Fråga: Hur är detta möjligt att inte fly från det andliga? 

Svar: Den enda handling en människan kan göra är att stärka sig själv i rätt omgivning. Detta är upp till oss. Jag gör det på alla möjliga sätt, det må så vara fysiska, mekaniska, intellektuella, moraliska, eller känslomässiga. Det spelar ingen roll hur. Och om inte, skrik då till Skaparen; detta är bra.

Nu kommer de att visa dig att du kan vistas bland vänner, sitta bland dem, sjunga tillsammans med dem. Då kommer besvikelsen. Därefter kommer du påbörja andra aktiviteter, kanske inte att sjunga, men att studera tillsammans med dem eller inte, eller disseminera tillsammans. Du kommer hela tiden bli besviken. Hela tiden kommer du att känna att detta inte är tillräckligt för att integreras med dem, och så kommer det att vara fram tills du till synes gjort allt, och trots det känner dig tom. Då kommer du börja gapa och ropa, och även med detta kommer du nå ett behov av att integreras med dem, men du kan inte göra det själv, för enbart Skaparen gör detta. Det vill säga, det finns du, de, och Skaparen mellan er. Så enkelt är det, som ett giftermål. Så fungerar det, men gradvis.

Man ser att det i varje distinktion finns ett gradvis ansamlande av negativ potential, till det exploderar, och varje gång det exploderar är det sista tillståndet känslan av fullständig utmattning när ingenting kan hjälpa utom att vända sig till Skaparen. Om du redan har tidigare erfarenhet, då kan du i enlighet med tillstånd av denna typ redan avgöra att det här är ögonblick lämpade för förverkligande.

[114429]

Från kongressen i St. Petersburg, dag tre, lektion 5, 2013.07.12

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Från total hjälplöshet till totalt självförverkligande

Fråga: Hur kan det att ha en uppgift under en kongress hjälpa mig att utvecklas andligt?

Svar: Alla de som kommer att ha en uppgift måste få en radio och hörlurar så att de samtidigt ska kunna ta del av alla aktiviteter tillsammans med alla andra. Vi måste försöka schemalägga uppgifter under lektioner, frågor och svar, och pauser, men inre under aktiviteter så som workshops. Det bör hela tiden rotera vilka som gör en uppgift.

Fråga: Hur viktigt är det att ha en uppgift?

Svar: Det är faktiskt det viktigaste av allt. När jag gör någonting för samhället spelar det ingen roll hur mycket jag hör, eller om jag är fysiskt inblandad i en aktivitet, för här gör jag det rätta jobbet till 100%.

Därför ger det att ha en fysisk uppgift en väldig skjuts framåt. Det har varit många människor som har kommit till en stor kongress bara för att arbeta, och det var under det arbetet som de plötsligt började känna hur ett gemensamt, delat, ömsesidigt och stort fält trädde fram. Detta är början till att känna Skaparen.

[83976]

Från den virtuella lektionen, 2012.07.15, Kabbalans grunder

 WMV |  MP3 (enbart på ryska)

Kategori: Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för En uppgift under kongressen ger en skjuts framåt

Fråga: Efter kongressen försöker vi konstant att hålla kvar vid nivån som vi nådde där trots ett tillägg av aviut (tjockhet eller grovhet) som vi upptäcker i oss nu. Hur är tillståndet som visar sig för oss nu relaterat till processen som vi går igenom?

Svar: Vi kan inte stiga som vi vill eftersom vi inte värderar vår ansträngning, som är vår belöning. Nu, efter kongressen, måste vi vara glada att vi förlorat smaken av enighet och att vi inte känner något begär att förenas. Våra relationer har blivit tråkiga, smaklösa och mörka. Men detta är egentligen fantastiskt eftersom vi nu själva kan försöka fylla tomheten som uppenbaras för oss!

Vi måste se denna möjlighet som en gåva. Det är verkligen en gåva från ovan. Vi ville ge och nu har vi ett tomrum som vi kan fylla! När kommer vi känna ett sådant tomrum igen?

Tillståndet av enighet under kongressen gavs till oss som ett exempel så att vi nu kan göra samma saker själva. Under kongressen fick vi ett ”plus”, så att vi nu, när ”minuset” uppträder, kan göra samma sak. Pluset är ett exempel som kommer från Skaparen. Nu har vi en chans att upprepa hans handling och nå samma resultat.

Pluset står för en stigning och minuset för en nedgång. Skaparen har gett oss ett exempel, han har gett oss känslan, formen, och nu ska vi göra samma sak. Men vi värderar inte denna ansträngning och känner oss inte tacksamma för den, utan snarare förbannar vi Skaparen och motsätter oss det han gjort med oss. Vi negligerar chansen att bli som Honom.

Det är under en nedgång som vi kan dra åt oss det omkringliggande ljuset. Hela problemet är att vi måste göra det, men vi gör det inte.

[113192]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2013.07.25, Baal Hasulams skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Plus och minus efter kongressen

Fråga:  Vad bör jag göra om majoriteten av vännerna i min tia är mycket svaga och drar mig neråt?

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Tior - Kommentarer inaktiverade för En kulle av gyllene sand

Fråga: Det är väldigt viktigt för oss att förändra de inre tillstånden snabbt. Tillstånd nummer ett är: Det finns ingen annan än Han. Och vad är det andra tillståndet? Det måste vara minst två om det ska finnas olika tillstånd.

Svar: I kontrast till tillståndet ”Det finns ingen annan än Han” finns motsatsen, mitt ego, om inte jag för mig, vem då?

Du är som Moses som hittades mellan Skaparen och Farao och båda är plågade av det. Skaparen säger till honom, ”Gå till Farao”. Och han, den fattige mannen, står oförmögen att välja, ”Vart tar ni mig någonstans, tar ni mig till denna stora orm?” Skaparen för medvetet Moshe mot sitt ego för det är enbart då man inser att man inte klarar sig utan Skaparen. Detta innebär att Skaparen tvingar oss in i en avgrund som ser till att vi blir fast där. Detta är hela arbetet i exilen från andligheten eftersom vi är frånkopplade från Skaparens enighet.

Tillståndet av ”Det finns ingen annan än Han” är inte av glädje utan av allvarliga krävande kramper, och så för att inte falla och öppna upp detta tillstånd  ytterligare, för i den stund du lämnar honom är det kört!

Därför önskar jag att bara vara i ett tillstånd som detta hela tiden. Det finns inget behov av det andra tillståndet eftersom du inser att det är motsatsen till det första, allting är frånkopplat inne i det. Du ser inte någon eller något som styr över denna värld, så du börjar att hitta på något själv.

För att kunna upptäcka ”Det finns ingen än Han” är det nödvändigt att använda principen ”Om inte jag är för mig själv vem är det då”.

Fråga: Egentligen passerar vi igenom en mångfald olika tillstånd…

Svar: Det finns ingen mångfald tillstånd. Det är antingen Skaparen eller mig själv. Det finns inga andra tillstånd! Vem grundar nivåerna ? Antingen förstår jag, ser klart, och känner i kroppens celler att allt omkring mig är Skaparen, eller att allting är upp till mig och några till källor. En eller två! Det kan inte vara tre. Det är antingen egot eller Skaparen.

Fråga: Vilket innebär att om jag håller fast vid Skaparen som en igel, då beror inget annat på mig och jag byter inte bort tillståndet mot något annat.

Svar: Det är inte det att inget rör mig. Det är en ständig spänning som inte tillåter dig att släppa taget, missa inte, missa inte och missa inte. Men om gruppen hjälper dig så blir detta en lustfull resa på grund av att de andra allihop hjälper till, alla agerar, alla vaknar till, då frigörs du från spänning.

Hur som helst, du kan inte hålla detta tillstånd själv. Men när gruppen hjälper dig, då börjar ert gemensamma arbete. Och istället för att Skaparen personligen lyser upp dig med en liten stråle ljus, så börjar det mellan er avslöjas en rad olika känslor likt ett hav som översvämmar sina banker.

Och du börjar leka med detta tillstånd av makt mellan er. Men detta är redan en enkel lek. Det är svårt enbart så länge som du är individuellt fasthållen  av Skaparen. Men när du känner Honom bland er, redan då börjar du leka med denna karaktär: hur det kan ökas, hur dess form kan ändras; det är i dina händer.

[110403]

Från kongressen i Krasnoyarsk, 2013.06.14, Lektion 3

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Grupp, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Två tillstånd

Fråga: Om vi inte känner till våra kommande tillstånd, hur kan vi då förbereda oss för dem?

Svar: Vi kommer aldrig känna till våra kommande nivåer även om vi redan befinner oss på andliga nivåer. Låt oss säga att du befinner dig på steg 80 längs stegen. Detta är en underbar nivå, tro mig. Men före du kommer till denna nivå motsvarande nivån innan denna, så är du en miljon gånger värre än du  är nu.

Du har inga begär, inga intressen, du hör inte ett enda ord om vad som sägs under lektionen, du sitter som en outgrundlig sten. Du kan inte ens tänka på andligheten, du kan inte ens komma ihåg när du gjorde det sist. Vad är den andliga världen egentligen, du kan inte känna igen en enda känsla därifrån, inte ett enda ord.

Istället måste du stiga över de mest primitiva tankar: Vad finns i min mage, på mitt bankkonto, i frysen? Du förvandlas till ett odjur. Hur kan du stiga till den 81:a graden? Enbart genom gradvisa och komplicerande rörelser.

Ingen där uppe kommer ge dig energi, vikten av målet, så dina ögon öppnas och tindrar. Tvärtom blir du totalt fråntagen livets anda. Du faller tillbaka till egoism, hatar vännerna. Nu börjar du även komma ur dessa inre tillstånd även om du inte ens kommer ihåg vad de handlade om. De pratar, men du lyssnar inte ens. Det handlar inte om att du är ”emot” eller ”för”, du reagerar helt enkelt inte.

Det står skrivet,”gör allt som står i din makt”. Ju större en person är, desto större är hans ego. Därför upplever han en fruktansvärd börda från sitt hjärta som inte ger honom utrymme att göra någonting. Vad kan du göra?Dra fördel av intellektet? Men det finns inget intellekt, du är förvandlad till en sten. Leka ”som att” funkar inte heller. Buga sig för miljön, men du har ingenstans att buga; du har redan fallit ner till golvet och man kan inte ramla  från ett golv. Vända sig till gruppen? Men du ser den inte framför dig.Vad kan hjälpa dig? Bara en enkel förberedelse! Om du tar dig an ett andligt tillstånd utan att vara förbered, då har du ingen chans att att avancera.

Och om du ännu inte kunnat förbereda dig, då är ett dagligt schema den enda vägen ut. Om du vant dig vid en viss rutin, då blir vanan till en andra natur. Du kommer att behöva den och gör det till en vana att använda den så  mycket som möjligt på grund av att vana ger en andra natur, och om du känner dig som död så gör vanan så att du väcks till liv. Du måste gå upp till lektionen för att du har vant din kropp vid att du gå upp just den tiden. Du måste utföra vissa vanemässiga handlingar. Det handlar inte om själen, kroppen vänjer sig vid dessa fysiska aktiviteter som du utför vid samma tid och under samma förhållanden.

Därför är det viktigt för en att ha ett dagligt schema. Inget hjälper utan vanor. Eftersom jag i min natur inkluderat vanor relaterade till andligheten, så påminner de mig nu, när jag utför de fysiska vanemässiga handlingarna, om andligheten. Jag skapade dem i mig själv på grund av det andliga målet, och nu när jag måste stå ut med dem i fysisk form, så tar dem mig tillbaka till ett andligt tillstånd.

[111030]

Från ett samtal om förberedelse inför kongressen i St. Petersburg, 2013.06.26

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Grupp, Kongresser, Okategoriserad - Kommentarer inaktiverade för Ett dagligt schema är en livlina

Vi samlas för att förenas och att hjälpa varandra att komma över vår egenkärlek. Alla måste tänka på att annullera sitt ego, sluta oroa sig över sin egna tillfredsställelse, och bara sträva efter älska sin nästa när det är möjligt. Med andra ord, under hela kongressen, från denna punkt och framåt, måste vi tänka på att stiga över oss själva och lämna vår egoism. Det är det enda sättet för en person att känna att begäret att skaffa nya egenskaper som kallas begäret att ge.

När egoister som vi förenas och jag ser på de andra, börjar jag inse att det är gjort på ett mycket vist sätt. Väsentligen är det gjort så att jag får hjälp att komma ur det. I verkligheten står inget i mitt personliga liv i vägen för andligheten. Med rätt attityd till min natur kommer jag uppenbara egenskaper i det som hjälper mig uppnå den andliga världen.

