Ni förstår inte vilka ni är! Ni är de första människorna som har påbörjat den generella korrektionen i praktiken. Vad kan ni göra? Ett barn som föddes som prins förstår inte att han är kungens son; han rusar omkring i det kungliga palatset och leker som vanliga barn. Ni inser inte hur speciella ni är – den första generationen i historien som har påbörjat korrektionen. Allt som hänt innan var bara förberedelse: Abrahams grupp och Moses grupp. Samtidigt gick världarna sönder enbart som förberedelse, till följd av att bygga systemet.Och vi är den första generationen som påbörjat den riktiga korrigeringen av skapelsen, och vi har inget annat val än att disseminera till alla andra. Och alla generationer, till slutet av korrigeringen (gmar tikkun) alla de kommer att komma efter er. Ni kommer att stiga varje gång så att de kan komma att stiga efter er, till eran plats. Varje generation kommer att fösa er högre och högre. Vi kommer alltid att vara i toppen på grund av att nya trasiga kärl kommer att samlas nedanför. Jag förstår klart och tydligt och känner hur det ska hända, men jag har ingen praktisk erfarenhet av att uppnå sådan korrektion i gruppen. Det har aldrig hänt förut; ni är pionjärer, och jag skulle älska att gå igenom detta med er. Snälla ta med mig!

Från Arava Convention 12.02.24, lektion 5

Fråga: Vad menas med att rikta alla våra tankar och begär mot skaparen? Hur kan vi få med oss Skaparen i denna process?

Svar: Först måste vi göra allt som står i vår makt för att nå kontakt med varandra till följd att vi känner enighet. Vi bör konstant känna denna enighet ovanför alla störningar vi upplever i våra tankar och begär. Det spelar ingen roll vad jag gör, jag ska göra det samtidigt som jag känner gruppen inom mig. Om du även kan försöka att föreställa dig att Skaparen också uppfyller oss och inom oss.

Jag varnar er: Vi kommer inte att kunna känna känslan av enighet som kändes under kongressen. Mer allvarliga hinder kommer uppstå, och jag kommer inte kunna hålla kontakt med vännerna och kommer definitivt glömma bort skaparen.

Dessa problem är givna till oss med meningen att jag ska knyta mig så mycket som möjligt till gruppen och be skaparen om hjälp, kräva att han för oss till vår kontakt. Skaparen är givandets och kärlekens attribut, och jag vill att givandets attribut skall flöda mellan oss.

Om vi inte ser oss som jordiska kroppar, utan istället sluter våra ögon och känner fältet där vi delar en gemensam känsla, då kommer den som stabiliserar och vidhåller denna känsla, den huvudsakliga kraften som arrangerar, skapar, och vidmakthåller allt detta och kallas för skaparen.

Kraften från givandet som finns i skapelsen är skaparen, hans framsida, och kraften från mottagandet i skapelsen är hans baksida. Och jag är den svarta pricken ”existens från frånvaro” (yesh mi ain) placerad i denna kraft av givande och tagande.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.12.11, Rababashs  Daily Kabbalah Lesson 12/11/2011, Writings of Rabash

Shamati #72: Självförtroende är Ljusets klädnad, och kallas ”liv”. Orsaken är att det finns en regel som säger att det inte finns något Ljus utan ett kli (kärl). Av den anledningen kan Ljuset, som kallas ”livets Ljus”, bara klä sig i ett kli av något slag. Det kli som livets Ljus klär sig i kallas vanligtvis ”självförtroende”. Det betyder att man ser att man kan klara av vad som helst.

Detta betyder att om vi inte uppnår tillståndet som kallas självförtroende kommer vi inte kunna uppenbara det övre Ljuset. Detta på grund av att Ljuset uppnås och förnimms i detta kärl av självförtroende, det vill säga att vi måste vara säkra på att det är i vår makt att göra detta, och det beror helt och håller på oss. Om denna inre känsla dyker upp inom oss kommer vi med säkerhet att nå framgång och uppenbara Ljuset.

Graden liv definieras av ens självförtroende, och ju större självförtroende, desto mer kommer Ljuset att uppenbaras inuti det. Vi befinner oss i ett hav av oändligt Ljus redan nu, men på grund av bristen på självförtroende, kärlet för Ljusets uppenbarelse, upplever vi oss i detta minimala tillstånd – i en svart mittpunkt som ger oss den svagaste möjliga känslan av liv som vi kallar ”denna värld”.

Om vi vill erhålla en större livskänsla i ständigt tilltagande sfärer, ända till den sista, oändliga och gränslösa sfären, beror detta bara på hur säkra vi kommer att vara på att vi enbart kan uppnå den inuti vår enighet.

Det kan inte finnas något tvivel och brist på självförtroende, såsom tanken att nu inte är rätt tid att göra det, att vi kanske kan göra det imorgon eller dagen därefter. Det ögonblick vi alla tillsammans uppnår detta självförtroende, kommer vi omedelbart att bryta igenom machsom.

Även känslan av vårt liv här i den här världen beror på känslan av självförtroende. Ju större självförtroende, desto större är känslan av det materiella livet.

Ljuset och vårt ego leker med varandra, och vi befinner oss mitt emellan dem. Allt beror enbart på nivån av vårt självförtroende: om vi kommer att kunna stiga över egoismen vid varje givet tillfälle och fästa oss vid Ljuset, strävande efter att bli lika det.

Detta krig upphör inte ett enda ögonblick, för så fort vi stiger över ett visst tillstånd, uppenbaras ett större egoistiskt begär omedelbart för oss för att ge oss möjligheten att stiga till en ännu högre nivå. Det är på grund av detta vi ständigt måste ägna oss åt inre arbete: nedstigningar och uppstigningar, som oupphörligt byter av varandra.

Vi måste förstå att alla nedstigningar ges till oss för att vi ska komma över dem och på så vis uppnå obegränsat självförtroende. Och här är den enda lösningen att vi måste frigöra oss från oss själva, och hålla fast vid gruppen. I den måste jag finna en stor kraft som kan uppsluka mig och föra mig till nästa nivå, likt en livmoder, den övres AHP.

Till den grad jag kan hålla fast vid denna hiss, kommer den ständigt att höja mig till högre nivåer. Jag behöver bara hålla fast vid den hela tiden, över min egoism som kommer att vara i vägen för mig mindre och mindre.

Min uppgift är bara att stiga över mottagande till givande, tro över förnuftet, och denna handling är enbart möjlig i gruppen. Jag kommer fortlöpande försöka göra detta, medan mitt ego kommer att kasta mig till sidan, distrahera mig med trivialiteter, och sedan med större och viktigare saker, tills jag slutligen kopplar bort mig från det och till och med slutar känna hur långt från det jag har kommit.

Hela vårt arbete går ut på detta. Och om jag inte varje ögonblick upplever mig själv djupare in i gruppen, samhället, och det gemensamma självförtroende vi tillsammans erhåller, då kommer jag ut ur mitt kärl, vårt gemensamma begär efter att uppenbara den andliga världen, och då uppnår jag ingenting. På så vis förlorar jag självförtroendet.

Hela vårt självförtroende grundas på hur man håller fast vid gruppen och där finner kraften som låter en att ständigt uppnå större andliga nivåer.

Från förberedelselektionen till Arvutkongressen, 2011.12.04

Vi står på tröskeln till en verkligt viktig händelse: Vi kommer att stiga uppåt och även ta språng uppåt. Vi har alla förutsättningar för det.

Det är verkligen en unik nivå som vi har blivit givna från ovan. Det är inte en händelse som är planerad, organiserad, och uttänkt sedan långt tillbaka, och till slut är den verkligen här. Istället, så är det ”Ett uppvaknande från nedan” (Itaruta de Letata) och ett ”uppvaknande från ovan” när ett tillfälle kommer från ovan, så är det absolut viktigaste att inte missa tillfället!

Och det är därför vi gjorde allt så oväntat, och det är bra ifall våra vänner runt jorden förstår detta. Jag känner verkligen att det medlidande som från ovan visats oss tyder på att vi både vid decemberkongressen och efteråt, är beredda att uppfylla vad som har placerats på oss, att korrigera världen. Det är därför sådana möjligheter öppnas för oss.

