Förändra dig själv och du kommer att se en skimrande värld full av ljus
En fråga som jag fick: Du säger att man inte ska korrigera världen, utan bara sig själv. Men vad kan jag göra om jag ser att hälften av mina bekanta inte vill korrigera sig, utan att de bara önskar att leva ett djurliv. Hur kan jag korrigera mig själv?
Mitt svar: Du måste korrigera dig själv tills du slutar se (bedöma) att människor lever ett djurliv. I stället för att tycka synd om dessa människor, borde du tycka synd om dig själv eftersom du har en sån uppfattning .
I det ögonblick du korrigerar din egen bild, kommer du att se dessa människor som lyckliga och framgångsrika. Om du ändrar dig, kommer du att se dem på ett helt annat sätt! Någon som verkade olycklig för dig kommer att visa sig vara glad och lycklig. Du kommer att se en rik man i stället för en fattig människan.
Du kommer att se att någon vars enda intresse i livet var öl och fotboll faktiskt är en vis studerande som har uppnått alla världar. Du måste sörja och beklaga dig över att du ser dem på ett sådant sätt, eftersom bilden du ser, inte är någonting annat än resultatet av din egen korruption. Du ser på dem med okorrigerade ögon. Hela världen är en reflektion av vad du har inom dig. Om du ser de fattiga, sjuka och korrumperade, vittnar detta bara om din egen korruption. Annars skulle du se en värld full av godhet.
Om Skaparen är god och gör gott, hur kan det finnas ondska i världen? En person behöver inte korrigera världen, men bara sin egen bild av världen. Det finns ingen annan att korrigera än dig själv. Så snart du gör det, kommer du att se att världen är full av ljus. En oändlig värld, överflödande och perfekt. Vi kan inte se den, eftersom vi är korrupta. Den är gömd för oss bakom 125 gardiner, som vi måste ta bort.


I den fysiska världen ser du fortfarande dörren även om den är stängd. I den andliga världen kan du inte se dörren förrän den öppnas. Själva dörren är osynlig: det är en solid vägg. En person kan gå igenom dörren först när han rättat sig själv tillräckligt.
En person som söker efter andlig utveckling känner sig som om han sitter i en källare i totalt mörker, och han önskar att fly därifrån. Men han har ingenstans att ta vägen. Det han måste göra är att ta släppa in Ljuset i den mörka källaren han är i.
I sanning sker all utveckling med hjälp av Ljuset vilket är dolt för oss. Och även om allting är skapat av Ljuset ensamt. När detta sker i vår egoistiska utveckling vet vi inte någonting om Ljuset står och inte i samband med det på något sätt. Därför, när en person utvecklas blir han mer distanserad från Skaparen, eftersom han förstår att han kan klara sig utan honom.
Om vi befriar oss själva från onödiga aktiviteter, som inte är relaterade till att rätta till relationerna mellan människor, så gör vi det som är nödvändigt.

Prenumeration via RSS
Prenumeration via e-post