Kategori: Andlighet

Få ögonblicket att vara för evigt

Dr. Michael LaitmanSkaparens mål är att höja människan till Sin nivå. Vad betyder det här? Vi förnimmer våra liv inuti viljan att njuta, som skapats av Skaparen. Denna kvalitet är det enda som finns utanför Honom, vilket är anledningen till att vi alltid upplever en brist på tillfredsställelse. Det är alltid någonting vi saknar, och försöker alltid nå någon form av njutning. Men Ljuset som kommer till viljan att njuta försvinner omedelbart. Det upphäver begäret, och begäret känner inte tillfredsställelsen.

Eftersom vi förnimmer våra liv inuti viljan till njutning, upplever vi våra liv som tillfälliga och övergående, där allt försvinner. Varje ögonblick passerar och försvinner, istället för att stanna kvar och fyllas ut av varje kommande ögonblick. På ena sidan finns begäret, och på den andra sidan finns njutningen. När de två möts neutraliseras de, även om njutningen är minimal.

Därför består våra liv av dessa små punktmöten mellan begäret (kliet) och Ljuset, som omedelbart försvinner. Och detta försvinner tills våra liv upphör. Föreställ dig till exempel att du har en viss kvot av begär – flera miljoner små delar av viljan att njuta, som uppenbaras en efter en. På motsatt sida var och en av dessa delar finns Ljuset som ger den delen tillfredsställelse. Sedan möts de  – och försvinner. När du uttömt din kvot är ditt liv över, och hela din existens med det.

Men om du, under loppet av dessa möten mellan begäret och Ljuset, har kunnat uppnå ett tillstånd där Ljuset och begäret ”fångar” varandra och förblir tillsammans, då börjar du känna Ljus som förnims inuti begäret som evigt, oändligt liv. Det är för att även det tidigare ögonblicket stannar kvar med dig. Du stiger då över känslan av tid. Du stannar ögonblicket och erhåller evig existens! Detta är det andliga livets hela patent, som är evigt och perfekt. Detta är vad man kan uppnå genom att applicera den kabbalistiska visdomen.

Förändra dig själv och allt kommer att förändras

Dr. Michael LaitmanEn fråga jag fick: Om jag är omgiven av delarna till min egen själ, varför kan jag inte tvinga dem att vakna inför det andliga?

Mitt svar: Det finns ingen tvång av det här slaget, det finns inget tvång alls i det andliga. De som omger dig är inte delar av din själ ännu. Om du redan kände dem som dina egna, då skulle du bli förbunden med dem och väcka dem.

Uppvaknandet skulle komma ur din kärlek, men för tillfället vill du väcka dem genom din egoism, med makt, genom din egen kraft. Det är förbjudet att göra så! När du rättar dig själv och börjar älska din nästa som dig själv, då kommer ditt sätt att se att förändras. Du kommer att se att alla andra är rättade och att du inte vill förändra någon/någonting alls med makt.

På toppen av en våg

confirmUnder andligt uppstigande, är det för människan som om han vaknar upp, andas och blir full av inspiration. Detta är ett tecken på att vara nära andligheten. Man känner inte Ljuset än, men det verkar som om gryningen snart bryter fram.

Det är den tid då man kan urskilja och förstå många nya saker i samma läromedel. Man bör använda denna tid för högsta utgivning, och man bör utnyttja det helt utan att förlora ett enda ögonblick. Annars är man som om man slarvade bort det som gavs till en uppifrån.

Det har ingen betydelse vilka böcker människan läser under denna tid, så länge de befinner sig nära hans själ. Trots allt, även utan att förstå vad man läser, utövar man ansträngningar som förenar ens önskan och tankar med Ljuset som kommer över en. Man vill att Ljuset ska tränga in sina begär, och då kommer kollisionen mellan dem att frambringa utveckling.

Vår värld, atomer, molekyler, allt det där finns inte. Det är bara önskans kraft som existerar. När en önskan är nära Ljuset, bör man försöka arbeta med det så mycket som möjligt.

Ambitionen att nå målet som blir avslöjad i en människas hjärta, är begäret att bli korrigerad. Ansträngningar som är gjorda under andligt uppstigande, under studier, spridning, och grupparbete, leder till en önskan som förtjänar att avslöja Ljuset.

Den andliga världen har inga gränser, väggar eller förbud. Ljuset och Kliet existerar bredvid varandra, men de korsar inte varandra – likt vågor med olika frekvenser. Det är bara om människan växlar från vågen av mottagande till vågen av givande som man låter Ljuset komma in och blir uppfylld med det.

