En person som söker efter andlig utveckling känner sig som om han sitter i en källare i totalt mörker, och han önskar att fly därifrån. Men han har ingenstans att ta vägen. Det han måste göra är att ta släppa in Ljuset i den mörka källaren han är i.

Hela mänskligheten är i den källaren och varje försök att fly kommer att bestraffas. Däremot kommer straffet inte omedelbart. Det verkar som om du får en möjlighet att fly, att komma ut, men sedan kommer ett smärtsamt slag i ditt liv. Och detta fortsätter tills du lär dig att se sambandet mellan dina försök att fly och slagen.

Det är inte enkelt. Vi befinner oss i ett globalt, integrerat, begränsat system, där straffet för dina överträdelser inte kommer direkt. Det verkar som att straffet kommer från ett helt annat ställe. Detta händer oss så att vi gradvis kommer att upptäcka att hela universum är ett enda system, där vi lever i evighet.

Kategori: Okategoriserad - Inga kommentarer →

Om en person studerar kabbalistiska böcker så kommer han, även utan att förstå vad som är skrivet i dem, att gå genom inre förändringar och gradvis börja uppleva vad som står i böckerna. Detta kallas att han studerar den kabbalistiska vetenskapen. Han börjar att se sambandet mellan tillfredsställelse och själens längtan (Ljusen och Kelim/kärlen), ”värld-år-själ” och ”en färdig verklighet.”

Om man börjar studera dessa böcker och ser med sin inre syn, då studerar man kabbalas vishet – vetenskapen om hur man tillfredställer sin själ, hur man kan avslöja den andliga världen och Skaparen, genom att göra sina egenskaper lika med Hans. Men om en person som läser dessa böcker, och även om han verkligen försöker och försöker, men ändå inte kan känna Skaparens handlingar inom sig, betyder det att han inte studerar den kabbalistiska  vetenskapen ännu. Han bara förbereder sig för det.

Men om han inte har någon som helst avsikt att uppnå en andlig upplevelse då har han inte någon kontakt med det andliga eller med Toran. Han är bara intresserad av kunskap eftersom han inte strävar efter Toran. Toran är ljuset som leder en tillbaka till Källan och den påverkar en person när han vill att Ljuset skall komma och korrigera honom eftersom han känner att han behöver korrigeras.

Så om en person bara läser kabbalalistiska böcker betyder det inte nödvändigtvis att han studerar kabbala. Han kanske bara studerar visdomen. Därför diskuteras allting i relation till personen. Om jag plockar upp en bok vars omslag säger ”Tora” eller ”Kabbala”, betyder detta inte nödvändigtvis att jag studerar dem. Allt beror på mig och vad jag önskar med böckerna.

Kategori: Utbildning - Inga kommentarer →

Hur vågar människan påstå att vi inte är en del av naturens system? Men vad är du då, om du inte är del av naturen? För tusen år sedan, eller ett sekel sedan, kontrollerades du av naturen, men inte nu? Och varför inte världen? Är det därför du har skapat ett par ”leksaker” – bilar och flygplan? Allt du gjorde var att ta olika ämnen och blanda ihop dem, och du kom upp med plast och tuggummi. Så vad har gjort dig skild från naturen?

Faktum är att vi inte har avskilts från naturen. Alla vetenskaper, inklusive Darwins teori, säger att vi är ett resultat av utvecklingen, också den stilla, vegetativa och rörliga nivån av naturen. Så varför bedömer man plötsligt sig själv över naturen, skild från universums integrerade systemet? Varför steg människan plötsligt utanför dess gränser och säger, ”jag är fri!” Vad är människan fri från?

Så på grund av vår vettlösa stolthet, eftersom vi så fräckt tror att vi är fria, står vi inför en kris. Faktum är att vi är inte fria, och att vi existerar inne i naturens integrerade, globala system (Skaparen). Därför måste vi agera i harmoni med systemet.

Vi är inne Skaparen. Han kontrollerar oss, och det finns ingen annan än Han. Vi har inte någon möjlighet att agera fritt, inte i något avseende. Även känslan av att vi verkar stå mitt emot Honom har vi fått av Honom, för att höja oss.

