Baal Hasulam, Arvut (ömsesidig garanti): ”Och du har bevisligen funnit att givandet av Toran var tvunget att fördröjas tills de kom ut ur Egypten och blev en nation av sig själva, så att alla deras behov tillgodosågs av dem själva, oberoende av andra. Detta kvalificerade dem att ta emot arvut, och sedan gavs de Toran.

Jag behöver ett stort begär att ta emot kallat ”Egypten” och jag måste fatta ett inre beslut. Jag har inte styrkan att förverkliga detta, men jag har styrkan att klargöra och dra slutsatsen att jag vill lämna detta ”Egypten”, att jag måste stiga ovan det.

På ett sätt, känner jag redan att det är möjligt för mig att få hjälp från ovan. Genom mitt klargörande, förstår jag att andligt avancemang inte är något annat än ömsesidig integration mellan alla i ett kärl och dess korrigerande genom ljuset.

Jag skaffar detta ljus. Jag går med på göra allt jag kan. Jag förstår att det är brådskande, nödvändigt, och möjligheten av vad som händer och enbart begär ljuset.

I en sådan omständighet är jag redo att ta emot Toran, det vill säga metoden för korrigeringen. Jag har allt som behövs för detta behov: ett kärl av rätt storlek, brister, nödvändigheter, medvetenhet om nödvändigheten, kontakt, och även en inre kamp med mig själv för eller emot förening.

Jag förstår redan och känner allt detta, jag går med på den andliga vägen och vill ha den. Jag saknar bara ljuset som reformerar. Jag är redo att arbeta med alla dessa komponenter finns i mig och med dem tvinga fram en påverkan av ljuset som reformerar.

Alltså når jag den avgörande punkten: Från min sida, har jag uppnått allt som krävs för en första kontakt, och jag får till slut kontakt med det övre ljuset.

Det är viktigt att komma ihåg här att Skaparen inte är den som accepterar ett beslut att ge mig ljuset som reformerar. Utan det är jag själv som etablerar det. Därför bör man inte räkna med någon snällhet och nåd, som det står skrivet: ”En dåre viker sina händer, och sitter och äter sitt egna kött”. Ingenting bara kommer från ovan – det är just  jag som öppnar alla dörrar.

Även om vi talar om en ömsesidig relation mellan en person och den övre, så är det faktiskt jag som konstruerar den övre. Det övre ljuset befinner sig i absolut vila. Allting beror helt och hållet på mitt kärl, mitt begär. Om jag är redo att öppna valvet, det kranen, då anländer det övre ljuset och utför den nödvändiga handlingen.

Allting beror på en själv, med ens ansträngningar med de primära källorna, med sin lärare, gruppen, med disseminering. Allting börjar från nedan. Om jag har nog med styrka och ett korrekt begär nedan, då kommer han att öppna portarna och aktivera all den andliga kraften från ovan. Grunden för allt är förberedelsen av den lägre delen.
[106734]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.05.05, Ömsesidig garanti

 

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti, Tora | Kommentarer inaktiverade för Nyckeln till alla lås är begäret

Baal Hasulam, ”Introduktionen till boken Zohar”: Innan man belönas med att vända på  begäret att ta emot i oss, genom Tora och budorden, till  mottagande för att kunna ge, finns emellertid starka lås på portarna in till Skaparen, för då har de den motsatta uppgiften: att driva oss bort från Skaparen. Det är därför krafterna av separation kallas ”lås” eftersom de blockerar portarna för att närma oss, och driver oss från Skaparen.

Men om vi stiger över dem så att de inte berör oss, kyler ned sin kärlek  från våra hjärtan, låsen blir till dörrar, mörkret blir ljus, och bittert blir surt. Över alla lås, tar vi emot en speciell grad i Hans försyn, och de blir till öppningar, grader av avslöjandet av Skaparen.

Vi bör enbart se krafterna som opererar på oss i varje ögonblick av våra liv. Det spelar ingen roll hur de opererar eftersom de alla är menade att fösa oss närmare Skaparen, att avslöja Honom och hålla kvar i Honom.

Om en person arbetar tillsammans med dessa krafter och enbart bryr sig om sina fysiska begär för att hålla sin fysiska kropp vid liv, och ägnar allt annat åt sin själs begär, då inser han genom att försöka klargöra dessa krafter och kritisera dem, att det inte finns någon slump i denna värld och att allting som händer oss är för att man ska kunna hålla fast i Skaparen ännu mer.

Man når en nivå där man hittar sig själv ej mötandes krafterna som separerar en från Skaparen, som är på andra sidan. Men när man hör en inbjudan från Skaparen: ”Kom till Farao!” innebär det att man själv och Skaparen står sida vid sida, gåendes framåt mot Farao tillsammans medan dessa krafter går mot dem. Skaparen säger till en: ”Håll min hand så går vi tillsammans”.

Detta är en mycket viktigt punkt som man måste klargöra i sitt liv, när man klargör var man är i jämförelse med Skaparen och i jämförelse med hindren. Befinner man sig på en annan sida än Skaparen gällande hindren, alltså, orsakar hindren separation från Skaparen? Eller annullerar man sig själv och håller kvar vid Skaparen, och finner sig sen i Hans armar, eller håller Hans hand, likt ett barn bredvid en vuxen, och då möter de tillsammans hindren, som det sägs ”Kom till Farao” .

Då ändras arbetet eftersom man håller kvar i krafterna för att stärka banden mellan dem, att föra samman personen med Skaparen. Det är som hunden som skäller åt ett barn, på så vis tvingar hunden honom att hålla kvar vid sin mor eller far på grund av rädsla. Det innebär, att om man är på samma sida som Skaparen som bjuder en att gå med Honom till Farao, då känns genast dessa krafter som hjälp. Då arbetar Farao för att föra dem närmare, och detta är den stora skillnaden.
[106257]

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.29

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Inre arbete, Kärlek | Kommentarer inaktiverade för Håll min hand

Vi tar emot all den andliga informationen från ovan genom en kedja av kabbalistiska själar. Ordningen av dessa nivåer ändras inte. Det börjar hos Adam HaRishon (den första människan), som var den första att upptäcka den övre kraften. Denna kedja börjar hos honom och stiger som en kona, tills hela mänskligheten är med och uppenbarar Skaparen.

Det är på detta sätt det övre ljuset, den övre visdomen, ljuset som reformerar, höjandet av bön, MAN, och deras svar, MAD, kommer. Allting är styrt och stiger ner enbart genom denna kedja eftersom vi är kopplade till samma system.

Alltså måste vi hålla oss fast vid det andliga arvet som de stora kabbalisterna har lämnat oss och respektera dem som Skaparen – till samma grad och mer. Allra viktigast är att bli häftade vid författarna och böckerna (författarna är källan till ljuset Chochma), och böckerna är deras sätt att kommunicera som de lämnat åt oss.

Om en person i sig själv försöker utveckla en känsla av vikten och värdet av dessa källor, då kommer han helt naturligt att attraheras till dem och komma närmare dem. Han kommer börja respektera dessa stora Kabbalister och kommer skapa band med deras skrifter, och med deras hjälp kommer han att nå samhörighet med Skaparen.
[106176]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.28, Shamati #25

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för En kedja som förser världen med ljus

Allt vårt arbete består i att skaffa egenskaperna av givande ovan egenskaperna av mottagande så att varje ögonblick gör så att jag kan klargöra att allt  som händer inom mig och omkring mig, i alla mina tankar och begär, i hela bilden av verkligheten, enbart kommer från Skaparen. Jag klargör detta trots alla störningsmoment som kommer från världen. Världen visar att en mångfald  olika utomstående faktorer och krafter till synes arbetar där, etablerar min nivå och dess effekt. Men bakom allt detta måste jag se Skaparen.

Det är lättare att göra detta om världen relaterar  till mig vänligt och jag försöker fly från den. Men när jag blivit stark nog, blir jag sänd krafter som verkar goda, och attraherar mig till denna värld. Jag måste kämpa emot och säga att detta är ondska, till och med värre än det som var förut.

Jag behöver åtminstone tacka för all ondska likväl som att vara tacksam för lidandet mer än frestandet som attraherar mig till denna värld. Bakom allt måste jag se att allt styrs av den ende Skaparen, den gode som gör gott.

Detta arbete kallas Skaparens arbete, för att på så vis lär jag mig hur Skaparen relaterar till mig, lär mig sina ”vanor”. Jag upptäcker att Skaparen omger mig med all denna virtuella verkligheten så att jag genom denna värld, ovan denna verklighet, kommer att upptäcka kraften som aktiverar mig och som skapar all verklighet framför mig.

Jag behöver alltid se det som att det är Skaparens finger som riktar mig åt vilket håll jag ska välja, att vara i Klipat Noga, i den mittersta tredjedelen av Tifferet. Med detta inser jag att allting enbart kommer från en källa, från Keter, från solen. Jag måste hålla fast vid honom likt månen, och att reflektera tillbaka det ljus jag mottagit från solen.

Men jag välsignar tillståndet nymåne, som är totalt svart och inte skiner. Det är tillräckligt för mig för att hålla mig kvar i tro ovan förståndet, i givande ovan mottagande. Jag välsignar specifikt denna form, formen som jag strävar efter i mitt arbete.

[106078]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.24, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

 

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Den godas natur är att göra gott

I artikeln “Du har begränsat mig bakom och framför” lär vi oss hur ryttaren och hästen rör sig i perfekt samstämmighet. Vi, som all skapelse, spelar rollen som hästen, och ryttaren är Skaparen, som till fullo och helt naturligt styr den. Det finns inte en rörelse som hästen gör utan ryttarens påverkan. Men hästen själv vill följa med ryttaren till följd av sitt begär att förstå och att förutse sin ägares begär till en sådan grad att hästen agerar innan ryttaren influerar den. Detta innebär att vi måste nå en sådan nivå av kontakt med Skaparen, att vi agerar istället för Honom, tänkandes och kännandes i Hans ställe; det är så starkt vi bör vara i kontakt och hålla oss fast vid Honom.

Här når vi nästa nivå, nästa problem:Varför gör vi detta? Vi gör så för att ge Skaparen belåtenhet och inte för att vi ska må bra. Om jag gör saker för mig själv, så skiljer jag mig från Honom på grund av olikheter i attribut. Alltså måste vi tänka på det faktum att vi inte bara vill ha uppenbarelsen av Skaparen,utan vi vill det för att ge Skaparen belåtenhet.

Då börjar vi känna hur Han vill uppenbara sig för oss, för att kunna skänka oss glädje, för att kunna berätta allt för oss, och att dra oss till Hans värld av evighet och helhet. Vår värld, som döljer det, som är mellan oss och Honom, och våra kroppar och allt som omger oss, kommer gradvis försvinna. Då kommer vi enbart att se den enda kraften som styr världen och att vi är i den. Faktiskt börjar även forskarna att prata om detta idag.

Så vi måste börja känna smärta och glädje som ett resultat av vår intention. Varför vill vi avslöja honom, för vår skull eller för Hans skull? Här är det sista arbetet vårt ego måste göra. Ännu en gång kräver vi av Skaparen att ge oss intentionen att allt kommer från Honom och att allt är för Honom. Alla frågor, alla krav, alla begär, böner, alla klagomål, allting är åt Honom.

Försök aldrig hitta den minsta rörelse inom dig. Om det finns ett problem, vänd dig direkt till honom, oavsett vad det är, och arbeta med honom. Om du fokuserar dig själv korrekt med denna kraft, så ser du att allt löser sig. Detta innebär att jag vill avslöja denna kraft för att bara Han finns i världen och enbart så att vi alla kommer att få kontakt med Honom för att bli ”en under Honom”, att förenas som en enda ”häst”.

Vi måste känna glädje för att vara i kontakt med Honom, oavsett om denna kontakt är bra eller dålig. Om jag känner kontakten med Honom med den värsta känslan, så är det ett tecken på att det är ett bra tillstånd, om jag inte kommer ihåg Honom i de bästa känslorna, så är det ett tecken på att det är ett dåligt tillstånd.

Vi måste värdera dessa tillstånd enligt intensiteten av vår kontakt med Skaparen. Då  kommer vi gradvis flytta från känslor i våra begär av mottagande till känslor i begäret av givande. Detta innebär att all vår glädje, all vår längtan, redan är riktad mot Honom för att ge Honom belåtenhet, och sedan börjar vi, i intentionen att ge Honom belåtenhet, ta emot det övre Ljuset som fyller oss. Skaparen i sin helhet träder in i oss och vi börjar känna att vi är en helhet med Honom, som två älskare som förenas.

[105501]

Från den Europeiska kongressen, 2013.03.23, lektion 3

 WMV |  MP3

Kategori: Inre arbete, Kongresser, Kropp och själ, Min likhet med Skaparen | Kommentarer inaktiverade för Förenad med Skaparen

Fråga: Om alla mina tillstånd bestäms av den högre kraften, var är då mitt ansvar för dåliga handlingar?

Svar: Jag kan inte ändra stadiet jag redan är i. Jag förberedde detta tillstånd med Skaparen som hans partner. Jag hade en möjlighet att förbereda mig själv så att tillståndet som närmar mig nu skulle ha manifesterat sig i en bättre form, men jag gjorde inte det.

Det nuvarande stadiet i sig kan inte ändra sig. Det är det naturliga resultatet av alla tidigare förhållanden som jag absolut kunde influera.

Jag kunde ha lagt ett ägg under en höna, jag kunde lagt det i solen, eller så kunde jag ha lagt det i en inkubator och följaktligen kommer jag få resultat som avgör min utvecklingshastighet och min attityd. Allting kommer skilja sig!

Men när jag finner mig i någon situation, så är det redan för sent för att göra något åt det. När jag agerat enligt principen ”om jag inte är för mig själv, vem är det då” och till slut, då jag upptäckt att ”det finns ingen annan än Han” tar jag emot denna utdelning. Jag gör det mesta utav detta och inser att jag från början var tvungen att nå ett tillstånd som detta.

Alltså, om allting redan är etablerat från början, var är då min fria vilja? Men bara efter att ha rättfärdigat mitt nuvarande tillstånd som korrekt och redan etablerat från början, eftersom ”det finns ingen annan än Han”, kan jag avgöra vad jag ska göra sen och säga: ”om inte jag är för mig, vem är det då”.

”Om inte jag är för mig, vem är det då” är perioden då jag agerar och arbetar som om Skaparen är bredvid mig, eftersom jag inte vet var Han är, detta är dolt för mig. Men varför behöver jag agera så här? Om jag gör rätt ansträngning, då kommer jag idealiskt att acceptera hela tillståndet som att det kommer från den högre kraften, från”det finns ingen annan än Han”.

Genom att arbeta så här förbereder jag min perception för kommande tillstånd. Skaparen kan avslöja ett tillstånd för mig idag som verkar hemskt. Men efter den förberedelse som jag gör nu, då jag arbetar efter principen ”om inte jag är för mig vem är det då” accepterar jag detta tillstånd som en manifestation av absolut godhet från Skaparen, som gynnade mig. Detta blir min belöning vid slutet av ”en hel arbetsdag”.
[105435]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.17, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Fri vilja, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Ansvar för vad som kommer ut ur ägget

Fråga: Hur är det möjligt att identifiera var jag agerar själv, och förnekar Skaparens ledarskap?

Svar: Det är möjligt att identifiera denna plats väldigt enkelt. Det är när du är arg och inte går med på det högre styret, är skild från gruppen och från Skaparen.

Om du märker att du i vissa begär och tillstånd inte märker av Skaparens kontroll, även om du vill vara tillgiven den högre övervakaren och avancera, detta innebär att detta begär är skadat och kräver korrektion. Dina känslor kommer inte att ändras förrän du korrigerat dem. Du kan inte säga att allt är okej från början, för målet är att nå förening, bli tillgiven Skaparen. Därför har du inget val; du måste arbeta med alla dessa stadier, begär, och intentionen att nå tillgivenhet genom dem där det förflutna, nuet, och framtiden förenas; du och Skaparen är alltid förenade, i alla handlingar, tankar, och intentioner.

När ett problem upptäcks, måste vi lösa det som om det inte finns någon Skapare. Även om du vet att ”det finns ingen annan än han” så befinner du dig i ett motsatt tillstånd. Du är arg, och ilskan är ett tecken på ego.

Så vad finns det att vara arg över om allt händer enligt det högre styrets vilja? Men trots detta har en person fritt val. Det gör ont att se att det finns sätt att korrigera och undvika lidande av obehagliga tillstånd, att ge Skaparen tillfredsställelse, och ändå gör inte personen detta.

Här blir det en krock mellan principen ”Det finns ingen annan än Han” och ”Du har begränsat mig bakom och framför”,  kontrollen av en kraft ”personens fria vilja” och ”kraften från många styrkor”.

Vi förstår inte detta tills vi når den första uppenbarelsen, mittlinjen, där två olikheter möts. Då förstår vi vad tro ovan förståndet är, där de två motsatserna möts, där plus och minus möts. ”Det finns ingen annan än Han” och ”Om jag inte är för mig själv vem är det då” kompletterar  varandra inom personen angående dåtiden, nuet, och framtiden.

Utan denna sorts kärl av givande kan vi inte sammankoppla de två motsatserna och förstå det högre styrets enighet. Därför föreslår kabbalisterna helt enkelt för oss hur vi bör handla utan gå in för djupt i detaljerade förklaringar. För att kunna förstå dessa förklaringar till en viss grad, måste vi ha korrigerade egenskaper. Allt är etablerat enligt kliet av vår uppfattning. Om personen agerar korrekt, då upptäcks de gradvis inom honom och han är redo att känna och acceptera denna speciella del.

[105039]

Från de första delen av den dagliga kabbalalektionen 2013.04.14, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Om du är arg är det ett tecken på att du inte har rätt

Rabash, Shlavey Hasulam, ”Tänk om de svalde de bittra örterna och inte kom ut, i arbetet.”

Så när en person som börjar följa denna väg, och som vill att hans handlingar ska vara för himmelens skull, upptäcker sanningen, att ju mer han gör handlingar med avsikt att ge, desto längre från det upplever han sig, vilket innebär att det finns en fördel med detta arbete, att sanningen börjar avslöjas från ovan, och att man är långt ifrån att handla med avsikten att ge.

Vårt avancemang är byggt enbart på olika uppenbarelser som är obehagliga för våra egon, för vår vilja att ta emot. Varje gång slutar det med att vi om vi är fördjupade i vårt ego inte kan avancera andligt.

Jag är nedsjunken i mitt ego, och ljuset kommer från ovan och påvisar nivån mitt ego är på. Till följd av det känner jag ett stort minus (-) som reflekterar djupet (h) av mitt begär. Till den grad jag mår dåligt måste jag urskilja vad jag måste göra i den väldigt dåliga känslan. Jag kan vara tacksam för ondskan eftersom jag genom den kan avgöra till vilken grad jag är motsatt från andligheten och givande. Ondskan avslöjas i mitt ego, i mitt begär att ta emot i syfte att ta emot, och om detta begär försvinner vet jag inte ens om att jag är inbäddad i ondskan. Djupet av den dåliga känslan är indexet av sanning för mig; det är det rätta tecknet.

Så från detta stadium frågar jag efter vidhäftelse; Jag vill vara ovan detta, ovan Egyptens gränser, ovan mitt ego, ovan machsom (barriären).

Här börjar jag bygga det returnerande ljuset (RL) och verkställer den första begränsningen på hela den nedre delen (tzimtzum).

Detta är hur den anliga partzuf är byggd i två delar; ”ett huvud” och en ”kropp”. Jag har verkställt den första begränsningen, jag har redan en ”kropp”. Senare kanske jag kan höja en del av den och koppla samman den med ”huvudet”, och detta kommer redan att vara en riktig partzuf ovan machsom.

Så, genom stegen av ibur (graviditet), yenika (spädbarn), och mochin (medvetande) passerar jag igenom alla ”splittrade delar” nerifrån och upp.

Vi börjar redan känna att detta är praktiskt arbete som kan utföras. Men vi bör ej glömma att det utförs av Ljuset som reformerar (det omgivande ljuset – Ohr makif– OM), och att vi kan samla på oss det enbart genom att konstant dra åt oss gemensamt ljus.

 

Egentligen kan allt som vi har lärt och läst om sammanfattas i en enkel bild av tio sfirot. Låt oss hoppas att tillståndet vi håller på att skapa kommer kvarstå i var och en som ett klart mönster.

Uppfattningen om världen, min attityd mot alla, mina känslor, allting som jag vill förstå och känna, måste passera genom detta mönster. Då kommer vi kunna lösa alla problem som kommer från Skaparen, från Ljuset, korrekt genom att handla korrekt och stödja Honom, och låta Honom uppenbara de rätta handlingarna.

Fråga: Hur kan vi faktiskt tacka Skaparen för alla dåliga tillstånd?

Svar: Det är sant att ljuga inte kommer hjälpa oss här; du kan inte gråta och ärligt kyssa pinnen som slår dig. Men om du känner att pinnen slår din onda böjelse, om du inte vill identifiera dig med den utan med den goda böjelsen, då ser du redan skillnaden i en specifik böjelse mot Skaparen.

Det är enbart tack vare det omgivande ljuset som vi känner att vi är dåliga. För 50 år sedan trodde alla fortfarande att en ljus och blomstrande framtid låg framför oss. Sedan började den globala trenden av tillbakagång bli uppenbar och vi sjönk alla in i mörkret. En person med punkten i hjärtat börjar också gå in i ondskan, mörkret som kommer till honom genom ljuset som förändrar. Men samtidigt som ljuset i punkten i hjärtat lyser upp drar ondskan en nedåt medans punkten stiger högre och högre uppåt.

Så vi behöver följande inre uppdelning:

1. En punkt i hjärtat,
2. Ondskan inom oss.

Först då kommer jag upptäcka vem jag identifierar mig med.

 

Fråga: Hur blir man av med störande tankar om en belöning, om en gåva som Skaparen kommer ge mig för mitt arbete?

Svar: Du kommer att konstant brottas med dessa tankar, och som ett resultat av det stiga utan att be om något, utan enbart identifiera dig med punkten i hjärtat om och om igen. Detta ”ping pong-” spel fortsätter tills ljuset som reformerar kommer igenom kontakterna i gruppen och tar dig till nästa nivå.

Där kommer ett starkare ljus återigen avslöja utkomsten av splittrandet i dig. Det är för att vi brukade vara sammankopplade förut, och Skaparen som skapade kontakten mellan oss splittrade den. Nu måste vi delta i korrektionen, att vakna upp och kalla på honom. Då kommer Ljuset och gör allt jobb.

[104549]

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.04, Rabashs skrifter

 Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar | Kommentarer inaktiverade för Mörker som drogs av ljuset

Andliga kärl består av viljan att ta emot och dess begränsning, masachen (skärmen), och skammen som den innehåller. Skammen är för att jag inte är kapabel att ändra mig till givande och för att jag är rädd att binda varje tillstånd som jag går igenom till den som är givaren.

När jag reser mig efter ett fall från förnimmelsen av ondska och från den nivån studerar den tidigare nivån, så ser jag att det inte var dåligt. Jag förstår att fallet var förberedelsen för det nuvarande stigandet. Jag börjar älska och värdera de tidigare tillstånden och  vara tacksam för dem eftersom jag utan de fallen inte skulle kunna stiga nu.

Detta får mig att värdera mina stigningar ännu mer eftersom de kommit för att korrigera de tidigare felen. Alltså, jag korrigerar detta stigande genom min nya attityd mot det och lär av denna erfarenheten för framtiden. Nu vet jag att jag måste förbereda mig själv för nästa nivå, nästa fall, så jag ska kunna kontrollera det så mycket jag kan och arbeta ovan förståndet.

Det finns få chanser att arbeta ovan förstånd i ett tillstånd av stigande, men fallen hjälper där. Fallen är  faktiskt mer till nytta, inte stigandet.

En persons arbete är att vara tacksam för sitt förflutna och därmed förbereda sin framtid. Vi skall alltid säga att allt som hänt fram till nu, om det är konflikt med vännerna eller vad det kan tänkas vara, gjordes av Skaparen själv och det finns ingen annan än Han. Du måste lägga till alla dessa stadier riktade mot Skaparens uppenbarelse för dig om det nu är  ”bakifrån” som ett fall eller hans ”ansikte” om det är ett stigande.

I framtiden måste vi vara förberedda på vad som helst. Detta kallas total hängivelse. Detta är vad vi förbereder oss för i gruppen genom att investera våra ansträgningar i ömsesidig garanti, gemensamt stöd, som till slut återkommer till personen själv.

Allting beror på vår förberedelse. Om vi sysslolöst sitter utan att göra något, kommer vi knappt känna några fall eller något stigande, utan bara milda skiftningar i vårt humör. Men om vi förbereder oss själva genom kontakten med vännerna, då kommer vi kunna styra takten i vårt avancemang och se alla våra avancerade tillstånd som positiva: både stigningarna och fallen.

Det är svårare att relatera bestämt till ett stigande än ett fall. Faktiskt, när vi är i ett stigande, påverkas vi av njutninng som totalt fyller oss och inte låter oss klargöra vilket tillstånd vi är i och kontrollera njutningarna.

Under ett fall är det dina begär som tvingar dig att söka hjälp, även frälsning. Därför står det skrivet, ”Farao har fört Israels söner närmare deras fader i himmelen”. Begären som avslöjas i ett fall – i exil, i lidande och att inte må bra – det är vad som för en människa närmare målet, medan stigningarna inte direkt hjälper oss att avancera.

[104233]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.02, Rabashs skrifter, artikel 15

 Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete, Min likhet med Skaparen | Kommentarer inaktiverade för Ett fall är steget före stigningen

Fråga: Under tiden mellan kongressen i Arava och den Europeiska kongressen jobbade vännerna i gruppen riktigt hårt och upplevde i stort många nedgångar.Vad kan vi göra för att vännerna inte ska ”falla”.

Svar: Vi behöver bara en sak för att hjälpa vännerna att inte ”falla”: stärka vår kontakt med Skaparen: vännerna från de andra grupperna bör påminna dig om detta. När en grupp arbetar korrekt, blir den en helhet.

Gruppen bör arbeta som en hel organism, precis som en kropp fungerar. Kan njurarna, hjärtat, och andra kroppsliga organ vara friska om det inte finns någon kommunikation mellan dem? Det är omöjligt! Det måste alltid finnas ett organ som hanterar alla aktiviteter, som hjärnan gör.

Det opererar alla grupper och ger dem ”feedback”. Då finns alltid en konstant cyklisk gemensam aktivitet bestående av alla organ.

Om kroppens aktivitet inte cirkulerar, så finns ingen balans mellan organen, och då är kroppen sjuk. Även om alla organen är friska utom ett, så leder det till obalans  i hela kroppen. Därför måste det finnas en gemensam kontakt.

Vi har redan nått denna punkt. För att nu nå kontakt och avancera korrekt utan några hinder, måste alla vara i kontakt, och vi behöver den gemensamma sammankopplingens stöd från alla grupper, ett system av studier och disseminering.

[103804]

Från den Europeiska kongressen i Tyskland, 2013.03.23, Lektion 3

 Video |  MP3

Kategori: Enighet, Frågor & svar, Grupp, Kongresser, Ömsesidig garanti | Kommentarer inaktiverade för Förhindra att vännerna ”faller”