Jag måste förändra mig själv för att passa den Övre världen. För att uppnå detta drar jag till mig krafter från den världen genom gruppen och förändras genom dessa krafter. Därmed stiger jag upp 125 grader och avslöjar den Övre världen. Det är så den öppnas upp för mig, och blir mer och mer uppenbar.

I processen jobbar jag inte med någonting externt, utan med det som finns inom mig. Jag drar till mig förändringskrafter istället för att applicera de krafterna på någonting på utsidan, så som vi gör i vår värld.

Detta avgör min interaktion med omgivningen: Jag vill inte förändra den, eliminera någonting i den, eller erövra den på det vis jag erövrar människorna runt om mig i denna värld, kontrollerar dem, underkastar dem min makt, och använder dem för att uppnå mina egna mål. Det här är särskilt synligt bland politiker i vår värld.

I andligheten däremot gäller det omvända: Jag arbetar i vännernas miljö tyst, ofta utan att ens ha några särskilda diskussioner. Om de alla valts av den Övre kraften för att uppnå den andliga världen, då absorberar jag deras krafter genom att böja mig inför dem. Dessa krafter samlas i mig och förenas med punkten i hjärtat; då förändras jag.

På detta vis är mitt framgångskriterium inte de externa erövringarna, utan inre förändringar som manifesteras som nya kvaliteter och känslor, ny förståelse i relation till studierna och de objekt som beskrivs i vetenskapen kabbala. Det är inte lätt att omorientera sig själv och att växla till det angreppssätt som är förenligt med den andliga världen. Det tar mycket tid för en människa att nå förtvivlan och att upptäcka att det inte finns någon annan väg, att förstå att man själv måste bete sig annorlunda, att börja höra och förverkliga det man hör, och att bygga allt i rätt ordning, genom att placera sig själv under omgivningens inflytande.

Detta är verkligen det som är viktigast. Vem som helst som har tagit dessa steg och format rätt attityd till gruppen, har redan gått igenom det första och farligaste steget på vägen utan att falla offer för sin egen egoism. Det är extremt viktigt att placera dig själv framför omgivningen på rätt sätt. Rabash understryker särskilt detta i sina artiklar.

Vi kan till och med säga att de följande stegen är lättare att ta eftersom jag redan har rätt tillvägagångssätt och fokus. Jag förstår att Ljuset är primärt, att det är den enda sak som opererar i verkligheten, och vi måste ge det möjligheten att göra det istället för att komma i dess väg med vår egoism, som om vi har styrkan och förnuftet att göra någonting själva. I själva verket är den enda möjlighet vi har, att naturligt böja vårt huvud för omgivningen och sedan att få krafterna för förändring och korrigering.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.02.28, Rabashs skrifter.

Video |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Var får vi styrkan att tolerera korrigeringarna?

Svar: Från omgivningen. En person har själv inte styrkan att gå framåt en tum. Om gruppen ger dig förverkligandet av målets betydelse,  och visar hur förödmjukande och avskyvärt det aktuella tillståndet är, kommer du att ha kraften att vakna upp ur detta tillstånd till ett bättre, mer utvecklat tillstånd.

Sagt annorlunda, givande blir  bättre i dina ögon, även om det verkade värre för dig innan. Du brukade tänka, ”Varför måste jag skänka och förenas med vännerna? Detta är motbjudande för mig. Jag är oförmögen till det”. Men vännerna visar att detta är utveckling. Du ser att alla strävar efter detta och sedan kommer avund, en passionerad lust, och stolthet att dra dig mot samma sak. Och då är man redan kompetent att göra det.

Detta är dock bara på villkor att du kan sänka ditt huvud inför omgivningen. För att göra detta har du fått tillgång till allt som behövs. Du har kraften att förkasta dig själv, men om du inte använder dem finns inget du kan göra. Du har kommit till gruppen och blivit tillsagd ”Ta det”. Det är här ditt fria val börjar: Att ta emot det eller inte?

”Att ta det” betyder att upphäva sig själv, att sänka huvudet. Varsågod, gör det och du kommer avancera framåt. Ju mindre och mer ödmjuk du känner dig i relation till vänner, ju mer behöver du deras hjälp. Då kommer du att kunna ta emot förverkligandet av din egen ödmjukhet och Skaparens storhet från dem, för att avancera framåt enligt detta.

Men om du inte kan eller vill sänka dig inför dem, förblir du en ”tupp” med huvudet högt, och kommer att förbli på den djuriska nivån.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Fri vilja, Grupp - Inga kommentarer →

Fråga: Jag gjorde ett val och gick med i gruppen, men ibland uppstår konflikter. Vad ska vi göra för att få slut på dem?

Svar: Till att börja med måste vi vara medvetna om problemen i gruppen. Vi får inte skyla över dem eller låtsas att de inte finns. Till exempel; en grupp har 30 eller 40 medlemmar, och alla drar åt sitt eget håll, eller de skapar fraktioner.

Det är avgörande att förstå att vi är under det högre styret som arrangerar dessa fraktioner och meningsskiljaktigheter för oss. Varför? Det är så för att vi ska stiga över våra problem till Den som blåste liv i dem. Det är Han som påbörjar alla problem mellan oss. Han erkänner till och med ”Jag skapade den onda böjelsen”.

Men varför? Det är för att du ska kunna använda Toran som en krydda, det vill säga att du ska börja vilja ha det omformande Ljuset som finns i den. När du kräver Ljuset stiger du över problemen till den enda Källa från vilken all ondska och allt gott kommer.

Forts. fråga: Ja, men det finns fler problem efter det.

Svar: Du måste samla på dig den nödvändiga viljekraften och omformande Ljus för att stiga till den första andliga graden. Därmed växer problemen, och de kommer inte att sluta växa.

Lämna det till Skaparen; Han vet vad man kan göra åt det. Det är därför Han talar om att ha skapat den onda böjelsen, för att du ska förstå att allt kommer från en Källa. Du behöver bara göra det till grunden för ditt arbete. Vi har ingenting annat.

Nyckeln är att hålla kvar vid detta. Några vänner kan bli rivaler, medan andra inte tar någons parti. Låt det vara en röra i gruppen, men ta det hela som ett paket förberett av Skaparen. Han gjorde i ordning det, och mitt jobb är att alltid ro mot enighet, antingen med vänner eller trots dem, i alla sorters tillstånd.

Det är det här vi kallar att vara ”som en människa med ett hjärta”. På vilken grund ska vi annars förenas? Grunden för vår enighet är inte de ”trevliga barnen”, utan mobbare och tuppar. Vi bråkar och hatar, men över allt det förenas vi som ett helt. Kärlek till ens nästa uppkommer just över detta, och det är då du kommer att ta emot Toran.

Oavsett om du går med på det eller inte kommer denna princip inte att förändras. När vi är i gruppen måste vi bestämma att det inte finns någon annan utväg, att vi håller med om det redan, om än artificiellt. Vi slutar gräla, och börjar låtsas att vi älskar varandra. Vi studerar i hopp om att det omformande Ljuset ska påverka oss och etablera en kontakt mellan oss. Under lektionen tänker alla: “Jag önskar att Han hade hjälpt mig, om än bara lite.”

Annars kommer vi att bita av varandras huvuden, utan att kunna göra färdigt den övning Skaparen gett oss att göra. Det är Han som ”lurat” oss in i detta, som om han satt oss i ett datorspel, en polygon begränsad av skärmens sidor. Vi är inne i det. Vad ska vi göra nu?

Detta är platsen där vi måste etablera de nya relationer vi vill uppnå. Vad saknar vi på denna lekplats där vi alla hatar varandra, utspridda som punkter på en skärm? Vad ska vi göra?

Vi måste uppenbara det omformande Ljuset. Låt oss lära oss att kräva att det ska ske. Det är lättare sagt än gjort. Problemet är att vi måste vänta tills den nya graden uppenbarar sig i sin fulla kraft, vilket tar tid. Den första andliga graden är trots allt speciellt hög; man kan inte bara hoppa upp på den. Jämfört med den första är de andra graderna lättare.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.02.11, Rabashs skrifter

Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp - Inga kommentarer →

Fråga: Ibland under lektionerna ställer vi frågor som visar på vår svaghet och att vi inte avancerar och lyckas som väntat. Jag ser att du inte motsätter dig sådana frågor, utan istället så försöker du upprepade gånger att besvara dem.

Svar: Vi lär oss att desto mer en person avancerar desto mer känner han sig värdelös, kraftlös och liten. Känn ingen skam, för vi mäter oss inte mot tuppar i hönsgården utan mot Skaparen.

Om jag är en kyckling i hönsgården, då känner jag mig definitivt som en hjälte. Men om Skaparen avslöjar sig för mig, då är det bara naturligt att underkasta sig. Där finns ingen skam i det. Inte heller dömer jag sådant eller ignorerar en person om han säger till mig att han är svag. Jag är väldigt medveten om sådana tillstånd. Svaghet är inget problem i detta läget. Tvärtom, svaghet är förnimmelsen av jaget i sin sanna form mot bakgrund av det Övre Ljuset.

Men en fråga uppkommer: Finns begäret att nå målet fortfarande kvar i personen vid tillfället när han har förlorat tron på sin styrka, och vill  han fortfarande uppnå det med samma passion som innan? Det är då han ropar på hjälp på ett korrekt sätt.

Självklart måste alla uppleva det individuellt och förklara för alla våra vänner runt om i världen att förnimmelsen av personlig svaghet och medvetenheten om målets värde, att båda dessa villkoren är obligatoriska för att kunna bryta igenom Machsom (barriären som separerar oss från andligheten).

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Kategori: Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Hur ser vår verklighet ut i världarna BYA (Beria, Yetzira, Assiya) när vi uppstiger längs med graderna av dessa världar till världen Atzilut?

Svar: I nuläget ser jag allt i mitt begär som är helt egoistiskt, inriktat endast på egen tillfredsställelse, bortkopplat ifrån alla andliga krafter och Skaparen. Jag har ingen gnista utav givande och lever mitt liv som ett djur. Detta tillstånd kallas ”denna världen”.

