Fråga: Vad innebär det att bli ”redo för korrigering”?

Svar: Man blir redo för korrigering när man nått detta tillstånd, och enligt sina egenskaper och lagen om formlikhet kan känna nya, särskilda fenomen. Det är när man ser att det inte skulle kunna komma naturligt, utan enbart som en följd av relationen mellan de två, den övre och den lägre.

Vi måste förstå att det dels finns Skaparen, dels de skapade, och en avgrund som skiljer dem åt! Det finns ingen förbindelse dem emellan. Enbart till den grad vilken den skapade visar sig vara redo att bli lika Skaparen kommer den inom sig att känna Skaparen.

Denna beredskap ges som en särskilt god lycka, tur, till den grad man är villig att upphäva sig själv och buga, om man är redo att följa vägen oavsett vad som kan komma att hända. Man kan kontrollera om man fortfarande är på rätt väg, om man passar gruppen (även om det hur bra gruppen passar en också beror på en själv), och om man inte upphör med sina ansträngningar och fortsätter, då kommer man att uppnå andlig uppenbarelse.

Men man vet inte varifrån den kommer att uppenbaras. Vårt jordiska medvetande och hjärta kan aldrig känna till de följande tillstånden. De uppenbaras alltid plötsligt och på ett så oförutsägbart sätt att det är omöjligt att vänta sig dem i förväg. Vi erhåller trots allt en ny natur. Därför, om man troget och med ihärdighet fortsätter, om man går och böjer sitt huvud och värderar andlighetens vikt, då kommer man att nå målet.

Nu har du varken känslan eller förnuftet för att förstå vad som sades, men du kommer att erhålla känslan och medvetandet genom att fortsätta som ”en oxe under oket och en åsna under lasten”. Ingenting mer krävs av oss! Vi kommer att få allt annat, hela kärlet, från Ovan.

Det svåra med vårt arbete är att det är som att vi måste arbeta på en plats, medan uppenbarelsen tas emot på en annan plats. Jag kommer inte att få nästa steg i mina nuvarande egoistiska begär, eller mina jordiska känslor eller medvetande, eller ens i den andliga insikt med vilken jag redan befinner mig på något steg på den andliga stegen.

Jag når den enbart för att jag håller mig fast vid den och upphäver mig själv så att jag, stor och stark som jag är, blir en liten droppe säd och inkluderas i den övre graden. Det är anledningen till att svaret, om du frågar hur man kan uppnå andlig uppenbarelse, är: ”Genom att förvandla dig till en punkt…”.

“God tur” betyder inte att vinna som ett lotteri, utan det som kallas: ”Jag har arbetat och funnit!”. Det händer varje ögonblick; jag anstränger mig, och ”hittar” någonting någon helt annanstans. Det faller verkligen på mig från Ovan som en gåva. Detta kallas “god tur”, som du inte förväntar dig i förväg. Du må vänta på någonting, men inte i den form du kommer att få det.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.06, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV |  MP3

Fråga: Vad ska vi tänka på allihopa, i hela världsgruppen, när vi anordnar en Enighetsdag? Hur kan vi förenas?

Svar: Varje person måste göra en djupdykning i sig själv och där känna den kedja som förbinder honom med de andra, det inre nätet som existerar mellan oss. För övrigt kan personen finnas i den här världen eller också finns han inte längre kvar i den, det spelar ingen roll eftersom detta nätverk existerar mellan begären, mellan själarna, och inte mellan de fysiska kropparna.

Baal HaSulam och alla de andra stora kabbalisterna från de senaste årtusendena finns där, i den förbindelsen. De är alla tillsammans med oss, inneslutna i vårt gemensamma nät. Det finns miljontals av oss idag, men i själva verket finns det många fler eftersom alla dessa själar genom mänsklighetens historia är med oss, och tillsammans utgör de en andlig kraft av ofantliga proportioner.

Om vi vill förenas i detta nät, då kommer vi givetvis inte bara påverka varandra och bli en del av detta nätverk så att varje person uppnår den i sitt eget andliga uppstigande, utan vi kommer samtidigt att påverka alla människor i hela världen, som står i samklang med detta nät ofrivilligt, utan att känna det.  Vi kommer att börja väcka dem.

Så låt oss därför börja med att komma överens om att vi alla vill känna vår gemensam förbindelse tydligt.

Från lektionen på Unity Day (Enighetsdagen), 2011.06.26

Fråga: Hur kan man komma ihåg Skaparen hela dagen? Hur kan man föra in Honom i varje ögonblick?

Svar: Vi befinner oss i Malchut av oändlighetens värld, som är helt fylld med Ljus. Men istället för detta eviga, perfekta tillstånd, ser och känner vi våra egna egenskaper vilka målar upp den materiella världen för oss. Om vi vill sikta in oss på målet, att känna världen av oändlighet, behöver vi därför ömsesidig garanti från vår omgivning. Vännerna måste ge oss kraft, vilja, envishet, flit, och förverkligandet av målets vikt.

Jag har trots allt bara ett mål — att uppnå rätt begär, och ingenting annat. Låt mig hela tiden känna att jag inte bryr mig tillräckligt om eller gör tillräckligt mycket för Skaparen, på samma sätt Han gör för mig.

Kanske invänder du, “Men jag vet inte vad Han ger mig. Om jag dömer av mitt liv skulle jag ibland kunna säga att det hade varit bättre om Han inte hade gett mig någonting”. Det är sant. Det är uppenbart att varje person avfärdar saker i enlighet med sina egna brister. Min attityd till Skaparen kan därför definieras så här: Jag vill nå ett tillstånd där jag kommer att vilja skänka till Honom.

Och det faktiska resultatet kommer att komma tack vare Ljusets inflytande, tack vare de ansträngningar vi gör gång på gång. Ljuset öser över oss gång efter annan, och plötsligt skapar dessa sken en vilja i människan.

Vi vet inte vad Lishma, ett uppväckande från Ovan, är. Men när det kommer kan man säga, “Nu vet jag, nu förstår jag”. Man måste anstränga sig, som ett litet barn, och från dessa ansträngningar kommer känslan att uppstå. Men inte dessförinnan.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.05, Shamati

Vi har just avslutat ett väldigt lyckat konvent, och det var lyckat i ordets sanna bemärkelse. En del konvent förflyter på ett mycket värmande och behagligt sätt och lämnar en varm fläck efter sig, som ett hett spår. Men på detta konvent åstadkom vi någonting större. Det var en samling människor som kände Ljus och värme i sin gemensamma handling. Givetvis anordnar vi många sådana konvent och vi kommer att fortsätta arbeta från det ena till det andra, och vi kommer att se hur mycket vi kommer att förändras genom det.

Men om vi verkligen vill gå framåt måste vi ständigt söka efter det nästkommande och bättre tillståndet istället för att bara försöka behålla den värme, den nivå, den förnimmelse eller insikt vi har nu. Vi ska inte se oss om. Det skulle vara som Lots hustru som förvandlades till en staty av salt. Vi kan inte ta ett föredöme från det förflutna. Vi måste blicka framåt, och jag hoppas att både du och jag kommer att göra just det.

Jag är säker på att detta andliga kli eller kärl växer inom var och en av oss. Jag kände det. Men dessa kärl måste fortfarande förenas och uppnå den nödvändiga kontakten mellan varandra för att befinna sig på den lägsta, 125:e nivån och vara ett, det vill säga komma till den 125:e graden av förening med varandra. Vi saknar det fortfarande, men vi närmar oss och vi kommer utan tvivel uppnå det.

Så trots att vi skiljs åt måste vi förstå att allt det som existerar i vår värld – inom koordinaterna för tid, rymd och handling – finns där enbart för att leda oss mot målet. Därför måste vi förstå hur alla dessa förutsättningar är nödvändiga för att vi ska komma närmare varandra. Och om vi bara lägger till vårt enande och vår ömsesidiga garanti till dessa förutsättningar, kommer det vara tillräckligt. Det är vad jag önskar er.

Från den 7:e lektionen på Moskva Konventet 2011.06.12

WMV | MP3

Fråga: Vad är skänkande?

Svar: Skänkande kallas det tillstånd då jag accepterar dina begär som mina och börjar uppfylla dem. Med andra ord finns mitt begär enbart till för att generera tillfredsställelse för ditt begär. Det innebär att i relation till dig utför jag skänkandehandlingen, jag älskar dig.

I den kabbalistiska visdomen lär vi oss att hela världen bara består av två komponenter: begär och tillfredsställelse. Så skapas de stilla, vegetativa och animaliska nivåerna. Våra celler, molekyler, atomer, tankar och kraftfält agerar utifrån begäret efter (behovet av) tillfredsställelse.

Detta manifesteras på olika nivåer: biologiska, fysiska, i tankar och begär. Det finns ingenting i naturen förutom brist och uppfyllelse. Om jag alltså förvandlar mig själv till ett medel för din tillfredsställelse betyder det att jag skänker till dig.

Därmed förenas vi: Jag förbinder mig till dig, och du kan göra detsamma i relation till mig. Vi bygger den plats mellan varandra på vilken vi kan uppenbara det övre Ljuset, den ultimata tillfredsställelsen: du från mig och jag från dig. Detta kallas förnimmelsen av andligt liv.

Från den första lektionen under kongressen i Spanien, 2011.06.03

WMV |  MP3

Fråga: Hur kan man få reda på sin roll här i livet?

Svar: Detta kommer efter frågan om meningen med livet: ”Vad lever jag för?” Denna fråga pockar på mer och mer, och stiger över hjärtats övriga frågor.

Det finns många frågor (begär) i mitt hjärta, och jag måste handskas med dem, rangordna dem, och ta itu med det högsta så att det inte skyms. Jag måste ha denna specifika fråga med mig, resten stödjer mig bara i att nå svaret på denna den viktigaste frågan.

Varje människa väljer sitt mål för denna innersta fråga, må det vara pengar, ära, makt eller kunskap. En skulle vilja bli en vetenskapsman, en annan sitta med i regeringen, en tredje drömmer bara om att nå framgång och njuta av livet. Och så  finns det människor som frågar om meningen med livet.

Men för att få reda på dess mening är det nödvändigt att ansluta till den rot detta liv kommer från. Det visar sig att detta sökande är högre än det vanliga jordiska livet. Det är inte inuti samhället, utan över det, därifrån detta liv kommer ner. Det är omöjligt att nå ett svar på denna fråga inom det mänskliga samhället.

För länge sedan trodde jag naivt att det är möjligt att närma sig lösningen på denna fråga genom vetenskapen, att förstå hur livet uppkom, att på konstgjord väg skapa växter, djur och människor från naturens stilla nivå, att lösa livets mysterium: Var kommer det ifrån, och varför finns det? Till slut insåg jag att vår vetenskap inte besvarar sådana frågor, och mitt intresse för den försvann med en gång som om det var någonting obetydligt.

Man bör försöka att klargöra sin viktigaste fråga, sin högsta önskan, och följa den. Då kommer man gradvis att dras mot högre och högre frågor. Till slut kommer man att komma till frågan: “Vem är Skaparen som skapat mig? Var kommer jag från? Vem är jag? Vad är mitt syfte?”

Detta är frågan på nivån Bina, skänkande, som ställs inom Malchut. Det förklaras i Zohar i artikeln “Vem skapade dessa.” MI (vem) är Bina, och ELEH (dessa) är  Malchut. Man måste komma till denna fråga: “Vem skapade dessa,” det vill säga  “Vem skapade mig?” När man uppnår “Vem” (MI) kommer man att känna sig själv. Detta är ELEH eftersom ELEH klargörs först i enigheten med MI.

Då når man namnet Elohim (Gud, namnet på Skaparen som består av ELEH och MI) som kläs i Honom, som det står skrivet: “Må Skaparens namn vara på dig.” Därmed uppnår man allt.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.05.31, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Shamati #59,”Om staven och ormen”: ”Och Moses svarade och sade: ‘Men, skåda, de kommer inte att tro mig’” etc. ”Och Herren sade till honom: ‘Vad är det i din hand?’ Och han sade: ‘En stav.’ Och Han sade: ‘Kasta den på marken…’ och det blev en orm; och Moses flydde från den” (Andra Moseboken, Exodus, 4).

Vi måste förstå att det inte finns mer än två grader, antingen Kedusha (Helighet) eller sitra achra (andra sidan). Det finns inget mellanläge, utan samma stav blir en orm om den kastas i marken.

…Detta är betydelsen av frågan ”Vad är det i din hand?”. En hand innebär begripande, från orden, ”och om en hand begriper”. En stav (mateh på hebreiska) innebär att alla ens begripanden bygger på urskiljandet av lägre vikt (mata på hebreiska), som är tro över förnuftet. Det är så för att tro anses ha lägre betydelse, och som låghet…

Det finns en mycket subtil analys som görs hela tiden, och som man måste göra för att gå vidare mot själens korrigering. Den kallas ”staven och ormen”. Du kan kontrollera dig själv så här: Om jag har en stark vilja att göra någonting och det står klart för mig att det är för min egen skull, och jag inser att det är så här den egoism som brinner inom mig uttrycks, samma ögonblick jag förstår detta måste jag försöka stiga över detta.

Även om jag har en stor inre vilja att döma min vän för att bestämma om jag ska närma mig honom eller avlägsna mig från honom, över allt detta måste jag anstränga mig och höja allt mitt hat, all min avsky, besvikelse och alla förväntningar på andra – vännerna, läraren, Skaparen – och gå framåt med tro över förnuftet.

Jag måste istället förstå att precis de villkor jag har fått är ”staven” som jag måste ta upp i mina händer. Då kommer den att bli en symbol för min tro och hjälpa mig att gå framåt.

Men om jag kastar staven i marken enligt mitt begär (“jord” – eretz, är “begär” – ratzon), då förvandlas den till en orm.

Jag måste göra denna analys för att känna dessa två punkter, som hela tiden är närvarande men som motsäger varandra, inom mig. Mitt ego flammar och vill döma alla – vännerna, läraren och Skaparen. Och dess klagomål och ilska är helt försvarbar. Det är verkligen upprört inombords mot dem alla. Men över detta jobbar jag på att älska dem, rättfärdiga dem, och ge till dem av hela mitt hjärta genom tro över förnuftet.

När jag känner dessa två punkter tillsammans betyder det att jag balanserar mig själv korrekt i mitt nuvarande tillstånd. Dessa punkter är vad som utgör min väg mot skapelsens mål.

På denna väg kommer jag att se att jag hela tiden tas över av nya beräkningar och ny kritik, nya oenigheter mellan mig själv och omgivningen, och detta händer för att få mig att ännu en gång tänka att jag har rätt och de har fel. Detta arbete börjar med en gång, så fort gruppen blir organiserad.

Antingen kommer folk att avancera genom tro över förnuftet, eller så kommer de att drunkna i dessa oenigheter och vandra tillsammans med ormen, kasta sin stav på marken, vilket innebär att istället för att gå med tro över kunskap längs vägen kommer de att gå med tron inom eller under kunskapen. Då kommer det enda som är kvar att göra vara att vänta på att de ska vakna, och det kan ta en mycket lång tid – ingen vet när det kan hända.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.04.13, Shamati

WMV |  MP3