Vi har gått igenom en lång kedja av reinkarnationer, men tidigare sådana som var svårare än de vi upplever i dag. Jämfört med lidandet vi tidigare har gått igenom är vår nuvarande inkarnation som en trevlig promenad i denna världen.

Men vår existens i denna världen är nu speciell, eftersom efter tusentals år av egoistisk utveckling, har vi väckts till att komma ut ur denna världen och gå in i den Övre Världen för att göra ett andligt genombrott.

Varje person har en kärna av upplevelse av den Övre Världen och den kallas punkten i hjärtat, vilken oavbrutet drar och driver en person. Punkten i hjärtat väcks under sådana omständigheter att det är svårt att tro att sådana saker inträffar.

Det som vi lever i är det andliga området, Skaparen. Det finns ingen materia och det finns ingen ”den här världen”. Det enda som finns är det andliga område som innehåller alla själar i ett omedvetet, sömnigt tillstånd. Några av dem blir dock inspirerade att vakna upp och uppleva sitt eget sanna tillstånd.

Men eftersom det andliga är perfekt (fullständigt) så måste vår önskan att uppleva det andliga också vara perfekt (fullständig). Man kan alltså inte lyssna till några argument mot andlig utveckling. Om en själ vaknar, då skall en person lyssna på den, och ingen annan! I själva verket presenterar Skaparen själv möjligheten för en person att höra Honom och den personen måste fullfölja detta, oavsett allt.

Naturligtvis måste en person förse sin familj med allt den behöver och respektera sina föräldrar och hjälpa dem när de blir gamla, men ingen har rätt att diktera för honom hur han skall hantera sin egen själ. Föräldrar, familjen och hela världen ledsagar oss bara i denna världen, men vi lever här för att gå in i den eviga och perfekta världen.

Det omvända är också sant, att vi inte skall tvinga någon annan i denna världen att engagera sig i uppenbarelsen av den Övre Världen. Men om folk runt omkring oss kräver att vi ger upp utvecklingen av våra själar, då måste vi fatta beslut om att antingen ge upp våra själar för deras skull, eller ge upp dem för våra själars skull .

Detta beslut fattas med vetskapen att Skaparen ger oss en möjlighet att uppnå den Övre Världen.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

Vi börjar nu att studera boken Zohar, så låt oss tala om hur man skall studera den. Du behöver inte läsa texten. Det är tillräckligt att bara lyssna till den och att låta allt som sägs gå igenom dig. Låt det ske inom dig medan du strävar efter att känna den bild Zohar målar upp för dig.

Kanske förstår du inte något av vad Zohar säger dig, som om den talade till dig på ett främmande språk. Men ändå, din största önskan skall vara att veta vad den talar om. Och verkligen, den talar om dig och ditt liv där, i den Övre Världen! Genom att sträva efter att föreställa dig i denna andra världen med hjälp av denna svårförståeliga text, kommer det helt enkelt hända. Ut ur intet, total tomhet och okänslighet, börjar nya upplevelser att vakna upp inom dig. Dessa kommer att vara dina reaktioner på orden i denna bok.

Zohar är skriven på två nivåer eller på två språk. Ett språk beskriver vissa händelser med bilder ur din värld, den du känner till. Samtidigt, leder det andra språket, som talas parallellt med det, dig till andliga koncept. Du visas två världar som är parallella med varandra. Dessa är dock bara två nivåer av upplevelser som existerar relativt till dig. I verkligheten finns det bara en uppfattning och en bild som du delar i två för tillfället.

För att komma in i den nya världen, måste du föreställa och känna den ytterligare, andliga nivå, av upplevelse som här beskrivs. Dessa två nivåer måste finnas inom dig, den ena parallellt med den andra. Samtidigt måste du sträva efter att stiga upp från den materiella beskrivningen till den andliga.

Läraren behöver inte förklara någonting. Studenten måste konsumera texten och öppna upp alla ”entréer” för att låta texten flöda fritt genom honom , liksom en expansiv, lugnt rinnande ström av vatten. Du skall räkna med, och vänta på de nya upplevelserna och bilderna att ta form i din upplevelse.

Du skall inte föreställa dig några fysiska bilder eller handlingar. Texten i boken Zohar är en resa djupt in i själen, och dess ord måste framkalla direkta förnimmelser av vad som händer inom dig, inom dina kvaliteter och krafter, och slutligen, ditt förhållande till Skaparen. Detta måste ske i ditt djupaste inre rum, inom dig.

Kategori: Andlighet, Okategoriserad - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Jag läste Introduktionen till Zohar, artikel 221 “Den minsta själen är lika med summan av alla själar. Det finns ingenting i det andliga som är större eller mindre än någonting annat. Tvärtom, om en är emot alla de andra 599999 själarna, så är denne ende likvärdig med alla de andra. Detta är en fantastisk egenskap hos den andliga världen”.

Betyder detta att en själ med inriktning på att bli korrigerad påverkar alla de andra själarna, som inte har inriktningen att bli korrigerade, och på så sätt hjälper dem att bli korrigerade?

Mitt svar: Otvivelaktigt, alla människor är sammanlänkade både i gott och ont, och alla är beroende av alla. Men först idag börjar det visa sig till sin fulla styrka. Den fullständiga uppenbarelsen ligger fortfarande framför oss.

Snart kommer alla att känna att varje person i världen håller i ventilen till deras andningsmask, och att ventilen kan stängas om någon väljer att göra det!

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Vad förändras mellan en andlig värld och en annan?

Mitt svar: Förändringen sker i begäret eller kraften som är i kontroll, värdesystemet relativt Skaparen och hur viktig Han är. Detta avgör allt.

Det enda som finns i hela universum är viljan att njuta, som kan följa två principer: dess egennytta eller Givarens nytta. Det är som i exemplet med gästen och värden, där gästens tillstånd kallas Bria, Atzilut, Yetzira eller Assiya beroende på gästens reaktion på Värden. Till exempel:

• Om han befinner sig i världen Assiya konsumerar han hela måltiden.
• Om han befinner sig i världen Yetzira, då tvivlar han huruvida han ska äta och hur mycket han ska äta.
• Om han befinner sig i världen Bria, då gör han en beräkning och vet att han inte kommer att begå något misstag; han kommer att kunna visa Värden att Han ger honom nöje.
• Om han befinner sig i världen Atzilut konsumerar han allt, som i världen Assiya, men han är säker på att han gör detta enbart för Värdens skull! De har trots allt förenats med varandra till det inte finns några skillnader mellan dem.

Och allt detta talar om en människas inre tillstånd.

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Vad är en människa? En människa är ett berg av egoism och hat mot alla. Om Ljuset påverkar detta berg av hat (Sinaiberget) höjer det människan högre än berget.

Just på grund av egoismen har människan någonting att övervinna. Sedan, under Ljusets inflytande, är egoismen redo att ta emot njutning genom att använda den för skänkandets skull.

Ljuset gör allt. Man kan vara den mest rättfärdiga person, som har stigit högt upp i de Övre Världarna, men om Ljuset slutar att påverka en, kommer man omedelbart att falla ned till sin ursprungliga egoism. Det finns inga andra alternativ – antingen kontrolleras vi av vår egoistiska natur eller så kontrolleras vi av Ljuset.

Detta kommer aldrig att sluta, för när jag befinner mig på ett godtyckligt andligt tillstånd måste jag alltid hålla fast vid Ljuset för att det ska påverka mig. Om jag släpper taget om det kommer jag omedelbart att falla.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

Det finns bara en lag, en kraft, som verkar på mig från det andliga fältet, från den ändlösa oceanen av Ljus. Den vill bara en sak, att dra mig till sitt centrum, till det goda.

Mitt egoistiska begär (min ”laddning”) växer och utvecklas konstant, därför kommer jag mer och mer i obalans med det andliga fältet.

Jag kommer längre och längre bort från det godas centrum. Men fältet förändras inte, det är jag som förändras. Förändringarna till det värre sker ofrivilligt, automatiskt i mig. Det är därför mitt tillstånd hela tiden förvärras.

Jag är inte ensam i detta fält, det finns sju miljarder människor till som jag, små egoistiska ”laddningar”. Och alla mår vi, mer eller mindre, ”dåligt”.

Vid slutet av vår egoistiska utveckling rör vi oss maximalt bort från det godas centrum till den mest avlägsna cirkeln och börjar känna oss sammanbundna.

Detta försvårar vårt redan ”dåliga” tillstånd. Var och en börjar känna sig beroende av alla andra. Detta tvingar en att hata alla och att lida för alla.

Vårt tillstånd är likt födslovärkar. Under graviditetens nio månader (mänsklighetens evolution) hjälper modern (naturen) fostrets (egots) utveckling så mycket hon kan.

Men när den fullständiga (egoistiska) utvecklingsnivån (global och sluten) är nådd, tvingar modern/naturen fostret att födas.

Den globala krisen är ett tryck på det gemensamma fostret, mänskligheten, för att den ska födas andligt.

Fostret måste vända sig till en position med huvudet ner (prioritera givande istället för tagande) och börja försöka komma ur sitt egoistiska tillstånd (hjälpa modern att föda honom).

Enbart på detta sätt kommer han att skynda på födslovärkarna och födas in i världen av Ljus.

(Från den dagliga lektionen 19.10.2009)

Kategori: Andlighet, Barn - Inga kommentarer →

Det finns ett steg i uppenbarelsen av den övre kraften där man möter två motsatser och måste göra ett särskilt särskiljande.

Å ena sidan lever man i världen med insikten att man är hela världen, och å andra sidan är man oförmögen att relatera till den som en integrerad del av en själv och att ansluta den till sig.

Det är den övre kraften, Skaparen, som hindrar oss från att göra just detta. Till dess man uppnår Honom (en kvalitet av fullständigt givande), kan man inte ansluta alla de olika delarna av världen inom sig själv.

Ytterligare en kraft uppenbaras, en som styr över ens natur. Vid den punkten vill man knyta an till och förändra världen till det bättre, men kan inte göra det eftersom man inte kan ändra sig själv!

För att förändras, måste man stiga upp till en högre nivå. Genom att knyta an till dessa yttre delar, som man nu ser som delar av sig själv, kan man inte längre vara egoistisk.
Det är inte samma sak som att få reda på att din gamle fiende faktiskt är en nära släkting, men när detta händer så är allt som återstår en ånger för de dåliga relationer som man hade före den här upptäckten.

Hur som helst så är den här typen av korrigering inte tillräcklig eftersom hatet i personen försvinner och ersätts av kärlek. I verkligheten är det inte så. I stället finns hatet kvar och kärleken byggs ovanpå det!

Man kommer till denna nya nivån med all sin tidigare egoism, vilken inte försvinner, och det finns ingenting att göra åt det.

I bland uppstår en situation när man måste ha en bra attityd gentemot någon, men inte kan tvinga sig själv att ha det. Oavsett hur hårt man försöker, så kommer man ändå bara att känna hat och avsky mot den andra personen.

Så vad kan vi göra? Det enda alternativet är att anstränga sig att skapa en ny relation ovanpå den befintliga motviljan och hatet.

Denna inställning kallas för en ny önskan om givande, ovanpå det tidigare tillståndet av egoistiska begär.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

En fråga som jag fick: Du sa vid en föreläsning att själen hos en människa består av 613 egoistiska begär och att man måste korrigera dem till altruistiska egenskaper genom att attrahera Ljuset genom studier i kabbala. Detta ger oss kvaliteten att ”älska sin nästa som sig själv”.

Denna korrigering av de 613 begären kallas att hålla de 613 buden. Du sa också att själen är som ett granatäpple som består av 613 frön, på samma sätt som själen består av 613 begär. Men vem kan kontrollera det?

Mitt svar: Du skildrade det korrekt. Det var en artikel skriven om granatäpplet och som berättar om ett projekt där forskarna tog ett antal granatäpplen från olika länder och räknade deras frön. Varje granatäpple hade olika antal frön, både färre och fler än 613, men det genomsnittliga antalet frön var 613.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

Önskan måste vara hel. Ta till exempel en politiker vars mål är att bli premiärminister. Hela hans liv är fokuserat på detta. När han har föresatt sig det målet är han beredd att överge alla sina principer och släpa sig igenom smutsen för att uppnå sitt mål.

Allt förutom målet är sekundärt för honom. Möjligheten att bli premiärminister fångar hela spektrat av hans intressen, och reducerar dem till det som kan hjälpa honom att nå sitt mål. Det är vad vi kallar en ”hel” önskan.

En person som strävar efter att attrahera Ljuset, vilket för honom tillbaka till Källan, undersöker alla kvaliteter i sin egen natur och i världen tillsammans med alla hinder på vägen, som ett sätt att uppnå målet.

Denna undersökning och hela önskan skyddar mig från att spåra ur under tyngden av min egoism. Om någon förtalar mig, försöker skrämma iväg mig eller hindra mig, eller om jag konfronteras av hälsoproblem, familjeansvar och stress. Då accepterar jag allt detta med tacksamhet, som ett stöd för mig att bryta ny mark för andlig tillväxt.

Om jag är korrekt och helt inriktad på målet så upptäcker jag plötsligt att alla hindren hjälper mig på min väg. Alla störningar blir en ”hjälp mot mig själv” – mot min egoism.

Det finns ingenting i hela världen som inte kan tjäna som ett medel att uppnå målet. Trots allt har Skaparen skapat allt för människans skull och för hans mission. Det är bara en fråga om hur vi använder denna ”arsenal” som är tillgänglig för oss.

Om jag verkligen strävar efter målet, så knuffar allting mig framåt mot det. Men om jag låter mig distraheras av ”uppdykande omständigheter”, och om jag tar itu med själva störningarna i stället för att använda dem som ett medel att nå målet och vara till hjälp för mig, så kommer de helt enkelt att bara förbli störningar.

Bara min distinkta strävan mot målet kommer att omvandla mina hinder till tydliga stödpunkter längs min väg. Någonting som jag upplever som stark ”motvind”, upptäcker jag plötsligt fungerar som ett stöd i livet för mig gång på gång, räckande mig en hand och ledande mig framåt. Genom detta ”uppenbara motstånd” hjälper Skaparen mig faktiskt  att avancera.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

Den första etappen på den andliga vägen är att erkänna det onda och dess syfte, nämligen att leda mig till att förstå hela min natur. Programmet som ritar bilden av verkligheten för mig, genom att ge mig känslan av den här världen och min roll i den, kallas egot, eller begäret för njuta enbart för min egen skull.

Det låser in mig, uppslukar mig och tar hela min uppmärksamhet så att jag bara tänker på mig själv. Jag handlar enligt det programmet och kan inte ens föreställa mig att det finns ett annat alternativ, en annan verklighet. Vad kan jag över huvud taget göra för att förändra min uppfattning och mitt beteende?

Vår egen natur leder oss till att känna igen det onda och ger oss ingen chans att fly från det. Den har makt över oss, låser in oss och pressar oss ständigt.

Detta är den värsta formen av slaveri, då en person inser att han är fånge i sin egen natur och bara kan lyda dess order. Han vet i förväg att han inte har något annat val än att lyda, även om varje order han följer kommer att skada honom.

Kabbalalisterna har en liknelse, där dödsängeln kommer till en person och räcker ut ett svärd med en droppe gift på dess spets. En man öppnar lydigt munnen, väl vetande att genom att ta det kommer han att dö, men ändå slickar han det. Han har inget annat val.

Detta är ett stort inre drama! Människans hela arbete är att inse sin exil och sin träldom. När en man är helt förtvivlad, väcks ”punkten i hjärtat” inne i honom och börjar lysa för honom, visa honom att det finns en annan värld och en välsignad strand att lägga till vid.

Han kan inte fortsätta att sitta inne i ett skal för alltid! Han har förmågan att hacka och kliva ut som en mask som kommer ut ur bitter rädisa, och plötsligt ser solen och andas ren luft.

En person kan då höra att det finns en metod som tillåter oss att fly från träldomen och det hemska livet, där det meningslösa upprepar sig: födelse följd av döden. Han upptäcker att det finns ett sätt att bryta den onda cirkeln och stiga uppåt.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →