En fråga jag fick: Jag känner en större ondska uppenbaras inom mig i enlighet med det arbete som jag lägger ned. Jag vet att jag borde ge till gruppen enligt principen, ”älska din nästa som dig själv,” men jag är bedövad av hur mycket oberättigad ondska som finns… Vad ska jag göra?

Jag kunde inte ge och uppfylla mina uppgifter i gruppen. Jag har även distanserat mig från gruppen. Jag känner att jag nu följer principen, ”varje person dömer i enlighet med sin egen brist.”

Dessutom har jag inte längre någon önskan att ge eftersom jag känner mig osäker. Jag kan inte bota mig eller hjärtat i det här problemet. Hur ska jag fortsätta?

Mitt svar: Du måste helt sluta att kritisera dem eller att betrakta dem som dina problem. I verkligheten är det bara du som upplever dem så. Var och en av oss har en okorrigerad önskan, och genom att resa sig över detta begär, uppnår vi den oändliga världen.

Begäret, i alla fem världarna är okorrigerat. Och ju större din önskan är, desto större kommer du att bli när du korrigerar den. Nu måste du göra vad som krävs av dig varje gång. Detta är hur du kommer att gå vidare steg för steg mot målet, genom att korrigera dina begär. Och det är hur vi klättrar uppför berget.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Jag har varit student i ca sju månader, och det har varit en känslomässig berg- och dalbana. Jag mår bra och sedan känner jag mig dålig. Jag involverar mig mer i studier och spridning av kabbala, och jag känner som att jag blir en annan person, men det verkar som att det påverkar mig mer och mer på ett negativt sätt.

Till exempel utvärderar jag ständigt mig själv och ser hur mitt ego tycks växa. Jag börjar också att bli dömande gentemot andra människor. Jag börjar se hur deras ego styr deras agerande. Jag blir arg på mitt ego och jag är arg på andra människor för deras ego, även om jag vet att jag inte har rätt att döma andra och endast skall arbeta med mig själv.

Jag vet inte vad jag skall göra på den här punkten. Jag känner mig arg, känslomässigt utmattad och missnöjd, vilket är motsatsen till vad jag förväntade mig att vara. Jag förväntade mig att känna givande från Skaparen.

Mitt svar: Du går igenom en period av tillväxt av ditt egoistiska begär. Inuti detta begär, kommer du att börja uppfatta nya bilder av världen och olika kopplingar mellan saker. Var stark, bryt inte dina rutinmässiga studier och enheten med gruppen. Då du kommer snabbt att komma igenom den här perioden av ackumulering av det egoistiska begäret. Varje steg framåt består alltid av två delar: en ökning av den egoistiska önskan (det du går igenom nu) och sedan uppenbarelsen av ett nytt uppnående inne i den.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

I nyheterna (från JTA Org): ”Undersökning: De flesta israelerna vet att templet förstördes på Tisha B’Av”. 97 procent av Israels vuxna tillfrågade vet det judiska datumet för den heliga templets förstörelse, visar en undersökning … Ungefär 64 procent av israeliska vuxna som tillfrågats, inkluderande 47 procent av sekulära israeler, sade att de skulle vilja se templet i Jerusalem återuppbyggt.

Min kommentar: Just det: de ”väntar”, förväntar sig att någon annan ska komma och bygga upp det för dem. Dessutom tror de att templet är en byggnad där särskilda ritualer utförs, och en plats som kan ge nya arbetstillfällen för människor. De ser det som en bekräftelse på deras arv (och sig själva), som en turistattraktion och ett politiskt instrument.

Men ingen inser att ”byggandet av templet” innebär att alla medborgare kommer att skapa kärlekens och givandets kvalitet inom sig själva. Eller med andra ord att det är en människas förvandling från egoist till en som älskar alla.

Det är inte detta tempel de sörjer, utan sina egna själviska ambitioner. Det är skrivet att templet förstördes på grund av människornas ogrundade hat mot varandra. Det är också skrivet att för varje dag som templet inte blir återuppbyggt blir det förstört. Detta innebär att så länge folk inte ändrar sig själva, kommer deras ”kärlek till sin nästa” (som de hade under templets tid) att förbli förstörd.

På något sätt verkar ingen vara oroad över det faktum att detta kärleksfulla förhållande saknas bland alla medborgare i det israeliska samhället. Och utbildningssystemet – vare sig sekulärt eller ortodoxt – inspirerar inte verklig strävan efter templet.

Därför är procentsatserna från ovanstående undersökning  falska: människor förstår inte den verkliga meningen med templet.

Kategori: Andlighet, Egoism, Religion - Inga kommentarer →

Tre frågor jag fått från min student i Brasilien om splittringen av den gemensamma själen:

Fråga: I boken Kabbalah Revealed står det att endast 600 000 själar har skapats, och de blev uppdelade på grund av egoismen. Är resultatet av uppdelningen också att betrakta som en själ, dvs en enda andlig enhet?

Mitt svar: Själarna delas inte upp eller sätts samman, utan varje själ genomgår sin egen individuella korrigering.

Fråga: Vad händer med de själar som har löst frågan om egoismen: dör de ut och slutar att existera helt och hållet?

Mitt svar: Själarna stiger bara ned till samma nivå som vår värld, och klättrar sedan tillbaka upp på med hjälp av egna ansträngningar. Deras väsen är evigt.

Fråga: Kan en själ släckas ut?

Mitt svar: Ingenting i den andliga världen kan förstöras – allt är evigt där. Saker bara ändrar sin form.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

Hela våra liv handlar om att försöka tillfredsställa våra önskningar och begär, eller att invänta ögonblicket när vårta begär möter tillfredsställelsen, som den första klunken vatten du tar när du är på väg att dö av törst.

Men vi känner bara njutningen i det första ögonblicket, vid kontakten mellan begäret och dess uppfyllelse. Så fort som tillfredsställelsen uppfyller begäret börjar det genast att annullera begäret, och därmed tillfredsställelsen.

Även sexuell njutning, som är så kraftfull att det ses som roten till all njutning, varar bara ett ögonblick. Sedan måste personen tänka ut andra sätt att njuta. Därför är vi alltid tvungna att jaga efter något, eftersom detta möte mellan önskan och tillfredsställelse är vad vi kallar livet.

Utan denna konstanta jakt för att försöka tillfredsställa sina begär kan inte en person anses vara vid liv, för han har inget att leva för. Faktum är, att om en person inte kan uppfylla sina önskningar vill han inte alltid fortsätta leva.

Och förr eller senare är mänskligheten destinerad att komma till en punkt där människorna kommer att uppleva det så, men de kommer inte ens kunna ta sina liv och få slut på sitt hemska tillstånd på grund av svaghet. Så vad ska vi göra?

Baal HaSulam säger att det bara finns en lösning: ”I stället för bara ta emot egoistiskt, måste vi komma fram till att vilja ge. Uppfyll dig själv med att vilja ge, eftersom du aldrig kommer att kunna tillfredställa dig själv genom att ta emot.

Du har prövat och sett det själv. Men jag ska berätta en hemlighet: det finns ett sätt som kan ge dig möjlighet att känna fullkomlig, obegränsad tillfredsställelse. Det kommer att ge dig en tillfredsställelse som omfattar allt, även det som ligger bortanför gränserna till detta livet.

Men du måste veta att det inte händer genom att egoistiskt vilja ha, utan genom att vilja ge. Det är för att allt som tillhör dina mänskliga kvaliteter finns utanför dig – i andras önskningar eller själar.

Det är vad Baal HaSulam menar när han säger: ”Smaka och se att Skaparen är god.” Prova och se själv att givandet (Skaparen) är uppfyllelse, godhet och fullkomlighet. Och sedan kommer du att känna ett oändligt begär och en oändlig uppfyllelse.

Det enda syftet med den kabbalistiska vetenskapen är att föra en person till det här tillståndet.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: I kabbala betyder ”att komma ut ur exilen”, eller att vilja komma ut ur exilen, att höja sig över sin egoism. Men varför skulle människor vilja komma ut ur den? En människa känner att den egna egoismen är hon själv. Varför skulle hon vilja komma ut ur sig själv?

Mitt svar: Eftersom det är oundvikligt! Skaparen är Ljuset som skapade vår önskan. I bland lyser Han för en person med mycket Ljus, och ibland inte så mycket. Han använder dessa förändringar för att bygga nya önskningar inom oss. Men Han fyller inte dessa önskemål, Han väcker dem bara och får dem att växa.

Det är därför vi, för var dag, mår sämre i varje aspekt av våra liv. Det är också därför vi vill ha förändring: vi vill att förändring ska ske för att vi ska må bra i vår önskan att få njutning.

Och så dyker en dag en liten gnista upp i vårt begär, som kommer till oss från Skaparen själv. Det är en gnista av Ljus, skänkandets egenskap, och från denna gnista eller vilja, börjar vi längta efter skänkandet.

Först förstår vi inte vad det är vi vill ha. Vi känner bara att det vi vill ha måste komma från en annan värld. Plötsligt börjar vi känna att det är meningslöst att ta emot, att det inte finns något slut på mottagandet, och att det inte har någon mening. Vi vill ha något annorlunda.

I stället för frågan ”Hur kan jag känna mening i livet genom att få njutning?” uppstår en ny fråga för personen: ”Hur kan jag känna mening i livet genom att ge glädje till någon annan?” Denna fråga är hämtad ur en önskan som kallas punkten i hjärtat.

Gradvist fortsätter människan att växa och når Lo Lishma, ett andligt sökande för egen skull, och därifrån når han Lishma – för skänkandets skull.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: När du säger att en person behöver lära sig att ta emot glädje genom att ge, och när du talar om principen ”kärleken till sin nästa” verkar det långsökt och orealistiskt. Varför?

Mitt svar: Vårt problem är att vi inte ens förstår hur orealistiskt det är. En person måste först uppleva att det är omöjligt för hon att själv ha givandets kvalitet. Då kommer hon att kunna ”skrika ut” till Skaparen och Skaparen kommer att förse henne med den kvaliteten.

Det är inte i människans makt att ändra sig själv, och dessutom tar det många långa år av inre arbete för att förverkliga det. Men på samma gång så måste en person förstå att det inte finns någon annan väg att gå, och att hon inte har något annat val. Hon måste avancera mot givandet, eftersom det är enda alternativet som naturen ger henne.

Antingen kommer hennes önskan att glädja sig att försöka göra det egoistiskt och kommer att förbli tom och kastar sig in i kriser och olyckor, eller så kommer den att omvandlas till givande. Haken är att det är omöjligt att omvandla den till givande själv!

Så vad ska vi göra? Om en person når bristningsgränsen när hon ser att det inte finns någon väg ut, så skriker hon ut till Skaparen. Och Han, den Övre Kraften eller Ljuset, påverkar och förändrar henne.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Vad är tro i kabbala?

Mitt svar: I kabbala är tro skänkande. Det är när man har förmågan att skänka trots sin vilja att ta emot. Detta kallas ”tro över förnuftet”.

Människans natur är viljan att ta emot, och tro är skänkandets egenskap som är motsatsen till vår natur. Det enda sättet för oss att erhålla skänkandets egenskap är med hjälp av det Övre Ljuset, eftersom det ger oss förmågan att stiga över oss själva och att agera ur ett helt annat begär: för andras skull, eller för Skaparens skull. Man agerar då ur detta begär, istället för ur ens eget naturliga begär. Och tack vare detta blir man beroende av den Övre Nivån (man blir ”Skaparens slav”) i stället för av sig själv (en ”slav under sig själv”).

Om du tror på mig betyder det därför att du handlar för min skull av hela din kraft. Du blir faktiskt som mig. Det är så eftersom varje person i vanliga fall är helt motsatt andra. Men om någon tror på mig, betyder det att han har neutraliserat sitt begär avseende mig, och genom dessa begär är han och jag en.

Motsatsen till tro är kunskap, som är när vi handlar för våra egna begärs skull. Tro, emellertid, är när vi agerar för att tillfredsställa andras begär. När en person har denna kvalitet, kan han känna saker utanför sig själv, genom andras begär. Och det man känner genom dessa begär är den högre, andliga världen. På grund av detta är tro nära relaterat till kärlek (kärlek till en annan människa), eftersom kärlek är förmågan att ersätta ens eget begär med en annan persons begär, och att tillfredsställa det begäret.

Som man kan se, är tro i kabbala när en person behärskar skänkandets kvalitet – en högre kvalitet. Det är tydligt att detta inte har någon relation till tro såsom den förstås i den här världen: att tro på vad någon annan säger och att acceptera det som fakta. Med den sortens tro kan jag godta en annans misstag eller felaktiga uppfattning som ett faktum, och sedan använda det som en grund för alla mina handlingar och för hela mitt liv.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

En fråga jag fick från min student: Är det rätt att säga att det omgivande Ljuset är våra tankar och önskningar, som påverkar oss?

Mitt svar: Inte helt. Det omgivande Ljuset är inte bara våra tankar och önskningar, utan det är våra rättade tankar och önskningar. Det är det uppfyllande som väntar oss framöver, och som vi behöver ta emot. Omgivande Ljus är faktiskt våra korrigerade, goda, riktiga tankar och önskningar. Det är det innerliga sambandet mellan oss som påverkar oss.

Och summan av våra rättade tankar och önskningar kallas ”Skaparen”. Det är därför som Skaparen heter Bo-re på hebreiska, vilket betyder ”kom och se”.

Givandets positiva energi och kärlek som finns i vårt framtida tillstånd, påverkar en person och hans nuvarande situation. Denna energi kallas det omgivande Ljuset.

Vi påverkar alltså vår okorrigerade, nuvarande situation med vår rättade framtida nivå.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Om världen når en punkt där alla har den genomsnittliga levnadsstandarden och ingen kommer att leva utanför normen, vad kommer då att driva människor att utvecklas mer? Vad kommer att leda människorna att gå framåt i sin utveckling?

Mitt svar: Om en person upplever glädje i att ge till andra, om hon känner att genom att vara tillsammans med andra skapar de ett enda kärl, i vilket hon upplever den Övre Kraften (Skaparen), då kommer det ständigt ökande upplevande av Skaparen, som hon känner, att vara hennes mål och belöning.

När en person bygger den ”mänskliga” nivån inom sig genom givande till andra, så rättar hon till sin inställning gentemot dem, och detta gör henne lik Skaparen. Alltså, hon höjer sig utmed 125 andliga steg till den slutliga korrigeringen.

När hon höjer sig andligen, känner hon tillfredsställelse och uppfyllelse, och kommer därmed närmare Skaparen. Uppfyllelsen hon känner från detta är perfekt. Den är inte tillfällig och övergående, utan evig. Den fyller en person helt och lämnar inga luckor. Dessutom får man kontinuerligt nya möjligheter till ännu större sorters tillfredsställelser.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →