Baal HaSulam skriver att alla fenomen i världen är relevanta. Därför får vi inte förstöra eller likvidera någonting, utan bara korrigera det. Men när vi vandrar denna väg måste vi agera på ett organiserat sätt, utan rädsla och utan att dölja något. Världen har trätt in i en utvecklingsfas där vi måste bekänna färg: vårt mål, vår uppfattning, och de ursprungliga källorna som vi baserar detta på.

Det är helt i sin ordning om folk inte accepterar det med en gång, men deras hat mot oss kommer att tvinga dem att göra sig bekanta med vår metod. Deras  icke-likgiltiga attityd kommer att tjäna dem väl. Och under tiden utvecklas världen i en sådan snabb takt att de bara inom några få månader kommer se att vi har rätt, och gradvis kommer de närma sig oss.

Vi bör ta vara på denna period där de är emot oss. I sanning är det så att alla de som inte är likgiltiga redan har en slags kontakt med oss. Den må vara negativ, men en kontakt likväl. Vi vet att konflikter får oss att studera motståndaren så att vi kan besegra honom, men då är man samtidigt förbunden och involverad i honom.

Problemet är de som är likgiltiga, medan de som är emot oss faktiskt är våra närmsta partners. Vi måste relatera till dem som uppenbarelsen av en speciell form av egot för att kunna korrigera det.

Från lektion 3, Tysklandskonventet 2011.08.06

Vår uppgift är tudelad: Å ena sidan måste vi arbeta på oss själva, men å andra sidan måste vi hjälpa resten av mänskligheten. Den känner redan krisen, och vid nästa steg kommer vi att behöva förenas med dem för att fortsätta tillsammans längs vägen. När vi gör det kommer vi naturligtvis att leda den allmänna rörelsen eftersom folk helt enkelt inte känner till hur man ska nå målet. Vi måste bli som en ”dragande kraft”: den del av mänskligheten som bär den framåt.

För att leda andra måste vi först ta hand om oss själva. Men det är viktigt att komma ihåg att vi inte skulle ha fått andligt uppväckande om vi inte behövde korrigera världen och leda den. Av denna anledning kommer vi inte att nå framgång idag om vi bara bryr oss om vår egen utveckling. Vi måste bry oss om hela mänskligheten, hela världen, för att få alla människor att förenas i en enda själ, så som vi en gång var. Detta är anledningen till att vi väckts, och detta måste vara vår styrande avsikt.

Så hur utvecklar vi oss själva samtidigt som vi stakar ut rätt väg för världen? Vårt arbetes generella lag är att det finns en enda kraft som kallas ”Ljuset” eller ”Skaparen”, som styr världen och påverkar den. Denna kraft avgör och kontrollerar allt. För att medvetet smälta in i och integreras med dess förehavande, måste vi önska att den ska påskynda vår utveckling. Utan denna önskan kommer den att utveckla oss i enlighet med det ursprungliga programmet, via den kraftigt negativa stimuli som driver massorna.

Det är anledningen till att hela vårt arbete går ut på att kräva en accelererad utveckling och att ligga steget för de negativa fenomenen i naturens ursprungliga program. För att uppnå detta måste vi alltid förstå att vi står inför en enda kraft som påverkar oss. Och vi måste få den att utöva ett starkare, snabbare och mer effektivt inflytande, bokstavligen ”dra” den i rätt riktning.

Det är som en son som drar i sin mors hand. Men om han drar i fel riktning kommer ingenting att komma ut av det—de kommer inte att gå på bio om han måste till dagis, även om han vill det. På liknande vis måste vi alltid vilja åt rätt håll, vilja lokalisera denna enda kraft, den enda existerande kraften. Vi vill studera den, lära hur den fungerar och vart den siktar.

Därför kräver vi att den ska visa sig själv, eftersom dess handlingar då kommer att bli klara för oss. Vi kräver att den ska påskynda vår utvecklingstakt. Varje gång vi ”drar” den i rätt riktning är det som att dra vår mor i dagisets riktning med en ännu större vilja och strävan än hon själv.

Från den första lektionen under kongressen i Bremen, 2011.08.05

WMV |  MP3

Naturen stödjer instinktivt, fast och automatiskt systemet av ömsesidighet, sammankoppling, hjälp, harmoni, globalisering och integrering, och upprätthåller därmed livet. Därmed säger vi att den övre kraften är kärlekens kraft. Men de stilla, vegetativa och rörliga nivåerna av naturen har ett ”litet” ytterligare element: människan, det mänskliga samhället, som inte vill följa denna lag. Det är med mening skapat så för att det ska utvecklas slumpmässigt, driven av sin egoism.

Föreställ dig ett gigantiskt system där en del, som är den mest utvecklade, effektiva och ömtåliga, inte jobbar i harmoni med resten av det. På grund av den når hela systemet gradvis ett tillstånd av fullständig obalans. Det här börjar vi äntligen inse. Mänskligheten har blivit en cancertumör som konsumerar allt utanför sig själv, bryter jämvikten och orsakar på så vis en naturlig och motsvarande reaktion.

Hur ska vi uppnå harmoni? Om vi inte gör det kommer vi trots allt förstöra hela organismen. Detta börjar bli uppenbart. Det krävs ingen profet för att se vart saker och ting är på väg.

Det är just detta den kabbalistiska visdomen beskriver: hur vi måste omforma oss själva genom att studera naturens integrala lagar. Börja inte med mysticism och studera astrala fenomen; allt vi måste göra är att lära oss de lagar som gäller för slutna, globala och integrerade system, som även kallas analoga nätverk och som är bekanta för oss genom ingenjörskonst. Det finns en väldig mängd vetenskapligt, matematiskt korrekt material som informerar oss om hur slutna system upprätthåller sin inre balans.

Vi måste studera oss själva som de element som är otillräckliga för detta system i våra handlingar, begär och tankar. Och om vi ärligt vill uppnå någon form av normal existens, även på den materiella världens nivå (för att inte nämna vad mer vi uppenbarar när vi uppnår homeostas med naturen), då kommer vi alla att komma till en generell harmoni.

Idag kan det verka aningen onödigt och otrevligt, men naturen driver, tvingar och kräver av oss icke desto mindre redan den inre ansträngning  och de inre handlingar som är riktade mot att förvandla oss själva. Att vara i linje med den omgivande naturen innebär trots allt att ta hänsyn till den, inte att bara konsumera och utblotta den. Hur och på vilket sätt kan vi förändra oss själva? Den avdelning där kabbala diskuterar detta kallas ”ömsesidig garanti”.

Garanti är vår ömsesidiga överenskommelse (som inte enbart gäller oss själva utan hela naturen) att nå absolut och fullständig ömsesidig förståelse och total balans. I kabbalistiska termer är det Malchut av världen av oändlighet, eller med andra ord, en gemensam och ömsesidig egenskap av kärlek och givande.

Att uppnå ”kärlekens egenskap” innebär att ta hänsyn till andras behov som om de vore mina egna. Det är just så alla delar av vår organism interagerar på den biologiska nivån. Och naturen driver oss till att uppnå samma grad i vår sociala interaktion genom social förening med varandra. Den kan tvinga oss att göra det genom att orsaka lidande. Men om vi börjar röra oss i den riktningen kommer vi snabbt, bekvämt och lätt att förvandlas. Och det är det den kabbalistiska visdomen erbjuder att lära oss.

Från den femte lektionen under kongressen i Moskva, 2011.06.11

WMV | MP3

Fråga: Behöver vi en kvinnogrupp? Vilken är kvinnogruppens roll?

Svar: I princip finns ingen sådan koppling mellan kvinnor som det finns mellan män. En man bör förenas i en enda riktning med sina vänner, så mycket så att det inte finns någon skillnad kvar mellan dem. Det vill säga, att på den jordiska nivån måste de försöka uppnå en absolut sammansmältning med varandra i känslor och tankar.

Denna egenskap, denna förmåga att förbindas är inneboende i män; de behöver bara jobba på det. Enbart egoism separerar dem, och de måste förenas över den. Om det finns två vänner och det mellan dem finns en ömsesidig egoism som stöter dem bort från varandra, måste de ändå etablera kontakt.

Detta är männens uppgift. Den kvinnliga delen kan inte göra det.

Männens del inkluderar de objekt som i sig själva bär den potentiella egenskapen av att vara förmögna att koppla samman med varandra. Potentiell! De måste skapa detta nätverk av förbindelser mellan varandra. De kan göra detta. Det är deras korrigering.

Den kvinnliga delen är skapad på ett sådant vis att varje kvinna är en drottning för sig. Hon kan inte förbindas med andra kvinnor genom band, som männen. Hon kan däremot tillsammans med andra kvinnor skapa en gemensam vilja att nå målet.

Detta är kvinnornas uppgift. Denna vilja måste riktas, som om förmedlas till den manliga delen, och genom dem till Skaparen.

Från den andra lektionen under moskvakongressen 2011.06.10

WMV | MP3

Vi har just avslutat ett väldigt lyckat konvent, och det var lyckat i ordets sanna bemärkelse. En del konvent förflyter på ett mycket värmande och behagligt sätt och lämnar en varm fläck efter sig, som ett hett spår. Men på detta konvent åstadkom vi någonting större. Det var en samling människor som kände Ljus och värme i sin gemensamma handling. Givetvis anordnar vi många sådana konvent och vi kommer att fortsätta arbeta från det ena till det andra, och vi kommer att se hur mycket vi kommer att förändras genom det.

Men om vi verkligen vill gå framåt måste vi ständigt söka efter det nästkommande och bättre tillståndet istället för att bara försöka behålla den värme, den nivå, den förnimmelse eller insikt vi har nu. Vi ska inte se oss om. Det skulle vara som Lots hustru som förvandlades till en staty av salt. Vi kan inte ta ett föredöme från det förflutna. Vi måste blicka framåt, och jag hoppas att både du och jag kommer att göra just det.

Jag är säker på att detta andliga kli eller kärl växer inom var och en av oss. Jag kände det. Men dessa kärl måste fortfarande förenas och uppnå den nödvändiga kontakten mellan varandra för att befinna sig på den lägsta, 125:e nivån och vara ett, det vill säga komma till den 125:e graden av förening med varandra. Vi saknar det fortfarande, men vi närmar oss och vi kommer utan tvivel uppnå det.

Så trots att vi skiljs åt måste vi förstå att allt det som existerar i vår värld – inom koordinaterna för tid, rymd och handling – finns där enbart för att leda oss mot målet. Därför måste vi förstå hur alla dessa förutsättningar är nödvändiga för att vi ska komma närmare varandra. Och om vi bara lägger till vårt enande och vår ömsesidiga garanti till dessa förutsättningar, kommer det vara tillräckligt. Det är vad jag önskar er.

Från den 7:e lektionen på Moskva Konventet 2011.06.12

WMV | MP3

Fråga: Vad är skänkande?

Svar: Skänkande kallas det tillstånd då jag accepterar dina begär som mina och börjar uppfylla dem. Med andra ord finns mitt begär enbart till för att generera tillfredsställelse för ditt begär. Det innebär att i relation till dig utför jag skänkandehandlingen, jag älskar dig.

I den kabbalistiska visdomen lär vi oss att hela världen bara består av två komponenter: begär och tillfredsställelse. Så skapas de stilla, vegetativa och animaliska nivåerna. Våra celler, molekyler, atomer, tankar och kraftfält agerar utifrån begäret efter (behovet av) tillfredsställelse.

Detta manifesteras på olika nivåer: biologiska, fysiska, i tankar och begär. Det finns ingenting i naturen förutom brist och uppfyllelse. Om jag alltså förvandlar mig själv till ett medel för din tillfredsställelse betyder det att jag skänker till dig.

Därmed förenas vi: Jag förbinder mig till dig, och du kan göra detsamma i relation till mig. Vi bygger den plats mellan varandra på vilken vi kan uppenbara det övre Ljuset, den ultimata tillfredsställelsen: du från mig och jag från dig. Detta kallas förnimmelsen av andligt liv.

Från den första lektionen under kongressen i Spanien, 2011.06.03

WMV |  MP3

Jag började lära ut kabbala för länge sedan. Tillsammans med gruppen studerade vi den kabbalistiska visdomen under många år. Men, även om vi läste kabbalisternas artiklar, förverkligade vi dem inte helt förrän den globala krisen slog till för ett antal år sedan.

Med början ungefär år 2005 började vi fokusera på hur man korrekt ska strukturera gruppen. Det var här vi kände trycket, och vi insåg att det var precis det vi behövde göra för att aktualisera metoden och komma in i den andliga världen.

Faktum är att världen inte hade upplevt någon kris förrän dess. Vi kände inte vad eller vem våra handlingar bör riktas mot. Men tillsammans med krisen kände vår grupp ett akut, till och med dramatiskt, behov av att omedelbart omsätta metoden i praktiken så att vi skulle kunna vara ett exempel för världen.

Med varje dag måste vi arbeta för att stärka vår inre enighet och yttre spridningsverksamhet. Droppe för droppe måste vi föra nyheten till folket att det finns en metod för korrigering. Trots allt är krisen som omsluter världen en inbjudan från Naturen att stiga till nästa nivå.

Vi bör inte vara som envisa barn som inte vill lyssna på sina mödrar. I allt det som sker bör vi se en tidigare aldrig skådad möjlighet: Dörrarna öppnas för oss så att vi kan lämna denna begränsade lilla värld, som är helt och hållet genomsyrad av lidande och slutar med döden, för att istället komma in i en evig existens, en värld upplyst av det övre Ljuset. Detta måste vi förklara, genom att illustrera att det kan göras i en grupp, tillsammans.

Gruppens lagar kan till och med iakttas i den här världen. Världen uppenbarar sig som ett holistiskt system i vilket alla delar är sammankopplade. När vi iakttar det kan vi själva se vad som krävs av oss.

Från den andra lektionen under kongressen i Rom, 2011.05.21

WMV |  MP3