Fråga: I exemplet med ”värden och gästen” erbjuder värden gästen delikata rätter och gästen vägrar att ta emot dem. Han gör en restriktion när det gäller sitt  begär att ta emot. Senare, när gästen upplevt njutning, blir han beroende av njutning . Hur kan vi undvika att bli beroende av njutning?

Svar: Det handlar om att få njutning i värden Nekudim, i världen där splittringen av tillståndet skedde.

Låt oss säga att du gav mig något väldigt smakfullt och sött. Jag vet vad det är, så jag utför en restriktion när det gäller ditt erbjudande av denna godsak och bygger en intention ovanpå den. Det är som att jag ”betalar tillbaka”. Jag avvisar din godsak många gånger och förklarar för dig att jag känner ett obehag när jag tar emot dina rätter, att jag inte är hungrig. Du börjar övertala mig allt starkare, och säger att du bakat denna kaka enbart för mig och om inte jag provar, så blir du upprörd.

Nu är det du som ber mig göra dig en tjänst. När det kommer till att göra dig en tjänst istället för att ta emot njutning för min egen skull, ”ger jag upp” och äter en bit kaka. Jag tänker nu verkligen att jag gör det för din skull. Jag demonstrerar för dig hur belåten jag är så att du inte skall tvivla på att jag, när jag äter kakan, gör det för att glädja dig.

Helt plötsligt känner jag en glädje som är tusen gånger större än jag någonsin förväntade mig från denna kaka, något otroligt bortom mina kelim, mina kärl, bortom mina förmågor. Jag ser inte längre dig där bakom. Allt jag känner är överväldigande njutning.

Vid denna tidpunkt är det inte längre fråga om ett simpelt förhållande vid nivån ”givande och tagande” (nivå 1) utan det är relationen mellan Skaparen och en person på nivån för intention (nivå 2)

När jag blir likvärdig med Skaparen i min intention och börjar skänka till honom, börjar jag känna honom och stiga till hans nivå. Detta tillstånd befinner sig ovan all njutning, allt  lidande. Det är ovan allt! Det är en förnimmelse av tanken på skapelsen innan den skapades.

Det visar sig att det finns en sådan stor inneboende  njutning i denna upplevelse som jag aldrig kunnat  förvänta mig och som jag helt enkelt inte förmår motstå. Nu kommer jag vara tvungen att betala dig på något sätt för denna kaka.

Detta kallas min splittring.  Alla mina intentioner att skänka dig istället för att njuta själv och alla mina planer på att undvika vara din gäst försvinner. Jag har nu blivit förslavad av glädjeyran som uppfyller mig.

Från den punkten uppstår en ny typ av njutning som vi mottar genom  förnimmelse  av Skaparens uppbyggnad av systemet för världar: Atzilut, Bria, Yetzira, Assiya.

När vi börjar korrigera oss själva inom detta system av världar, så resulterar det i att vi blir lika Skaparen därför att vår korrektion innefattar den glädje  som inte kommer från ljuset i sig, utan från likheten med Honom på nivån för “Adam – människa”

Faktum är att nivån som vi brukade tillhöra och bygga våra förhållanden med andra med dessa beräkningar (”jag ger dig och du ger mig”), likt en artig gäst med en värd, är enbart animalisk glädje på den animaliska nivån. Att frånstöta någonting för att vi inte känner att det är riktigt att ta det eller att vi skäms för att ta emot det, så väl som värdens påstridighet, är vanliga mänskliga relationer. De är associerade med vår nuvarande nivå och det är inget ”Högtflygande” med det. Det finns inget givande med i det.

Du vill helt enkelt behaga mig för att du bryr dig om mig. Jag vill ge tillbaka min njutning till dig, för jag vill inte vara den mottagande delen. Jag har min stolthet och skam och har inte råd att acceptera det du erbjuder. Jag måste motstå det.

En värd som känner till och förstår mänsklig psykologi agerar på ett sätt som inte bara uppmuntrar mig att acceptera dessa erbjudanden, utan även känna glädje i att göra det på grund av att jag gör honom en tjänst. Men allt detta är inom ramen av vanlig mänsklig interaktion. På det andra stadiet skapar vi ett nytt förhållande, inte mellan två människor, utan mellan mig och Skaparen, när jag måste utjämna mig med glädjen som jag får från honom.

Så fort jag sammanstrålar med Skaparen, tar jag emot njutning som inte existerar i denna värld, inte heller finns den i ljuset som skapade oss, eftersom dessa njutningar kommer direkt från Skaparens nivå och från vår förståelse att vi är lika honom. Det är alltså här splittringen sker, ett nytt system struktureras. Enbart genom att stiga från botten till toppen kan vi skapa begär och intentioner som verkligen gör oss lika med Skaparen. Och sen, byts all vår pinsamhet och skam till ära och glädje.

Fråga: Kan vi bli beroende av  njutningar på denna nivå?

Svar: Det är omöjligt. Systemet är byggt på ett sådant vi att om man stiger kan vi inte förgöras. Det är gjort på så vis att om man inte är redo att ta emot glädjen korrekt, så visar den sig inte för oss.

Njutning kommer från en känsla av förståelse och insikt, från känslan av evighet och perfektion, från allt som du uppenbarar, allt du redan existerar i.

Du måste vara redo för det. Hela stegen från botten till toppen är byggd i enlighet med de tre linjerna som leder oss. Därför är hela systemet gjort så att det förbereder dig att uppnå detta stadium.

 [116152]

Från kongressen ”Glädje i Enhet” i Stockholm, dag 1, 2013.08.30, lektion 2

 WMV |  MP3

Kategori: Frågor & svar, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Var inte rädd för att ta emot njutning

Fråga: Vad innebär det att ”Ta allt genom gruppen”? Är det att berätta för gruppen om alla sina problem?

Svar: Att ta allt genom gruppen betyder inte att du behöver tala om allt, även om denna princip, naturligtvis, delvis realiseras på detta sätt. Dock är det viktigaste att känna att du förenar dig med vännerna.

Detta är en intern rörelse. Du hör dem, pratar med dem, och sitter med dem, hela tiden försöker ”gå in” i dem, för att vara med dem som en helhet, fram till den punkt då du börjar känna hur du börjar komma in i övre världen genom dem.

En känsla av gruppen börjar med en enkel fysisk känsla av vänners närvaro. Nästa steg är en slags känsla av gemenskap.

Då kan det hända att det framträder en känsla av beroende. Därefter kommer en känsla av sammanhang och kärlek.

Således börjar vi gradvis, inuti denna nya enhet, som vi är, att visa, känna Skaparen. Men detta ”vi” är inte relaterat till någon. Det är inte summan av oss, utan en kollektiv helhet.

På liknande vis är en stor droppe vatten  inte summan av alla andra droppar från vilka den har bildats, eftersom det är en droppe i sig själv. Om, till exempel, tjugo droppar slås samman till en droppe, då finns det inga divisioner i den. Den är inte summan av de föregående dropparna, utan en gemensam helhet, med dem alla. Vi måste komma till detta.

Så fort vi samlar oss i den första droppen i vilka det inte finns några uppdelningar, kommer Skaparen genast att visa sig i den. Och om vi på något sätt är uppdelade in i den, kan vi inte gå samman i en enda droppe, vilket innebär att det finns rester av vår separation, och Skaparen kan inte uppenbaras. Det är så det fungerar.

[120438]

Från samtalet om grupp och spridningsarbete, 2013.10.21

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Disseminering, Evolution, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Kollektiv själ, Min likhet med Skaparen, Okategoriserad, Perception - Kommentarer inaktiverade för Att förenas i en enda droppe

Fråga: Vad är villkoren för att passera genom “barriären” in till den övre världen?

Svar: Enligt den populära ryska science fiction novellen  Måndag börjar på lördag av Strugatzky:

För att passera genom en vägg, är det livsviktigt att:

1. Att bara se målet framför sig.

2. Tro på sig själv.

3. Inte bry sig om hinder.

Enligt oss:

1. Se bara målet framför dig: vidhäftande, formlikhet med Skaparen.

2. Tro på kabbalisternas instruktioner och genomföra dem (grupp, inlärning, och så vidare).

3. Använd hinder på rätt sätt, alltså att göra en nedgång till en upphöjning.

[119846]

Kategori: Frågor & svar, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Hur man bryter sig in i den övre världen

Fråga: Hur kan det att ha en uppgift under en kongress hjälpa mig att utvecklas andligt?

Svar: Alla de som kommer att ha en uppgift måste få en radio och hörlurar så att de samtidigt ska kunna ta del av alla aktiviteter tillsammans med alla andra. Vi måste försöka schemalägga uppgifter under lektioner, frågor och svar, och pauser, men inre under aktiviteter så som workshops. Det bör hela tiden rotera vilka som gör en uppgift.

Fråga: Hur viktigt är det att ha en uppgift?

Svar: Det är faktiskt det viktigaste av allt. När jag gör någonting för samhället spelar det ingen roll hur mycket jag hör, eller om jag är fysiskt inblandad i en aktivitet, för här gör jag det rätta jobbet till 100%.

Därför ger det att ha en fysisk uppgift en väldig skjuts framåt. Det har varit många människor som har kommit till en stor kongress bara för att arbeta, och det var under det arbetet som de plötsligt började känna hur ett gemensamt, delat, ömsesidigt och stort fält trädde fram. Detta är början till att känna Skaparen.

[83976]

Från den virtuella lektionen, 2012.07.15, Kabbalans grunder

 WMV |  MP3 (enbart på ryska)

Kategori: Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för En uppgift under kongressen ger en skjuts framåt

Fråga: Nu gör rika människor avkall på sina pengar för samhällets väl. Det faktum att de vinner på det är irrelevant. De tror fortfarande att om de bygger ännu ett sjukhus eller en skola i Afrika, kommer de att gagna samhället. Till och med mina afrikanska släktingar som bor i Europa säger att det inte kommer att hjälpa om vi inte tvingar afrikanerna att arbeta, men afrikanerna vill inte arbeta.

Svar: Vi har faktiskt förhindrat dem från att göra det. Förr brukade Afrika producera och exportera olika varor, men vår felaktiga attityd gentemot denna kontinent förändrade allt.

Fråga: Vad ska de sex miljarderna på denna planet göra? Vi hittar på arbete för människor bara för att hålla dem sysselsatta. Skapades denna komplexa värld för att alla skulle vakna upp på morgonen, åka överbelamrad transportation, komma till jobbet, utföra mekaniska handlingar, komma hem igen, och fortsätta så resten av sitt liv tills man dör?

Svar: Vi har förvandlat oss själva till slavar. Men nu förändras vår perception. Människan skapades för att utföra en helt annan sorts arbete — att arbeta på sig själv och inte inom produktion.

Alla förstår vi att en procent av befolkningen kan förse resten av världen med allt den behöver för att upprätthålla ett vettigt liv, ett hem, en familj, hälsovård, och allt övrigt. Högst 1%, och detta kommer snart inte heller längre att behövas då det kommer att ersättas med automatiserade maskiner och datorer som kommer att producera praktiskt taget allt.

Människan kommer däremot bara att ägna sig åt att styra naturens två krafter, kraften av mottagande och kraften av givande i vilka vi måste existera. Vi måste utveckla kraften av givande i oss jämte kraften av mottagande och sträva efter att balansera dem.

Implementationen av integral utbildning och uppfostran i skolor kommer att innebära att en person efter ett antal lektioner kommer att börja förstå att världen är helt annorlunda, att man inte behöver ha kontroll, gå till arbetet, arbeta hela dagen, komma hem, gå och lägga sig, och fortsätta så om och om igen. Han kommer plötsligt förstå att detta inte är hans öde och det aldrig kommer att hjälpa någon.

Det visar sig att det finns en metod som höjer oss till nästa nivå, och om vi inte når den av vår egen fria vilja, kommer naturen att knuffa oss i denna riktning.

[107660]

Från programmet ”Den globala krisen” på kab.tv, 2013.03.19

Kategori: Frågor & svar, Fri vilja, Integral uppfostran, Samhälle, Utbildning, Världen - Kommentarer inaktiverade för Varför skapades människan?

Fråga: Vad menas med att vara Skaparens arbetare utan att ställa några krav?

Svar: Anta att du säger:”Jag bryr mig inte om vad jag gör, jag är redo att göra vad som helst, allt från att vara ditt biträde till din chef eller förman, eller till att vara den sista, lägsta, mest avskydde städaren. Jag är redo att jobba för vilken lön som helst, allt från halva kungadömet till inget alls. Jag bryr mig inte om hur behagligt arbetet är, om jag njuter av det, eller om jag blir slagen. Jag är redo att bli slagen varje arbetsdag så länge som du tillåter mig att arbeta för dig. Jag ber dig, ta mig utan några villkor!

Allting beror på din tolerans här, på ditt tålamod, och om du är redo att stå emot obehaget och glädjen, belöningarna och bestraffningarna inräknade. På så vis avancerar du över din ”åsna”, ovan ditt ego som känner om det mår bra eller dåligt, och tar emot halva kungadömet eller motgångar för ett dagsverk. Men människan inom dig är fullständigt hängiven godsägaren. Går du med på att arbeta på detta vis sätt?

Du vill ha sådana förhållanden eftersom det hjälper dig att uppnå den rena intentionen angående godsägaren. Men om du inte hade sådana förutsättningar skulle du inte förstå var du var och om det var egot som motiverade dig, ljög för dig, du är som tjuven som springandes före allihop ropar ”Fånga tjuven!”.

Du vill veta exakt vem som styr dig, och det är enbart möjligt till följd av de skiftande tillstånden. Du kommer inte uppnå någonting genom att enbart känna negativitet; det finns inget ljus utan mörker, och det finns inget mörker utan ljus; du måste känna bägge.

[107682]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.05.17, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Ansökan om att arbeta för Skaparen

Fråga: Om alla mina tillstånd bestäms av den högre kraften, var är då mitt ansvar för dåliga handlingar?

Svar: Jag kan inte ändra stadiet jag redan är i. Jag förberedde detta tillstånd med Skaparen som hans partner. Jag hade en möjlighet att förbereda mig själv så att tillståndet som närmar mig nu skulle ha manifesterat sig i en bättre form, men jag gjorde inte det.

Det nuvarande stadiet i sig kan inte ändra sig. Det är det naturliga resultatet av alla tidigare förhållanden som jag absolut kunde influera.

Jag kunde ha lagt ett ägg under en höna, jag kunde lagt det i solen, eller så kunde jag ha lagt det i en inkubator och följaktligen kommer jag få resultat som avgör min utvecklingshastighet och min attityd. Allting kommer skilja sig!

Men när jag finner mig i någon situation, så är det redan för sent för att göra något åt det. När jag agerat enligt principen ”om jag inte är för mig själv, vem är det då” och till slut, då jag upptäckt att ”det finns ingen annan än Han” tar jag emot denna utdelning. Jag gör det mesta utav detta och inser att jag från början var tvungen att nå ett tillstånd som detta.

Alltså, om allting redan är etablerat från början, var är då min fria vilja? Men bara efter att ha rättfärdigat mitt nuvarande tillstånd som korrekt och redan etablerat från början, eftersom ”det finns ingen annan än Han”, kan jag avgöra vad jag ska göra sen och säga: ”om inte jag är för mig, vem är det då”.

”Om inte jag är för mig, vem är det då” är perioden då jag agerar och arbetar som om Skaparen är bredvid mig, eftersom jag inte vet var Han är, detta är dolt för mig. Men varför behöver jag agera så här? Om jag gör rätt ansträngning, då kommer jag idealiskt att acceptera hela tillståndet som att det kommer från den högre kraften, från”det finns ingen annan än Han”.

Genom att arbeta så här förbereder jag min perception för kommande tillstånd. Skaparen kan avslöja ett tillstånd för mig idag som verkar hemskt. Men efter den förberedelse som jag gör nu, då jag arbetar efter principen ”om inte jag är för mig vem är det då” accepterar jag detta tillstånd som en manifestation av absolut godhet från Skaparen, som gynnade mig. Detta blir min belöning vid slutet av ”en hel arbetsdag”.
[105435]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.17, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Fri vilja, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Ansvar för vad som kommer ut ur ägget

Fråga: Hur är det möjligt att identifiera var jag agerar själv, och förnekar Skaparens ledarskap?

Svar: Det är möjligt att identifiera denna plats väldigt enkelt. Det är när du är arg och inte går med på det högre styret, är skild från gruppen och från Skaparen.

Om du märker att du i vissa begär och tillstånd inte märker av Skaparens kontroll, även om du vill vara tillgiven den högre övervakaren och avancera, detta innebär att detta begär är skadat och kräver korrektion. Dina känslor kommer inte att ändras förrän du korrigerat dem. Du kan inte säga att allt är okej från början, för målet är att nå förening, bli tillgiven Skaparen. Därför har du inget val; du måste arbeta med alla dessa stadier, begär, och intentionen att nå tillgivenhet genom dem där det förflutna, nuet, och framtiden förenas; du och Skaparen är alltid förenade, i alla handlingar, tankar, och intentioner.

När ett problem upptäcks, måste vi lösa det som om det inte finns någon Skapare. Även om du vet att ”det finns ingen annan än han” så befinner du dig i ett motsatt tillstånd. Du är arg, och ilskan är ett tecken på ego.

Så vad finns det att vara arg över om allt händer enligt det högre styrets vilja? Men trots detta har en person fritt val. Det gör ont att se att det finns sätt att korrigera och undvika lidande av obehagliga tillstånd, att ge Skaparen tillfredsställelse, och ändå gör inte personen detta.

Här blir det en krock mellan principen ”Det finns ingen annan än Han” och ”Du har begränsat mig bakom och framför”,  kontrollen av en kraft ”personens fria vilja” och ”kraften från många styrkor”.

Vi förstår inte detta tills vi når den första uppenbarelsen, mittlinjen, där två olikheter möts. Då förstår vi vad tro ovan förståndet är, där de två motsatserna möts, där plus och minus möts. ”Det finns ingen annan än Han” och ”Om jag inte är för mig själv vem är det då” kompletterar  varandra inom personen angående dåtiden, nuet, och framtiden.

Utan denna sorts kärl av givande kan vi inte sammankoppla de två motsatserna och förstå det högre styrets enighet. Därför föreslår kabbalisterna helt enkelt för oss hur vi bör handla utan gå in för djupt i detaljerade förklaringar. För att kunna förstå dessa förklaringar till en viss grad, måste vi ha korrigerade egenskaper. Allt är etablerat enligt kliet av vår uppfattning. Om personen agerar korrekt, då upptäcks de gradvis inom honom och han är redo att känna och acceptera denna speciella del.

[105039]

Från de första delen av den dagliga kabbalalektionen 2013.04.14, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Om du är arg är det ett tecken på att du inte har rätt

Rabash, Shlavey Hasulam, ”Tänk om de svalde de bittra örterna och inte kom ut, i arbetet.”

Så när en person som börjar följa denna väg, och som vill att hans handlingar ska vara för himmelens skull, upptäcker sanningen, att ju mer han gör handlingar med avsikt att ge, desto längre från det upplever han sig, vilket innebär att det finns en fördel med detta arbete, att sanningen börjar avslöjas från ovan, och att man är långt ifrån att handla med avsikten att ge.

Vårt avancemang är byggt enbart på olika uppenbarelser som är obehagliga för våra egon, för vår vilja att ta emot. Varje gång slutar det med att vi om vi är fördjupade i vårt ego inte kan avancera andligt.

Jag är nedsjunken i mitt ego, och ljuset kommer från ovan och påvisar nivån mitt ego är på. Till följd av det känner jag ett stort minus (-) som reflekterar djupet (h) av mitt begär. Till den grad jag mår dåligt måste jag urskilja vad jag måste göra i den väldigt dåliga känslan. Jag kan vara tacksam för ondskan eftersom jag genom den kan avgöra till vilken grad jag är motsatt från andligheten och givande. Ondskan avslöjas i mitt ego, i mitt begär att ta emot i syfte att ta emot, och om detta begär försvinner vet jag inte ens om att jag är inbäddad i ondskan. Djupet av den dåliga känslan är indexet av sanning för mig; det är det rätta tecknet.

Så från detta stadium frågar jag efter vidhäftelse; Jag vill vara ovan detta, ovan Egyptens gränser, ovan mitt ego, ovan machsom (barriären).

Här börjar jag bygga det returnerande ljuset (RL) och verkställer den första begränsningen på hela den nedre delen (tzimtzum).

Detta är hur den anliga partzuf är byggd i två delar; ”ett huvud” och en ”kropp”. Jag har verkställt den första begränsningen, jag har redan en ”kropp”. Senare kanske jag kan höja en del av den och koppla samman den med ”huvudet”, och detta kommer redan att vara en riktig partzuf ovan machsom.

Så, genom stegen av ibur (graviditet), yenika (spädbarn), och mochin (medvetande) passerar jag igenom alla ”splittrade delar” nerifrån och upp.

Vi börjar redan känna att detta är praktiskt arbete som kan utföras. Men vi bör ej glömma att det utförs av Ljuset som reformerar (det omgivande ljuset – Ohr makif– OM), och att vi kan samla på oss det enbart genom att konstant dra åt oss gemensamt ljus.

 

Egentligen kan allt som vi har lärt och läst om sammanfattas i en enkel bild av tio sfirot. Låt oss hoppas att tillståndet vi håller på att skapa kommer kvarstå i var och en som ett klart mönster.

Uppfattningen om världen, min attityd mot alla, mina känslor, allting som jag vill förstå och känna, måste passera genom detta mönster. Då kommer vi kunna lösa alla problem som kommer från Skaparen, från Ljuset, korrekt genom att handla korrekt och stödja Honom, och låta Honom uppenbara de rätta handlingarna.

Fråga: Hur kan vi faktiskt tacka Skaparen för alla dåliga tillstånd?

Svar: Det är sant att ljuga inte kommer hjälpa oss här; du kan inte gråta och ärligt kyssa pinnen som slår dig. Men om du känner att pinnen slår din onda böjelse, om du inte vill identifiera dig med den utan med den goda böjelsen, då ser du redan skillnaden i en specifik böjelse mot Skaparen.

Det är enbart tack vare det omgivande ljuset som vi känner att vi är dåliga. För 50 år sedan trodde alla fortfarande att en ljus och blomstrande framtid låg framför oss. Sedan började den globala trenden av tillbakagång bli uppenbar och vi sjönk alla in i mörkret. En person med punkten i hjärtat börjar också gå in i ondskan, mörkret som kommer till honom genom ljuset som förändrar. Men samtidigt som ljuset i punkten i hjärtat lyser upp drar ondskan en nedåt medans punkten stiger högre och högre uppåt.

Så vi behöver följande inre uppdelning:

1. En punkt i hjärtat,
2. Ondskan inom oss.

Först då kommer jag upptäcka vem jag identifierar mig med.

 

Fråga: Hur blir man av med störande tankar om en belöning, om en gåva som Skaparen kommer ge mig för mitt arbete?

Svar: Du kommer att konstant brottas med dessa tankar, och som ett resultat av det stiga utan att be om något, utan enbart identifiera dig med punkten i hjärtat om och om igen. Detta ”ping pong-” spel fortsätter tills ljuset som reformerar kommer igenom kontakterna i gruppen och tar dig till nästa nivå.

Där kommer ett starkare ljus återigen avslöja utkomsten av splittrandet i dig. Det är för att vi brukade vara sammankopplade förut, och Skaparen som skapade kontakten mellan oss splittrade den. Nu måste vi delta i korrektionen, att vakna upp och kalla på honom. Då kommer Ljuset och gör allt jobb.

[104549]

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.04, Rabashs skrifter

 Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar - Kommentarer inaktiverade för Mörker som drogs av ljuset

Andliga kärl består av viljan att ta emot och dess begränsning, masachen (skärmen), och skammen som den innehåller. Skammen är för att jag inte är kapabel att ändra mig till givande och för att jag är rädd att binda varje tillstånd som jag går igenom till den som är givaren.

När jag reser mig efter ett fall från förnimmelsen av ondska och från den nivån studerar den tidigare nivån, så ser jag att det inte var dåligt. Jag förstår att fallet var förberedelsen för det nuvarande stigandet. Jag börjar älska och värdera de tidigare tillstånden och  vara tacksam för dem eftersom jag utan de fallen inte skulle kunna stiga nu.

Detta får mig att värdera mina stigningar ännu mer eftersom de kommit för att korrigera de tidigare felen. Alltså, jag korrigerar detta stigande genom min nya attityd mot det och lär av denna erfarenheten för framtiden. Nu vet jag att jag måste förbereda mig själv för nästa nivå, nästa fall, så jag ska kunna kontrollera det så mycket jag kan och arbeta ovan förståndet.

Det finns få chanser att arbeta ovan förstånd i ett tillstånd av stigande, men fallen hjälper där. Fallen är  faktiskt mer till nytta, inte stigandet.

En persons arbete är att vara tacksam för sitt förflutna och därmed förbereda sin framtid. Vi skall alltid säga att allt som hänt fram till nu, om det är konflikt med vännerna eller vad det kan tänkas vara, gjordes av Skaparen själv och det finns ingen annan än Han. Du måste lägga till alla dessa stadier riktade mot Skaparens uppenbarelse för dig om det nu är  ”bakifrån” som ett fall eller hans ”ansikte” om det är ett stigande.

I framtiden måste vi vara förberedda på vad som helst. Detta kallas total hängivelse. Detta är vad vi förbereder oss för i gruppen genom att investera våra ansträgningar i ömsesidig garanti, gemensamt stöd, som till slut återkommer till personen själv.

Allting beror på vår förberedelse. Om vi sysslolöst sitter utan att göra något, kommer vi knappt känna några fall eller något stigande, utan bara milda skiftningar i vårt humör. Men om vi förbereder oss själva genom kontakten med vännerna, då kommer vi kunna styra takten i vårt avancemang och se alla våra avancerade tillstånd som positiva: både stigningarna och fallen.

Det är svårare att relatera bestämt till ett stigande än ett fall. Faktiskt, när vi är i ett stigande, påverkas vi av njutninng som totalt fyller oss och inte låter oss klargöra vilket tillstånd vi är i och kontrollera njutningarna.

Under ett fall är det dina begär som tvingar dig att söka hjälp, även frälsning. Därför står det skrivet, ”Farao har fört Israels söner närmare deras fader i himmelen”. Begären som avslöjas i ett fall – i exil, i lidande och att inte må bra – det är vad som för en människa närmare målet, medan stigningarna inte direkt hjälper oss att avancera.

[104233]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.02, Rabashs skrifter, artikel 15

 Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete, Min likhet med Skaparen - Kommentarer inaktiverade för Ett fall är steget före stigningen