den konstanta farten av ca 300 000 kilometer per sekund. Allt beror på dess omgivning, där ljuset sprids, för vi avslöjar det som ett resultat av den materia som det kommer i kontakt med. Graden av likhet mellan materien och ljuset avgör ljusets hastighet för vi ser inte spridningen av ljuset; vi ser bara sättet materien reagerar på det.

Om någon handling är konstant, då anses den i relation till oss vara i vila.Vilket innebär att det övre ljusets påverkan är konstant och inga förändringar sker vad gäller dess influens. Allting beror på begäret och det avslöjar denna influens. Om förändringar pågår inom dessa begär, då är det detta som avgör hastigheten hos ljusets påverkan; dock, ljuset självt fortsätter att vara totalt oförändrat och dess påverkan är konstant!

Vi säger att vi måste försöka attrahera ljuset. Men i verkligheten är det motsatsen av det vi föreställer oss. Ljusets påverkan är konstant och vi är resultatet av dess influens.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.01.17, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Bön, Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Perception, Vetenskap - Kommentarer inaktiverade för Absolut vila vid ljusets hastighet

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Kris, Ömsesidig garanti, Zohar - Kommentarer inaktiverade för Mellan det eftertraktade och det faktiska

Kategori: Andlighet, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Frågor & svar, Inre arbete, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Mitt mål är att vilja

Fråga: Vi utför många yttre handlingar, men vad är det rätta sättet att uppträda på den inre nivån?

Svar: Utåt måste vi göra vad helst som hjälper vårt inre arbete.

Jag måste upprätthålla en normal existens för mig själv i denna världen. Det är varje människas skyldighet! Men hur som helst så måste alla andra handlingar, begär och tankar vara riktade mot kontaktpunkten till andligheten. I enlighet med det måste jag undersöka i gruppen, hemma, på jobbet, och med mig själv: Vad är det jag gör med mitt liv?

Den kabbalistiska vetenskapen kräver inte att en människa ska vara en ängel. Men människan som vill avancera måste söka efter medel till att öka sina ansträngningar och stärka föreningen för att fortskrida snabbare och mer effektivt.

I grunden finns det ingen tillfällighet, handling eller händelse i människans liv som inte kan användas för att tjäna hennes andliga utveckling. Hon behöver bara veta hur det kan realiseras, för det finns ingen slump. Allting har en orsak: Allt kommer från ovan, avsiktligt och planenligt. Du måste bara vara uppmärksam på spelet som Skaparen spelar med oss. Om vi inte tänker djupt på vad som händer oss, så slutar det med att vi missar vad Skaparen försöker säga oss!

Med andra ord, naturen (eller Skaparen, som är samma sak, en lag och plan) uppväcker ny information, Reshimot i oss varje ögonblick. Dessa Reshimot är dysfunktionella och vi måste föra tillbaka dem – från den vänstra sidan och den högra – till punkten av enighet. Jag måste ständigt kontrollera att min intention är korrekt, och detta är hela mitt arbete.

Om jag är fokuserad på detta, i mitt begär och mina tankar, då kan jag jobba på vilket arbete som helst, oavsett hur många timmar, och utföra vilka handlingar som helst. Detta bekommer mig inte!

Från den tredje lektionen på WE! Kongressen 4/1/11

Video Mp3

Kategori: Bön, Enighet, Frågor & svar, Inre arbete, Kongresser - Inga kommentarer →

Fråga: Vad är avsikt?

Svar: Avsikten är det som du önskar från ditt tillstånd. Det viktiga är inte det du säger eller gör, men exakt vart du siktar, vilket resultat du förväntar dig från det nuvarande tillståndet, och det spelar ingen roll om det är ditt eller vårt.

Annorlunda uttryckt, hur vill du se ditt kommande tillstånd? Hur föreställer du dig det nu? Vad kommer du göra: skänka till Skaparen, ta emot för dig själv, förtjäna, stjäla, ge vidare, ge ut? Hur föreställer du dig själv i nästa tillstånd? Detta är din avsikt.

Det är därför som bara människan har avsikter. Hon är den enda i hela skapelsen som är utanför tiden. Avsikten opererar inte i den materiella tiden, men i andlig tid, vilken ligger ovanför vårt begär.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 3/20/11, Talmud Eser Sefirot

Kategori: Andlighet, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar - Inga kommentarer →

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp - Inga kommentarer →