För detta behöver människan en stark och fullkomlig önskan, som liknar Ljuset på den minsta nivån. Denna önskan kan vara mycket liten men den bör vara helt fokuserad på målet. Det påminner om hur ett barn vill ha något litet, men med all sin kraft griper denna önskan honom helt, även om det är under en kort tid.

Den minsta likheten med Skaparen kommer omedelbart att tillåta oss att känna Honom. Känslan av Skaparen är vår själ. Sedan upptäcker vi det eviga och perfekta livet på Hans nivå och inte på vår kropps nivå. Viljan att skänka, som korrigerats av Ljuset, för oss till Skaparen, de gemensamma egenskaperna i naturen, och vi förenas med dess nivå och kraft.

Ett välsignat frö som planterades i trädgården

Zohar, kapitel ”Bo” och artikel 57: ”Och han planterade fröet i en rättfärdig man, vilket är Yesod de Zeir Anpin.”

Jag måste föreställa mig att jag har denna kvaliteten – Yesod de Zeir Anpin, som kallas för en rättfärdig man, och att det är här som mitt frö planteras och blir utgångspunkten för mitt fortsatta växande.

Han är trädgårdsmästaren, och fröet i trädgården, som är Malchut, är gömstället för Ljuset. Detta betyder att fördoldheten inte är en frånvaro, utan tvärtom är det en sådd av välsignelse. Fördoldheten själv kommer att bli Ljus än en gång, så som en växt som spirar ur fröet.

I sin artikel ”Viljans frihet”, ger Baal HaSulam detta exemplet: Vi måste försöka att plantera oss själva i kabbalistisk grupp så som man planterar ett frö i jorden, och i den miljön ger vi upp oss själva helt och hållet. Då kommer vi att bli ett frö som upplöses helt, och ”ruttnar” i jorden för att ett träd skall växa upp från det.

Att ”jag vill” betyder att jag har rätt till det

Trots min egoism, mina onda egenskaper och de dåliga tillstånd som jag går igenom, klarar jag nu av, är redo och är berättigad att ta emot kraft från Ovan, vilken kommer att hjälpa mig att uppenbara den Övre Världen. Mitt arbete är att sträva mot målet så mycket som jag kan. Även om jag är mycket långt från att ha rena avsikter, även om mina andliga ”kvalifikationer” är tveksamma – så är inget av detta viktigt. Detta är vem jag är nu, detta är mina nuvarande egenskaper och mitt nuvarande tillstånd.

Om en person, oavsett vilken hans situation är, vill ta emot kraften för korrektion och till andlig utveckling, så förtjänar han den. Skaparen säger; ”Vädja till Mig och jag skall belöna dig för dina ansträngningar”.

Att minska klyftan mellan oss och Skaparen

Två frågor som jag fick beträffande vår relation till Skaparen och vår studier i kabbala:

Fråga: Jag studerar kabbala men känner just nu som om jag är väldigt långt borta från Skaparen. Det är som att vara på en plats där Han inte finns. Den känns tom och gör mig ledsen därför att jag vet att Han är där någonstans, men jag kan inte finna Honom. Är detta normalt?

Mitt svar: Det du känner är riktigt och därför är det normalt. Nu måste du förvandla denna öken till ”landet av mjölk och honung”. Du måste gå via öknen till Israels land, tillståndet där en person är ansluten till Skaparen.

Fråga: Jag var i ett konstigt tillstånd där jag skildes från allting i en vecka: lektionerna, gruppen, böckerna. Sedan kom jag tillbaka till dem med stor aptit att lära mer och vara tillsammans. Men nu är jag som bortkopplad igen. Kan du råda mig vad jag skall göra och kan detta ha någonting att göra med mina fysiska ambitioner och drömmar?

Mitt svar: Detta är en vanlig process och den kommer att fortsätta tills du förvärvar ett stort, permanent begär och kommer att känna Skaparen inom dig.

Uppnående är den högsta graden av förståelse

2En fråga jag fick: Baal HaSulam skriver att uppnående är den högsta graden av förståelse. Vad är den högsta graden av förståelse?

Mitt svar: Förståelse refererar till Bina. Det står skrivet, ”Sättet att förstå, är med hjärtat”, medan uppnående är vision, Hochma.

Bina och Hochma tillsammans, för en person till Keter – Hochmas Ljus klätt i Hassidims Ljus. Det är när man når uppnående. Nivån på uppnåendet definieras av vars och ens förmåga att attrahera Hassidims Ljus in i Hochmas Ljus, och på det sättet lysa upp mörkret.

Din strävan efter Skaparen är det allra viktigaste

En fråga jag fick: Du sa nyss i en lektion att vi måste njuta av våra liv. Det är förvirrande eftersom när vi växer i kabbala får vi en viss avsmak för nöjen. Hur skall vi då balansera detta i vårt arbete? Förväntas vi att använda varje tillfälle i våra liv till att sprida kabbala och att använda det som en källa till välbehag? Jag brukade älska att bygga möbler och renovera motorcyklar men nu verkar det som om allt jag gör är att studera och arbeta och sprida kabbala när jag kan. Är detta rätt sätt att handla på?

Mitt svar: Troligtvis är det det. Men du skall inte tvinga dig att göra någonting, utan bara göra det som känns naturligt. Det viktigaste är din strävan efter Skaparen, allt annat kommer att ordna sig utan tvång och i enlighet med hur det måste vara.

Vi kan inte röra oss av oss själva – Ljuset förflyttar oss

1En fråga jag fick: Dina mål är vackra; lycka, frihet, medvetande hos människorna och harmoni i världen. Har jag rätt?

Mitt svar: Ja, det har du!

Fråga – fortsättning: För att komma till dina mål så är dina metoder effektiva. Du använder människors ego och illusioner för att befria dem från ego och illusioner. Rätt?

Mitt svar: Ja, du har rätt!

Fråga – fortsättning: Konsekvenserna är exakt sådana som du vill att de skall vara: folk blir attraherade, grupperna av dina efterföljare växer och din makt och ditt inflytande växer också. Har jag rätt?

Mitt svar: Ja, det har du!

Fråga – fortsättning: Tror du inte att, för att fortare skapa mer makt, att du avvikit något från det sanna målet? Tror du inte att dina efterföljare också blir något distraherade?

Mitt svar: Även om du hade rätt, så rör vi oss inte av oss själva. Det är Ljuset som förflyttar oss, även om vi inte vet i förväg vad det innebär att ”avvika” och vad det är att ”gå rakt fram”. Det är för att vi rör oss i en öken! Se efter i Baal HaSulams brev ”Vägen till Skaparens hall”, sida 63.

Boken Zohar leder oss in i den Övre Världen

Kabbalans visdom säger oss att det finns fem världar som skiljer oss från den Övre Kraften. De är placerade den ena nedanför den andra, där allt som finns i den högre världen kommer ned och kopieras helt och hållet i alla världarna, hela vägen ända ned till den lägsta världen – vår värld.

Skillnaden mellan världarna är inte deras detaljer, utan materialet i varje värld. Ju högre en värld är, desto mer andligt (givande/skänkande) är dess material. Ju lägre världen är, desto mer fysiskt (mottagande, egoistiskt) är dess material.

Eftersom detaljerna i alla världarna är identiska, kan vi, genom att jämföra dem, försöka föreställa oss skillnaden mellan deras material eller begär, och vi kan önska att denna förändring skall ske med oss. Boken Zohar är speciell eftersom den skapar en projektion av den andliga världen på vår värld. Den berättar en historia om denna världen, och parallellt med den, om denna världens källa i den Övre Världen. Dessutom beskriver den allt detta i detalj och ger oss möjlighet att komma in i bilden av en världs placering över den andra.

Därmed har vi hamnat mellan två världar: mellan det som vi kan förstå i historien, om vår värld, och den högre bilden som vi försöker föreställa oss. Skillnaden mellan de två bilderna är att bilderna i vår värld är visuella. Vi ser dem, uppfattar dem och förstår dem. Men i den andliga världen är bilderna kvalitativa; de är kvaliteter, styrkor, begär och avsikter.

Om en person alltid positionerar sig mellan dessa två världar, så även om han ännu inte känner igen den Övre Världen, eller inte heller har de andliga sinnena att uppfatta den, ändå alltid försöker att föreställa sig den Övre Världen i stället för denna världen. Då börjar han känna en uppenbarelse och på detta sättet kommer han närmare att bli född in i den andliga världen.

Detta är vad som gör boken Zohar speciell. Ibland lockar den en person och ibland stöter den bort honom; genom dessa varierande rörelser, för den honom närmare den Övre Världen, eller nästa andliga värld ovanför honom.

Om en person redan är på en andlig nivå och önskar att stiga högre, då utför denna speciella bok samma åtgärd för honom. Den fungerar för alla 125 nivåer på den andliga stegen.

Därför, när vi läser eller lyssnar till boken Zohar; bakom varje ord och handling som beskrivs i denna bok, måste vi försöka att föreställa oss det mest korrekta begreppet om ”vad skulle detta verkligen vara på en högre nivå?”

Dessa ansträngningar kommer att möjligöra för oss att känna den Övre Världen. Förståelsen kommer att komma efter upplevelsen. För tillfället börjar de högre sinnena att ta form i oss, parallellt med varje kroppslig känsla. Det är så vi kommer in i en värld från den andra.