Fråga: Hur kan jag koncentrera mina krafter och inte slösa bort dem på främmande saker? Alla störningar kommer från skaparen, så hur kan vi slåss emot dem?

Svar: Självklart kommer alla störningar från skaparen så att vi bättre ska förstå oss själva och avancera mera effektivt. De kallas bara för störningar. Vi förstår inte att de egentligen är råd som hjälper oss att avancera mer korrekt. Om vi lyssnade mer noggrant på vad som kallas ”Skaparens röst” skulle vi avancera snabbare mot målet.

Problemet är att vi inte hör honom, och inte märker att han konstant talar till oss. Systemet av krafter som vi befinner oss i, fältet av krafter, det generella givandet, kraften som skapade oss, håller konstant på att påverka oss. Men, den gör det bara upp till en viss gräns så att jag ska lyssna på honom åtminstone lite, så att jag kan känna honom. Då kommer jag att förstå vad han säger.

Detta är sättet vi är byggda på. Skaparen är vid kanten av våra känslor, vår uppfattning. Han kräver bara att vi ökar vår känslighet lite så att vi börjar känna honom.

Känsligheten ökas när jag förstår att ”Det finns ingen annan än han”. Allt han vill säga är till min favör, och han är god och generös vid varje givet ögonblick, gott eller ont. Om jag visste detta, skulle jag uppskatta det onda såväl som det goda. Detta på grund av att det inte finns någon ondska.

Om jag kände på detta sätt, om jag kunde förstå det, skulle jag ögonblickligen börja se mig omkring efter vad han säger mig vid varje ögonblick. Det finns en grupp omkring mig, en familj, hela världen, interna som externa problem och orosmoment, gott och ont, men vad vill han säga mig med allt detta? Hur kan jag balansera mig i den komplicerade situationen jag är i?

Kabbalisterna berättar vad du ska göra: hur du riktar in dig till följd av att känna Skaparen och siktar in dig korrekt. Med detta menas att du avslöjar det reformerande ljuset, och till följd av nivån på dina känslor och din förståelse, börjar du arrangera dina interna attribut, känslor, och begär.

Från den första delen av den dagliga kabbalalekti0nen 2011.11.25, Rabashs skrifter

WMV | MP3

Fråga: Vad menas med att rikta alla våra tankar och begär mot skaparen? Hur kan vi få med oss Skaparen i denna process?

Svar: Först måste vi göra allt som står i vår makt för att nå kontakt med varandra till följd att vi känner enighet. Vi bör konstant känna denna enighet ovanför alla störningar vi upplever i våra tankar och begär. Det spelar ingen roll vad jag gör, jag ska göra det samtidigt som jag känner gruppen inom mig. Om du även kan försöka att föreställa dig att Skaparen också uppfyller oss och inom oss.

Jag varnar er: Vi kommer inte att kunna känna känslan av enighet som kändes under kongressen. Mer allvarliga hinder kommer uppstå, och jag kommer inte kunna hålla kontakt med vännerna och kommer definitivt glömma bort skaparen.

Dessa problem är givna till oss med meningen att jag ska knyta mig så mycket som möjligt till gruppen och be skaparen om hjälp, kräva att han för oss till vår kontakt. Skaparen är givandets och kärlekens attribut, och jag vill att givandets attribut skall flöda mellan oss.

Om vi inte ser oss som jordiska kroppar, utan istället sluter våra ögon och känner fältet där vi delar en gemensam känsla, då kommer den som stabiliserar och vidhåller denna känsla, den huvudsakliga kraften som arrangerar, skapar, och vidmakthåller allt detta och kallas för skaparen.

Kraften från givandet som finns i skapelsen är skaparen, hans framsida, och kraften från mottagandet i skapelsen är hans baksida. Och jag är den svarta pricken ”existens från frånvaro” (yesh mi ain) placerad i denna kraft av givande och tagande.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.12.11, Rababashs  Daily Kabbalah Lesson 12/11/2011, Writings of Rabash

Shamati #72: Självförtroende är Ljusets klädnad, och kallas ”liv”. Orsaken är att det finns en regel som säger att det inte finns något Ljus utan ett kli (kärl). Av den anledningen kan Ljuset, som kallas ”livets Ljus”, bara klä sig i ett kli av något slag. Det kli som livets Ljus klär sig i kallas vanligtvis ”självförtroende”. Det betyder att man ser att man kan klara av vad som helst.

Detta betyder att om vi inte uppnår tillståndet som kallas självförtroende kommer vi inte kunna uppenbara det övre Ljuset. Detta på grund av att Ljuset uppnås och förnimms i detta kärl av självförtroende, det vill säga att vi måste vara säkra på att det är i vår makt att göra detta, och det beror helt och håller på oss. Om denna inre känsla dyker upp inom oss kommer vi med säkerhet att nå framgång och uppenbara Ljuset.

Graden liv definieras av ens självförtroende, och ju större självförtroende, desto mer kommer Ljuset att uppenbaras inuti det. Vi befinner oss i ett hav av oändligt Ljus redan nu, men på grund av bristen på självförtroende, kärlet för Ljusets uppenbarelse, upplever vi oss i detta minimala tillstånd – i en svart mittpunkt som ger oss den svagaste möjliga känslan av liv som vi kallar ”denna värld”.

Om vi vill erhålla en större livskänsla i ständigt tilltagande sfärer, ända till den sista, oändliga och gränslösa sfären, beror detta bara på hur säkra vi kommer att vara på att vi enbart kan uppnå den inuti vår enighet.

Det kan inte finnas något tvivel och brist på självförtroende, såsom tanken att nu inte är rätt tid att göra det, att vi kanske kan göra det imorgon eller dagen därefter. Det ögonblick vi alla tillsammans uppnår detta självförtroende, kommer vi omedelbart att bryta igenom machsom.

Även känslan av vårt liv här i den här världen beror på känslan av självförtroende. Ju större självförtroende, desto större är känslan av det materiella livet.

Ljuset och vårt ego leker med varandra, och vi befinner oss mitt emellan dem. Allt beror enbart på nivån av vårt självförtroende: om vi kommer att kunna stiga över egoismen vid varje givet tillfälle och fästa oss vid Ljuset, strävande efter att bli lika det.

Detta krig upphör inte ett enda ögonblick, för så fort vi stiger över ett visst tillstånd, uppenbaras ett större egoistiskt begär omedelbart för oss för att ge oss möjligheten att stiga till en ännu högre nivå. Det är på grund av detta vi ständigt måste ägna oss åt inre arbete: nedstigningar och uppstigningar, som oupphörligt byter av varandra.

Vi måste förstå att alla nedstigningar ges till oss för att vi ska komma över dem och på så vis uppnå obegränsat självförtroende. Och här är den enda lösningen att vi måste frigöra oss från oss själva, och hålla fast vid gruppen. I den måste jag finna en stor kraft som kan uppsluka mig och föra mig till nästa nivå, likt en livmoder, den övres AHP.

Till den grad jag kan hålla fast vid denna hiss, kommer den ständigt att höja mig till högre nivåer. Jag behöver bara hålla fast vid den hela tiden, över min egoism som kommer att vara i vägen för mig mindre och mindre.

Min uppgift är bara att stiga över mottagande till givande, tro över förnuftet, och denna handling är enbart möjlig i gruppen. Jag kommer fortlöpande försöka göra detta, medan mitt ego kommer att kasta mig till sidan, distrahera mig med trivialiteter, och sedan med större och viktigare saker, tills jag slutligen kopplar bort mig från det och till och med slutar känna hur långt från det jag har kommit.

Hela vårt arbete går ut på detta. Och om jag inte varje ögonblick upplever mig själv djupare in i gruppen, samhället, och det gemensamma självförtroende vi tillsammans erhåller, då kommer jag ut ur mitt kärl, vårt gemensamma begär efter att uppenbara den andliga världen, och då uppnår jag ingenting. På så vis förlorar jag självförtroendet.

Hela vårt självförtroende grundas på hur man håller fast vid gruppen och där finner kraften som låter en att ständigt uppnå större andliga nivåer.

Från förberedelselektionen till Arvutkongressen, 2011.12.04

Fråga:Vi vet att en person behöver vara ödmjuk och sänka sig och skapa kontakt med gruppen genom ömsesidig garanti. Men vad gör man när man är ensam hemma? Hur ska man göra när man är för sig själv? Hur ska man göra för att ha rätt intention när man gör vardagliga saker som att äta, städa, och så vidare?

Svar: Var under vår påverkan, antingen med vår TV-kanal, eller något annat av våra medier, som en källa till inspiration.

Fråga: Jag är en 70-årig dam. Jag har studerat Kabbala i 7 år nu. Jag har vissa hälsoproblem, vilket gör det svårt för mig att lämna hemmet, köra, närvara på kongressen, osv. Jag tittar på dig varje dag under morgonlektionen, och eftersom jag är pensionerad, så översätter jag och arbetar med texterna större delen av tiden.