När jag börjar granska mig själv, vilka begär jag kan upphöja till korrigering, så är jag i världarna BYA. Alltså, jag kan nollställa mig själv framför gruppen, få styrka från vännerna och ena mig med dem till viss mån, uppnå den ömsesidiga garantin, enhet och helhet så som ”en människa med ett hjärta”.

I den utsträckning som jag kan göra detta, så reser jag mig till Malchut av världen Atzilut. Upphöjer mitt begär, förändrar det till det bättre, jag uppstiger. Jag förenar mig med Malchut tillsammans med alla andra och då, i vårt gemensamma begär (Kli) kallad Shechina, där alla är förenade tillsammans så som ”en människa med ett hjärta”, mottager vi uppenbarelsen av andligheten, Skaparen.

Det följer att världarna BYA är tillstånd där jag granskar mig själv under studierna och under arbetet i gruppen, där jag har möjligheten att förena mig med vännerna i åtminstone en liten omfattning.

Skillnaderna mellan världarna BYA är graden av vår förening, utifrån den omfattning som vi kan höja våran vädjan till Malchut av Oändligheten och uppnå korrektion. Men vi stannar alltid kvar i världarna BYA, vi frambringar bara deras uppstigning, tillsammans med oss, till världen Atzilut.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti, Perception - Inga kommentarer →

Fråga: Du sa att för att kunna bygga oss själva måste vi använda oss av två krafter: mottagande och givande. Men om jag istället för två krafter bara har en, mottagandets kraft?

Svar: Du har båda dessa krafter fast du önskar inte att använda den andra! Vi börjar uppstigningen underifrån, från ”noll” givande, tills det vi går genom 125 andliga nivåer tills vi uppnår absolut givande. Men ”noll” givande betyder inte att du inte har det; du utnyttjar helt enkelt inte denna kraft som du besitter.

Vi kan inte säga att något inte existerar i universum; denna kraft uppfattas bara inte för dig, i din förnimmelse. Och bekräftelsen på att den faktiskt existerar är att den kan utvecklas i dig i nästa ögonblick, bara för att sedan försvinna ännu en gång. Detta uppfattas som en ”nolla”. I verkligheten däremot existerar denna inte, det kan endast vara så i människans förnimmelse.

Du har fri vilja att framkalla givandets kraft från denna nolla. För att göra det har du fått en omgivning bestående av läraren, gruppen och böckerna. Börja använda den för att arbeta på din nolla av givande och det kommer inte längre att vara en nolla.

Du kan framkalla givandets kraft bara när du relaterar till någon annan som också önskar att uppleva den. Så börja bygg sådana förhållande; stäng inte in dig i dig själv! Finns det något annat sätt att avslöja givande?

Mottagandets kraft är koncentrerad inom en människa, men det krävs två för att upprätthålla givandets kraft så att den kan arbeta mellan dem. Här i ligger den stora skillnaden i valet mellan egoism och altruism. I ditt ego är du ensam, men du behöver en omgivning för att ge. Var kan du annars förverkliga det? Var kan du annars finna denna kraft och bekräfta att du faktiskt besitter den?

Så därför, så fort en andlig gnista vaknar i en människa och påkallar en utveckling av själen, så blir han eller hon omedelbart förd till en grupp och instruerad: ”Välj den!” Detta är var den verkliga fria viljan utövas: genom att välja den rätta omgivningen.

Från den fjärde delen av den  dagliga kabbala lektionen 1/6/2011, “Den kabbalistiska visdomen och filosofi”

Video Mp3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Fri vilja, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Hur kan jag i praktiken bli säker på att hela verkligheten finns inom mig?

Svar: Du behöver vilja att denna bilden ska framkomma naturligt inom dig så att du kan leva i den. Eftersom detta är den riktiga synen.

Genom att göra detta så kommer du i första hand realisera principen att älska din nästa som dig själv. Det finns inga delar separerade från dig. Hela verkligheten finns inom dig och bara egoism finns mellan verkligheten och dig själv som ett inbillat hinder som separerar dig från dina egna delar.

Genom att övervinna detta hinder och bygga föreningar över det så korrigerar du delningen. Egosim finns kvar och kan uppenbara sig ännu starkare medan du fortsätter att stärka sammanbindningarna av alla delarna över det, försöker förena dem inom dig. Och då framträder ett Kli (kärl) som är 620 gånger starkare och mer kraftfullt än det var innan det delades.

Du använder egoism som ett motstånd, genom att använda dess motståndskraft. Du försöker inte kortsluta det; istället förverkligar du dess potential fast med intentionen att giva. På detta sätt kan Aviut (den egoistiska tjockleken på kärlet) frambringa Kashiut (fastheten i skärmen). Med andra ord, djupet, styrkan av begäret frambringar fastheten i intentionen.

Från den första delen av den dagliga kabbala lektionen 12/30/10, “What Does It Mean that the Creation of the World was in Donation”

Video MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →