Kategori: Andlighet

Förändra dig själv och du kommer att se en skimrande värld full av ljus

En fråga som jag fick: Du säger att man inte ska korrigera världen, utan bara sig själv. Men vad kan jag göra om jag ser att hälften av mina bekanta inte vill korrigera sig, utan att de bara önskar att leva ett djurliv. Hur kan jag korrigera mig själv?

Mitt svar: Du måste korrigera dig själv tills du slutar se (bedöma) att människor lever ett djurliv. I stället för att tycka synd om dessa människor, borde du tycka synd om dig själv eftersom du har en sån uppfattning .

I det ögonblick du korrigerar din egen bild, kommer du att se dessa människor som lyckliga och framgångsrika. Om du ändrar dig, kommer du att se dem på ett helt annat sätt! Någon som verkade olycklig för dig kommer att visa sig vara glad och lycklig. Du kommer att se en rik man i stället för en fattig människan.

Du kommer att se att någon vars enda intresse i livet var öl och fotboll faktiskt är en vis studerande som har uppnått alla världar. Du måste sörja och beklaga dig över att du ser dem på ett sådant sätt, eftersom bilden du ser, inte är någonting annat än resultatet av din egen korruption. Du ser på dem med okorrigerade ögon. Hela världen är en reflektion av vad du har inom dig. Om du ser de fattiga, sjuka och korrumperade, vittnar detta bara om din egen korruption. Annars skulle du se en värld full av godhet.

Om Skaparen är god och gör gott, hur kan det finnas ondska i världen? En person behöver inte korrigera världen, men bara sin egen bild av världen. Det finns ingen annan att korrigera än dig själv. Så snart du gör det, kommer du att se att världen är full av ljus. En oändlig värld, överflödande och perfekt. Vi kan inte se den, eftersom vi är korrupta. Den är gömd för oss bakom 125 gardiner, som vi måste ta bort.

Öppna dörren till den andliga världen

I den fysiska världen ser du fortfarande dörren även om den är stängd. I den andliga världen kan du inte se dörren förrän den öppnas. Själva dörren är osynlig: det är en solid vägg. En person kan gå igenom dörren först när han rättat sig själv tillräckligt.

Ingången till den andliga världen visas för en person så fort hans egenskaper liknar till dem på nästa nivå. Men han kommer inte att se dörren eller öppningen ens en sekund innan dess.

Så snart en person gör sina egenskaper lika med nästa nivå, genom att förvärva den kvalitet av givande som krävs av honom, i det ögonblicket ser han dörren och den öppnas för honom. Då förenas Kli och Ljus.

Omgivningen avgör vad som är viktigt för mig

En fråga jag fick: Hur kan man aspirera för det andliga som man aldrig har upplevt?

Mitt svar: De andliga Reshimot (minnena) dyker upp i oss, och de är den enda anledningen till att vi strävar efter någonting överhuvud taget. Låt oss säga att jag berättar att jag har ätit en ovanligt läcker maträtt i Mexiko.

Hur kan jag tända ditt begär och locka dig tillräckligt för att du skall spendera tusen dollar för att flyga till Mexiko och sedan ytterligare tusen dollar för maten? Det måste tända ditt begär tillräckligt för att du skall glömma ditt arbete och din familj och göra allt du kan bara för att känna samma smak.

Jag kan fylla dina öron med det budskapet och sända det via radio och TV. Alla du känner skulle säga till dig, ”Kom igen, har du inte smakat det än”? Det skulle tända en gnista av avund och stolthet i dig som skulle tvinga dig att följa efter.

Det är syftet med gruppen. Om en person har bara en liten önskan om andlig utveckling och uppenbarelse av Skaparen, planterar han sig i rätt miljö. Miljön i sin tur underblåser begäret som han upplever i sin punkt i hjärtat, tillräckligt för att attrahera det Övre Ljuset, Ohr Makif som öppnar den Övre Världen för honom.

Sådan är vår natur. Vi kan inte säga ”nej” till inverkan av vår miljö. Baal HaSulam skriver: ”Jag klär mig inte på det sättet som jag vill, jag äter inte vad jag vill, samhället beslutar allt för mig.” Därför avgörs framgången på den andliga vägen av omgivningen, som är böckerna, gruppen och läraren.

När du är redo så kommer kabbala att finnas där för dig

En fråga jag fick: Jag kan helt enkelt inte förstå vad som är meningen med livet. Jag fattar att ni kanske kan tänka ut en mening själva. Jag kan också göra det, men jag kommer inte att tro på den. Just nu förstår jag inte vad jag skall sträva efter. Jag vet inte vad jag kan göra eller vilken riktning jag skall ta.

Javisst, det är möjligt att ändra sig, att utvecklas, förverkliga sig själv, att bli som Skaparen … men, varför? Hur kan man sträva efter att bli likadan som någon som man inte känner?

Mitt svar: Om du inte har detta behovet så kan du slappna av. Detta innebär att du inte är redo för kabbala ännu. När behovet uppstår, kan du komma tillbaka! Studiet av kabbala är för dem som undrar över livets mening och som inte har kunnat hitta svaret och som inte kan leva utan att hitta det!

Den andliga världen är ett integrerat system (avancerad)

Vi lever i ett integrerat system, där varje förändring avspeglas i alla de andliga världarna, i alla tio Sefirot. Därför, varje gång som jag ändrar någonting inom mig, orsakar detta en förändring i varje enskild person, och till och med i hela universum. Varje enskild förändring hos en person leder i sin tur till nya förändringar i alla, och så fortsätter det. Denna process kommer att upphöra när hela systemet nått sitt vilotillstånd. Då kommer början och slut att förenas till ett enda oföränderligt, evigt tillstånd.

Den andliga världen är inte byggd på en fragmentariskt grund, den består inte av separata delar. Den är hel, komplett och integrerad. Och även om vi behandlar varandra och vår omvärld på ett ”linjärt” sätt, så talar vi i verkligheten om ett likartat, inbyggt system som så småningom ”lugnar ner sig” och blir balanserat.

En person måste vara en aktiv del i denna process tills han kommer att omfatta hela det här systemet, tills han tar in hela det här systemet i sig och det blir hans natur. Därför är vår uppgift inte att få en yttre förståelse för den kabbalistiska vetenskapen, utan att göra inre förändringar i enlighet med det system vi studerar. Vi måste helt absorbera det inom oss. Först då kommer alla att inkorporeras i varandra enligt principen, att ha kärlek till andra. Vi kommer då att uppnå full kontroll över vår eviga, fullständiga och integrerade existens.

Den djupaste punkten i vårt väsen: ”Jaget”

Varje person har en punkt som skapades ”ur intet” av Skaparen. Denna punkt är det som gör att en person känner sig individuell och unik. Hela vårt liv är en kamp för detta ”jag”, för självständighet och att vara unik – Midat Yehud.

En person drivs av en önskan att bevisa sig, att känna att han existerar. All glädje och tillfredsställelse han känner är sekundär. Den mest centrala punkten är att se till att detta ”jag” existerar.

Detta ”jag” är något en person aldrig kan ge bort. Han kan ge upp allt, även sitt liv, men inte sitt ”jag”, eftersom denna punkt är överordnad: den uppstod innan vi ens fått ett medvetande. Detta är varför man måste gå en så svår väg: att förneka sitt tidigare egoistiska ”jag” och få ett annat ”jag”, ett som liknar Skaparen.

Skaparen hjälper en person att ändra den grund på vilken hans ”jag” står. Snarare än att näras av glädje, får man energi av givandet och växer utöver sitt egoistiska ”jag” till sitt sanna ”jag”.

Det är så här som man vinner verkligt oberoende och en känsla av ett evigt ”jag.” Och när man återvänder till punkten som skapades ”ur intet, når man det tillstånd som är vila och perfektion.

Hur man tar sikte på ett värdigt andligt mål (avancerad)

Målet med den andliga strävan är att alltid sträva i riktning mot ditt mål och aldrig vara kvar på ett ställe, fångad i dina begär.

En person gör framsteg när hans sinne och hjärta är inriktade på det framtida önskvärda tillståndet.

När du är detta, lurar du inte dig själv utan avancerar framåt. Det är okej om du inte har nått målet ännu. Det viktiga är att du inte tyngs ner av dina nuvarande önskemål och egenskaper som klänger sig fast vid dina fötter och försöker hindra dig. Du är heller inte ”uppe bland molnen” och lever i en illusorisk andlig värld.

Ingen upplever den andliga världen förrän den blir deras faktiska verklighet. Detta är den riktiga målsättningen.

Varje ögonblick är ett tillfälle att göra en ansträngning att nå målet – skänkandet och med varje steg du tar, bör du känna det som om du uppnår målet. På det sättet blir själva arbetet din belöning. Varje gång som du möter ett hinder på din väg, så övervinner du det och njuter av det faktum att du faktisk bygger en form av givande bortom allt förnuft. Bilden av den andliga världen består av dina begär, den formas av den skänkande kraften genom att använda din själs konturer.

Hur man går genom livet utan lidande

En fråga jag fick: Du har sagt att målet för människans utveckling, anledningen till att vi föds, är att avslöja den Övre Världen inom oss, att förvärva Hans kvaliteter och kärleken till Honom, liksom till hela universum. I praktiken innebär detta att vi måste uppnå förmågan att känna ovillkorlig, oändlig kärlek.

Hur skall mänskligheten att kunna komma till detta tillstånd om varje person omedvetet fungerar genom en strikt beräkning: hur man skall förverkliga sina egna instinktiva behov att äta, dricka, sova (oroa dig inte om sex – det är bara extra arbete) och att skydda sig själv från andra?

I dag kan en person till och med låta sina egna barn och sin egen familj svälta, eftersom han även upplever dem som externa och främmande. Av samma anledning fruktar folk (särskilt ungdomar) inte ens döden, eftersom det inte finns något att förlora; det här är inget liv. Det är inte någons fel, men det är en katastrof!

Rädsla är inte längre motiverande. Så vad kan förmå allt detta att förändras? I teorin är det känslan av saknad efter något som motiverar en person att gå framåt. Men hur kan man sträva mot något som man inte känner, och därför inte har något upplevt behov av?

Mitt svar: Du kommer att se, att helt plötsligt kommer folk att börja känna längtan efter andlighet, och börjar bete sig därefter. Nu är de trots allt bara marionetter, och upplever en känsla av tomhet och brist på mening. Allt det här sker enligt Skaparens plan. Det finns en tid och en plats för allt. Och för din del har nästa steg redan börjat hända!

Hela vårt liv är en process av att samla in de förnimmelser som krävs för att komma till att känna Skaparen. Därför är motstånd meningslöst. Vad vi måste göra är att påskynda processen. Det är så allt kommer att förändras. Du kommer då få samma intryck, men utan lidande.

I andlighet är förberedelsetiden den viktigaste

En fråga jag fick: Enligt kabbala sker mänsklighetens korrigering under sex tusen år. Den största delen av den tiden har redan gått, och det är bara lite mer än 200 år kvar.

Varför har vi börjat använda kabbala för korrigering först nu, i slutet av den tilldelade tidsperioden? Och även nu, så har många människor fortfarande inte en aning om denna undervisning.

Det ser ut som om det kommer att sluta med att världen får uppnå rättelse genom stora lidanden. Varför började kabbalisterna att lägga så mycket möda på att undervisa och sprida kabbala bara i ”sista minuten”?

Mitt svar: Det beror på att världen först nu har nått sin mognad, vilket kabbala har förutsett. Anledningen till detta är att den viktigaste aspekten för andliga handlingar är förberedelsen som beror på personen själv och sker inom honom. Det är också därför det tar så lång tid. Men handlingen att korrigera sig själv sker snabbt, därför att när en person påverkas av det Övre Ljuset och uppenbarelsen av Skaparen, förändras han omedelbart. Prova själv!

Därför är de återstående 230 åren mer än tillräckligt. Och om vi vill, kommer vi att kunna minska den tiden.

Skaparen gömmer sig djupt inne i din onda böjelse (Avancerad)

En fråga jag fick: Vad är innebörden orden ”den onda böjelsen”?

Mitt svar: Den onda böjelsen är ditt begär som du definierar som ondska. I hebreiska, härstammar ordet böjelse – Yetzer, från ordet Ratzon – begär. Och det är inte bara ett begär, utan många begär inom dig som hindrar dig från att uppnå Skapelsens mål, som framstår som hinder på din väg.

Hindret på vägen till den ultimata framgången finns inom dig, det är inte någonting på utsidan. Men du kan inte förstöra det eller bli av med det på egen hand, trots att du ser hur många problem som det förorsakar dig, hur det förstör ditt liv och står i vägen för din framgång! Det är denna kvaliteten inom dig kallas din onda böjelse.

Det ”onda böjelsen” är ond bara när du har gjort alla tänkbara ansträngningar för att bli av med den … och misslyckats. Då visar det sig att den har den yttersta makten över dig och allt du gör. Den lurar dig alltid, men du glömmer det och följer alltid dess råd. Det onda är ett begär som tvingar dig.

Att inse det onda inte är en enkel process. Du måste bli en sann bedömare av dig själv och inte låta dig ”mutas”. Du måste klargöra för dig vad som är ditt mål, vem du är, vilka dina egenskaper är, och att förstå vad du behöver undanröja inom dig själv. Och då måste du göra ditt yttersta för att göra detta. Och slutligen, oavsett vilka kvaliteter som finns kvar, som du inte kan ändra, är vad du kallar din onda böjelse.

Om du gör det här, kommer du att vara förberedd för korrigeringen som kommer från ovan, och då kommer Ljuset och rättar dig. Först när du har gjort allt i din makt kan du verkligen förstå vad ondska är. Detta i sin tur förbereder dig för att vända dig till Skaparen med en bön och att be Honom: ”Jag vill bli av med detta onda en gång för alla – men jag kan inte!”

Och det är då du kommer till insikt om att det var Han bakom alltihop. Inuti det onda böjelsen, avslöjar du sambandet med Skaparen, Hans vilja i allt som har hänt. Alla de problem som du inte kan hantera sänds till dig avsiktligt av Skaparen, för att du ska kunna bygga en förbindelse med Honom, för att du skall vända dig till Honom.