Etikett: Zohar

Hela vårt arbete är att utveckla begäret

1I den fysiska världen arbetar vi för tillfredställelse medan vi, i den andliga världen arbetar med begär.

Detta förvirrar oss eftersom vi inte är vana vid det. Därför, om vi inte känner begäret så lämnar vi det andliga arbetet och tänker ”om jag inte vill, så varför skall jag fortsätta med det”?

Vi förstår inte att det enda vi behöver uppnå är bönen som föregår bönen, önskan om att erhålla begäret. Detta är det allra viktigaste. Vi skall aldrig bry oss om tillfredställelse. Tillfredställelserna är våra framtida nivåer och de finns alltid. De finns redan där, väntande på att vi skall önska dem och bli redo att uppnå dem.

Vi uppenbarar Zohar genom att förstå att vi bara behöver begäret. Så snart som vi får begäret genom våra studier så kommer det att uppfyllas direkt.

Att närma sig en kabbalistisk bok, studera, eller någon andlig handling utan ett begär är normalt; det är så som alla börjar. Uppvaknandet som en person erhåller i den allra första början ges honom för att föra honom till rätt plats, så att han får tillfälle att klargöra allting för sig själv.

Hur som helst, efter detta blir han lämnad åt sig själv och blir inte mer väckt från Ovan, då hela vårt arbete bara är att utveckla begäret, kärlet (Kli).

Du kan inte utföra någonting på egen hand

1Jag lever inte för mig själv; jag lever bara om jag kanaliserar mig själv genom en mekanism som kallas själarnas enhet. Det är därför som jag vill öppna upp mig själv genom boken Zohar, eftersom dess kraft kommer för att genomföra denna sammanlänkning mellan alla mina delar, vilka just nu verkar främmande för mig.

Detta är precis vad boken Zohar är avsedd för; annars skulle jag inte vara under dess stråle av Ljus. Denna stråle är mycket tunn, som en laserstråle, och om jag ändrar kurs med bara en millimeter från den, så kommer jag inte längre att se den. Jag måste vara exakt i denna stråle för att den skall kunna verka på mig.

Kabbalisterna förklarar denna förutsättning för oss och säger att om vi knyter an till alla själarna på rätt sätt; då kommer vi att placera oss själva inne i denna stråle. Så snart som enheten bryts faller alla isär och splittras åt alla möjliga håll. Denna stråle är det enda som är kapabelt att hålla ihop oss.

Detta sker på varje nivå på den andliga stegen – vi kan bara klättra upp på den utmed denna stråle. Så snart som vi släpper varandra faller allting omedelbart isär och Ljusstrålen kan inte längre hålla ihop oss. Detta är den enda kraften som bevarar vår enhet. Därför är det för denna enhets skull som vi begär att dra till oss Ljuset. Vi behöver Skaparen för att förena oss och det innebär att vi måste attrahera Ljuset som förändrar.

Hur kan vi känna denna enhet? Vi måste kräva den samtidigt som vi läser Zohar, den måste ge oss det. Detta var anledningen till att kabbalister skrev denna bok, och vi har rätt att fråga, ”var är enheten som finns på grund av oss”? Om vi alla tänker på detta tillsammans så kommer detta att bli en stor angelägenhet som vi inte kommer att kunna glömma bort för ett ögonblick. Och då kommer det att fungera. Men ensam kommer ingen av oss att kunna utföra någonting.

Det är omöjligt att må dåligt när du tänker på givandet

1En fråga jag fick: Hur skall en person känna sig efter en lektion?

Mitt svar: En person skall lämna lektionen med några huvudsakliga intryck:

  • Jag har inte uppnått någonting ännu!
  • Jag har just tagit emot en mycket kraftfull och potent medicin som kommer att föra mig mycket närmare målet. Dessa timmar av mitt liv var eviga därför att förtjänsten av dem är ovärderlig. Jag kommer aldrig att förlora det jag har vunnit just nu, och ingen kan ta det ifrån mig.
  • Det är bra att jag känner mig tom. Om jag känner mig tillfredställd innebär det att jag är nöjd med mina egoistiska begär.
  • Det står skrivet, ”Ditt hjärta skall glädja sig i Skaparen”, vilket innebär, att när jag är korrigerad, så kommer jag att känna mig tillfredställd genom att tillfredställa Skaparen. Detta är den sortens korrigering som jag skall förvänta mig att komma till mig.
  • All vilja att ta emot och all vilja att ge, skall komma ”från mig” i mittlinjen. Den högra linjen är där jag tar emot det korrigerande Ljuset, givandets Ljus, uppifrån och ned. Detta Ljus korrigerar mig om jag är fullständigt öppen för det och om jag låter det komma in i mig. I den vänstra linjen använder jag mina egoistiska begär i samma grad som de är förbundna med givandet. Detta är att arbeta med Hochmas Ljus nedifrån och uppåt.
  • Alla förändringar som jag förväntar skall ske inom mig, kommer att föra mig närmare givandet. Om jag tänker på det sättet så är det omöjligt att må dåligt.

Bara det rätta kärlet kan ta emot sann tillfredställelse

1Vi måste förstå att Zohar är avsedd att uppenbara vår punkt i hjärtat och inte att tillfredställa våra vanliga sinnen, eller vårt vanliga intellekt som tillhör denna världen. Du öppnar boken och blir förtvivlad för att du inte förstår eller känner något: men vad för sorts upplevelse eller förståelse förväntar du dig? Zohar verkar på dig på ett annat sätt, inte på det sättet som du tror att den gör.

Du har förberett en tunna eller en hink (med egoistiska begär) och förväntar att de skall fyllas med vad som ser ut som andlig tillfredställelse, medan det du faktiskt begär är en egoistisk tillfredställelse. Hur som helst, så ger Zohar dig en annan sorts mottagande kärl – ett som är av givande, anti-egoistiskt – likaväl som åtföljande njutning – givandets njutning.

Dessa är de vanliga faserna som varje person går igenom och gradvis uppenbarar detta Kli (kärl), sin attityd och den tillfredställelse som han skall förvänta sig. Som ett resultat försvinner slutligen illusionerna sakta, och man uppenbarar det rätta Kli (kärlet) som är redo för den rätta sortens tillfredställelse.

Att uppnå tillståndet av fördoldhet är en stor prestation

1Om jag bestämmer mig för att uppnå givande, måste jag börja studera, och använda alla medel som står till mitt förfogande för att uppnå denna kvaliteten.

Men allt detta är nödvändigt bara för att hjälpa mig att komma fram till slutsatsen att jag inte vill ge. Jag vill inte enbart för givandets skull; jag kan acceptera att studera bara på ett villkor: att jag kommer att få något i utbyte. Att studera bara för att skänka andra, och att ansluta deras begär till mig är inte något jag är kapabel till.

Men jag tänker fortsätta att studera och tänker att kanske något annat kommer ur det. Under tiden påverkar det Omgivande Ljuset mig och andra runt omkring mig, övertalande mig att givande och andlighet i själva verket är underbart. Jag upptäcker att andlighet givande, men jag vill fortfarande inte ha denna typ av andlighet. Denna insikt är stor, eftersom det innebär att jag redan har uppnått tillståndet ”av fördoldhet” (antingen enkel eller dubbel). På så sätt avancerar jag redan på den andliga vägen.

Det första jag behöver är en känsla av att jag inte vill ha givande och kärlek, och att jag förkastar andlighet. På den punkten finns två personer inom mig. En säger: ”du måste gå i riktning mot Skaparen, vad kommer annars att hända med dig”? Och den andra säger: ”varför behöver du allt detta”? Vad får du ut av det?” En inre kamp börjar och jag börjar att känna mörker. Hela världen förändras beroende på om jag tror på det ena eller andra sättet, eftersom hela världen är inom mig.

Tillståndet av fördoldhet börjar när givandets karaktär är gömd för mig. Jag är den som vill dölja den. Jag är den som inte vill ha den. Men samtidigt vill jag det, trots att den är dold för mig. Med andra ord, jag är redan delad i två: jag strävar gentemot givandet och samtidigt vill jag inte ha det. Denna situationen uppenbaras för mig som mörker i relation till Ljuset, och det ena kan inte existera utan det andra.

Så, jag vill ge eller inte? Tja, jag har ingenting emot att ge, men jag har inte riktigt en önskan om det. Vad kan jag göra om det är så här jag skapades? Detta är vad vi kallar ”fördoldhet”, ”ofullständigt arbete,” eller tillståndet Lo Lishma. Det är när jag är beredd att ge något, en liten del av mig till Skaparen eller till andra, men jag måste få något i gengäld. Annars kan jag inte göra någonting.

Fördoldhet kan inte existera utan uppenbarelse, och det är ett särskilt tillstånd att vara i. Kabbalister skriver att, om vi bara kände till värdet av fördoldheten skulle vi uppskatta detta tillstånd som kallas Lo Lishma. Vi tror att ”Lishma” är en mycket hög nivå, medan ”Lo Lishma” är obetydlig. Men det är inte sant eftersom Lo Lishma också är en mycket viktig nivå, och låt oss hoppas att alla av oss kommer att nå den.

Att komma ihåg vad som har varit bortglömt sedan länge

1Den bild av verkligheten som kabbala förklarar för oss, verkar mycket märkligt och speciell för oss. Men en nyfödd baby finner också världen han ser omkring sig mycket speciell. Han är inte van vid att någonting händer och börjar studera denna världen från allra första början. Vi är exakt likadana med hänsyn till den andliga världen.

Dessutom har vi Reshimot (informationsgener), inre definitioner av den andliga världen, och det är därför som vi återvänder till en plats där vi var tidigare, platsen från vilken vi kom.

När vi föds, kommer vi in en annorlunda värld varje gång, eftersom världen utvecklas; den genomgår tekniska framsteg och livet runt omkring oss förändras. Men när vi kommer in i den andliga världen befinner vi oss i en värld som vi var i tidigare, och vi har därför minnen, information, känslor, och intryck från den. Vi måste helt enkelt väcka dem.

Genom sina historier och förklaringar, drar Zohar oss uppåt, leder oss fram till  känslor av andliga världen. Även om vi inte är där ännu, så genom att läsa Zohar börjar vi att väcka våra inre minnen om den väg som vi gick igenom, uppifrån och nedåt, när vi tidigare gick igenom alla dessa steg.

Nu återvänder vi dit från vår värld. Vi börjar klättra tillbaka dit, där vi kom ifrån.

Kabbala är en vetenskap om själen

1I kabbalans visdom studerar vi själen – det sinne som uppenbarar Skaparen.

I själva verket så skapade Skaparen bara detta särskilda sinne, denna särskilda plats, och ingenting förutom det.

Just nu upplever vi också våra liv med samma sinne, men i en dold form. Det är därför vi hänvisar till våra nuvarande liv som vår kropp, detta livet, och denna världen.

Men i verkligheten, skapade Skaparen bara ett begär. Och hela boken Zohar beskriver hur vi kan arbeta med detta begär i syfte att känna igen platsen där vi har valfrihet, där vi kan arbeta och anstränga oss för att uppenbara detta sinne eller detta begär, och sedan uppfatta verkligt liv i det. Detta kommer inte att hända utan vårt deltagande.

Egoismen är vår största fiende

1När vi läser boken Zohar måste vi komma ihåg att ”det finns ingen annan än Han” och Han är god och gör gott. Detta är det enda sättet vi bör närma oss våra liv och allt som händer i världen. Vi måste förstå att det bara finns en kraft bakom allt.

Det finns ingen djävul eller onda andar som försöker fälla oss, dra in oss i helvetet och koka oss på en evig eld.

När Zohar beskriver olika onda väsen, är det för att visa hur en person känner när han uppenbarar de egoistiska krafterna inom sig själv. Han känner sig som om han brinner i helvetet och önskar att undfly kontrollen av dessa fruktansvärda, mörka krafter som styr honom.

Han ser att de hindrar honom från att närma sig Skaparen, men han kan inte bekämpa dem och är tvungen att följa dem.

Dödens ängel kommer till en person och ger honom ett svärd vars spets är insmord med en droppe dödligt gift, och personen lyder, öppnar sin mun och sväljer giftet. Zohar förklarar att dödens ängel är våra egoistiska begär i sin slutliga, grymmaste form. Alla dessa egenskaper är inom oss och de dödar oss. Det finns inget värre än detta tillstånd, även om vi inte inser det.

Två former av uppfattning

1Närhelst vi börjar att läsa boken Zohar, måste vi anpassa oss så att vi flyter med materialet som har förberetts för oss av de stora författarna till denna bok. De berättar att det enda som skapades, är begäret att njuta. Denna önskan har två möjligheter att uppleva verkligheten (eller förnimma dess Skapare). Den ena är en direkt upplevelse inom begäret, som de kallar ”uppifrån och nedåt”. I den formen kan begäret bara uppfatta vad vi känner just nu, ”inom oss.” En sådan uppfattning kallas ”denna världen”. Den andra formen av uppfattning tar plats ovanför begäret, ”utanför” det. Det är när vi inte uppfyller våra begär, men andras (eller, det som verkar vara andras).

Vi är inte vana vid denna andra sortens uppfattning, eftersom vi inte föddes med den. Den verkar underlig och främmande för oss, och ändå berättar författarna till Zohar, att denna form av uppfattning är den mest naturliga, eftersom den härrör från naturen (Skaparen). Utöver den lilla värld som vi känner inom oss själva, finns det andra enorma världar ”utanför” oss.

Zohar riktar in oss, så att vi kan uppnå denna ytterligare verklighetsuppfattning utanför våra kroppar. Av detta skälet, om vi vill se vad Zohar talar om, måste vi anpassa oss till att uppfatta den verklighet som råder ”utanför” oss, snarare än ”inom oss.”

Denna bok beskriver många saker som framstår som fenomen i denna världen, likaså magiska varelser som änglar, andar eller rum. Men oavsett hur realistiska eller övernaturliga dessa saker kan förefaller oss, talar Zohar alltid om formen för uppfattning ”inom” oss. Därför, om vi vill förstå vad Zohar vill säga oss, eller snarare, vad den vill uppenbara inom oss, måste vi rikta in oss åt samma håll – i stället för att sträva efter självtillfredsställelse, måste vi sträva efter att känna verkligheten ”utanför” oss.

Att hålla kontakten med Zohar

1En fråga jag fick: Om en person som läser Zohar, tillfälligt kunde hitta en kontaktpunkt med boken, hur kan han då hålla fast vid den?

Mitt svar: Han kommer att hålla fast vid den om han inte är rädd för vad som kommer efteråt, och kommer att vara beredd att återskapa denna förbindelse om och om igen, oavsett vilka omständigheter som dyker upp.

Om han är livrädd för att tappa upplevelsen av denna kontakten, så innebär det att han saknar tillit och inte är tillräckligt förbunden med andra. Dessutom förstår han inte att hans utveckling sker i givandets kvalitet, vilken alltid växer, utvecklas och intensifieras inom honom.

Hur som helst, den kan inte utvecklas om han är rädd och tvingar sig själv, Om han är intresserad av sin framtid, så drivs han av egoism i stället för av längtan att ge.