Inlägg i kategori 'Andlighet'

Full tillgång till livets program

Dr. Michael LaitmanFråga: Existerar ”profetiska” drömmar?

Svar: Det finns folk som kan förutse framtiden. De träder in i en speciell form av trance, likt sömn, och kan se vad som inträffar i framtiden. I riktiga livet är dessa stadier ännu ej uppfyllda, men de kan vara synliga i ett drömtillstånd.

Kommentar: Det visar sig att några drömmar triggas genom tidigare erfarenheter som finns kvar i en person och vissa drömmar avslöjar framtiden, som om vi vore kapabla att nå kontakt med ett högre flöde av information.

Svar: Ja detta är möjligt, på grund av att var och en av oss har ett program med allt som kommer hända en innan ens liv är slut, och kanske efteråt. Och om en person innehar särskilda möjligheter som låter honom se in i framtiden, då kan han förutse den.

Det har funnits siare likt detta genom historien. I alla tider har människor använt dem, men till slut blev de vanligtvis dödade för att ha förutspått ovälkomna händelser. Det är ingen slump att framtiden är dold från oss. Det är bättre för oss att inte veta vad som ska hända och i stället försöka bygga en framtid åt oss själva genom att tänka att det är upp till oss.

Djur planerar inte för framtiden, utom samlar instinktivt föda till vintern. De gör det inte medvetet utan instinktivt. Och om en person visste sin framtid, skulle han ta livet av sig på grund av att hans liv skulle förlora all mening. Därav har naturen inte gett oss möjligheten att se framtiden.

Dock har vi, enligt visdomen Kabbala, möjlighet att förbättra vår framtid. Vi kan höja oss över vårt programmerade öde om vi kan stiga till nivån där detta program om framtiden är skrivet och träda in i den datorn, den rätta mappen och omprogrammera hela vårt liv på nytt.

Vi själva kommer att kunna planera kommande steg och ändra alla stadier vi går igenom, utom det sista steget. Det slutliga stadiet hänvisar till en högre nivå, som vi nu är oförmögna att nå.

Visdomen kabbala förklarar att detta är det bästa och perfekta tillståndet. Och om vi vill avancera mot det genom en god väg, måste vi studera det och därigenom gradvis förstå hur vi kan uppfylla denna ljusa framtid på varje nivå av vår utveckling.

Med början idag kan jag dra fragment av en god framtid till mig själv och omedelbart förverkliga dem i mitt liv. Detta är syftet med visdomen kabbala som lär oss hur vi ska realisera vår goda framtid.

[152333]

Smaka en droppe Ljus och dö

Dr. Michael Laitman

Midrash Sefer, Efter döden, “Det heliga arbetet på Yom Kippur”

För att bli värdiga att komma in i det heligaste heliga var översteprästen tvungen att först rena sig genom att fjärma sig från alla materiella begär.

De flesta överstepräster som tjänade vid templet köpte sin roll genom mutor. De kunde aldrig uppnå den andliga nivå som var nödvändig för att komma in i det heligaste heliga, därmed var mötet med den gudomliga uppenbarelse som ägde rum där dödlig för dem.

Den nedgång som ägde rum under det andra templets tid är det vi kallar kärlens sönderfall.

Det övre Ljusets närvaro, av egenskaperna av kärlek och givande, kom i kontakt med egenskapen av att ta emot för sin egen skull och då skedde förstörelsen. Ljuset försvann och begäret som ville ha Ljuset ville det egoistiskt (om än omedvetet), kunde inte stå inför det, och översteprästen skulle dö. De brukade dra ut honom ur det heligaste heliga med ett rep bundet vid hans fötter eftersom det var förbjudet för andra att gå in i det heligaste heliga.

Men han brydde sig inte så länge han kunde känna den sötman för blott ett ögonblick. Man kan inte motstå njutningen av Ljuset för utan det är ens liv värdelöst! Han öppnar sin mun och tar emot droppen gift, som i själva verket är en droppe Ljus. Men för honom, egoisten, är det en droppe gift som dödar.

Detta händer även oss i vår värld, när någon offrar sitt liv för en droppe njutning. Även om personen dör vill han bara känna njutningen. Så är vi skapta, ett hjärta och en hjärna, njutning och medvetande. Om njutningen är större än medvetandet fungerar inte medvetandet och man tappar helt enkelt förståndet.

Därför kunde inte översteprästen begränsa sig från att uppnå njutningen, och därför dog han. Om han hade köpt sin position för pengar och inte uppnått den genom egen ansträngning innebar det att han saknade en masach (skärm), instrumentet för att ta emot Ljuset för att ge. Men om han ansträngt sig istället för att betala för sin position, hade han utfört sitt andliga arbete och stigit till den nivån och anslutit till det övre Ljuset.

Nu efter förstörelsen av det andra templet, när vi fallit hela vägen ner till vår värld, kan det bara finnas en väg upp. Om man inte är värdig att stiga till nästa nivå kommer man inte att göra det.

Men under tiden för det första och det andra templet var det möjligt att vidröra Ljuset eftersom nedstigandet skedde ovanifrån ner. Men i vårt fall å andra sidan, under uppstigandet nerifrån upp, är det förbjudet att stiga till den övre nivån om vi inte är redo för det.

Därför kan den kabbalistiska visdomen visas för alla idag. Folk kommer ändå inte att veta någonting förrän de uppnår andlig insikt.
[144209]
Från KabTV “Den eviga bokens hemligheter” 20141203

Frågor och svar

  1. Jag måste alltid komma ihåg att ondskan är en kraft som kommer från Skaparen, för ”Det finns ingen annan än Han”. Hur ska jag relatera till ondskan? Ondskan gavs mig för korrigering, så att den ska kunna förvandlas till gott.
  2. När blir ondskan god? När jag ser den som kommande från Skaparen.
  3. Hur kan man avslöja det goda i ondskan? Ljus kommer in i begären mellan vilka det inte finns någon skärm (förbindelse, gemensam avsikt, och ömsesidig garanti), då förvandlar Ljusets goda ondskan (egoismen) till gott, som fyller ”avståndet” mellan oss. Tillsammans med våra ansträngningar att dra till oss OM (Ohr Makif, det korrigerande Ljuset), kallar vi på ondskan (egoism, Farao, Skaparens baksida) som förvandlas till gott (givande, kärlek, Skaparens uppenbarelse).
  4. Hur tillskriver vi allt vår arbete till Skaparen? Allt kommer från Skaparen. Exil är när Skaparen gömmer sig från en; arbete under exilen är uppenbarandet av Skaparen, och att komma ut ur exilen innebär att upptäcka att ”Det inte finns någon annan än Han”.
  5. Vad är orsaken till att tynga det andliga humöret? Det faktum att man glömmer att man tar emot allt från Skaparen! Så fort man kommer ihåg det är det omedelbart avgjort hur man ska relatera till och svara på detta tillstånd som konstruerats av Skaparen.

[149021]

En fjärrkontroll till alla själar

Dr. Michael LaitmanFrågaÄnda sedan vi började studera artikeln “Det finns ingen annan än Han” känner jag mig totalt förvirrad angående intentionen. Om det övre Ljuset är i konstant arbete, och gör 100%, vad är då “det reformerande Ljuset?” Och vem frågar jag efter det? Från vem kan jag kräva att andra ska få det? Vad fungerar här om allt är inom mig?

Svar: Föreställ dig att jag har en fjärrkontroll. Jag trycker på en knapp och aktiverar någon sorts mekanism. Nuförtiden finns det många apparater som fungerar på detta vis. Men om du skulle visat detta för en person som levde för 100 år sedan, skulle han tro att du helt enkelt var en ängel som utförde mirakel: Du trycker på en knapp och plötsligt förvandlas glaset till en bild….

Det vill säga att jag med hjälp av fjärrkontrollen kan aktivera olika system. Till exempel kan jag trycka på en knapp, och du, som tittar på en bit glas (en skärm), börjar ta emot alla möjliga sorters intryck. Du börjar gråta och sedan skratta, uppleva oro och sedan glädje. Det visar sig att jag genom att helt enkelt trycka på en knapp kan påverka dig så mycket. Jag påverkade en vän.

Kabbalisterna säger att det när man läser Zohar är som om håller i en fjärrkontroll till alla själar och att de är beroende av en. Tänk hur du väcker dem! Detta kallas att ”trycka på en knapp” och aktivera en påverkan som får dem att börja vakna.

Allt beror på hur mycket du vill att detta ska hända och hur många andra människor som också strävar efter att väcka andra. Alla ansträngningar måste vara både kvalitativa och kvantitativa.

Det är så vi väcker varandra. Ingen kan väcka sig själv. Alla kan uppnå denna andliga gemenskap som kallas ”gruppen”, men bara för att väcka andra. Annars kommer man inte ens i kontakt med gruppen. Så är det för att gruppen är som Malchut av världen Atzilut.

Krisen är en negativ uppenbarelse av andlighet

Laitman_508_5_thumbFråga: Du har sagt att vi, det vill säga världen, har nått ett tillstånd där vi redan är bundna till en helhet eller ett kärl. Och enligt naturens (Skaparens) plan, måste detta kärl fyllas med känslan av den övre existensnivån. Men vi känner inte vår förbindelse tydligt och världens tillstånd saknar precedensfall i det förflutna. Skulle du kunna förklara innebörden av detta?

