Idag måste vi erkänna att vi alla – mänskligheten, den stilla, vegetativa, och levande naturen, samt Skaparen – är delar av ett enda system. Ju mer vi harmonierar med detta system, desto bättre kommer vårt tillstånd att vara. Men, om vi inte kan gå med på dess villkor, eller inte kan harmonisera oss med det på vår nivå av utveckling, i samma grad kommer vi att uppleva lidande, inklusive vår undergång.

I själva verket finns vi i ett integrerat system som blir uppenbarat för oss mer och mer. Systemet i sig är konstant, men eftersom vår egoism utvecklas, ser vi dess tidigare dolda former. Vi tycker att det är naturen som förändras, medan det är vi som gör det. Det är som om vi tittar ut genom tågfönstret: Det är inte plattformen utan tåget som rör sig.

Tills nyligen har vi utvecklas på nivåerna; stilla, vegetativ, och levande natur, och har inte känt vår motsats till naturen. Dessa var mina inre begär som utvecklades (shoresh, neshama och guf), och allt har syftat till att uppfylla mina egoistiska behov.

Men, nu har dessa önskemål fått sällskap av ytterligare två typer av önskan, som jag upplever som yttre: ”kläder” (levush) och ”palats” (heichal). Jag måste acceptera dem som mina egna inre begär, vilket betyder att jag måste acceptera att hela världen är min, att det är jag, medan jag bara uppfattar det som finns utanför mig.

Så, med det följer att hela denna värld, universum, hela naturen, tillhör mig, inte sant? Och det är mitt ansvar att ta hand om allt, så som jag gör för mig själv, eller hur? Så, jag ska inte använda det för min egen skull, utan just för att ta hand om det ”som jag gör för mig själv”, eftersom allt av det så småningom utvecklar sig som min inre del.

Detta är vad vi kallar en ny global värld. ”Kläder” och ”palats”, (aviut 3 och 4 i mina önskningar) som jag såg som externa, blir nu interna i min uppfattning,  och utvecklas som mina egna önskningar, medan jag, på grund av min egoistiska natur (i min GE, aviut 0, 1, 2) avvisar dem, ser dem som utanför mig, och därigenom skadar dem, och därigenom också mig själv.

Och när jag börjar knyta dem till mig själv, kommer jag att kunna känna den övre verkligheten i dem. Det är för att den verklighet som upplevs i ”kläder” och ”palats” blir mina delar, och kommer att visa sig vara den andliga världen. Med andra ord jag måste binda hela naturen till mig själv och inom mig känna allt som finns där, till den sista atomen!  Trots allt, universum är en värld av Oändlighet, som kommer att uppenbaras för mig när jag känner att allt omkring mig är mitt.

Det är så jag kommer att uppleva det. Istället för den materiella världen som utspeglar sig i mina egoistiska önskningar, kommer jag att börja känna den andliga.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Inga kommentarer →

Fråga: Vid vilken punkt bestämmer sig Skaparen för att: ”Nu är det tillräckligt, nu är jag färdig. Jag har sänkt ner dig i total desperation.”?

Svar: Är det värt att oroa sig över det? Skaparen är en oföränderlig kraft, en otänjbar lag, perfektion, evighet och fasthet. Det finns inga förändringar i Honom; allt är upp till mig. Beroende på vilken sida jag vänder mig till Honom med avgörs vilken sorts svar jag kommer att få, i perfekt överensstämmelse med kursen riktad mot målet med skapelsen.

Skaparen är världen av oändlighet (ein sof) där jag kommer att finna det perfekta kli (kärlet), det perfekta Ljuset, den perfekta skärmen (masach), och där alla ansträngningar, besvikelser, framgångar och allt annat samlas. Det är dit mina reshimot (informationsdata) leder mig.

