Vi står på tröskeln till en verkligt viktig händelse: Vi kommer att stiga uppåt och även ta språng uppåt. Vi har alla förutsättningar för det.

Det är verkligen en unik nivå som vi har blivit givna från ovan. Det är inte en händelse som är planerad, organiserad, och uttänkt sedan långt tillbaka, och till slut är den verkligen här. Istället, så är det ”Ett uppvaknande från nedan” (Itaruta de Letata) och ett ”uppvaknande från ovan” när ett tillfälle kommer från ovan, så är det absolut viktigaste att inte missa tillfället!

Och det är därför vi gjorde allt så oväntat, och det är bra ifall våra vänner runt jorden förstår detta. Jag känner verkligen att det medlidande som från ovan visats oss tyder på att vi både vid decemberkongressen och efteråt, är beredda att uppfylla vad som har placerats på oss, att korrigera världen. Det är därför sådana möjligheter öppnas för oss.

Vi är verkligen upprymda. Du frågar hur man vidhåller upprymdheten, men den kommer att komma från alla vänner som kommer att förenas med oss här; vi kommer alla att vara upprymda. Och du kommer bli ännu mer exalterad  när du börjar fånga medkänslornas droppar som kommer från ovan.

Utifrån detta stadium, måste vi mottaga en hel del styrka som kommer att göra oss redo för korrektionen av världen. Detta kommande år är verkligen ett extremt ödesdigert år. Låt oss hoppas att vi tillsammans verkligen leder världen ut från  egots avgrund vari de befinner sig och höjer dem till graden Bina. Då kommer vi förtjäna att stiga med.

Ibland oss finns vänner som varit med oss i många år, och de vidhåller fortfarande samma hopp. Det är för att de fortfarande inväntar det kollektiva uppvaknandet, den kollektiva realisationen. Det är som ett par utan barn, som hela tiden vidhåller hoppet att de till slut kommer att få barn. Så nu närmar vi oss situationen där vi äntligen får möjlighet att utföra det!

Jag är övertygad om att detta konvent kommer att sluta skönt och väl, och vi kommer att känna oss mycket upprymda. Och viktigast av allt är att vi utför detta på det stora konventet i december, och når en stor kraft av kontakt där. Kontakten är upp till oss, och vad som kommer att fylla kontakten är upp till Skaparen.

Så, låt oss hoppas att vi når en så stor kraft, en sådan press av kontakt mellan oss, så att det övre ljuset på riktigt uppenbarar sig för oss, åtminstone i sin första grad. Och sen kommer vi att sprida det vidare till hela världen, vilket kallas ”att bli ett ljus för nationerna”, till alla de som inte förstår eller känner mycket. Och sen kommer detta att dra dem närmare, attrahera dem. Följaktligen, så utför vi skaparens order och knyter an till honom. För livet!

Från samtalen under måltiden före konventet i Aravaöknen, 2011.11.18

Fråga: När kommer jag till slut förstå att Skaparen inte är en elak chef, utan en kärleksfull far?

Svar: När du en gång avslöjat honom. Tills dess kommer du alltid ha klagomål på Skaparen; du kommer svära och förbanna honom, kanske automatiskt eller i tystnad i ditt hjärta  för att du fruktar honom. Att vara allvarlig kommer heller inte vara till nytta. Du måste verkligen tänka på vad som talar till dig utan att vara rädd för någonting. Det som betyder mest för Skaparen och hela systemet är att du förstår det och dig själv, för dig själv närmare det och träder in i det.

För närvarande är hela världen på väg att komma närmare det. Detta är känslan av vår kris; en känsla av att vi är på tröskeln till detta system. Och detta är varför vi måste lära oss dess kvaliteter så bra som möjligt, försöka utvärdera hur evigt och perfekt det är, hur åtråvärda eller mindre åtråvärda de är, vilket i själva verket är samma sak. Och jämföra dig själv mot det så mycket  som möjligt.

Detta kommer att leda till manifestationen av dess ljus, det påverkar oss inombords. Och då kommer vi verkligen få tillgång att träda in i det.

Vad menas med att “Min vän är dold för mig”? Ibland känner jag att en underbar känsla, förståelse, eller upprymdhet som funnits inom mig drar sig undan, kyls ner, och försvinner.

Dessa nivåer av separation kallas Nekudot – prickar. Det finns Taamim – smaker, som känns av under ljusets utträde, och det finns Nekudot – prickar, intryck av ljusets uttåg. Nekudot är precis där nya kärl eller begär tar form. Vi studerar detta i Preface to the science of kabbalah och i Talmud eser sfirot.

Vi måste se detta gradvisa försvinnande av ljus som skapandet av nya kärl/begär som tar form,  likt i en flirt eller ett spel. Denna separation, känslan av att ljuset lämnar dig, är en inbjudan att jaga efter det, att visa att du verkligen vill ha det, att du inte kommer att lämna det ifred. Även om det flyttar sig ifrån dig eller blir svagare, så är din önskan att sammanstråla med det i det överhängande mörkret.

Genom dessa spel skapar Skaparen en attityd inom oss till honom som är oberoende av vår vilja att njuta. Han rör sig bort men jag stannar hos honom ändå. Han bleknar, men jag vill fortfarande vara i mörkret. Detta innebär att dessa spel inte är riktade mot mig, utan mot min vilja att söka njutning genom mitt ego. Och ovanför detta vill jag förenas med Skaparen trots att jag känner mörker i mitt ego.

Detta är mitt ego – detta är jag ovanför det.Och tvärsöver det finns det ljus. Och jag är villig att låta egot genomgå mörker och tomhet. Det spelar ingen roll för mig.Viktigast av allt är att jag vet att jag trots mina negativa begär, och den totala frånvaron i mitt tomma ego, så vill jag fortfarande vara kopplad till ljuset i precis dessa situationer.

Detta innebär att jag är ”ovan förnuftet”, redan i ett tillstånd av givande. Därför skapas med hjälp av ljusets separationer begäret efter mer andlighet.

Fråga: Jag har en obehaglig känsla av att jag inte ens på 100 år kommer att förstå någonting av texterna i Zohar. Vad skall jag göra?

Svar: Precis som människan ville erövra jorden, vill hon nu erövra hela andligheten. Detta begär är helt ok, men så fort en sådan tanke uppstår, bör personen förstå att det ligger en paradox i det hela: Jag når andligheten när jag ger upp allt.

 

Fråga: Vad innebär det att bli ”redo för korrigering”?

Svar: Man blir redo för korrigering när man nått detta tillstånd, och enligt sina egenskaper och lagen om formlikhet kan känna nya, särskilda fenomen. Det är när man ser att det inte skulle kunna komma naturligt, utan enbart som en följd av relationen mellan de två, den övre och den lägre.

Vi måste förstå att det dels finns Skaparen, dels de skapade, och en avgrund som skiljer dem åt! Det finns ingen förbindelse dem emellan. Enbart till den grad vilken den skapade visar sig vara redo att bli lika Skaparen kommer den inom sig att känna Skaparen.

Denna beredskap ges som en särskilt god lycka, tur, till den grad man är villig att upphäva sig själv och buga, om man är redo att följa vägen oavsett vad som kan komma att hända. Man kan kontrollera om man fortfarande är på rätt väg, om man passar gruppen (även om det hur bra gruppen passar en också beror på en själv), och om man inte upphör med sina ansträngningar och fortsätter, då kommer man att uppnå andlig uppenbarelse.

Men man vet inte varifrån den kommer att uppenbaras. Vårt jordiska medvetande och hjärta kan aldrig känna till de följande tillstånden. De uppenbaras alltid plötsligt och på ett så oförutsägbart sätt att det är omöjligt att vänta sig dem i förväg. Vi erhåller trots allt en ny natur. Därför, om man troget och med ihärdighet fortsätter, om man går och böjer sitt huvud och värderar andlighetens vikt, då kommer man att nå målet.

Nu har du varken känslan eller förnuftet för att förstå vad som sades, men du kommer att erhålla känslan och medvetandet genom att fortsätta som ”en oxe under oket och en åsna under lasten”. Ingenting mer krävs av oss! Vi kommer att få allt annat, hela kärlet, från Ovan.

Det svåra med vårt arbete är att det är som att vi måste arbeta på en plats, medan uppenbarelsen tas emot på en annan plats. Jag kommer inte att få nästa steg i mina nuvarande egoistiska begär, eller mina jordiska känslor eller medvetande, eller ens i den andliga insikt med vilken jag redan befinner mig på något steg på den andliga stegen.

Jag når den enbart för att jag håller mig fast vid den och upphäver mig själv så att jag, stor och stark som jag är, blir en liten droppe säd och inkluderas i den övre graden. Det är anledningen till att svaret, om du frågar hur man kan uppnå andlig uppenbarelse, är: ”Genom att förvandla dig till en punkt…”.

“God tur” betyder inte att vinna som ett lotteri, utan det som kallas: ”Jag har arbetat och funnit!”. Det händer varje ögonblick; jag anstränger mig, och ”hittar” någonting någon helt annanstans. Det faller verkligen på mig från Ovan som en gåva. Detta kallas “god tur”, som du inte förväntar dig i förväg. Du må vänta på någonting, men inte i den form du kommer att få det.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.06, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV |  MP3

Fråga: Vad ska vi tänka på allihopa, i hela världsgruppen, när vi anordnar en Enighetsdag? Hur kan vi förenas?

Svar: Varje person måste göra en djupdykning i sig själv och där känna den kedja som förbinder honom med de andra, det inre nätet som existerar mellan oss. För övrigt kan personen finnas i den här världen eller också finns han inte längre kvar i den, det spelar ingen roll eftersom detta nätverk existerar mellan begären, mellan själarna, och inte mellan de fysiska kropparna.

Baal HaSulam och alla de andra stora kabbalisterna från de senaste årtusendena finns där, i den förbindelsen. De är alla tillsammans med oss, inneslutna i vårt gemensamma nät. Det finns miljontals av oss idag, men i själva verket finns det många fler eftersom alla dessa själar genom mänsklighetens historia är med oss, och tillsammans utgör de en andlig kraft av ofantliga proportioner.

Om vi vill förenas i detta nät, då kommer vi givetvis inte bara påverka varandra och bli en del av detta nätverk så att varje person uppnår den i sitt eget andliga uppstigande, utan vi kommer samtidigt att påverka alla människor i hela världen, som står i samklang med detta nät ofrivilligt, utan att känna det.  Vi kommer att börja väcka dem.

Så låt oss därför börja med att komma överens om att vi alla vill känna vår gemensam förbindelse tydligt.

Från lektionen på Unity Day (Enighetsdagen), 2011.06.26

Fråga: Hur kan man komma ihåg Skaparen hela dagen? Hur kan man föra in Honom i varje ögonblick?

Svar: Vi befinner oss i Malchut av oändlighetens värld, som är helt fylld med Ljus. Men istället för detta eviga, perfekta tillstånd, ser och känner vi våra egna egenskaper vilka målar upp den materiella världen för oss. Om vi vill sikta in oss på målet, att känna världen av oändlighet, behöver vi därför ömsesidig garanti från vår omgivning. Vännerna måste ge oss kraft, vilja, envishet, flit, och förverkligandet av målets vikt.

Jag har trots allt bara ett mål — att uppnå rätt begär, och ingenting annat. Låt mig hela tiden känna att jag inte bryr mig tillräckligt om eller gör tillräckligt mycket för Skaparen, på samma sätt Han gör för mig.

Kanske invänder du, “Men jag vet inte vad Han ger mig. Om jag dömer av mitt liv skulle jag ibland kunna säga att det hade varit bättre om Han inte hade gett mig någonting”. Det är sant. Det är uppenbart att varje person avfärdar saker i enlighet med sina egna brister. Min attityd till Skaparen kan därför definieras så här: Jag vill nå ett tillstånd där jag kommer att vilja skänka till Honom.

Och det faktiska resultatet kommer att komma tack vare Ljusets inflytande, tack vare de ansträngningar vi gör gång på gång. Ljuset öser över oss gång efter annan, och plötsligt skapar dessa sken en vilja i människan.

Vi vet inte vad Lishma, ett uppväckande från Ovan, är. Men när det kommer kan man säga, “Nu vet jag, nu förstår jag”. Man måste anstränga sig, som ett litet barn, och från dessa ansträngningar kommer känslan att uppstå. Men inte dessförinnan.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.05, Shamati

Vi har just avslutat ett väldigt lyckat konvent, och det var lyckat i ordets sanna bemärkelse. En del konvent förflyter på ett mycket värmande och behagligt sätt och lämnar en varm fläck efter sig, som ett hett spår. Men på detta konvent åstadkom vi någonting större. Det var en samling människor som kände Ljus och värme i sin gemensamma handling. Givetvis anordnar vi många sådana konvent och vi kommer att fortsätta arbeta från det ena till det andra, och vi kommer att se hur mycket vi kommer att förändras genom det.

Men om vi verkligen vill gå framåt måste vi ständigt söka efter det nästkommande och bättre tillståndet istället för att bara försöka behålla den värme, den nivå, den förnimmelse eller insikt vi har nu. Vi ska inte se oss om. Det skulle vara som Lots hustru som förvandlades till en staty av salt. Vi kan inte ta ett föredöme från det förflutna. Vi måste blicka framåt, och jag hoppas att både du och jag kommer att göra just det.

Jag är säker på att detta andliga kli eller kärl växer inom var och en av oss. Jag kände det. Men dessa kärl måste fortfarande förenas och uppnå den nödvändiga kontakten mellan varandra för att befinna sig på den lägsta, 125:e nivån och vara ett, det vill säga komma till den 125:e graden av förening med varandra. Vi saknar det fortfarande, men vi närmar oss och vi kommer utan tvivel uppnå det.

Så trots att vi skiljs åt måste vi förstå att allt det som existerar i vår värld – inom koordinaterna för tid, rymd och handling – finns där enbart för att leda oss mot målet. Därför måste vi förstå hur alla dessa förutsättningar är nödvändiga för att vi ska komma närmare varandra. Och om vi bara lägger till vårt enande och vår ömsesidiga garanti till dessa förutsättningar, kommer det vara tillräckligt. Det är vad jag önskar er.

Från den 7:e lektionen på Moskva Konventet 2011.06.12

WMV | MP3