Men det stör mig att jag inte kan vara med gruppen särskilt ofta. Ändå har jag funnit många urskiljningar och förändringar inuti mig till följd av att ha varit mycket med min familj. Jag undrar, tror du att detta är en korrekt väg?

Svar: Du avancerar underbart, fortsätt, detta kommer att ge dig styrka och lägga till år till ditt liv.

Politikerna förstår redan delvis behovet av att interagera internationellt, bankirer och andra ekonomer förstår det ännu mer för de har koppling till systemet. De inser plötsligt att deras pengar inte är deras, på grund av att de cirkulerar i ett gemensamt system, och de kan inte springa iväg med dem. De ser att egoistisk kontakt inte längre fungerar – ett nytt system gör det.

Jag har pengar på mitt bankkonto. Jag vill ta dem, men jag blir tillsagd: ”Vänta lite, min herre,  detta är inte era pengar, de befinner sig i det gemensamma systemet. Vi har investerat i tillverkning, uppfostran och utbildning, och de cirkulerar där. ”- Men jag vill ha tillbaks dem, eftersom jag tog hit dem”. ”- Ja, du tog hit dem, men nej, du kan inte få tillbaka dem”. Bankirerna börjar nu upptäcka detta. De är helt enkelt förskräckta av den värld de befinner sig i. De är redan beredda att lyssna på oss på grund av problemen och lidandet de känner när de förlorar sina miljarder. Pengarnas kraft, politisk makt, glider dem ur händerna på grund av att jorden börjar bli rund. Och de känner inte den världen, de vet inte hur man arbetar i den på grund av att de alltid arbetat med ”tyglar”.

Saker skulle vara mycket enklare för oss om alla kände så.

Från TV-programmet “The Integral World” 2011.10.10/30/2011

Rabbi Moshe Chaim Ephraim, Degel Machaneh Efraim: ”Det är bättre att alltid vara förenade… när de förenas nedan, får de roten ovan att förenas med.”

Vad menas med förenas nedan, orsakar vi vår rot ovan att förenas med? Det ögonblick vi förenas, får vi vår övre rot att förenas med. Vi vet detta från strukturen av det övre systemet: Ovan oss, finns en Partzuf som bryr sig om oss, kallad Abba ve Ima (fadern och modern) , Hochma och Bina, och ovan den finns Keter. Hochma och Bina är två delar, två begär, två attribut, Hassadim och Hochma.

Genom vårt begär att ta kontakt gör vi det möjligt för dem att förenas. Utan detta förblir de ”vända från varandra”, det innebär, att de inte är förenade med varandra, och på så vis avslöjas inget ljus inom skapelserna.

Det ögonblick vi vill förenas väcker vi upp deras kontakt. Sedan passerar ljuset genom dem och fyller oss. Men, när vi skapar kontakt från nedan tillkallar vi oss kontakten från den övre delen, och det för med sig ljuset från Keter genom Abba ve Ima (fadern och modern) (Hochma och Bina) till oss, till ZON (Zeir anpin och Nukva). Och på detta vis når vi korrektionen.

Så, allt blir uppnått genom vår kontakt, och inte ens i kontakten i sig, utan i vårt begär att ta kontakt. Vi måste ha ett begär som är så stort som vi kan för få att ta kontakt med varandra, att försöka att förenas. Kontakten utförs då från ovan. Ljuset kommer och förenar begären.

När helst vi känner för kontakt eller brist på den, bör vi inse att vår önskan är att bli ett. När vi känner olika störningsmoment, även det ynkligaste och svagaste, så är det viktigaste att uppmärksamma dem och att bygga kontakt ovanför dem.

Sedan, kommer vi resa oss ovan den stora massan av små störningar som separerar oss, och vi kommer äntligen stiga till den första kontakten mellan övre Abba ve Ima så att de kan föra över ljuset från Hochma klätt i ljuset från Hassadim. Med hjälp av ljuset från Hassadim kommer vi att få egenskapen intentionen att ge, och då kommer vi att känna den övre verkligheten.

Detta bör verkligen hända och kännas inom oss. Allt beror på våra ansträngningar. Vi kommer att göra det! Så, vad vi än  gör, låt oss ge all vår tid vid kongressen till att vara ovanför vår kropp hela tiden, ovan våra personliga tankar. Jag vill förlora mig själv i de andra, jag vill känna ”vi” och inte ”mig” ”dig”, eller ”han”. Jag vill känna oss kontaktade in till en helhet; ett begär och en tanke och försöka hålla fast vid det så hårt jag kan.

Det är som en tyngdlyftare som måste lyfta en vikt ovan sitt huvud och hålla det så i flera ögonblick. Detta är tillräckligt – han har uppnått det eftertraktade resultatet. Det är samma med oss. Allihopa måste vi höja våra begär  och tankar ovan oss, hålla ihop dem för ett ögonblick, då kommer det att inträffa!

Från den första lektionen vid Arvutkongressen i Aravaöknen, 2011.11.18

WMW |  MP3

Vi står på tröskeln till en verkligt viktig händelse: Vi kommer att stiga uppåt och även ta språng uppåt. Vi har alla förutsättningar för det.

Det är verkligen en unik nivå som vi har blivit givna från ovan. Det är inte en händelse som är planerad, organiserad, och uttänkt sedan långt tillbaka, och till slut är den verkligen här. Istället, så är det ”Ett uppvaknande från nedan” (Itaruta de Letata) och ett ”uppvaknande från ovan” när ett tillfälle kommer från ovan, så är det absolut viktigaste att inte missa tillfället!

Och det är därför vi gjorde allt så oväntat, och det är bra ifall våra vänner runt jorden förstår detta. Jag känner verkligen att det medlidande som från ovan visats oss tyder på att vi både vid decemberkongressen och efteråt, är beredda att uppfylla vad som har placerats på oss, att korrigera världen. Det är därför sådana möjligheter öppnas för oss.

Vi är verkligen upprymda. Du frågar hur man vidhåller upprymdheten, men den kommer att komma från alla vänner som kommer att förenas med oss här; vi kommer alla att vara upprymda. Och du kommer bli ännu mer exalterad  när du börjar fånga medkänslornas droppar som kommer från ovan.

Utifrån detta stadium, måste vi mottaga en hel del styrka som kommer att göra oss redo för korrektionen av världen. Detta kommande år är verkligen ett extremt ödesdigert år. Låt oss hoppas att vi tillsammans verkligen leder världen ut från  egots avgrund vari de befinner sig och höjer dem till graden Bina. Då kommer vi förtjäna att stiga med.

Ibland oss finns vänner som varit med oss i många år, och de vidhåller fortfarande samma hopp. Det är för att de fortfarande inväntar det kollektiva uppvaknandet, den kollektiva realisationen. Det är som ett par utan barn, som hela tiden vidhåller hoppet att de till slut kommer att få barn. Så nu närmar vi oss situationen där vi äntligen får möjlighet att utföra det!

Jag är övertygad om att detta konvent kommer att sluta skönt och väl, och vi kommer att känna oss mycket upprymda. Och viktigast av allt är att vi utför detta på det stora konventet i december, och når en stor kraft av kontakt där. Kontakten är upp till oss, och vad som kommer att fylla kontakten är upp till Skaparen.

Så, låt oss hoppas att vi når en så stor kraft, en sådan press av kontakt mellan oss, så att det övre ljuset på riktigt uppenbarar sig för oss, åtminstone i sin första grad. Och sen kommer vi att sprida det vidare till hela världen, vilket kallas ”att bli ett ljus för nationerna”, till alla de som inte förstår eller känner mycket. Och sen kommer detta att dra dem närmare, attrahera dem. Följaktligen, så utför vi skaparens order och knyter an till honom. För livet!

Från samtalen under måltiden före konventet i Aravaöknen, 2011.11.18

Enligt lagen om interaktion mellan ljus och kärl, måste vi gå igenom de grövsta av olyckor på vägen mot målet. Och där kommer vetenskapen kabbala till vår räddning, hjälper oss att undvika dessa motgångar av att följa vårt djuriska kött, utan transformerar dem istället till den mänskliga nivån, till den nivå vi bör vara på.

I dag får jag motgångar från tre nivåer: den stilla, vegetativa, och den djuriska. De piskar mig mot den mänskliga nivån. Annorlunda uttryckt, knuffas jag bakifrån av en dålig kraft, ondska, lidande. Och jag kan bara ta till ett sätt att hjälpa mig, en önskan, en attraktion framåt, som kommer från det underbara målet som skiner upp min väg som solen. Jag kommer fortfarande uppleva lidande, men det blir ett skönt lidandet av kärlek.

Det är lättare att bära denna sortens lidande, för den orsakas av längtan till den goda framtiden. Jag känner besvikelse och hamnar i desperation, men jag flyr inte iväg för jag förstår att dessa smärtor måste nå en viss, total mängd. Likt småpengar, läggs de krona efter krona en efter en till slut ihop till en stor summa.

Jag samlar på mig ett stort tryck inombords, ett enormt begär mot målet, jag behöver ett mellanrum mellan mig idag och det korrigerade jaget, och det mellanrummet måste kännas som lidande. Det är ofrånkomligt. Denna avgrund öppnas inom mig, men det finns absolut ingen anledning till att den skapas genom krig, sjukdomar och andra katastrofer.

Den riktiga korrigeringen håller precis på att starta, när mänskligheten börjar förenas, för att gå samman som en man med ett hjärta, antingen ofrivilligt, med en mängd negativa krafter bakifrån, eller med hjälp av ljuset som flyter ovanifrån. Det är omöjligt att beskriva hur dessa vägar skiljer sig åt. Trots allt måste vi öppna upp Malchut från världen av oändlighet, antingen i mörker med oerhört lidande som renar vår egoism, eller i ljuset som reformerar.

Dock, allting hänger på hur vi upplever den avgrund som separerar oss från korrektionen. Vi kan överkomma vägen frivilligt, genom att gå med på det, genom att bygga en miljö som stödjer oss; eller så kan vi ignorera lösningen så långt som möjligt tills pressen bakifrån tvingar oss att förstå varifrån och varför katastroferna inträffar, som vi inte kan fly undan hur vi än försöker.

En person kanske behöver  årtionden på sig för att bli smartare och avslöja ljuset. Och det är därför den kabbalistiska vetenskapen gavs till oss. Men på ett eller annat sätt måste detta glapp mellan Skaparen och skapelsen upplevas tillfullo inom oss.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.11.09, Rabashs skrifter, Matan Torah (Givandet av Toran)

WMV |  MP3

Reshimot (informationsgener) blir aktiverade och begär, liv, väcks inom mig. Så, varför somnar så många studenter under lektionerna och förlorar intresset? Var är deras begär? När allt kommer omkring så hänger allt på begäret, och vårt begär beror på ljuset.

Ljuset flyttar på sig, som det står skrivet: ”Göm inte ditt ansikte långt från mig”. Och till den grad ljuset drar sig undan, retirerar, faller en person gradvis till sömns, tills han slutligen dör. Allt beror på hur stor distanseringen till ljuset är.

Därför finns det bara ett sätt att handla och att påverka oss: den korrekta miljön. Genom den väcker vi ljuset. Sen kommer vi att vara redo för dess inflytande, och vår utveckling kommer bli snabbare, välkommen,och behaglig.

Vi dras närmare givandet hela tiden, till den punkt där vi blir liknande Skaparen och sluter oss  samman med honom, med alla hans attribut. Om vi omedvetet befinner oss inom vår egoism och saknar preliminär förberedelse, måste vi ta emot ljusets påverkan, som avancerar oss framåt, på ett sätt där alla våra nivåer framskrider genom lidande.

Ibland, men sällan, sötas våra liv, som i barndomen, när våra framsteg avancerar utan nederlag på vägen. På detta vis låter vi naturen hjälpa oss och låter den avancera oss genom ljuset Chassadim (nåd). Men vanligtvis knuffas vi mot utveckling genom nederlag och lidande.

Om du förbereder dig själv på framtida former av utvecklingen som eftersträvansvärt (eftersom varje ny form är i större givande), då kommer framtida former inte att uppenbara sig som enormt mörker. Detta liknar samma mörker och osäkerhet som du känner nu när du är i en nedgång.

Men, även i det mörkret, så ser du det inte som en nedgång. Natten (orta på arameiska) är motsatta sidan av ljuset (Or på hebreiska) som jag nu flyttar till den högra sidan, som i skriften: ”Natten skiner som dagen.” Allting hänger på din förberedelse. Sedan relaterar du till dessa nivåer med medvetenhet, förståelse och begär, då kan vi ta oss igenom dem snabbare.

Du förstår dig på dessa nivåer snabbt. Du måste stanna på samma nivå tills du gått igenom den och känner att du måste  fortsätta till nästa nivå. Reshimot från nästa nivå kommer då vakna till i dig. Det är så här vi utvecklas.

Låt oss hoppas att vi tack vare förberedelsen till konventet och under konventets gång kommer ta emot och frambringa väldiga mängder reshimot, och bygga ett kli (kärl) på den andliga nivån. Detta är faktiskt upp till oss.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.11.06, TES

WMV |  MP3