Kategori: Fri vilja - Inga kommentarer →

I sanning sker all utveckling med hjälp av Ljuset vilket är dolt för oss. Och även om allting är skapat av Ljuset ensamt. När detta sker i vår egoistiska utveckling vet vi inte någonting om Ljuset står och inte i samband med det på något sätt. Därför, när en person utvecklas blir han mer distanserad från Skaparen, eftersom han förstår att han kan klara sig utan honom.

Trots allt, var är Skaparen i vår värld, hur är han närvarande i allt som jag gör?

Detta är anledningen till att upplysningens epok ägde rum, när folk lämnade religionenen. Men nu, efter all vår utveckling, upplever vi att vi har nått fram till tomheten. Efter att ha studerat och förstått denna världen ser vi nu att den är smutsig och hemsk.

Men det viktigaste som vi förstått är att ju mer vi utvecklas och ju större insatser vi gör, trots att vi blir smartare och mer kompetenta i vissa avseenden, blir saker bara sämre och världen blir värre och värre. Så genom att utveckla världen, har vi bara gjort det värre, inte bättre.

Detta är varför folk börjar uppleva förtvivlan. Men det är inte tillräckligt, och den Övre kraften kommer inte att tillåta mänskligheten att springa ifrån det hela genom droger. Tillsammans med allt som händer börjar punkten i hjärtat hos människorna komma upp till ytan, och den drar dem till att utvecklas ytterligare. Och det är där vi stöter på ett problem: å ena sidan är det egoistiskt, eftersom det är motsatsen till helighet. Men även om denna egoistiska punkt är en följd av ”brytningen”, kan den förvandlas till en altruistisk punkt. Vi kan göra det till en ”droppe sperma,” som kommer att bli ett andligt embryo.

När det gäller resten av mitt ego – hela den här världen – kan jag inte göra den andlig. Allt är livlös materia. Så, för att utvecklas andligt  kommer jag till gruppen och Kabbalistiska böcker, men ändå är jag fortfarande på samma plats, såsom en åsna, tills jag slutligen ”fattar det”: Jag behöver en Övre Kraft, Ljuset som tar mig med tillbaka till Källan. Och då börjar jag att kräva, börjar vädja till Skaparen att Han skall uppenbaras för mig och korrigera mig.

Därför är vår jordiska utveckling över. All den kulturella och vetenskapliga utvecklingen har nått ett slut. Folk kommer nu att känna att det är omöjligt att göra något nytt inom dessa områden – allt har blivit uttömt.

Kategori: Evolution, Okategoriserad, Världen - Inga kommentarer →

Vi lever i ett integrerat system, där varje förändring avspeglas i alla de andliga världarna, i alla tio Sefirot. Därför, varje gång som jag ändrar någonting inom mig, orsakar detta en förändring i varje enskild person, och till och med i hela universum. Varje enskild förändring hos en person leder i sin tur till nya förändringar i alla, och så fortsätter det. Denna process kommer att upphöra när hela systemet nått sitt vilotillstånd. Då kommer början och slut att förenas till ett enda oföränderligt, evigt tillstånd.

Den andliga världen är inte byggd på en fragmentariskt grund, den består inte av separata delar. Den är hel, komplett och integrerad. Och även om vi behandlar varandra och vår omvärld på ett ”linjärt” sätt, så talar vi i verkligheten om ett likartat, inbyggt system som så småningom ”lugnar ner sig” och blir balanserat.

En person måste vara en aktiv del i denna process tills han kommer att omfatta hela det här systemet, tills han tar in hela det här systemet i sig och det blir hans natur. Därför är vår uppgift inte att få en yttre förståelse för den kabbalistiska vetenskapen, utan att göra inre förändringar i enlighet med det system vi studerar. Vi måste helt absorbera det inom oss. Först då kommer alla att inkorporeras i varandra enligt principen, att ha kärlek till andra. Vi kommer då att uppnå full kontroll över vår eviga, fullständiga och integrerade existens.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

Varje person har en punkt som skapades ”ur intet” av Skaparen. Denna punkt är det som gör att en person känner sig individuell och unik. Hela vårt liv är en kamp för detta ”jag”, för självständighet och att vara unik – Midat Yehud.

En person drivs av en önskan att bevisa sig, att känna att han existerar. All glädje och tillfredsställelse han känner är sekundär. Den mest centrala punkten är att se till att detta ”jag” existerar.

Detta ”jag” är något en person aldrig kan ge bort. Han kan ge upp allt, även sitt liv, men inte sitt ”jag”, eftersom denna punkt är överordnad: den uppstod innan vi ens fått ett medvetande. Detta är varför man måste gå en så svår väg: att förneka sitt tidigare egoistiska ”jag” och få ett annat ”jag”, ett som liknar Skaparen.

Skaparen hjälper en person att ändra den grund på vilken hans ”jag” står. Snarare än att näras av glädje, får man energi av givandet och växer utöver sitt egoistiska ”jag” till sitt sanna ”jag”.

Det är så här som man vinner verkligt oberoende och en känsla av ett evigt ”jag.” Och när man återvänder till punkten som skapades ”ur intet, når man det tillstånd som är vila och perfektion.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

Målet med den andliga strävan är att alltid sträva i riktning mot ditt mål och aldrig vara kvar på ett ställe, fångad i dina begär.

En person gör framsteg när hans sinne och hjärta är inriktade på det framtida önskvärda tillståndet.

När du är detta, lurar du inte dig själv utan avancerar framåt. Det är okej om du inte har nått målet ännu. Det viktiga är att du inte tyngs ner av dina nuvarande önskemål och egenskaper som klänger sig fast vid dina fötter och försöker hindra dig. Du är heller inte ”uppe bland molnen” och lever i en illusorisk andlig värld.

Ingen upplever den andliga världen förrän den blir deras faktiska verklighet. Detta är den riktiga målsättningen.

Varje ögonblick är ett tillfälle att göra en ansträngning att nå målet – skänkandet och med varje steg du tar, bör du känna det som om du uppnår målet. På det sättet blir själva arbetet din belöning. Varje gång som du möter ett hinder på din väg, så övervinner du det och njuter av det faktum att du faktisk bygger en form av givande bortom allt förnuft. Bilden av den andliga världen består av dina begär, den formas av den skänkande kraften genom att använda din själs konturer.

Kategori: Andlighet, Enighet - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Du har sagt att målet för människans utveckling, anledningen till att vi föds, är att avslöja den Övre Världen inom oss, att förvärva Hans kvaliteter och kärleken till Honom, liksom till hela universum. I praktiken innebär detta att vi måste uppnå förmågan att känna ovillkorlig, oändlig kärlek.

Hur skall mänskligheten att kunna komma till detta tillstånd om varje person omedvetet fungerar genom en strikt beräkning: hur man skall förverkliga sina egna instinktiva behov att äta, dricka, sova (oroa dig inte om sex – det är bara extra arbete) och att skydda sig själv från andra?

I dag kan en person till och med låta sina egna barn och sin egen familj svälta, eftersom han även upplever dem som externa och främmande. Av samma anledning fruktar folk (särskilt ungdomar) inte ens döden, eftersom det inte finns något att förlora; det här är inget liv. Det är inte någons fel, men det är en katastrof!

Rädsla är inte längre motiverande. Så vad kan förmå allt detta att förändras? I teorin är det känslan av saknad efter något som motiverar en person att gå framåt. Men hur kan man sträva mot något som man inte känner, och därför inte har något upplevt behov av?

Mitt svar: Du kommer att se, att helt plötsligt kommer folk att börja känna längtan efter andlighet, och börjar bete sig därefter. Nu är de trots allt bara marionetter, och upplever en känsla av tomhet och brist på mening. Allt det här sker enligt Skaparens plan. Det finns en tid och en plats för allt. Och för din del har nästa steg redan börjat hända!

Hela vårt liv är en process av att samla in de förnimmelser som krävs för att komma till att känna Skaparen. Därför är motstånd meningslöst. Vad vi måste göra är att påskynda processen. Det är så allt kommer att förändras. Du kommer då få samma intryck, men utan lidande.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →