Allt vårt arbete består i att skaffa egenskaperna av givande ovan egenskaperna av mottagande så att varje ögonblick gör så att jag kan klargöra att allt  som händer inom mig och omkring mig, i alla mina tankar och begär, i hela bilden av verkligheten, enbart kommer från Skaparen. Jag klargör detta trots alla störningsmoment som kommer från världen. Världen visar att en mångfald  olika utomstående faktorer och krafter till synes arbetar där, etablerar min nivå och dess effekt. Men bakom allt detta måste jag se Skaparen.

Det är lättare att göra detta om världen relaterar  till mig vänligt och jag försöker fly från den. Men när jag blivit stark nog, blir jag sänd krafter som verkar goda, och attraherar mig till denna värld. Jag måste kämpa emot och säga att detta är ondska, till och med värre än det som var förut.

Jag behöver åtminstone tacka för all ondska likväl som att vara tacksam för lidandet mer än frestandet som attraherar mig till denna värld. Bakom allt måste jag se att allt styrs av den ende Skaparen, den gode som gör gott.

Detta arbete kallas Skaparens arbete, för att på så vis lär jag mig hur Skaparen relaterar till mig, lär mig sina ”vanor”. Jag upptäcker att Skaparen omger mig med all denna virtuella verkligheten så att jag genom denna värld, ovan denna verklighet, kommer att upptäcka kraften som aktiverar mig och som skapar all verklighet framför mig.

Jag behöver alltid se det som att det är Skaparens finger som riktar mig åt vilket håll jag ska välja, att vara i Klipat Noga, i den mittersta tredjedelen av Tifferet. Med detta inser jag att allting enbart kommer från en källa, från Keter, från solen. Jag måste hålla fast vid honom likt månen, och att reflektera tillbaka det ljus jag mottagit från solen.

Men jag välsignar tillståndet nymåne, som är totalt svart och inte skiner. Det är tillräckligt för mig för att hålla mig kvar i tro ovan förståndet, i givande ovan mottagande. Jag välsignar specifikt denna form, formen som jag strävar efter i mitt arbete.

[106078]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.24, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

 

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Den godas natur är att göra gott

Fråga: Om alla mina tillstånd bestäms av den högre kraften, var är då mitt ansvar för dåliga handlingar?

Svar: Jag kan inte ändra stadiet jag redan är i. Jag förberedde detta tillstånd med Skaparen som hans partner. Jag hade en möjlighet att förbereda mig själv så att tillståndet som närmar mig nu skulle ha manifesterat sig i en bättre form, men jag gjorde inte det.

Det nuvarande stadiet i sig kan inte ändra sig. Det är det naturliga resultatet av alla tidigare förhållanden som jag absolut kunde influera.

Jag kunde ha lagt ett ägg under en höna, jag kunde lagt det i solen, eller så kunde jag ha lagt det i en inkubator och följaktligen kommer jag få resultat som avgör min utvecklingshastighet och min attityd. Allting kommer skilja sig!

Men när jag finner mig i någon situation, så är det redan för sent för att göra något åt det. När jag agerat enligt principen ”om jag inte är för mig själv, vem är det då” och till slut, då jag upptäckt att ”det finns ingen annan än Han” tar jag emot denna utdelning. Jag gör det mesta utav detta och inser att jag från början var tvungen att nå ett tillstånd som detta.

Alltså, om allting redan är etablerat från början, var är då min fria vilja? Men bara efter att ha rättfärdigat mitt nuvarande tillstånd som korrekt och redan etablerat från början, eftersom ”det finns ingen annan än Han”, kan jag avgöra vad jag ska göra sen och säga: ”om inte jag är för mig, vem är det då”.

”Om inte jag är för mig, vem är det då” är perioden då jag agerar och arbetar som om Skaparen är bredvid mig, eftersom jag inte vet var Han är, detta är dolt för mig. Men varför behöver jag agera så här? Om jag gör rätt ansträngning, då kommer jag idealiskt att acceptera hela tillståndet som att det kommer från den högre kraften, från”det finns ingen annan än Han”.

Genom att arbeta så här förbereder jag min perception för kommande tillstånd. Skaparen kan avslöja ett tillstånd för mig idag som verkar hemskt. Men efter den förberedelse som jag gör nu, då jag arbetar efter principen ”om inte jag är för mig vem är det då” accepterar jag detta tillstånd som en manifestation av absolut godhet från Skaparen, som gynnade mig. Detta blir min belöning vid slutet av ”en hel arbetsdag”.
[105435]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.17, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Fri vilja, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Ansvar för vad som kommer ut ur ägget

Fråga: Hur är det möjligt att identifiera var jag agerar själv, och förnekar Skaparens ledarskap?

Svar: Det är möjligt att identifiera denna plats väldigt enkelt. Det är när du är arg och inte går med på det högre styret, är skild från gruppen och från Skaparen.

Om du märker att du i vissa begär och tillstånd inte märker av Skaparens kontroll, även om du vill vara tillgiven den högre övervakaren och avancera, detta innebär att detta begär är skadat och kräver korrektion. Dina känslor kommer inte att ändras förrän du korrigerat dem. Du kan inte säga att allt är okej från början, för målet är att nå förening, bli tillgiven Skaparen. Därför har du inget val; du måste arbeta med alla dessa stadier, begär, och intentionen att nå tillgivenhet genom dem där det förflutna, nuet, och framtiden förenas; du och Skaparen är alltid förenade, i alla handlingar, tankar, och intentioner.

När ett problem upptäcks, måste vi lösa det som om det inte finns någon Skapare. Även om du vet att ”det finns ingen annan än han” så befinner du dig i ett motsatt tillstånd. Du är arg, och ilskan är ett tecken på ego.

Så vad finns det att vara arg över om allt händer enligt det högre styrets vilja? Men trots detta har en person fritt val. Det gör ont att se att det finns sätt att korrigera och undvika lidande av obehagliga tillstånd, att ge Skaparen tillfredsställelse, och ändå gör inte personen detta.

Här blir det en krock mellan principen ”Det finns ingen annan än Han” och ”Du har begränsat mig bakom och framför”,  kontrollen av en kraft ”personens fria vilja” och ”kraften från många styrkor”.

Vi förstår inte detta tills vi når den första uppenbarelsen, mittlinjen, där två olikheter möts. Då förstår vi vad tro ovan förståndet är, där de två motsatserna möts, där plus och minus möts. ”Det finns ingen annan än Han” och ”Om jag inte är för mig själv vem är det då” kompletterar  varandra inom personen angående dåtiden, nuet, och framtiden.

Utan denna sorts kärl av givande kan vi inte sammankoppla de två motsatserna och förstå det högre styrets enighet. Därför föreslår kabbalisterna helt enkelt för oss hur vi bör handla utan gå in för djupt i detaljerade förklaringar. För att kunna förstå dessa förklaringar till en viss grad, måste vi ha korrigerade egenskaper. Allt är etablerat enligt kliet av vår uppfattning. Om personen agerar korrekt, då upptäcks de gradvis inom honom och han är redo att känna och acceptera denna speciella del.

[105039]

Från de första delen av den dagliga kabbalalektionen 2013.04.14, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Om du är arg är det ett tecken på att du inte har rätt

Rabash, Shlavey Hasulam, ”Tänk om de svalde de bittra örterna och inte kom ut, i arbetet.”

Så när en person som börjar följa denna väg, och som vill att hans handlingar ska vara för himmelens skull, upptäcker sanningen, att ju mer han gör handlingar med avsikt att ge, desto längre från det upplever han sig, vilket innebär att det finns en fördel med detta arbete, att sanningen börjar avslöjas från ovan, och att man är långt ifrån att handla med avsikten att ge.

Vårt avancemang är byggt enbart på olika uppenbarelser som är obehagliga för våra egon, för vår vilja att ta emot. Varje gång slutar det med att vi om vi är fördjupade i vårt ego inte kan avancera andligt.

Jag är nedsjunken i mitt ego, och ljuset kommer från ovan och påvisar nivån mitt ego är på. Till följd av det känner jag ett stort minus (-) som reflekterar djupet (h) av mitt begär. Till den grad jag mår dåligt måste jag urskilja vad jag måste göra i den väldigt dåliga känslan. Jag kan vara tacksam för ondskan eftersom jag genom den kan avgöra till vilken grad jag är motsatt från andligheten och givande. Ondskan avslöjas i mitt ego, i mitt begär att ta emot i syfte att ta emot, och om detta begär försvinner vet jag inte ens om att jag är inbäddad i ondskan. Djupet av den dåliga känslan är indexet av sanning för mig; det är det rätta tecknet.

Så från detta stadium frågar jag efter vidhäftelse; Jag vill vara ovan detta, ovan Egyptens gränser, ovan mitt ego, ovan machsom (barriären).

Här börjar jag bygga det returnerande ljuset (RL) och verkställer den första begränsningen på hela den nedre delen (tzimtzum).

Detta är hur den anliga partzuf är byggd i två delar; ”ett huvud” och en ”kropp”. Jag har verkställt den första begränsningen, jag har redan en ”kropp”. Senare kanske jag kan höja en del av den och koppla samman den med ”huvudet”, och detta kommer redan att vara en riktig partzuf ovan machsom.

Så, genom stegen av ibur (graviditet), yenika (spädbarn), och mochin (medvetande) passerar jag igenom alla ”splittrade delar” nerifrån och upp.

Vi börjar redan känna att detta är praktiskt arbete som kan utföras. Men vi bör ej glömma att det utförs av Ljuset som reformerar (det omgivande ljuset – Ohr makif– OM), och att vi kan samla på oss det enbart genom att konstant dra åt oss gemensamt ljus.

 

Egentligen kan allt som vi har lärt och läst om sammanfattas i en enkel bild av tio sfirot. Låt oss hoppas att tillståndet vi håller på att skapa kommer kvarstå i var och en som ett klart mönster.

Uppfattningen om världen, min attityd mot alla, mina känslor, allting som jag vill förstå och känna, måste passera genom detta mönster. Då kommer vi kunna lösa alla problem som kommer från Skaparen, från Ljuset, korrekt genom att handla korrekt och stödja Honom, och låta Honom uppenbara de rätta handlingarna.

Fråga: Hur kan vi faktiskt tacka Skaparen för alla dåliga tillstånd?

Svar: Det är sant att ljuga inte kommer hjälpa oss här; du kan inte gråta och ärligt kyssa pinnen som slår dig. Men om du känner att pinnen slår din onda böjelse, om du inte vill identifiera dig med den utan med den goda böjelsen, då ser du redan skillnaden i en specifik böjelse mot Skaparen.

Det är enbart tack vare det omgivande ljuset som vi känner att vi är dåliga. För 50 år sedan trodde alla fortfarande att en ljus och blomstrande framtid låg framför oss. Sedan började den globala trenden av tillbakagång bli uppenbar och vi sjönk alla in i mörkret. En person med punkten i hjärtat börjar också gå in i ondskan, mörkret som kommer till honom genom ljuset som förändrar. Men samtidigt som ljuset i punkten i hjärtat lyser upp drar ondskan en nedåt medans punkten stiger högre och högre uppåt.

Så vi behöver följande inre uppdelning:

1. En punkt i hjärtat,
2. Ondskan inom oss.

Först då kommer jag upptäcka vem jag identifierar mig med.

 

Fråga: Hur blir man av med störande tankar om en belöning, om en gåva som Skaparen kommer ge mig för mitt arbete?

Svar: Du kommer att konstant brottas med dessa tankar, och som ett resultat av det stiga utan att be om något, utan enbart identifiera dig med punkten i hjärtat om och om igen. Detta ”ping pong-” spel fortsätter tills ljuset som reformerar kommer igenom kontakterna i gruppen och tar dig till nästa nivå.

Där kommer ett starkare ljus återigen avslöja utkomsten av splittrandet i dig. Det är för att vi brukade vara sammankopplade förut, och Skaparen som skapade kontakten mellan oss splittrade den. Nu måste vi delta i korrektionen, att vakna upp och kalla på honom. Då kommer Ljuset och gör allt jobb.

[104549]

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.04, Rabashs skrifter

 Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar - Kommentarer inaktiverade för Mörker som drogs av ljuset

Andliga kärl består av viljan att ta emot och dess begränsning, masachen (skärmen), och skammen som den innehåller. Skammen är för att jag inte är kapabel att ändra mig till givande och för att jag är rädd att binda varje tillstånd som jag går igenom till den som är givaren.

När jag reser mig efter ett fall från förnimmelsen av ondska och från den nivån studerar den tidigare nivån, så ser jag att det inte var dåligt. Jag förstår att fallet var förberedelsen för det nuvarande stigandet. Jag börjar älska och värdera de tidigare tillstånden och  vara tacksam för dem eftersom jag utan de fallen inte skulle kunna stiga nu.

Detta får mig att värdera mina stigningar ännu mer eftersom de kommit för att korrigera de tidigare felen. Alltså, jag korrigerar detta stigande genom min nya attityd mot det och lär av denna erfarenheten för framtiden. Nu vet jag att jag måste förbereda mig själv för nästa nivå, nästa fall, så jag ska kunna kontrollera det så mycket jag kan och arbeta ovan förståndet.

Det finns få chanser att arbeta ovan förstånd i ett tillstånd av stigande, men fallen hjälper där. Fallen är  faktiskt mer till nytta, inte stigandet.

En persons arbete är att vara tacksam för sitt förflutna och därmed förbereda sin framtid. Vi skall alltid säga att allt som hänt fram till nu, om det är konflikt med vännerna eller vad det kan tänkas vara, gjordes av Skaparen själv och det finns ingen annan än Han. Du måste lägga till alla dessa stadier riktade mot Skaparens uppenbarelse för dig om det nu är  ”bakifrån” som ett fall eller hans ”ansikte” om det är ett stigande.

I framtiden måste vi vara förberedda på vad som helst. Detta kallas total hängivelse. Detta är vad vi förbereder oss för i gruppen genom att investera våra ansträgningar i ömsesidig garanti, gemensamt stöd, som till slut återkommer till personen själv.

Allting beror på vår förberedelse. Om vi sysslolöst sitter utan att göra något, kommer vi knappt känna några fall eller något stigande, utan bara milda skiftningar i vårt humör. Men om vi förbereder oss själva genom kontakten med vännerna, då kommer vi kunna styra takten i vårt avancemang och se alla våra avancerade tillstånd som positiva: både stigningarna och fallen.

Det är svårare att relatera bestämt till ett stigande än ett fall. Faktiskt, när vi är i ett stigande, påverkas vi av njutninng som totalt fyller oss och inte låter oss klargöra vilket tillstånd vi är i och kontrollera njutningarna.

Under ett fall är det dina begär som tvingar dig att söka hjälp, även frälsning. Därför står det skrivet, ”Farao har fört Israels söner närmare deras fader i himmelen”. Begären som avslöjas i ett fall – i exil, i lidande och att inte må bra – det är vad som för en människa närmare målet, medan stigningarna inte direkt hjälper oss att avancera.

[104233]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.02, Rabashs skrifter, artikel 15

 Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete, Min likhet med Skaparen - Kommentarer inaktiverade för Ett fall är steget före stigningen

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Min likhet med Skaparen, Perception - Kommentarer inaktiverade för Från total restriktion till total uppenbarelse

Fråga: Förnyas min perception av världen hela tiden tills jag skaffat en själ, det vill säga andlig perception?

Svar: Med tiden kommer du att upptäcka att den här världen är mycket mer komplicerad än du upplever den i din ytliga perception. Du kommer känna krafterna som ligger bakom händelserna och kommer att se att alltihop är under dessa krafters påverkan, som dockor som styrs av osynliga drifter i ett slags spel.

Fråga: Varför är det så komplicerat?

Svar: Det är inte alls komplicerat, det är en enkel beräkning: Du lever antingen som ett ”djur” eller så lever du genom att uppnå hela verkligheten. Längs med vägen ser det komplicerat ut, men bara så att du kan förstå vad det är du inte förstår själv. Så börjar du förstå den generella bilden.

Utan denna studie kommer du inte lära känna eller uppnå den högre makten. Komplikationerna uppträder bara i kommunikationssystemet mellan er. Men djupare, där du är likvärdig ”själ mot själ”, finns inga frågor. Där blir du likvärdig med det och alla ”världar”, det vill säga fördoldheter, upphör.

Inlärningsprocessen är alltid förvirrande. När man börjar lära sig förstår man ingenting, och ju mer du avancerar i dina studier desto mer frågor har du. Det är ingen slump att ledande forskare inte skäms över att medge hur lite de vet om världen. Å andra sidan säger ignoranta ”experter”, som inte ser mer än ett par centimeter längre än sina näsor att allt är ”kristallklart”…

Fråga: Men ändå, varför använder kabbalisterna ett språk som jag inte kan förstå? Varför uttrycker de inte allt i en detaljerad och organiserad form? Varför all denna ”symbolik”?

Svar: De har inget val; tro mig, de vill inte förvirra oss. Tvärtom är de som kärleksfulla föräldrar som bryr sig om sitt barn som äntligen föddes sent i livet. Eftersom de förstår din inre struktur och även den andliga strukturen,  sammankopplar de dig med den världens inre essens, med den riktiga verkligheten. De måste bära dig i sina armar, likt ett barn, som en bäbis, som en bit ”kött” som ännu inte är en människa, till nästa nivå. Medan de bär dig växer du, samlar på dig intryck, och upplever andliga handlingar och reaktioner, tills de sätter ner dig på ”gräsmattan” i den andliga världen…

[102309]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.03.08, om Freden

 WMV |  MP3

 

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar - Kommentarer inaktiverade för I kabbalisternas armar

Det viktigaste är att korrigera vår attityd till verkligheten och att inse att hela verkligheten är Shechina, uppenbarelsen av Skaparen. Nu uppenbarar den sig emellertid för mig som den stilla naturen, den vegetativa och den animaliska nivån, som mänskliga varelser, och hela världen som omger mig, som jag uppfattar som utanför mig. Faktum är att allt detta är uppenbarelsen av Skaparen som under tiden gömmer sig i den motsatta formen av vad vi ska se.

Hela denna motsatta bild förklaras enbart genom olikheten av våra attribut. Det är möjligt att korrigera den enbart genom att vi anstränger oss att se denna verklighet genom läraren, gruppen, böckerna och disseminering, genom att se det som hela verkligheten, att se efter vad vi saknar till följd av att vi uppnår en sådan attityd och att bli stärkt av miljön. Då kommer vi gradvis, genom ansträngningarna vi gör – som det sägs ”många kronor adderas upp till ett stort konto” – börjar vi känna att vi bara behöver korrigera oss själva och att allt externt för oss är den Heliga Shechina eller själen.

Varje ögonblick har vi möjlighet att arbeta med våra onda tankar och vår kritik av verkligheten, av den högre Gudomligheten, och även av mig själv, mina attribut, av det inre ofullbordandet eller det yttre ofullbordandet. Till följd av att klargöra den, att överkomma kritiken, och att döma till förtjänstens vågskål, då kommer den sanna, hela bilden att träda fram.

Då kommer vi se att alla avarter från helheten, alla brister vi konstant känner nu, självkorruptionen och korruptionen av den externa världen bara var krafter som enbart kom för att stärka och öka individens personliga kontakt med Skaparen.Verkligheten avslöjas nu för oss  som ett illuminerande fält skinandes i ett Ljus av många strålar, i olika aspekter av helheten. På så vis möter man målet av skapelsen.

[102091]

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2013.03.06

 WMV |  MP3 (på engelska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Min likhet med Skaparen, Perception - Kommentarer inaktiverade för Ett fält som glöder i ljuset

Fråga: Hur ska jag arbeta med mina inre tillstånd? Acceptera dem? Stiga över dem? Be om något? Kräva?

Svar: Det beror på din nivå.

Vi börjar gradvis att glädjas åt det faktum att vi kan vara över våra tillstånd; Det är inte masochism eller blint bortkopplande; vi är medvetna om våra känslor, vi kalkylerar saker, och samtidigt kopplar vi bort oss själva från dem. Det är nästa steg i att skapa masach (skärm): Man försöker att vara bortkopplad från gott och ont och på riktigt vara oberoende av känslan i sin kropp.

Fråga: Hur kan vi hålla oss på denna nivå, och låta de behagliga och de obehagliga känslorna göra sitt arbete i kärlet, och samtidigt observera dem från utsidan?

Svar: I Ordspråksboken står det, ”Skaffa sanning och sälj den inte”. Vi kan inte urskilja detta externt. Det finns många lager i en persons beräkningar och det är omöjligt att stanna på en punkt hela tiden tills det övre ljuset gör det ”stabilt”.

Men om man anstränger sig och försöker, då vill man verkligen att detta ska hända. Först får man en känsla av att man kan ”Hålla denna standard”. Sedan, självklart, sänds en känsla av misslyckande och kraftlöshet. Därefter visar det sig att man inte ens kan tänka på det, och sen håller man kvar denna tanke, men kan inte uppfylla den. Detta är hur de fyra typiska faserna i denna process utvecklas.

Men hur som helst måste jag, i alla känslornas grader, från maximal negativitet till maximal positivitet, försöka hålla mig fast vid detta tillstånd och fokusera på målet. Oavsett vad som händer, det spelar ingen roll för mig. Även om denna känsla kan slita mig itu, så litar jag enbart på en sak, och ”låser” mig själv till målet.

Allt det här är enbart möjligt ”i centrum av gruppen”. Det är inte bortom horisonten eller över molnen; det är enbart i centrum av gruppen som jag hittar och upptäcker den andliga världen. Genom att arbeta med gruppen, börjar jag upptäcka att det inte är slumpmässigt valda ansikten, utan speciella människor valda från ovan. Tillsammans skapar de ett helt nätverk, och om jag är delaktig i gruppen, om jag är redo att bidra med all min kraft, då är jag inkluerad i malchut, i Shechina.

Dessutom lär jag  känna kraften som upprätthåller den och som uppenbaras i den, och jag kommer att identifiera mig med denna kraft. Jag influerar vännerna underifrån och de från ovan, och där i gruppen möts vi till slut för att förenas. Då visar det sig att gruppen är vår gemensamma bäbis….

[101634]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.02.21

 WMV |  MP3

 

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Frågor & svar, Inre arbete, Okategoriserad - Kommentarer inaktiverade för Att hitta sanningen

Rabash, “Och han ska grubbla över sin Tora (Lära)”: Och så läser vi i Megilla “och efter allt detta höjde kungen Haman.” Det är svårt att förstå det bokstavligt att kungen, efter det Mordechai gjorde, vilket var bra för kungen, inte höjde Mordechai utan Haman, och detta måste förklaras…

När man inte kan se sin ondskas sanna ansikte, vilket innebär Hamans sanna form, då kan man inte be till Skaparen, att Han ska rädda en från ondska. Enbart när man ser Hamans storhet, som vill döda och förstöra alla judar, vilket innebär att Haman ville förstöra allt som hörde till judendomen, vilket inte skulle låta en göra någonting som är relaterat till Heligheten, då kan man höja en sann bön. Då uppfylls versen ”Skaparen hjälper en”.

Enbart om vi längtar efter enighet sdom Mordechai som väckte längtan efter enighet genom att upptäcka komplotten mot enigheten och döda den (två av kungens hovmän som förrådde honom), då framkallas Haman. Den onda böjelsen möter den goda böjelsen, viljan att ta emot stiger tills den står med sitt ansikte mot viljan att ge, och en kamp bryter ut mellan dem inom en.

Bara genom att höja och stärka den goda kraften växer den onda kraften, och då höjer vi återigen den goda och även ondskan växer. Denna process fortsätter tills vi når ett tillstånd i vilket vi måste fatta ett beslut i denna kamp. Vi kan inte fråga den goda böjelsen, eftersom den inte behöver någonting, den vill inte ha någonting, bara att ge vid varje tillfälle den får. Så vi måste alltid fråga den onda böjelsen, och då göra motsatsen.

Detta kallas att arbeta med tro över förståndet. Vi vet hur vår vilja att ta emot känner, och följer tro över förståndet. Annars har vi inget sätt att föreställa oss den andliga världen, vad det innebär att vara ovanför mig själv, vad det innebär att ge eller skänka. Men vi vet att det är motsatsen till vår egoistiska vilja att ta emot, som vi känner till mycket väl.

Så när viljan att ge växer måste vi höja viljan att ta emot och fråga den vad den tycker att vi ska göra, och därefter göra motsatsen! Det är så det fungerar.

Det är på grund av att vi inte ser bilden av det goda; vi har ingen bild med vilken vi kan efterlikna Skaparen. Det enda sättet är att bilda den som en motsatt bild av viljan att ta emot. Därför gavs vi en miljö som ska hjälpa oss att vända viljan att ta emot, vilket innebär avsikten att ta emot, till en avsikt att ge. Detta kallas “att ångra”, att återvända till Skaparen, höjandet av Malchut till Bina.

Vi har ingen aning om vad bilden av det goda är, bara att det är motsatsen till ondska.
[101340]

Från förberedelsen inför den dagliga kabbalalektionen, 2013.02.25

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Min likhet med Skaparen - Kommentarer inaktiverade för Fråga Haman och gör motsatsen