Baal Hasulam, Shamati #127, ”Skillnaden mellan kärna, essens, och tillagt överflöd”: … Malchut har inget mer än en punkt, en svart punkt som inte har något vitt i sig.

Och om man accepterar den punkten som kärnan och inte som något överflödigt som man önskar bli av med, utan tvärtom, accepterar den som prydnad kallas det ”en vacker boning i ens hjärta”. Detta är på grund av att man inte fördömer detta slaveri, utan gör det väsentligt för sig. Detta kallas att ”höja Gudomligheten ur stoftet”. Och när någon bär upp basen som det väsentliga kan man aldrig falla från den graden, eftersom det inte finns någon avfärd i essensen.

Och när man tar på sig arbetet som en svart punkt, även i det största mörker i världen, säger den heliga Gudomligheten ”det finns ingenstans du kan gömma dig”.  Alltså, ”Jag är bunden till Honom med en knut,” “och den kommer aldrig tas bort.” På grund av det har man ingen paus i dvekut (vidhäftande).

Om en svart punkt, som kallas punkten i hjärtat, uppenbaras i en, då uppenbaras ingenting mer för en. Resten baseras på ens självupphävelse relativt denna svarta punkt. Ett litet Ljus börjar skina för en, som leker med en runt denna punkt, vilket upplevs som törsten efter att häfta fast vid den övre.

Ljuset kommer stötvis, och orsakar upp- och nedgångar i en, verkar på en, formar olika egenskaper i en både från höger och vänster sida. Efter en viss tid känner man att denna punkt är mycket viktig, att det är viktigt att hålla fast vid den, och att det innebär självupphävelse.

Trots allt är all andlig utveckling baserad på det faktum att man avfärdar hela den värld som Ljuset nu ritar upp för en, från det utrymme i ens begär att njuta som uppenbaras för en som bilder av denna värld där man till synes lever. Det är som en dröm, men det framträder som livet på grund av de bilder som framträder i medvetandet.

Då börjar man förstå att processen man behöver gå igenom är med tro ovan förståndet, det vill säga i givande ovan mottagande, förnuft, förståelse, när närhet värderas högre än något annat. Då börjar man att arbeta metodiskt, steg-för-steg, konstruera det i sig själv, på basis av denna punkt, ens andliga värld ovan alla förutsättningar som Skaparen ger en.

Denna värld är byggd av samma rymd där, före detta, man själv eller andra var härskare, och nu avslöjar man att enbart en högre kraft, med vilken man har ömsesidig kommunikation, härskar i det området. Skaparen arbetar på en hela tiden, sänder olika problem, besvär, men man börjar förstå att enbart genom att tillskriva detta till Skaparen, förutom vilken det inte finns någon annan, och som sänder alla dessa problem med mening för att man ska uppmärksamma Honom. Bara på detta vis kan man vända dåliga händelser till goda händelser, mörker till ljus.

Men, det är under villkoret att man förstår och är tacksam för allt som händer en. Även han, väntar på det tidiga mörkret för att vända det till ljus, tillskriva det till Skaparen, som arrangerade detta med syfte att ge en möjligheten att stiga över sina känslor och rättfärdiga Skaparen, och tacka Honom för alla övningar. Först då kan de bli partners, och man kan häfta vid Skaparen.

Då blir den svarta punkten universums centrum. Universum, de första nio sfirot i förhållande till punkten av Malchut, är just den plats där man gav till Skaparen av egen fri vilja, på grund av sin kärlek. Så bygger man det oändliga universums centrum från den punkt i hjärtat som uppenbarats i en vid början av sin andliga utveckling.

[113555]

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2013.07.31

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Det svarta centret i det oändliga universum

Du anstränger dig som ”en oxe till bördan och en åsna för lasten”, vilket innebär att arbeta utan att känna någon smak i arbetet. Jag läser boken Zohar för att doktorn säger att den fungerar som ett läkemedel som kommer att hjälpa mig att bli frisk.

Vanligtvis är det obehagligt och rätt svårt. Det står i kontrast till mina kroppsliga begär och faller mig inte i smaken, men doktorn har skrivit ett recept och därför gör jag det. Jag önskar inte att jag känner njutning i mitt sinne och hjärta när jag läser Zohar. Även om det ger mig glädje att läsa Zohar, så är det inte för att jag verkar förstå, eller känna, och att jag läser om följetongen i Zohar som en äventyrsbok, och följer resorna som de visa männen gör likt de stora utforskarna som upptäcker nya platser och kontinenter. Jag är glad enbart för att jag accepterar denna läsning som en medicin.