Från detta perfekta tillstånd, från den slutliga bildens perfekta penseldrag, får jag motiverande krafter enligt mitt personliga tillstånd. Jag visas fram av små doser förtvivlan och styrka, upplysning och fördöljning, dvs. av det mångfacetterade och intrikata styret.

Men jag vet inte i vilken kombination de här eller de andra begynnelserna kommer att komma. Det bestäms av själens design, som jag kommer att upptäcka gradvis genom att utvecklas vidare och vidare. Själen är där vi uppnår vårt förbund med Oändligheten, och därmed börjar inse hur helheten hör samman med dess delar, tills de blir ett.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.01.09, ”Vilka krafter behövs för arbetet”.

Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Du sa att för att kunna bygga oss själva måste vi använda oss av två krafter: mottagande och givande. Men om jag istället för två krafter bara har en, mottagandets kraft?

Svar: Du har båda dessa krafter fast du önskar inte att använda den andra! Vi börjar uppstigningen underifrån, från ”noll” givande, tills det vi går genom 125 andliga nivåer tills vi uppnår absolut givande. Men ”noll” givande betyder inte att du inte har det; du utnyttjar helt enkelt inte denna kraft som du besitter.

Vi kan inte säga att något inte existerar i universum; denna kraft uppfattas bara inte för dig, i din förnimmelse. Och bekräftelsen på att den faktiskt existerar är att den kan utvecklas i dig i nästa ögonblick, bara för att sedan försvinna ännu en gång. Detta uppfattas som en ”nolla”. I verkligheten däremot existerar denna inte, det kan endast vara så i människans förnimmelse.

Du har fri vilja att framkalla givandets kraft från denna nolla. För att göra det har du fått en omgivning bestående av läraren, gruppen och böckerna. Börja använda den för att arbeta på din nolla av givande och det kommer inte längre att vara en nolla.

Du kan framkalla givandets kraft bara när du relaterar till någon annan som också önskar att uppleva den. Så börja bygg sådana förhållande; stäng inte in dig i dig själv! Finns det något annat sätt att avslöja givande?

Mottagandets kraft är koncentrerad inom en människa, men det krävs två för att upprätthålla givandets kraft så att den kan arbeta mellan dem. Här i ligger den stora skillnaden i valet mellan egoism och altruism. I ditt ego är du ensam, men du behöver en omgivning för att ge. Var kan du annars förverkliga det? Var kan du annars finna denna kraft och bekräfta att du faktiskt besitter den?

Så därför, så fort en andlig gnista vaknar i en människa och påkallar en utveckling av själen, så blir han eller hon omedelbart förd till en grupp och instruerad: ”Välj den!” Detta är var den verkliga fria viljan utövas: genom att välja den rätta omgivningen.

Från den fjärde delen av den  dagliga kabbala lektionen 1/6/2011, “Den kabbalistiska visdomen och filosofi”

Video Mp3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Fri vilja, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Hur kan jag i praktiken bli säker på att hela verkligheten finns inom mig?

Svar: Du behöver vilja att denna bilden ska framkomma naturligt inom dig så att du kan leva i den. Eftersom detta är den riktiga synen.

Genom att göra detta så kommer du i första hand realisera principen att älska din nästa som dig själv. Det finns inga delar separerade från dig. Hela verkligheten finns inom dig och bara egoism finns mellan verkligheten och dig själv som ett inbillat hinder som separerar dig från dina egna delar.

Genom att övervinna detta hinder och bygga föreningar över det så korrigerar du delningen. Egosim finns kvar och kan uppenbara sig ännu starkare medan du fortsätter att stärka sammanbindningarna av alla delarna över det, försöker förena dem inom dig. Och då framträder ett Kli (kärl) som är 620 gånger starkare och mer kraftfullt än det var innan det delades.

Du använder egoism som ett motstånd, genom att använda dess motståndskraft. Du försöker inte kortsluta det; istället förverkligar du dess potential fast med intentionen att giva. På detta sätt kan Aviut (den egoistiska tjockleken på kärlet) frambringa Kashiut (fastheten i skärmen). Med andra ord, djupet, styrkan av begäret frambringar fastheten i intentionen.

Från den första delen av den dagliga kabbala lektionen 12/30/10, “What Does It Mean that the Creation of the World was in Donation”

Video MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Är det nödvändigt för alla och envar att ge med sig för att uppnå fred i världen?

Svar: Frågan lyder: Vad är vi villiga att offra? Vi måste offra vår egoism, vårt hat, och vår bitterhet. Medgivande är som att övervinna ett hinder. Fast i detta fallet så övervinner jag mina inre egenskaper, min natur, och överger mig till förmån för föreningen med någon annan.

Rabash sade upprepade gånger att kärlek inte är en djurisk känsla som uppkommer i oss naturligt under påverkan av hormoner. Andlig kärlek är något som vi skapar själva eftersom det inte existerar a priori. Den är byggd på basis av medgivande.

En människa övervinner sig själv, mottager Skaparens attribut, och under tiden så börjar hon förstå vem det är hon ska förena sig med. Det är så här kärleken för någon föds inuti henne.

Till den mån som människan har kärlek till Skaparen har hon kärlek till sin vän, eftersom det är bara med hjälp av sin vän som hon kan förverkliga sin kärlek till Skaparen. Det är på ett liknande sätt som kärleken inom en familj bygger på ömsesidiga kompromisser. Man ska inte gifta sig på grund av att han eller hon blev ”förälskad”, vilket inte är kärlek utan villfarelse och kommer inte att hålla.

Men om två människor förstår att de borde forma ett förbund med anledning av ett högt uppsatt mål kommer de att ge efter för varandra. Detta blir en del av deras andliga arbete eftersom de kommer att vara bundna till målet och de kommer att bygga en kärlek mellan sig.

Detta kommer vara äkta kärlek som kommer att leda dem till kärlek för Skaparen. För till sist är det Skaparen som kommer att obligera dem att ge efter för varandra och etablera en ömsesidig kärleksfull förening.

Från den fjärde delan av den Dagliga Kabbala Lektionen 12/20/10, “The Peace”

Video MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Giftermål, Grupp, Inre arbete, Kvinnor - Inga kommentarer →

För närvarande går du framåt, frågande, önskar något. Vem ingjuter dessa önskningar och handlingar i dig? Det är vad du måste ta reda på.

Gradvis, allt eftersom du lär känna den enande kraften som arbetar i hela skapelsen, byter du ut instrumenten för din uppfattning: hjärtat och sinnet. Du blir mer lyhörd och börjar bättre förstå vad som händer och förstå Skaparens handlingar.

Du ser plötsligt en enorm värld som är mycket bredare, djupare och mer komplex i alla dess vinklar och aspekter. Allt detta blir annorlunda i förhållande till dig. Men senare kommer du att förstå att det är du som håller på att förändras, och utanför dig är allting det samma.

Senare kommer du att upptäcka att allt du ser är bara Skaparen. Det är så för ”det finns ingen annan än Honom”. Och vad du ser som världen är bara din skugga över Honom, och det är så tills du kommer att ha nått villkoret för när denna skugga försvinner.

Med andra ord, för att uppnå enhet med Skaparen, måste vi genomgå flera förändringar. I din uppfattning kallas dessa förändringar för världarna Assya, Yetzira, Bria, Atzilut, Adam Kadmon, och Ein Sof (världen utan ende). Dessa är olika grader av din värklighetsuppfattning som visas för dig i en mycket mer autentisk form.

Så, vad är det som förändrades? Bara din uppfattning. Du ändrar ditt sinnesorgan och bevittnar hur Skaparen gradvis uppenbaras för dig, hur bilden av världen förvärvar mycket skarpare egenskaper, blir verklig, konstant och evig. Det beror på den plats du observerar det från i förhållande till det Oändliga Ljuset.

Sedan börjar du förstå att skuggan du såg på Skaparen, alla denna fördoldhet, världarna, att allt det var för ditt eget bästa. Åtminstone såg du några siluetter, en viss ritning som du behövde radera, såg att du behövde bli lik Skaparen inom denna skugga, för att få den att försvinna.

Kategori: Inre arbete, Perception - Inga kommentarer →

Fråga: Hur upptäcker Binah, som inte vill ta emot, plötsligt att hon måste ta emot ”för att skänka”?

Svar: På nivån ”att skänka för att skänka” (GAR de Binah), när Binah blir lik Skaparen i att hon inte tar emot, upptäcker hon att Skaparen också är en givare. Därför inser hon att hon måste ge. Men vad kan hon ge?

Skaparen ger till henne och hon känner Hans kärlek i detta. Därför förstår hon att om hon inte längre vägrar att ta emot och börjar ta emot från Honom, kommer detta att ge Honom enorm glädje, vilket orsakar henne att använda begäret att ta emot, men för att skänka till Honom (ZAT de Binah).

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-12-02, “Mighty Rock of My Salvation”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Om Skaparen skapade bara två krafter, mottagning och skänkande, vad hänför ”skam” till då, och var är dess rot? Varför har det en sådan styrka att den är ännu starkare än begär?

Svar: ”Skam” är en oberoende ”varelse”. Om Skaparen inte hade skapat skam skulle vi inte känna att vi är mottagare och motsatta Honom. Skam är en avsiktligt skapad kvalitet som är avsedd endast för människor.

Vi talar inte ens om skam i denna värld, som, eftersom det är ett avtryck av övre skam, liknar det något. Övre andlig skam är en förnimmelse att du är på andra sidan Skaparen och är motsatt Honom. Du känner hur denna opposition nedvärderar dig bredvid Hans skänkande, och i vilken utsträckning dina egoistiska tankar är motsatta tankar om skänkande. Denna skam är så stark att en person inte kan tolerera det!

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-30, The Study of the Ten Sefirot

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Inga kommentarer →

Det är omöjligt att tänka sig hur vi skulle leva om vi såg oss själva som enbart djur. Men mänskligheten har religion (tro) som hjälper den att lägga band på dess egoism en aning. Alla dessa trossystem är baserade på en idé: existensen av livet efter döden.

 Men kabbalans visdom tänker annorlunda. Den menar att det finns ett tillstånd kallat ”död”, som vi befinner oss i för närvarande, och att det finns ett annat tillstånd som kallas ”liv”.

 Detta borde då betyda att jag existerar i den här världen endast en gång, och att ingenting blir kvar efter att jag dör? Men vad kan komma åter? Kroppen dör och förlorar kraften som fick den att röra sig, som en motor som tidigare gick men som plötsligt stannade. Vart tog den kraften vägen? Tror du att den återvände någonstans Ovan, till ”dess ursprungliga plats”? Nej, molekylerna slutade bara fungera. Fanns det något andligt i dem?

 Hur kommer det sig att vi plötsligt får sådana fantasier? Hela världen lever ändå med denna föreställning. Det finns åtminstone någon tröst i att det kommer att finnas något efter döden också.

 Varför hävdar då kabbalistiska böcker att vi, om vi inte rättar oss under vår livstid, kommer att återvända till denna världen igen och fortsätta reinkarnera på det här sättet? Det är verkligen så; vi behöver bara lista ut vad detta betyder.

 I kabbala är tro insikt. Det betyder att se och känna den andliga världen, som det står skrivet: ”Smaka och se att Herren är god.” Jag ”smakar” på honom med alla mina sinnen på ett sådant sätt att jag känner Honom i ”alla fibrer i min kropp”. Detta är inte tro, det är den mest verkliga känsla som någonsin kan finnas.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-25, ”Body and Soul”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Inga kommentarer →