Vi är verkligen upprymda. Du frågar hur man vidhåller upprymdheten, men den kommer att komma från alla vänner som kommer att förenas med oss här; vi kommer alla att vara upprymda. Och du kommer bli ännu mer exalterad  när du börjar fånga medkänslornas droppar som kommer från ovan.

Utifrån detta stadium, måste vi mottaga en hel del styrka som kommer att göra oss redo för korrektionen av världen. Detta kommande år är verkligen ett extremt ödesdigert år. Låt oss hoppas att vi tillsammans verkligen leder världen ut från  egots avgrund vari de befinner sig och höjer dem till graden Bina. Då kommer vi förtjäna att stiga med.

Ibland oss finns vänner som varit med oss i många år, och de vidhåller fortfarande samma hopp. Det är för att de fortfarande inväntar det kollektiva uppvaknandet, den kollektiva realisationen. Det är som ett par utan barn, som hela tiden vidhåller hoppet att de till slut kommer att få barn. Så nu närmar vi oss situationen där vi äntligen får möjlighet att utföra det!

Jag är övertygad om att detta konvent kommer att sluta skönt och väl, och vi kommer att känna oss mycket upprymda. Och viktigast av allt är att vi utför detta på det stora konventet i december, och når en stor kraft av kontakt där. Kontakten är upp till oss, och vad som kommer att fylla kontakten är upp till Skaparen.

Så, låt oss hoppas att vi når en så stor kraft, en sådan press av kontakt mellan oss, så att det övre ljuset på riktigt uppenbarar sig för oss, åtminstone i sin första grad. Och sen kommer vi att sprida det vidare till hela världen, vilket kallas ”att bli ett ljus för nationerna”, till alla de som inte förstår eller känner mycket. Och sen kommer detta att dra dem närmare, attrahera dem. Följaktligen, så utför vi skaparens order och knyter an till honom. För livet!

Från samtalen under måltiden före konventet i Aravaöknen, 2011.11.18

Reshimot (informationsgener) blir aktiverade och begär, liv, väcks inom mig. Så, varför somnar så många studenter under lektionerna och förlorar intresset? Var är deras begär? När allt kommer omkring så hänger allt på begäret, och vårt begär beror på ljuset.

Ljuset flyttar på sig, som det står skrivet: ”Göm inte ditt ansikte långt från mig”. Och till den grad ljuset drar sig undan, retirerar, faller en person gradvis till sömns, tills han slutligen dör. Allt beror på hur stor distanseringen till ljuset är.

Därför finns det bara ett sätt att handla och att påverka oss: den korrekta miljön. Genom den väcker vi ljuset. Sen kommer vi att vara redo för dess inflytande, och vår utveckling kommer bli snabbare, välkommen,och behaglig.

Vi dras närmare givandet hela tiden, till den punkt där vi blir liknande Skaparen och sluter oss  samman med honom, med alla hans attribut. Om vi omedvetet befinner oss inom vår egoism och saknar preliminär förberedelse, måste vi ta emot ljusets påverkan, som avancerar oss framåt, på ett sätt där alla våra nivåer framskrider genom lidande.

Ibland, men sällan, sötas våra liv, som i barndomen, när våra framsteg avancerar utan nederlag på vägen. På detta vis låter vi naturen hjälpa oss och låter den avancera oss genom ljuset Chassadim (nåd). Men vanligtvis knuffas vi mot utveckling genom nederlag och lidande.

Om du förbereder dig själv på framtida former av utvecklingen som eftersträvansvärt (eftersom varje ny form är i större givande), då kommer framtida former inte att uppenbara sig som enormt mörker. Detta liknar samma mörker och osäkerhet som du känner nu när du är i en nedgång.

Men, även i det mörkret, så ser du det inte som en nedgång. Natten (orta på arameiska) är motsatta sidan av ljuset (Or på hebreiska) som jag nu flyttar till den högra sidan, som i skriften: ”Natten skiner som dagen.” Allting hänger på din förberedelse. Sedan relaterar du till dessa nivåer med medvetenhet, förståelse och begär, då kan vi ta oss igenom dem snabbare.

Du förstår dig på dessa nivåer snabbt. Du måste stanna på samma nivå tills du gått igenom den och känner att du måste  fortsätta till nästa nivå. Reshimot från nästa nivå kommer då vakna till i dig. Det är så här vi utvecklas.

Låt oss hoppas att vi tack vare förberedelsen till konventet och under konventets gång kommer ta emot och frambringa väldiga mängder reshimot, och bygga ett kli (kärl) på den andliga nivån. Detta är faktiskt upp till oss.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.11.06, TES

WMV |  MP3

Fråga: Vad måste vi kräva av kongressen för att undvika att höra detta från dig efteråt: ”Varför har ni inte inte bett?”
Svar: Vi måste jämt tänka på hur vi ska föreställa oss detta speciella tillstånd och på vilket sätt vi kan förverkliga det under kongressen, medan vi glömmer allt annat i världen under de tre dagarna.

Vi måste lämna allt bakom oss och stänga dörren efter oss för att befinna oss på nästa steg. Detta kräver väldigt seriös förberedelse: jag går igenom artiklar, studerar under lektioner, arbetar inom disseminering, och vad jag än gör, så hör allt till förberedelsen. Ständigt förväntar jag mig att det ska hända.

Man ska komma till kongressen som till en befrielse. Jag klarar snart inte av att vänta på den, och kommer helt enkelt att explodera om det inte händer!

Fråga: Vad är syftet med uppenbarelsen av ondska mellan vännerna i gruppen?

Svar: Ondskan härskar mellan oss. Alla kontakter mellan oss är dåliga. Ett söndrigt system uppenbaras mellan oss. “Söndrigt” betyder inte att systemet delats upp i separata delar. Det betyder att hela dess arbete är motsatt korrekt arbete. Med andra ord pekar systemet själv på dess korrekta form.

Om ondskan inte skulle uppenbaras, hur skulle vi då kunna känna till dess motsats? Detta är anledningen till att vi inte talade om den globala, integrerade, allmänna och absoluta krisen förrän hela ondskan avslöjades i vår värld på 2000-talet. Ondskan, som gradvis uppenbarats här och där, verkade inte vara så dålig. Nu uppenbaras hela detta system i sin fulla ondska i dess olika former, riktningar och förbindelser i a allt som existerar motsatt det goda.

Angående detta står det skrivet: “Jag skapade den onda böjelsen”. I takt med att vi uppenbarar ondskan ser vi Vem som skapade den. “Jag skapade den onda böjelsen” säger Skaparen, ”Jag leker med dig nu. Jag visar dig en söndrig form. Och du måste se att den är söndrig, motsatt sin korrekta form, och att jag med mening skapade den söndrig ur en korrekt perfekt form, som den var tidigare.” Skaparen säger: ”Först fanns det goda. Jag tog sönder det med Ljus så att du skulle kunna göra en motsatt handling—förvandla ont till gott med samma Ljus.”

Varför får vi alla dessa dåliga tillstånd? För att genom att nu förvandla denna ondska till godhet uppnår jag Skaparen, givandets övre kraft; jag blir vis, perceptiv, förstående, och inkorporerar hela verkligheten inom mig. Jag blir som Skaparen. Jag utför Skaparens arbete, jag tar det på mig.

Detta är anledningen till att vi har ett söndrigt system.

Från förberedelselektionen till kongressen i Toronto, 2011.09.16

WMV |  MP3

Vi måste blottlägga en plats för sann omsorg i vårt hjärta och i våra tankar. Alla andra angelägenheter måste bli som tvångsmässiga rutiner för mig. Jag lever i denna värld och sköter alla sådana saker därför att de är nödvändiga, men mitt allra största och heligaste engagemang gäller det som verkligen är viktigt. Jag är ju trots allt människa och vill uppnå någonting. Förutom vardagliga bekymmer och pengar har jag något värdefullt i mitt liv. Detta måste vi betrakta som mycket viktigare än livets alla andra bestyr och nyckfulla vändningar.

Jag kan jobba, handla, delta i behagliga eller obehagliga händelser. Det spelar ingen roll vad jag gör, så länge det finns en plats kavar i mitt hjärta och medvetande där jag vill stiga uppåt. Och om det finns en sådan plats måste jag ansluta mina vänner till denna ofrånkomliga omtanke. När vi tänker på och stödjer varandra – då är det en grupp. Alla är angelägna om att de andra ska tänka på samma sak, bry sig om samma sak. Jag vill att de ska bry sig om det som är viktigare än allt annat, och då kommer även jag att bry mig om det.

Vår ömsesidiga omsorg går ut på att bygga ett andligt kärl, det rätta begäret, och åstadkomma en bön om korrigering. När begäret når en tillräckligt kvalitativ och kvantitativ intensitet, kommer det vi vill upptäcka – den högre verkligheten – att uppenbaras i nätverket som har brett ut sig mellan oss, och då vi kommer att få styrka, god hälsa, säkerhet och välstånd…

I nuläget är det visserligen sant att den Judiska nationens framtid hänger på ett mirakel snarare än en stadig grund. Och allt medan detta har vi ett särskilt kärl, och tack vara detta kan vi driva bort alla besvär och problem, och alla som hatar oss. Det är bara vi som har nyckeln till framgång och ett bra liv för alla. Det är just därför hela världen och våra grannar aldrig kommer att lämna oss ifred.

Vi har fått ett gyllene tillfälle, och det är bara om vi uppnår ömsesidig garanti som vår enighet kommer att förvandlas till en mittpunkt för allt som är gott. Så låt oss göra detta möjligt tillsammans, genom att villigt och glädjefullt bry oss om varandra.

Från Lektion 1, Konventet i Achziv 2011.09.01

Mänskligheten är sjuk. Men det räcker inte med att vi bara botar patienten utan hans vetskap, så som det går till i vår värld när någon tar mediciner utan att veta hur detta kommer att påverka honom. Varje person som vandrar på vägen mot andligheten måste förstå, varsebli, och uppnå hela universums djup. Varje person måste koppla sig själv till alla själars enorma begär, studera det gemensamma systemet, och börja ge till dem. Med andra ord måste vi få kännedom om hela verkligheten.

Därför är vår organisations huvudsakliga mål utbildning och upplysning. Från en droppe säd måste vi bygga upp en person som liknar Skaparen. Vi måste hjälpa honom, stödja honom, och förse honom med alla nödvändiga verktyg och redskap. Då kommer varje person kunna bygga sig själv och uppnå likhet med Skaparen i sina egenskaper.

Vårt målsättning är att höja varje person, öppna upp honom och forma honom, och hjälpa honom i hans utveckling. Han måste göra någonting själv, men vi ska hjälpa och stödja honom.

Men för närvarande måste vi ha tålamod med alla de som går emot oss och bara tillhandahålla bevis och material så att de kan sätta sig in i situationen enligt deras kunskapsnivå. Vi måste hjälpa dem ur tillståndet av individuell ”kortslutning” och ge dem möjligheten att se sig själva med viss distans. Det är vårt mål.

För att genomföra sätta på rätt sätt måste vi först förenas över alla skillnader och osämja, oavsett vad som pågår inom oss, som det står skrivet: ”Kärleken övertäcker alla synder”. Vi måste vara ett gott föredöme för folket och visa dem hur vi arbetar med varandra i harmoni, kärlek och enighet.

Allt detta är för målets skull. Inget annat kan förena oss. Vore det inte för målet skulle vi inte ha någon kontakt med varandra. Men, målet ger oss ingen annan utväg.  Detta är anledningen till att vi alla förenas och bjuder in hela världen att göra samma sak. Vetenskapsmän upptäcker det, det sunda förnuftet nödvändiggör det, och tendensen i världens nuvarande riktning visar att i en integrerad och sammankopplad värld är det bara möjligt att bygga en säker framtid om man gör det genom gemensam enighet, och inte genom att slåss.

Från Lektion 3, Tysklandskonventet 2011.08.06