Fråga:  Vad bör jag göra om majoriteten av vännerna i min tia är mycket svaga och drar mig neråt?

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Tior | Kommentarer inaktiverade för En kulle av gyllene sand

Fråga: Det är väldigt viktigt för oss att förändra de inre tillstånden snabbt. Tillstånd nummer ett är: Det finns ingen annan än Han. Och vad är det andra tillståndet? Det måste vara minst två om det ska finnas olika tillstånd.

Svar: I kontrast till tillståndet ”Det finns ingen annan än Han” finns motsatsen, mitt ego, om inte jag för mig, vem då?

Du är som Moses som hittades mellan Skaparen och Farao och båda är plågade av det. Skaparen säger till honom, ”Gå till Farao”. Och han, den fattige mannen, står oförmögen att välja, ”Vart tar ni mig någonstans, tar ni mig till denna stora orm?” Skaparen för medvetet Moshe mot sitt ego för det är enbart då man inser att man inte klarar sig utan Skaparen. Detta innebär att Skaparen tvingar oss in i en avgrund som ser till att vi blir fast där. Detta är hela arbetet i exilen från andligheten eftersom vi är frånkopplade från Skaparens enighet.

Tillståndet av ”Det finns ingen annan än Han” är inte av glädje utan av allvarliga krävande kramper, och så för att inte falla och öppna upp detta tillstånd  ytterligare, för i den stund du lämnar honom är det kört!

Därför önskar jag att bara vara i ett tillstånd som detta hela tiden. Det finns inget behov av det andra tillståndet eftersom du inser att det är motsatsen till det första, allting är frånkopplat inne i det. Du ser inte någon eller något som styr över denna värld, så du börjar att hitta på något själv.

För att kunna upptäcka ”Det finns ingen än Han” är det nödvändigt att använda principen ”Om inte jag är för mig själv vem är det då”.

Fråga: Egentligen passerar vi igenom en mångfald olika tillstånd…

Svar: Det finns ingen mångfald tillstånd. Det är antingen Skaparen eller mig själv. Det finns inga andra tillstånd! Vem grundar nivåerna ? Antingen förstår jag, ser klart, och känner i kroppens celler att allt omkring mig är Skaparen, eller att allting är upp till mig och några till källor. En eller två! Det kan inte vara tre. Det är antingen egot eller Skaparen.

Fråga: Vilket innebär att om jag håller fast vid Skaparen som en igel, då beror inget annat på mig och jag byter inte bort tillståndet mot något annat.

Svar: Det är inte det att inget rör mig. Det är en ständig spänning som inte tillåter dig att släppa taget, missa inte, missa inte och missa inte. Men om gruppen hjälper dig så blir detta en lustfull resa på grund av att de andra allihop hjälper till, alla agerar, alla vaknar till, då frigörs du från spänning.

Hur som helst, du kan inte hålla detta tillstånd själv. Men när gruppen hjälper dig, då börjar ert gemensamma arbete. Och istället för att Skaparen personligen lyser upp dig med en liten stråle ljus, så börjar det mellan er avslöjas en rad olika känslor likt ett hav som översvämmar sina banker.

Och du börjar leka med detta tillstånd av makt mellan er. Men detta är redan en enkel lek. Det är svårt enbart så länge som du är individuellt fasthållen  av Skaparen. Men när du känner Honom bland er, redan då börjar du leka med denna karaktär: hur det kan ökas, hur dess form kan ändras; det är i dina händer.

[110403]

Från kongressen i Krasnoyarsk, 2013.06.14, Lektion 3

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Grupp, Kongresser | Kommentarer inaktiverade för Två tillstånd

Fråga: Om vi inte känner till våra kommande tillstånd, hur kan vi då förbereda oss för dem?

Svar: Vi kommer aldrig känna till våra kommande nivåer även om vi redan befinner oss på andliga nivåer. Låt oss säga att du befinner dig på steg 80 längs stegen. Detta är en underbar nivå, tro mig. Men före du kommer till denna nivå motsvarande nivån innan denna, så är du en miljon gånger värre än du  är nu.

Du har inga begär, inga intressen, du hör inte ett enda ord om vad som sägs under lektionen, du sitter som en outgrundlig sten. Du kan inte ens tänka på andligheten, du kan inte ens komma ihåg när du gjorde det sist. Vad är den andliga världen egentligen, du kan inte känna igen en enda känsla därifrån, inte ett enda ord.

Istället måste du stiga över de mest primitiva tankar: Vad finns i min mage, på mitt bankkonto, i frysen? Du förvandlas till ett odjur. Hur kan du stiga till den 81:a graden? Enbart genom gradvisa och komplicerande rörelser.

Ingen där uppe kommer ge dig energi, vikten av målet, så dina ögon öppnas och tindrar. Tvärtom blir du totalt fråntagen livets anda. Du faller tillbaka till egoism, hatar vännerna. Nu börjar du även komma ur dessa inre tillstånd även om du inte ens kommer ihåg vad de handlade om. De pratar, men du lyssnar inte ens. Det handlar inte om att du är ”emot” eller ”för”, du reagerar helt enkelt inte.

Det står skrivet,”gör allt som står i din makt”. Ju större en person är, desto större är hans ego. Därför upplever han en fruktansvärd börda från sitt hjärta som inte ger honom utrymme att göra någonting. Vad kan du göra?Dra fördel av intellektet? Men det finns inget intellekt, du är förvandlad till en sten. Leka ”som att” funkar inte heller. Buga sig för miljön, men du har ingenstans att buga; du har redan fallit ner till golvet och man kan inte ramla  från ett golv. Vända sig till gruppen? Men du ser den inte framför dig.Vad kan hjälpa dig? Bara en enkel förberedelse! Om du tar dig an ett andligt tillstånd utan att vara förbered, då har du ingen chans att att avancera.

Och om du ännu inte kunnat förbereda dig, då är ett dagligt schema den enda vägen ut. Om du vant dig vid en viss rutin, då blir vanan till en andra natur. Du kommer att behöva den och gör det till en vana att använda den så  mycket som möjligt på grund av att vana ger en andra natur, och om du känner dig som död så gör vanan så att du väcks till liv. Du måste gå upp till lektionen för att du har vant din kropp vid att du gå upp just den tiden. Du måste utföra vissa vanemässiga handlingar. Det handlar inte om själen, kroppen vänjer sig vid dessa fysiska aktiviteter som du utför vid samma tid och under samma förhållanden.

Därför är det viktigt för en att ha ett dagligt schema. Inget hjälper utan vanor. Eftersom jag i min natur inkluderat vanor relaterade till andligheten, så påminner de mig nu, när jag utför de fysiska vanemässiga handlingarna, om andligheten. Jag skapade dem i mig själv på grund av det andliga målet, och nu när jag måste stå ut med dem i fysisk form, så tar dem mig tillbaka till ett andligt tillstånd.

[111030]

Från ett samtal om förberedelse inför kongressen i St. Petersburg, 2013.06.26

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Grupp, Kongresser, Okategoriserad | Kommentarer inaktiverade för Ett dagligt schema är en livlina

Vi måste hela tiden se vännernas goda exempel framför oss, som ger oss ett exempel på större kraft och engagemang. När jag ser en svag vän, blir jag också svag, även om han är på samma väg som jag. Vi måste komma överens om att vi arbetar tillsammans och stärker varandra.

Att bara se svaga människor, även i vår grupp, skadar oss bara eftersom det gör oss svagare genom att sätta ett dåligt exempel. Jag ser på vännen och jag börjar också tänka att jag kan studera mindre och inte komma till lektionen varje dag.

Så jag måste se en brinnande eld i var och en. Gruppen måste kräva detta från varenda medlem. Ingen kan bara förbli vid sidan och tyst studera i ett hörn. Alla måste vara ett exempel för de andra. Jag måste känna att jag från alla tar emot vibrationer av att längta efter målet, hur det dagligen sker nya förändringar i dem avseende Skaparen och omgivningen, så att jag kommer att uppleva det som att jag sackar efter de andra som går framåt så fort, och dras med av dem, och så att jag rent egoistiskt kommer att bli avundsjuk på deras framgång utan att kunna lugna ner mig. Men om de inte förser mig med allt detta, behöver jag inte en sådan grupp.

[109936]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.06.10, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Avsaknaden av ett gott exempel är ett dåligt exempel

Från Rabashs artikel Ni står alla idag: ”… Detta är innebörden av det som står skrivet, ”Ni står alla idag”, det vill säga allt du gått igenom, alla tillstånd du upplevt, tillstånd av gadlut eller tillstånd av mindre än gadlut, vilket ansågs som mellanliggande eller så. Du tar alla dessa detaljer och du jämför inte en grad med en annan eftersom du inte bryr dig om någon belöning, utan enbart för att Skaparen vill det.  

…. Detta betyder att Skaparen då ingår en pakt med honom. Med andra ord, precis när någon accepterar Hans arbete utan villkor och går med på att utföra det heliga arbetet utan belöning, vilket kallas ”Ovillkorligt uppgivande”, detta är tiden då Skaparen ingår en pakt med honom.

….När två personer ser att de älskar varandra, ingår de en pakt mellan varandra att deras kärlek alltid ska stanna.

Vid varje nivå upplever man ett tillstånd av förvirring och kraftlöshet. Man går igenom dessa tillstånd när man inte inser exakt vart man ska gå och hur man ska avancera.

Helt plötsligt känner vi att vi inte är kapabla att göra minsta rörelse, vi förstår inte heller varför vår vitalitet och känsla är borta. Vi läser, men ser inget likhet med det vi såg dagen innan eller dagen dessförinnan. Ibland kommer vi inte ens ihåg vad som hände dagen innan eller dagen dessförinnan. Vi blir bortkopplade.

Med andra ord går vi igenom flertalet tillstånd av närmande till och distanserande från andligheten. Det verkar för oss som att unionen med Skaparen fungerar bättre på avstånd, så vi kommer ihåg goda tillstånd när dåliga tider kommer, därmed fortsätter vi hoppas att allt kommer förbättras och återgå till det normala.

Men det är inte så. Unionen är av kvalitativ natur, inte kvantitativ. Faktiskt handlar det inte om våra tillstånd alls. Vid något tillfälle, klarar vi av att förenas med Skaparen inte på grund av ett bra tillstånd vi är i eller för att vi vill återfå vår förening i våra minnen när vi går igenom svåra tillstånd, utan snarare för att vår kontakt gjorde Honom glad och gjorde oss lik Honom. Så, för oss gör det ingen skillnad vilket tillstånd vi går igenom: bra eller dåligt. Goda tillstånd kan vara ännu mer förvirrande för oss än de dåliga.

När vi befinner oss i ett dåligt tillstånd, för våra egon oss framåt och tvingar oss att söka efter alternativ, och tvingar oss på så vis att agera. När ett gott tillstånd inträffar, lugnar det oss och uppfyller oss så att vi inte söker andra alternativ. Vi är oförmögna att ändra oss  tills ett icke uppfyllt begär väcker oss. Då måste vi komma ihåg unionen som vi skapat och dra detta begär från det förflutna till nuet för att fortsätta vår utveckling.

Denna ”överenskommelse” skyddar oss inte bara mot vår brist i vår förbindelse, utan gör Skaparen glad ovan alla sorts förnimmelser av bittert/sött. Vår union har flera villkor som gäller för vartenda tillstånd.
[107685]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.05.17, Rabashs skrifter

  WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Kabbalistiska källor | Kommentarer inaktiverade för Unionen som håller oss samman för livet

Vi måste sträva efter att verkligen se vännen som den största i vår generation, att faktiskt känna det ”inom förståndet” som om det vore sanningen och inte som det verkar för en persons begär att ta emot. Begäret att ta emot vill alltid må bra och ha det bekvämt och därför förminskar den allting omkring den så att den är på toppen. Det allra viktigaste för den är att härska.

Så att acceptera tanken angående behovet att ta kontakt med vännerna som ett medel för att nå kontakt med Skaparen är enbart möjligt i ”tro ovan förståndet” eftersom vi verkligen inte ser saker som de verkligen är. Det är enbart enligt dessa mindre externa villkor – att personen längtar efter samma mål och är redo att acceptera alla nödvändiga förhållanden för att avancera mot det – som vi börjar relatera till den andra som till en vän, som sättet att nå kontakt med Skaparen.

Enligt dessa externa tecken bestämmer vi oss för att börja arbeta på vår attityd gentemot den personen. Om han är redo att arbeta tillsammans så förbiser vi alla andra krav från våra egon och vi kommer närmare den personen och får kontakt med honom för att verkligen upptäcka kontakten mellan oss, inte bara i ”tro ovan förståndet”.

Till den grad som vi verkligen kommunicerar, närmar vi oss byggandet av det andliga kärl där Skaparen uppenbaras. Kontakten kan vara ”ovan förståndet” då jag inte ser att vännen ”är värd det”, men jag håller fortfarande kontakt med honom. Jag använder det som ett medel, som kallas tiden för förberedelse då jag respekterar vännen, inte för att jag ser honom som stor. Enligt mina sinnen känner jag att jag är större än han, men jag arbetar ovan mina sinnen och håller inte med dem och föreställer mig att vännen är större.

För att förvandlas från ett tillstånd av ”tro ovan förståndet” till ett tillstånd av ”inom förståndet”, vilket innebär att verkligen respektera vännerna, måste jag korrigera mina kärl, min uppfattning. Korrigeringen av kärlen är när vi börjar med att arbeta på kontakterna mellan oss, trots att vi vet motsatsen. Vi etablerar ett samhälle där alla ger varandra intryck av känslan av storheten i gruppen och målet.

Genom att arbeta tillsammans drar vi ljuset som reformerar, och till slut rör vi oss från ”tro ovan förståndet” till ”inom förståndet”, och på så vis fortsätter vi att stiga. De följande nivåerna är givetvis svårare. Först verkade vännerna ganska vanliga, de hade både goda sidor och dåliga sidor. När jag behövde arbeta ovan ”förståndet” kunde jag göra det och acceptera dem som likvärdiga, som partners på den andliga vägen, och även som de största i generationen. Deras mål verkade viktigt, och de verkade fantastiska.

Men sen kom hårdheten av hjärtat och jag började se olika fel i dem, det började bli svårt att acceptera dem som stora och att se Skaparen bakom dem, att värma mig själv åt det faktum att jag inte ägnar någon uppmärksamhet åt någon förutom de vänner som blivit de mest betydelsefulla av alla för mig. Och varje gång blir svårare tills jag klarar av att komma över dessa avbrott och fullfölja min del.

Då blir alla mina ansträngningar att arbeta ”ovan förståndet” och förvandla det till ”inom förståndet”, och bli det rätta kärlet där det första uppenbarandet av attributet av givande tar plats, som innebär att man blir fylld av Skaparens känsla inom sig. Alltså är ”tro ovan förståndet” en gradvis process, när vi stiger från en nivå till nästa, men när vi bygger vårt kärl måste vi sträva efter att ha det inom förståndet så mycket vi kan.

[109091]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.06.03, Rabashs skrfiter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception | Kommentarer inaktiverade för Från tro till sanningen

Fråga: Nu gör rika människor avkall på sina pengar för samhällets väl. Det faktum att de vinner på det är irrelevant. De tror fortfarande att om de bygger ännu ett sjukhus eller en skola i Afrika, kommer de att gagna samhället. Till och med mina afrikanska släktingar som bor i Europa säger att det inte kommer att hjälpa om vi inte tvingar afrikanerna att arbeta, men afrikanerna vill inte arbeta.

Svar: Vi har faktiskt förhindrat dem från att göra det. Förr brukade Afrika producera och exportera olika varor, men vår felaktiga attityd gentemot denna kontinent förändrade allt.

Fråga: Vad ska de sex miljarderna på denna planet göra? Vi hittar på arbete för människor bara för att hålla dem sysselsatta. Skapades denna komplexa värld för att alla skulle vakna upp på morgonen, åka överbelamrad transportation, komma till jobbet, utföra mekaniska handlingar, komma hem igen, och fortsätta så resten av sitt liv tills man dör?

Svar: Vi har förvandlat oss själva till slavar. Men nu förändras vår perception. Människan skapades för att utföra en helt annan sorts arbete — att arbeta på sig själv och inte inom produktion.

Alla förstår vi att en procent av befolkningen kan förse resten av världen med allt den behöver för att upprätthålla ett vettigt liv, ett hem, en familj, hälsovård, och allt övrigt. Högst 1%, och detta kommer snart inte heller längre att behövas då det kommer att ersättas med automatiserade maskiner och datorer som kommer att producera praktiskt taget allt.

Människan kommer däremot bara att ägna sig åt att styra naturens två krafter, kraften av mottagande och kraften av givande i vilka vi måste existera. Vi måste utveckla kraften av givande i oss jämte kraften av mottagande och sträva efter att balansera dem.

Implementationen av integral utbildning och uppfostran i skolor kommer att innebära att en person efter ett antal lektioner kommer att börja förstå att världen är helt annorlunda, att man inte behöver ha kontroll, gå till arbetet, arbeta hela dagen, komma hem, gå och lägga sig, och fortsätta så om och om igen. Han kommer plötsligt förstå att detta inte är hans öde och det aldrig kommer att hjälpa någon.

Det visar sig att det finns en metod som höjer oss till nästa nivå, och om vi inte når den av vår egen fria vilja, kommer naturen att knuffa oss i denna riktning.

[107660]

Från programmet ”Den globala krisen” på kab.tv, 2013.03.19

Kategori: Frågor & svar, Fri vilja, Integral uppfostran, Samhälle, Utbildning, Världen | Kommentarer inaktiverade för Varför skapades människan?

Fråga: Vad menas med att vara Skaparens arbetare utan att ställa några krav?

Svar: Anta att du säger:”Jag bryr mig inte om vad jag gör, jag är redo att göra vad som helst, allt från att vara ditt biträde till din chef eller förman, eller till att vara den sista, lägsta, mest avskydde städaren. Jag är redo att jobba för vilken lön som helst, allt från halva kungadömet till inget alls. Jag bryr mig inte om hur behagligt arbetet är, om jag njuter av det, eller om jag blir slagen. Jag är redo att bli slagen varje arbetsdag så länge som du tillåter mig att arbeta för dig. Jag ber dig, ta mig utan några villkor!

Allting beror på din tolerans här, på ditt tålamod, och om du är redo att stå emot obehaget och glädjen, belöningarna och bestraffningarna inräknade. På så vis avancerar du över din ”åsna”, ovan ditt ego som känner om det mår bra eller dåligt, och tar emot halva kungadömet eller motgångar för ett dagsverk. Men människan inom dig är fullständigt hängiven godsägaren. Går du med på att arbeta på detta vis sätt?

Du vill ha sådana förhållanden eftersom det hjälper dig att uppnå den rena intentionen angående godsägaren. Men om du inte hade sådana förutsättningar skulle du inte förstå var du var och om det var egot som motiverade dig, ljög för dig, du är som tjuven som springandes före allihop ropar ”Fånga tjuven!”.

Du vill veta exakt vem som styr dig, och det är enbart möjligt till följd av de skiftande tillstånden. Du kommer inte uppnå någonting genom att enbart känna negativitet; det finns inget ljus utan mörker, och det finns inget mörker utan ljus; du måste känna bägge.

[107682]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.05.17, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Ansökan om att arbeta för Skaparen

Fråga: Alla förutsägelser du gett de sista åren har olyckligtvis försannats. Ledsamt nog, var de inte särskilt glädjande. Ser du fortfarande de följande tillstånden i samma mörka färger?

Svar: Nej, jag är alltid en optimist. Jag skulle inte vilja se världen som jag ser den i dag, även om det som synd är är som jag förutspått. Poängen är att inte gissa och vara skadeglad, utan att på något vis ändra vart vi är på väg.

Vi närmar oss nästa nivå av människans utveckling där den kommer att utvecklas internt, moraliskt. Mänskligheten måste ändra sig själv och bli lik naturen som omger oss, passa in dess globala system, det vill säga att alla är fullkomligt beroende av varandra och även av naturen i stort: de stilla, vegetativa, animaliska, och övre nivåerna är de krafter som i själva verket kontrollerar hela det system som är universum. Vi måste uppenbara detta system, anpassa oss till det, passa in i det. Detta är människans uppgift.

Många forskare förr i tiden skrev om det och samtida forskare skriver fortfarande om det. Detta system har varit populärt i hundratals år. Speciellt i Ryssland, där akademikern Vladimir Vernadsky och hans anhängare skrev om det. I dag finns det många fler människor som förstår det.

Men problemet är att mänskligheten måste börja förverkliga denna uppgift. Och det jag är mest oroad över är skiftet från vårt tillstånd, från detta paradigm, till nästa. Här väntar stora utmaningar på mänskligheten.
[107617]

Från programmet på KabTV “The Global Crisis / Den globala krisen” 2013.03.19

Kategori: Kris, Världen, Vetenskap | Kommentarer inaktiverade för Mänsklighetens uppgift

Vi samlas för att förenas och att hjälpa varandra att komma över vår egenkärlek. Alla måste tänka på att annullera sitt ego, sluta oroa sig över sin egna tillfredsställelse, och bara sträva efter älska sin nästa när det är möjligt. Med andra ord, under hela kongressen, från denna punkt och framåt, måste vi tänka på att stiga över oss själva och lämna vår egoism. Det är det enda sättet för en person att känna att begäret att skaffa nya egenskaper som kallas begäret att ge.

När egoister som vi förenas och jag ser på de andra, börjar jag inse att det är gjort på ett mycket vist sätt. Väsentligen är det gjort så att jag får hjälp att komma ur det. I verkligheten står inget i mitt personliga liv i vägen för andligheten. Med rätt attityd till min natur kommer jag uppenbara egenskaper i det som hjälper mig uppnå den andliga världen.

Repulsionen jag känner mot andra får jag för att inse hur långt bort jag är från att ha andliga kvaliteter. Dessutom finns avundsjuka inom mig. När jag ser hur andra förenas, och alla försöker komma ur sig själva och komma närmare andra, avundas jag dem. Avund är en stor egoistisk kraft, men den börjar arbeta till min fördel, och hjälper mig att stiga ovan min egoism.

Även ambitionen – mitt begär att vara högre och mer framgångsrik än andra – arbetar till min fördel. Jag ser de andras framgångar och skäms. Jag vill ha det dem har, åtminstone inte hamna efter, och helst överträffa dem. Det visar sig att det inte finns någon del av egoismen som vi inte kan använda oss av för att frigöra oss från egoismen. Detta inre arbete kallas ”hjälp mot en själv”.

Vi måste fördjupa oss i detta arbete med våra vänner, men i själva verket upptäcker vi att det inte finns något i våra liv som vi behöver slåss mot. Att komma över är att i varje ögonblick försöka vara känslig för att vara i rätt riktning. Då kommer vi se att alla vår medfödda egenskaper hjälper oss att uppnå målet på ett korrekt eller ett indirekt sätt.

Det finns ingen anledning att kämpa mot några av våra böjelser. Istället måste vi studera hur naturen behandlar oss. Om vi använder alla våra impulser klokt, kommer vi vara kapabla att bryta oss in i den andliga världen.

[107207]

Från ett samtal om vikten av att samlas, 2013.05.10

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Grupp, Inre arbete, Kongresser | Kommentarer inaktiverade för Känslighet istället för krig