Inlägg i kategori 'Perception'

En komedi eller en skräckfilm?

Dr. Michael LaitmanEn fråga jag fick: Det låter konstigt för mig att vi inte kan förändra något och att endast det Övre Ljuset kan göra det. Vem annan kan jag lita på utom mig själv?

Mitt svar: Du har ett par år bakom dig och borde veta att det är svårt att ordna livet som du vill eller ändra något i det. Livet flyter i enlighet med sina egna lagar och ”lyssnar” inte på oss. Det finns en kraft som styr våra liv och transporterar oss från en fas till en annan.

Om vi bara kunde titta på livet utveckla sig som en film och se den från början till slut. En vanlig människa kan inte göra detta, men det finns människor som har särskilda förmågor och kan ”se filmen”. I allmänhet är det möjligt.

Idag är det som om ni ser en film som jag redan såg igår. För dig har filmen inte börjat ännu, för mig är den redan över och jag vet allt om den. Om vi såg den här filmen, skulle vi förstå att vår utveckling var helt förutbestämd. Idag skriver fysiker, genetiker, och andra forskare mycket om att människan agerar som en maskin, det har bevisats vetenskapligt.

Vårt liv är som en sekvens av bilder i en film, och allt vi gör är att övergå från en ram till en annan. Det finns ingenting vi kan göra åt det! Detta förklarar förekomsten av människor som kan förutse framtiden. De ljuger inte för oss, de ser helt enkelt filmen lite före oss. Denna förmåga är betydligt mer utvecklad hos djur än i människor eftersom teknologin har molntäckt våra sinnen.

För närvarande befinner jag mig i en viss ”ram” i den här filmen: Mitt förflutna är bakom mig, min framtid framför mig. Frågan är hur kan jag påverka min utveckling? Vad är min valfrihet? Hur kan jag verkligen ändra något? Jag är bara intresserad av detta för jag föredrar att inte veta om något som jag inte kan ändra. Berätta för mig vad som beror på mig!

Kabbalister hävdar att jag bara kan attrahera det Övre Ljuset som kallas det omgivande Ljuset, som reformerar. Jag kommer att leva genom filmen i alla fall, det finns ingen chans att undvika det. Början och slutet av filmen är bestämd, och det är inte i min makt att förändra dem. Jag kan dock välja att leva genom filmen med glädje och förtjusning.

Om jag redan någonstans i mitten av den kan se och förstå det slutliga goda målet, börjar jag redan att ana dess godhet. Det gläder mig redan och ger mig ett uppfyllande som kan vara ännu större än vad jag kommer att få senare vid uppnåendet av målet, eftersom det vid denna punkt inte hindras av några gränser! Den njutning jag ser fram emot verkar alltid större än dess faktiska förverkligande. Det följer alltså att jag kan attrahera godhet in i mitt liv just nu och fortsätta att avancera i Ljusets strålar.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 02.07.2010, Shamati #38
videoikon Videoljudikon MP3

Varför behöver jag hela denna värld?

Dr. Michael  LaitmanDet finns två krafter i naturen: mottagande och givande. Dessa två krafter målar bilder på vår vilja att njuta, likt på en datorskärm. De projicerar en bild av världen som består av mig och allt runt om mig. Som Baal HaSulam skriver finns det en skärm i den bakre delen av vår hjärna, genom vilken vi uppfattar en bild av världen.

Denna bild skapas med hjälp av två krafter: en mottagande kraft (vänster) och en skänkande kraft (höger). Kombinationen av båda dessa krafter på min egoistiska materia målar upp hela bilden av verkligheten för mig. Jag känner det, jag ser en bild, och det verkar för mig som om denna bild, denna verklighet, existerar utanför mig. Jag själv projicerar min inre bild framför mig. Det är så jag ”ser världen”. Det är som om jag plockar fram den inifrån mig själv och projicerar den utanför.

Varför är jag byggd på detta vis? Varför ser jag min inre värld i en yttre form? Det är för att vi ska kunna behandla den egoistiskt med försumman och fientlighet. Därigenom får vi en möjlighet att studera vår inre värld och att korrigera oss själva.

Om jag kände den som om den var inuti mig skulle jag aldrig kunna korrigera mig eftersom jag skulle relatera till allt på ett positivt sätt med godhet, men helt och hållet på ett egoistiskt sätt. Men eftersom mitt ego nu kommer ut på utsidan och jag upplever det som främmande, relaterar jag till mitt ”externa jag” som till en främling, egoistiskt på ett negativt sätt, snarare än positivt och som om det vore min inre del. Därmed har jag en möjlighet att förstå vad ”extern” och ”intern” betyder för mig.

Världen delades upp i två delar: jag och de andra. Jag kan inte övertyga mig själv om att någonting som finns på utsidan är mitt eget. Jag ges en möjlighet att se min inre essens i en yttre bild: ”Kom och se vem du är och hur du behandlar dem runt om dig. Det är så här du är på insidan.” Du säger ”Titta hur ful den här är, hur lat den här är, hur korkad en annan är! Jag hatar dem så mycket!” Samtidigt är alla dessa kvaliteter dina och inte någon annans.

Dessa uppenbarelser hjälper mig. Annars skulle jag aldrig kunna relatera till dem, att fullkomligt uppenbara den ”onda böjelsen” (det egoistiska begäret, hatet av alla) för att senare förstå att detta är mina inre kvaliteter som projiceras på utsidan.

Då börjar jag förstå hur Skaparen hjälper mig genom att ge mig en sådan verklighetsperception: att se min insida på utsidan. Jag börjar förstå hur mycket detta hjälper mig, och att jag utan detta skulle vara fullkomligt inlåst i mig själv och aldrig skulle kunna förstå vad ”jaget” är. Samtidigt finns det någonting här, ”någonting i mig som jag inte anser vara jag”.

Därför går hela vårt arbete ut på att förena vårt inre jag med vårt yttre jag, med världen på utsidan, och särskilt med gruppen. Vi kan öva med gruppen. Jag ser trots allt, när jag börjar arbeta med gruppen och försöka behandla vännerna som mig själv, att jag är oförmögen att förenas oavsett hur mycket jag försöker övertyga mig själv om att allt detta utanför mig också är jag. Jag kan inte ens behandla en liten del av mänskligheten, gruppen, vars mål är nära mitt eget, som mig själv. Jag kan inte relatera till det över mitt egoistiska medvetande.

I detta hänseende börjar jag se denna egoism som någonting som skapats artificiellt av Skaparen, särskilt för dess upphävelse. Men jag kan inte göra detta själv; jag kan bara vilja det och be Skaparen att min egoism ska försvinna. Varför ska jag fråga? För att få en förbindelse med Skaparen!

”Hur kan det vara så?” Förstå att de är du! Behandla dem med kärlek, eftersom de är delar av din själ!

”Men jag kan inte!” De är dina vänner, dina grannar. De går mot samma mål som du! Vad är det i slutändan som separerar er?

Sönderfallets kraft separerar oss. Skaparen placerade den som ett hinder, och jag kan inte komma över den.” Då frågar du efter att korrigera just detta. Du frågar efter korrigering och att hela världen ska införlivas i dig själv.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 24.06.2010, om Zohar.
videoikon Videoljudikon MP3

Oändligheten är obegränsad enighet

Dr. Michael  LaitmanFör att uppfatta verkligheten korrekt måste vi föra samman alla former som uppenbaras för oss. Bara människans inre värld existerar. Oändligheten är inte oändliga avstånd; den är obegränsad förening! Vid en viss punkt dyker en barriär upp i ”världen av oändlighet”, som avgör hur nära du kan komma mig. Det vill säga, inom denna oändlighet uppenbaras ett egoistiskt begär som ger upphov till avståndet mellan olika delar.

Detta avstånd mellan begär, mellan egot är imaginärt. Men det resulterar i att världen börjar sprida sig neråt från oändligheten, vilket innebär att en känsla av avstånd mellan delar dyker upp i samma plats. Detta kallas för en nedgång av världarna eller en intensifiering av fördoldheten mellan oss.

Detta avstånd är trots allt inte fysiskt utan det är i våra känslor. Vi behöver gå över till en mer intern perception. Vi bör inse att jag kan vara fysiskt nära eller avlägsen från en viss människa, oberoende av om jag känner mig nära eller avlägsen från honom eller henne; den ena faktorn är helt oberoende av den andra. I andligheten existerar inte denna fantasivärld av avstånd, det gör bara känslor. Vi mäter känsloperceptionen i sefirot, partzufim, och världarna enligt likvärdigheten av egenskaper mellan andliga objekt eller begär.

Det finns förvisso skillnader mellan begär eftersom de alla är olika. Men å andra sidan är de lika varandra eftersom de strävar efter att vara tillsammans oavsett deras oföränderliga naturliga skillnader. Enbart detta ”avstånd” mäts i det andliga, och det är bara denna ”närhet” vad gäller avsikten som vi försöker uppnå.

Trots skillnaderna mellan våra ursprungliga begär som har ett så oändligt avstånd mellan varandra, kommer vi med hjälp av skärmen och det reflekterade Ljuset (ömsesidigt skänkande) att uppnå en gemensam strävan efter att komma nära. Vi kommer att nå känslomässig förening vilken kommer att vara oändlig och utan alla gränser. I våra begär kommer vi att känna ett oändligt så att säga fysiskt avstånd, medan vi i vår sensoriska strävan att vara tillsammans kommer att kliva över denna gräns och känna vår oändliga, obegränsade förening där vi alla existerar i en punkt.

Dessa två former av mätande bör samexistera och ge intensitet till vårt förenande och vårt fasthållande. Den ena formen är det oändliga avstånd som separerar våra begär som är motsatta varandra, medan den andra är oändlig och obegränsad förening av alla i en punkt, i en gemensam avsikt och strävan.

Från samtalet om ett nytt Internet 2010-06-04 videoikon

Få ögonblicket att vara för evigt

Dr. Michael Laitman Skaparens mål är att höja människan till Sin nivå. Vad betyder det här? Vi förnimmer våra liv inuti viljan att njuta, som skapats av Skaparen. Denna kvalitet är det enda som finns utanför Honom, vilket är anledningen till att vi alltid upplever en brist på tillfredsställelse. Det är alltid någonting vi saknar, och försöker alltid nå någon form av njutning. Men Ljuset som kommer till viljan att njuta försvinner omedelbart. Det upphäver begäret, och begäret känner inte tillfredsställelsen.

Eftersom vi förnimmer våra liv inuti viljan till njutning, upplever vi våra liv som tillfälliga och övergående, där allt försvinner. Varje ögonblick passerar och försvinner, istället för att stanna kvar och fyllas ut av varje kommande ögonblick. På ena sidan finns begäret, och på den andra sidan finns njutningen. När de två möts neutraliseras de, även om njutningen är minimal.

Därför består våra liv av dessa små punktmöten mellan begäret (kliet) och Ljuset, som omedelbart försvinner. Och detta försvinner tills våra liv upphör. Föreställ dig till exempel att du har en viss kvot av begär – flera miljoner små delar av viljan att njuta, som uppenbaras en efter en. På motsatt sida var och en av dessa delar finns Ljuset som ger den delen tillfredsställelse. Sedan möts de  – och försvinner. När du uttömt din kvot är ditt liv över, och hela din existens med det.

Men om du, under loppet av dessa möten mellan begäret och Ljuset, har kunnat uppnå ett tillstånd där Ljuset och begäret ”fångar” varandra och förblir tillsammans, då börjar du känna Ljus som förnims inuti begäret som evigt, oändligt liv. Det är för att även det tidigare ögonblicket stannar kvar med dig. Du stiger då över känslan av tid. Du stannar ögonblicket och erhåller evig existens! Detta är det andliga livets hela patent, som är evigt och perfekt. Detta är vad man kan uppnå genom att applicera den kabbalistiska visdomen.

Förändra dig själv och allt kommer att förändras

Dr. Michael Laitman En fråga jag fick: Om jag är omgiven av delarna till min egen själ, varför kan jag inte tvinga dem att vakna inför det andliga?

Mitt svar: Det finns ingen tvång av det här slaget, det finns inget tvång alls i det andliga. De som omger dig är inte delar av din själ ännu. Om du redan kände dem som dina egna, då skulle du bli förbunden med dem och väcka dem.

Uppvaknandet skulle komma ur din kärlek, men för tillfället vill du väcka dem genom din egoism, med makt, genom din egen kraft. Det är förbjudet att göra så! När du rättar dig själv och börjar älska din nästa som dig själv, då kommer ditt sätt att se att förändras. Du kommer att se att alla andra är rättade och att du inte vill förändra någon/någonting alls med makt.

En filtrerad verklighet

How Can We Stop Being Slaves to the Advertisement Industry Vår egoistiska vilja filtrerar verkligheten så att den passar dess syften. Till följd av det ser vi världen genom ett filter. Med andra ord ser vi inte världen, naturen, samhället, och människor objektivt, som de verkligen är. Istället ser vi bara det som är fördelaktigt eller skadligt för den. Därmed känner vi av en oändlig verklighet bara den pyttelilla del som kallas ”denna värld”, eftersom vårt ego inte kan uppleva någonting mer än det.

Varning: Akta dig för hungriga krokodiler när du läser Zohar!

En fråga jag fick: Beskriver allt det som vi nu läser i Zohar, mitt nuvarande eller framtida tillstånd?

Mitt svar: Det spelar ingen roll. Det finns ingen nutid eller framtid. Allt sker här och nu. Om jag läser en novell, så upplever jag allt som dess hjältar gör. Jag känner mig som om jag verkligen är tillsammans med dem på ett skepp mitt under en rasande storm. Jag överväldigas av oro och fruktan, när jag plötsligt ser en vacker och gåtfull ö….

Är jag verkligen där, eller inte? Nej, det är bara i min föreställning. När jag stänger boken så går jag tillbaka till den ”riktiga” verkligheten.

Men, när jag läser en bok om den andliga världen och identifierar mig med dess karaktärer, krafter och kvaliteter, då är jag verkligen där i mitt begär, och jag uppenbarar mitt sanna själv mer och mer, genom att läsa. Jag uppenbarar en ny värld i vilken jag verkligen lever.

Zohar beskriver allt som försigår i ditt begär. Om du förenas med boken går du verkligen igenom de faser som den beskriver. Du lever verkligen inne i den andliga verkligheten, och du skulle kunna bli uppäten av en hungrig krokodil ….

Vetenskapen om hur man kommer ut ur sig själv

1Världen är resultatet av våra inre kvaliteter, våra sinnen.

För närvarande har våra fem sinnen – syn, hörsel, smak, lukt och känsel – ett smalt, begränsat upplevelsefält. Men, vi har möjligheten att expandera våra sinnen så att de kan uppleva utan några begränsningar. Vägen till att göra det är genom att komma ut ur begäret att ta emot och att enbart konsumera, och i stället lära oss att uppleva världen som den finns till utanför oss, i stället för att uppleva den genom våra fem sinnen. Vi kommer då att uppfatta Oändligheten, den absoluta verkligheten utan några begränsningar.

Naturligtvis uppstår frågan; ”Hur kommer vi ut ur oss själva”?

Vi kan förstå vad det innebär att expandera räckvidden för våra sinnen, men hur kommer vi ut ur oss själva? Om det enda som finns i naturen är begäret att ta emot njutning, så verkar det omöjligt att komma ut ur det.

Kabbalisterna säger att möjligheten finns: Det kan göras genom att känna vad din nästa känner.

Precis som vi uppenbarar världen genom oss själva är vi kapabla att knyta an till en vän som har samma andliga mål, och uppleva världen genom honom, och sedan genom en annan person, och en annan osv.

Så snart vi uppenbarar hela den andliga verkligheten genom andra människor så kommer vi att upptäcka att den faktiskt är utanför oss.

Detta är varför villkoret för att förnimma det andliga är, ”älska din nästa som dig själv”. I vår värld låter det som ett gammalt utslitet

talesätt, men kabbalisterna har ett helt annat villkor i tankarna när de säger så. Att älska sin nästa innebär att känna vad som händer i honom. Det innebär att knyta an hans själ, hans sinnen och hans förnimmelse till din egen. Eller med andra ord, det är då du kommer ut ur dig själv och börjar uppenbara vad helst som är utanför dig, vad helst som är i honom.

När du då börjar att undersöka vad som är utanför dig, uppenbarar du också den Övre Kraften, Skaparen. Detta kallas ”från kärleken till skapelsen, till kärlek för Skaparen”. Denna frasen kan låta religiös, men i verkligheten talar den om vår sensoriska utveckling.

Kabbala´s vishet lär oss hur vi skall känna vår nästa och bygga ett gemensamt kärl av förnimmelse (Kli), som kallas ”Shechina”. Detta är ett sinne så enormt att vi kan uppleva Skaparen i det.

Detta är vad kabbala´s metod handlar om: att lära oss att förnimma och ta emot allting som är utanför oss utan några begränsningar.

Att komma ihåg vad som har varit bortglömt sedan länge

1Den bild av verkligheten som kabbala förklarar för oss, verkar mycket märkligt och speciell för oss. Men en nyfödd baby finner också världen han ser omkring sig mycket speciell. Han är inte van vid att någonting händer och börjar studera denna världen från allra första början. Vi är exakt likadana med hänsyn till den andliga världen.

Dessutom har vi Reshimot (informationsgener), inre definitioner av den andliga världen, och det är därför som vi återvänder till en plats där vi var tidigare, platsen från vilken vi kom.

När vi föds, kommer vi in en annorlunda värld varje gång, eftersom världen utvecklas; den genomgår tekniska framsteg och livet runt omkring oss förändras. Men när vi kommer in i den andliga världen befinner vi oss i en värld som vi var i tidigare, och vi har därför minnen, information, känslor, och intryck från den. Vi måste helt enkelt väcka dem.

Genom sina historier och förklaringar, drar Zohar oss uppåt, leder oss fram till  känslor av andliga världen. Även om vi inte är där ännu, så genom att läsa Zohar börjar vi att väcka våra inre minnen om den väg som vi gick igenom, uppifrån och nedåt, när vi tidigare gick igenom alla dessa steg.

Nu återvänder vi dit från vår värld. Vi börjar klättra tillbaka dit, där vi kom ifrån.

Egoismen är vår största fiende

1När vi läser boken Zohar måste vi komma ihåg att ”det finns ingen annan än Han” och Han är god och gör gott. Detta är det enda sättet vi bör närma oss våra liv och allt som händer i världen. Vi måste förstå att det bara finns en kraft bakom allt.

Det finns ingen djävul eller onda andar som försöker fälla oss, dra in oss i helvetet och koka oss på en evig eld.

När Zohar beskriver olika onda väsen, är det för att visa hur en person känner när han uppenbarar de egoistiska krafterna inom sig själv. Han känner sig som om han brinner i helvetet och önskar att undfly kontrollen av dessa fruktansvärda, mörka krafter som styr honom.

Han ser att de hindrar honom från att närma sig Skaparen, men han kan inte bekämpa dem och är tvungen att följa dem.

Dödens ängel kommer till en person och ger honom ett svärd vars spets är insmord med en droppe dödligt gift, och personen lyder, öppnar sin mun och sväljer giftet. Zohar förklarar att dödens ängel är våra egoistiska begär i sin slutliga, grymmaste form. Alla dessa egenskaper är inom oss och de dödar oss. Det finns inget värre än detta tillstånd, även om vi inte inser det.