Det är inte läsningen i sig som ger mig glädje, utan processen som jag går igenom. Först följer jag de visas order, vilket innebär att jag böjer mig inför dem. Sedan har jag hört att Skaparen får glädje och njutning. Till slut korrigerar jag mig själv och kommer närmare Skaparen.

Om du fördjupar dig i texten, betyder det att du opererar i dina begär att ta emot genom att försöka fylla dem på något sätt genom ditt egoistiska hjärta och sinne. Men, du berövar då din intensitet i studierna, intensiteten i tillståndet. Men, till slut, kommer saker att vända sig åt andra hållet och det kommer få dig att inse att det är allt du äger. Denna egoistiska sorg kommer visa dig att du har studerat på fel sätt.

Detta tillvägagångssätt är inte 100% korrekt, för hur kan jag förstå boken Zohar när handlingen ska tydas med mitt materialistiska sinne? Det är så vetenskapen fungerar i denna värld, och det kallas ”förnuft”.

Men, den andliga vägen är på en annan nivå. Den är i en nivå, en annan dimension, där dina känslor och ditt förnuft inte har något att hämta. Du kan inte ens föreställa dig vad som finns där. Den är på en helt annorlunda frekvens.Det är som om du tar emot på 100 kilohertz medans någon annan gör det på 100 megahertz. Detta är två helt olika frekvenser; en är lång och en kort. De kan inte kommunicera och kan inte generera några gemensamma former.

Hur kan man prata om en ny värld som man inte ens kan se? Vad kan man hålla fast i? Inget! Men, man fick böcker som man inte kan förstå alls, eller någonsin. Du kommer inte förstå någonting alls tills du når Zohars grad. Denna nivå av Zohar uppnås genom att du byter ut alla dina sinnen och ditt intellekt. Tills dess har du ingen koppling till  ”Torah”, förutom dess unika kvalitet.

[111650]

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.07.02, Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Bön, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Zohar - Kommentarer inaktiverade för En medicin som gör underverk och heter Zohar

Fråga: Efter kongressen försöker vi konstant att hålla kvar vid nivån som vi nådde där trots ett tillägg av aviut (tjockhet eller grovhet) som vi upptäcker i oss nu. Hur är tillståndet som visar sig för oss nu relaterat till processen som vi går igenom?

Svar: Vi kan inte stiga som vi vill eftersom vi inte värderar vår ansträngning, som är vår belöning. Nu, efter kongressen, måste vi vara glada att vi förlorat smaken av enighet och att vi inte känner något begär att förenas. Våra relationer har blivit tråkiga, smaklösa och mörka. Men detta är egentligen fantastiskt eftersom vi nu själva kan försöka fylla tomheten som uppenbaras för oss!

Vi måste se denna möjlighet som en gåva. Det är verkligen en gåva från ovan. Vi ville ge och nu har vi ett tomrum som vi kan fylla! När kommer vi känna ett sådant tomrum igen?

Tillståndet av enighet under kongressen gavs till oss som ett exempel så att vi nu kan göra samma saker själva. Under kongressen fick vi ett ”plus”, så att vi nu, när ”minuset” uppträder, kan göra samma sak. Pluset är ett exempel som kommer från Skaparen. Nu har vi en chans att upprepa hans handling och nå samma resultat.

Pluset står för en stigning och minuset för en nedgång. Skaparen har gett oss ett exempel, han har gett oss känslan, formen, och nu ska vi göra samma sak. Men vi värderar inte denna ansträngning och känner oss inte tacksamma för den, utan snarare förbannar vi Skaparen och motsätter oss det han gjort med oss. Vi negligerar chansen att bli som Honom.

Det är under en nedgång som vi kan dra åt oss det omkringliggande ljuset. Hela problemet är att vi måste göra det, men vi gör det inte.

[113192]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2013.07.25, Baal Hasulams skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Plus och minus efter kongressen

Fråga:  Vad bör jag göra om majoriteten av vännerna i min tia är mycket svaga och drar mig neråt?

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Tior - Kommentarer inaktiverade för En kulle av gyllene sand

Vi måste hela tiden se vännernas goda exempel framför oss, som ger oss ett exempel på större kraft och engagemang. När jag ser en svag vän, blir jag också svag, även om han är på samma väg som jag. Vi måste komma överens om att vi arbetar tillsammans och stärker varandra.

Att bara se svaga människor, även i vår grupp, skadar oss bara eftersom det gör oss svagare genom att sätta ett dåligt exempel. Jag ser på vännen och jag börjar också tänka att jag kan studera mindre och inte komma till lektionen varje dag.

Så jag måste se en brinnande eld i var och en. Gruppen måste kräva detta från varenda medlem. Ingen kan bara förbli vid sidan och tyst studera i ett hörn. Alla måste vara ett exempel för de andra. Jag måste känna att jag från alla tar emot vibrationer av att längta efter målet, hur det dagligen sker nya förändringar i dem avseende Skaparen och omgivningen, så att jag kommer att uppleva det som att jag sackar efter de andra som går framåt så fort, och dras med av dem, och så att jag rent egoistiskt kommer att bli avundsjuk på deras framgång utan att kunna lugna ner mig. Men om de inte förser mig med allt detta, behöver jag inte en sådan grupp.

[109936]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.06.10, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Avsaknaden av ett gott exempel är ett dåligt exempel

Vi måste sträva efter att verkligen se vännen som den största i vår generation, att faktiskt känna det ”inom förståndet” som om det vore sanningen och inte som det verkar för en persons begär att ta emot. Begäret att ta emot vill alltid må bra och ha det bekvämt och därför förminskar den allting omkring den så att den är på toppen. Det allra viktigaste för den är att härska.

Så att acceptera tanken angående behovet att ta kontakt med vännerna som ett medel för att nå kontakt med Skaparen är enbart möjligt i ”tro ovan förståndet” eftersom vi verkligen inte ser saker som de verkligen är. Det är enbart enligt dessa mindre externa villkor – att personen längtar efter samma mål och är redo att acceptera alla nödvändiga förhållanden för att avancera mot det – som vi börjar relatera till den andra som till en vän, som sättet att nå kontakt med Skaparen.

Enligt dessa externa tecken bestämmer vi oss för att börja arbeta på vår attityd gentemot den personen. Om han är redo att arbeta tillsammans så förbiser vi alla andra krav från våra egon och vi kommer närmare den personen och får kontakt med honom för att verkligen upptäcka kontakten mellan oss, inte bara i ”tro ovan förståndet”.

Till den grad som vi verkligen kommunicerar, närmar vi oss byggandet av det andliga kärl där Skaparen uppenbaras. Kontakten kan vara ”ovan förståndet” då jag inte ser att vännen ”är värd det”, men jag håller fortfarande kontakt med honom. Jag använder det som ett medel, som kallas tiden för förberedelse då jag respekterar vännen, inte för att jag ser honom som stor. Enligt mina sinnen känner jag att jag är större än han, men jag arbetar ovan mina sinnen och håller inte med dem och föreställer mig att vännen är större.

För att förvandlas från ett tillstånd av ”tro ovan förståndet” till ett tillstånd av ”inom förståndet”, vilket innebär att verkligen respektera vännerna, måste jag korrigera mina kärl, min uppfattning. Korrigeringen av kärlen är när vi börjar med att arbeta på kontakterna mellan oss, trots att vi vet motsatsen. Vi etablerar ett samhälle där alla ger varandra intryck av känslan av storheten i gruppen och målet.

Genom att arbeta tillsammans drar vi ljuset som reformerar, och till slut rör vi oss från ”tro ovan förståndet” till ”inom förståndet”, och på så vis fortsätter vi att stiga. De följande nivåerna är givetvis svårare. Först verkade vännerna ganska vanliga, de hade både goda sidor och dåliga sidor. När jag behövde arbeta ovan ”förståndet” kunde jag göra det och acceptera dem som likvärdiga, som partners på den andliga vägen, och även som de största i generationen. Deras mål verkade viktigt, och de verkade fantastiska.

Men sen kom hårdheten av hjärtat och jag började se olika fel i dem, det började bli svårt att acceptera dem som stora och att se Skaparen bakom dem, att värma mig själv åt det faktum att jag inte ägnar någon uppmärksamhet åt någon förutom de vänner som blivit de mest betydelsefulla av alla för mig. Och varje gång blir svårare tills jag klarar av att komma över dessa avbrott och fullfölja min del.

Då blir alla mina ansträngningar att arbeta ”ovan förståndet” och förvandla det till ”inom förståndet”, och bli det rätta kärlet där det första uppenbarandet av attributet av givande tar plats, som innebär att man blir fylld av Skaparens känsla inom sig. Alltså är ”tro ovan förståndet” en gradvis process, när vi stiger från en nivå till nästa, men när vi bygger vårt kärl måste vi sträva efter att ha det inom förståndet så mycket vi kan.

[109091]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.06.03, Rabashs skrfiter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Kommentarer inaktiverade för Från tro till sanningen

Fråga: Vad menas med att vara Skaparens arbetare utan att ställa några krav?

Svar: Anta att du säger:”Jag bryr mig inte om vad jag gör, jag är redo att göra vad som helst, allt från att vara ditt biträde till din chef eller förman, eller till att vara den sista, lägsta, mest avskydde städaren. Jag är redo att jobba för vilken lön som helst, allt från halva kungadömet till inget alls. Jag bryr mig inte om hur behagligt arbetet är, om jag njuter av det, eller om jag blir slagen. Jag är redo att bli slagen varje arbetsdag så länge som du tillåter mig att arbeta för dig. Jag ber dig, ta mig utan några villkor!

Allting beror på din tolerans här, på ditt tålamod, och om du är redo att stå emot obehaget och glädjen, belöningarna och bestraffningarna inräknade. På så vis avancerar du över din ”åsna”, ovan ditt ego som känner om det mår bra eller dåligt, och tar emot halva kungadömet eller motgångar för ett dagsverk. Men människan inom dig är fullständigt hängiven godsägaren. Går du med på att arbeta på detta vis sätt?

Du vill ha sådana förhållanden eftersom det hjälper dig att uppnå den rena intentionen angående godsägaren. Men om du inte hade sådana förutsättningar skulle du inte förstå var du var och om det var egot som motiverade dig, ljög för dig, du är som tjuven som springandes före allihop ropar ”Fånga tjuven!”.

Du vill veta exakt vem som styr dig, och det är enbart möjligt till följd av de skiftande tillstånden. Du kommer inte uppnå någonting genom att enbart känna negativitet; det finns inget ljus utan mörker, och det finns inget mörker utan ljus; du måste känna bägge.

[107682]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.05.17, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Ansökan om att arbeta för Skaparen

Vi samlas för att förenas och att hjälpa varandra att komma över vår egenkärlek. Alla måste tänka på att annullera sitt ego, sluta oroa sig över sin egna tillfredsställelse, och bara sträva efter älska sin nästa när det är möjligt. Med andra ord, under hela kongressen, från denna punkt och framåt, måste vi tänka på att stiga över oss själva och lämna vår egoism. Det är det enda sättet för en person att känna att begäret att skaffa nya egenskaper som kallas begäret att ge.

När egoister som vi förenas och jag ser på de andra, börjar jag inse att det är gjort på ett mycket vist sätt. Väsentligen är det gjort så att jag får hjälp att komma ur det. I verkligheten står inget i mitt personliga liv i vägen för andligheten. Med rätt attityd till min natur kommer jag uppenbara egenskaper i det som hjälper mig uppnå den andliga världen.

Repulsionen jag känner mot andra får jag för att inse hur långt bort jag är från att ha andliga kvaliteter. Dessutom finns avundsjuka inom mig. När jag ser hur andra förenas, och alla försöker komma ur sig själva och komma närmare andra, avundas jag dem. Avund är en stor egoistisk kraft, men den börjar arbeta till min fördel, och hjälper mig att stiga ovan min egoism.

Även ambitionen – mitt begär att vara högre och mer framgångsrik än andra – arbetar till min fördel. Jag ser de andras framgångar och skäms. Jag vill ha det dem har, åtminstone inte hamna efter, och helst överträffa dem. Det visar sig att det inte finns någon del av egoismen som vi inte kan använda oss av för att frigöra oss från egoismen. Detta inre arbete kallas ”hjälp mot en själv”.

Vi måste fördjupa oss i detta arbete med våra vänner, men i själva verket upptäcker vi att det inte finns något i våra liv som vi behöver slåss mot. Att komma över är att i varje ögonblick försöka vara känslig för att vara i rätt riktning. Då kommer vi se att alla vår medfödda egenskaper hjälper oss att uppnå målet på ett korrekt eller ett indirekt sätt.

Det finns ingen anledning att kämpa mot några av våra böjelser. Istället måste vi studera hur naturen behandlar oss. Om vi använder alla våra impulser klokt, kommer vi vara kapabla att bryta oss in i den andliga världen.

[107207]

Från ett samtal om vikten av att samlas, 2013.05.10

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Känslighet istället för krig

Baal Hasulam, Arvut (ömsesidig garanti): ”Och du har bevisligen funnit att givandet av Toran var tvunget att fördröjas tills de kom ut ur Egypten och blev en nation av sig själva, så att alla deras behov tillgodosågs av dem själva, oberoende av andra. Detta kvalificerade dem att ta emot arvut, och sedan gavs de Toran.

Jag behöver ett stort begär att ta emot kallat ”Egypten” och jag måste fatta ett inre beslut. Jag har inte styrkan att förverkliga detta, men jag har styrkan att klargöra och dra slutsatsen att jag vill lämna detta ”Egypten”, att jag måste stiga ovan det.

På ett sätt, känner jag redan att det är möjligt för mig att få hjälp från ovan. Genom mitt klargörande, förstår jag att andligt avancemang inte är något annat än ömsesidig integration mellan alla i ett kärl och dess korrigerande genom ljuset.

Jag skaffar detta ljus. Jag går med på göra allt jag kan. Jag förstår att det är brådskande, nödvändigt, och möjligheten av vad som händer och enbart begär ljuset.

I en sådan omständighet är jag redo att ta emot Toran, det vill säga metoden för korrigeringen. Jag har allt som behövs för detta behov: ett kärl av rätt storlek, brister, nödvändigheter, medvetenhet om nödvändigheten, kontakt, och även en inre kamp med mig själv för eller emot förening.

Jag förstår redan och känner allt detta, jag går med på den andliga vägen och vill ha den. Jag saknar bara ljuset som reformerar. Jag är redo att arbeta med alla dessa komponenter finns i mig och med dem tvinga fram en påverkan av ljuset som reformerar.

Alltså når jag den avgörande punkten: Från min sida, har jag uppnått allt som krävs för en första kontakt, och jag får till slut kontakt med det övre ljuset.

Det är viktigt att komma ihåg här att Skaparen inte är den som accepterar ett beslut att ge mig ljuset som reformerar. Utan det är jag själv som etablerar det. Därför bör man inte räkna med någon snällhet och nåd, som det står skrivet: ”En dåre viker sina händer, och sitter och äter sitt egna kött”. Ingenting bara kommer från ovan – det är just  jag som öppnar alla dörrar.

Även om vi talar om en ömsesidig relation mellan en person och den övre, så är det faktiskt jag som konstruerar den övre. Det övre ljuset befinner sig i absolut vila. Allting beror helt och hållet på mitt kärl, mitt begär. Om jag är redo att öppna valvet, det kranen, då anländer det övre ljuset och utför den nödvändiga handlingen.

Allting beror på en själv, med ens ansträngningar med de primära källorna, med sin lärare, gruppen, med disseminering. Allting börjar från nedan. Om jag har nog med styrka och ett korrekt begär nedan, då kommer han att öppna portarna och aktivera all den andliga kraften från ovan. Grunden för allt är förberedelsen av den lägre delen.
[106734]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.05.05, Ömsesidig garanti

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti, Tora - Kommentarer inaktiverade för Nyckeln till alla lås är begäret

Vi tar emot all den andliga informationen från ovan genom en kedja av kabbalistiska själar. Ordningen av dessa nivåer ändras inte. Det börjar hos Adam HaRishon (den första människan), som var den första att upptäcka den övre kraften. Denna kedja börjar hos honom och stiger som en kona, tills hela mänskligheten är med och uppenbarar Skaparen.

Det är på detta sätt det övre ljuset, den övre visdomen, ljuset som reformerar, höjandet av bön, MAN, och deras svar, MAD, kommer. Allting är styrt och stiger ner enbart genom denna kedja eftersom vi är kopplade till samma system.

Alltså måste vi hålla oss fast vid det andliga arvet som de stora kabbalisterna har lämnat oss och respektera dem som Skaparen – till samma grad och mer. Allra viktigast är att bli häftade vid författarna och böckerna (författarna är källan till ljuset Chochma), och böckerna är deras sätt att kommunicera som de lämnat åt oss.

Om en person i sig själv försöker utveckla en känsla av vikten och värdet av dessa källor, då kommer han helt naturligt att attraheras till dem och komma närmare dem. Han kommer börja respektera dessa stora Kabbalister och kommer skapa band med deras skrifter, och med deras hjälp kommer han att nå samhörighet med Skaparen.
[106176]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.28, Shamati #25

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för En kedja som förser världen med ljus