Svar: I dag uppenbarar vi en global, integrerad förbindelse mellan oss, effekten av en ”liten by” eller fjärilseffekten. Men vi uppenbarar en egoistisk förbindelse mellan oss, tillsammans med universellt ömsesidigt beroende. Därför finner vi att vi är oförmögna att upprätthålla korrekta, vänliga förbindelser mellan oss. Detta kallas ”ett brutet kärl”, eftersom våra förbindelser är fel.

Därför är den nuvarande krisen en uppenbarelse av vårt andliga tillstånd. Under hela mänsklighetens historia, fram till nu, har vi existerat på vår världs nivå. Men vi upptäcker nu naturens nästa nivå genom att se sammankopplingen mellan alla delar av naturen.

Världen måste förstå och internalisera denna nivå.

Att föra världen mot enighet


Dr. Michael LaitmanNär vi läser Zohar ska vi försöka komma ihåg att alla korrigeringar leder till enighet mellan oss.
Vi bör se på allt som äger rum ute i världen just nu som att frånkopplingen mellan oss uppenbaras. När allt kommer omkring visar sig allt hat, all oreda och alla problem som uppstår för att vi, och därefter hela världen, ska känna att vi måste reparera förbindelserna mellan oss.

I den utsträckning vi arbetar med spridning och talar om förbindelserna mellan alla som existerar över separationen och motsattheten mellan alla delar av nationen och världen, i samma utsträckning förbereder vi oss för, och kräver enigheten när vi studerar.

Så ju mer vi utgör ett inflytande och sprider denna kunskap, ju mer vi talar om förening, att söka förena nationen, desto mer kommer vi kräva det när vi studerar, och då kommer vi förtjäna att Ljuset kommer till oss – och från oss till nationen och till världen.

[50862]
Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.08.10, Zohar
ljudikon MP3 | videoikon WMV

Att ge sig själv åt andra

Fråga: Hur kan vi komma ut ur djupet av vår egoism, som hänger runt halsen på oss som en tyngd, och istället utveckla vår vördnad?

Svar: Det finns många olika tankesätt. Jag är här så att alla vännerna kan dra mig ur min egoism. Jag är här för att hjälpa vännerna att komma ur sin egoism. Jag är här för att göra goda gärninar i Skaparens ögonen, eller för att uppnå ett tillstånd där Skaparen påverkar mig genom gruppen.

Frågan är vilket av dessa tanksätt är det mest effektiva?

Svaret är mycket enkelt. Det mest effektiva tankesättet är när du ständigt önskar att alla dina vänner, åtminstone i gruppen av tio, för att inte tala om vänner runt om i världen, ska uppnå den andliga världen.

Och du är här för att satsa själv och på så sätt hjälpa andra. Må det vara självuppoffring, för i princip hör det till givandets egenskap. Du vill förverkliga dig själv — ge dig själv åt andra.

[144492]

Från konventionen i St Petersburg 18.09.2014, förberedande lektion 2

Kongressen i St. Petersburg: Att sluta förbund

Vi sluter ett förbund under kongressen, för utan ett förbund kan vi inte nå ett gemensamt begär, med hjälp av vilket vi uppenbarar Skaparen. Det är inte någons påfund, utan ett grundläggande villkor som är nödvändigt för det andliga arbetet.

Enligt lagen om likhet i form, måste ett kärl (kli), som upptäcker ett visst attribut, likna det attributet i vår värld också. Ta fysik, kemi, fysiologi eller vad du vill som exempel, det är samma på alla nivåer.

Därför bör vi uppnå attributet att likna och bli lika med Skaparen, och det uppnås i kopplingen mellan oss, när vi höjer oss över egot. Detta är vad vi bör eftersträva. Sådant godkännande av vägen, avsikten, och uppnåendet av detta tillstånd kallas för ett förbund. Även om vi inte har uppnått det ännu förbinder vi oss till det.

Vi kan berätta om det för människor i förväg. Vi döljer inget, och det är anledningen till att vi ordnar kongressen, som måsta ge oss alla en maximal anslutning och enighet, och till och med, förhoppningsvis, den första nivån av att likna och vara lika med Skaparen, vilket innebär Hans uppenbarelse.
[142.769]
Från kongressen i Sochi 8/25/14, Lektion 4

Att jobba i samverkan med andra

Fråga: Om min vän är i en svår situation, vad ska min bön handla om? Måste den bara handla om honom eller om hela världen?

Svar: I de fall där det är oklart hur du ska bete dig och du har inget klart omdöme om hur det är bra att agera, och även i de fall där du verkar veta hur du ska bete dig, måste du konsultera andra vänner. Du ingår i ett stort kollektiv och du har inte rätt att agera och bete dig på egen hand, enligt det som ditt sinne eller hjärta säger dig.

Du är en liten kugge i en stor maskin, och man måste inse att enligt denna generella mekanism, kan du inte ensam infoga nya relationer i arbetet. Det är omöjligt för en person att agera enligt principen ”Det är vad jag bestämde, det är vad jag antar, och det är vad jag kommer att göra”. I ett sådant fall tar vi bort dig från vår maskinen. Även om vårt system kommer att bli mindre, kommer det att fungera i samverkan.
[142.676]
Från konventionen I Sochi 8/25/14, lektion 2.

Likgiltig passion

Dr. Michael LaitmanFråga: Jag gillar jag inte livet som så som jag idag ser det framför mig. Vad kan förändra det intrycket?

Svar: Ljuset. Men om Ljuset fyller mig, då uppstår en  behaglig känsla som döljer  alla andras svårigheter: ”Varför skulle jag bry mig om dem? Låt hela världen brinna. Ja visst är det  lidande. Ja, det är svåra plågor; det spelar ingen roll, så vad då?”

Faktum är att jag är likgiltig  och inte ser sambandet mellan lidandet i världen och mitt  eget  tillstånd. Om jag mår bra, då är Skaparen god och gör i mina ögon gott. Som exempel, om mina fiender lider, då är Skaparen höjden av perfektion för mig. Med andra ord utvärderar jag Hans godhet inte genom deras känslor utan genom vad jag känner.

Då visar det sig att mina fienders svårigheter glädjer mig, ”Det förtjänar de! Gör något mer!”  Detta är mitt  kriterium på att Skaparen är god, inte  det allmängiltiga kännetecknet på godhet, utan det som passerar genom mina känslor och som skapas av den bild jag har av problemet.

Fråga: Men varför lider då genomsnittsmänniskan av att se andras smärta?

Svar: Därför att han är rädd att deras smärta skall sprida sig till honom. Han fruktar för sin egen del. Om jag inte alls har några egoistiska begär, då skulle jag inte kunna visa medkänsla för andra, på grund av att jag inte skulle vara rädd för ett liknande öde. Mitt egoistiska begär hjälper mig alltså att dela smärtan med andra; det agerar av egen natur. Jag har inget med dem att göra men deras olycka hotar att påverka mig, därför tycker jag synd om dem.

Å andra sidan är det  klart att om jag kan bli kvitt relationen med dem, om jag kan ställa mig ovan mänskligheten, då kommer jag att bli likgiltig för dess lidande. “I slutändan är ändå Skaparen min fader, så låt mig stiga upp till Honom. Där kommer vi att vara tillsammans, så varför skulle jag bry mig om resten?”  När jag förlorat det egoistiska begäret, så har jag förlorat hotet av möjligt lidande.

Så, kan hända är det möjligt att göra en överenskommelse med Skaparen, ”Jag utför alla Dina bud, gör allt Du säger”, och vi är då ständigt sammankopplade. I sådant fall kommer lidandet i världen inte  bekomma mig alls.

Det visar sig att ju starkare min vilja och relation med Skaparen är, desto längre bort befinner jag mig från världen. Jag känner helt enkelt inte vad som händer med folk. De lider, och jag är som en sten, likgiltig helt enkelt.

Vad kan göras, om jag tvärtom känner med de andras lidande? För att göra detta måste jag känna mig avlägsen från Skaparen, koppla bort mig från Honom, och likt andra vara beroende av villkor jag inte har någon kontroll över.

Därför kastas vi nu in i en kris, för att känna vårt beroende av en okänd kraft. Av samma anledning avlägsnar vi oss från religion. Annars kan man inte känna medkänsla med andra, eller känna sig beroende av dem. Den egoistiska attityden till Skaparen som inte gått igenom kärlek till andra som till en själv är inte riktad mot kärlek till de skapare för att komma till kärlek till Honom. Detta upprätthåller förtroendet i mig att allt är ok, att jag gör allt rätt, och att jag inte behöver bry mig om andra.

Om jag förlorar min känsla av förbindelse med Skaparen känner jag mig mer och mer beroende av andra, jag tvingas skapa en kontakt med dem och genom dem med Honom. Vi är verkligen alla i fara och upplever hot varhelst de kommer från, oavsett om det miljön, ekonomin, eller andliga tillkortakommanden. Man upptäcker sitt nuvarande tillstånds instabilitet, men inte ens personliga beroende av Skaparen, utan saknaden av helheten.

Därför uppmuntrar det nuvarande läget oss att korrigeras.

[119208]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.10.28, Baal HaSulams skrifter
videoikon WMV | ljudikon MP3