Repulsionen jag känner mot andra får jag för att inse hur långt bort jag är från att ha andliga kvaliteter. Dessutom finns avundsjuka inom mig. När jag ser hur andra förenas, och alla försöker komma ur sig själva och komma närmare andra, avundas jag dem. Avund är en stor egoistisk kraft, men den börjar arbeta till min fördel, och hjälper mig att stiga ovan min egoism.

Även ambitionen – mitt begär att vara högre och mer framgångsrik än andra – arbetar till min fördel. Jag ser de andras framgångar och skäms. Jag vill ha det dem har, åtminstone inte hamna efter, och helst överträffa dem. Det visar sig att det inte finns någon del av egoismen som vi inte kan använda oss av för att frigöra oss från egoismen. Detta inre arbete kallas ”hjälp mot en själv”.

Vi måste fördjupa oss i detta arbete med våra vänner, men i själva verket upptäcker vi att det inte finns något i våra liv som vi behöver slåss mot. Att komma över är att i varje ögonblick försöka vara känslig för att vara i rätt riktning. Då kommer vi se att alla vår medfödda egenskaper hjälper oss att uppnå målet på ett korrekt eller ett indirekt sätt.

Det finns ingen anledning att kämpa mot några av våra böjelser. Istället måste vi studera hur naturen behandlar oss. Om vi använder alla våra impulser klokt, kommer vi vara kapabla att bryta oss in i den andliga världen.

[107207]

Från ett samtal om vikten av att samlas, 2013.05.10

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Känslighet istället för krig

Baal Hasulam, Arvut (ömsesidig garanti): ”Och du har bevisligen funnit att givandet av Toran var tvunget att fördröjas tills de kom ut ur Egypten och blev en nation av sig själva, så att alla deras behov tillgodosågs av dem själva, oberoende av andra. Detta kvalificerade dem att ta emot arvut, och sedan gavs de Toran.

Jag behöver ett stort begär att ta emot kallat ”Egypten” och jag måste fatta ett inre beslut. Jag har inte styrkan att förverkliga detta, men jag har styrkan att klargöra och dra slutsatsen att jag vill lämna detta ”Egypten”, att jag måste stiga ovan det.

På ett sätt, känner jag redan att det är möjligt för mig att få hjälp från ovan. Genom mitt klargörande, förstår jag att andligt avancemang inte är något annat än ömsesidig integration mellan alla i ett kärl och dess korrigerande genom ljuset.

Jag skaffar detta ljus. Jag går med på göra allt jag kan. Jag förstår att det är brådskande, nödvändigt, och möjligheten av vad som händer och enbart begär ljuset.

I en sådan omständighet är jag redo att ta emot Toran, det vill säga metoden för korrigeringen. Jag har allt som behövs för detta behov: ett kärl av rätt storlek, brister, nödvändigheter, medvetenhet om nödvändigheten, kontakt, och även en inre kamp med mig själv för eller emot förening.

Jag förstår redan och känner allt detta, jag går med på den andliga vägen och vill ha den. Jag saknar bara ljuset som reformerar. Jag är redo att arbeta med alla dessa komponenter finns i mig och med dem tvinga fram en påverkan av ljuset som reformerar.

Alltså når jag den avgörande punkten: Från min sida, har jag uppnått allt som krävs för en första kontakt, och jag får till slut kontakt med det övre ljuset.

Det är viktigt att komma ihåg här att Skaparen inte är den som accepterar ett beslut att ge mig ljuset som reformerar. Utan det är jag själv som etablerar det. Därför bör man inte räkna med någon snällhet och nåd, som det står skrivet: ”En dåre viker sina händer, och sitter och äter sitt egna kött”. Ingenting bara kommer från ovan – det är just  jag som öppnar alla dörrar.

Även om vi talar om en ömsesidig relation mellan en person och den övre, så är det faktiskt jag som konstruerar den övre. Det övre ljuset befinner sig i absolut vila. Allting beror helt och hållet på mitt kärl, mitt begär. Om jag är redo att öppna valvet, det kranen, då anländer det övre ljuset och utför den nödvändiga handlingen.

Allting beror på en själv, med ens ansträngningar med de primära källorna, med sin lärare, gruppen, med disseminering. Allting börjar från nedan. Om jag har nog med styrka och ett korrekt begär nedan, då kommer han att öppna portarna och aktivera all den andliga kraften från ovan. Grunden för allt är förberedelsen av den lägre delen.
[106734]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.05.05, Ömsesidig garanti

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti, Tora - Kommentarer inaktiverade för Nyckeln till alla lås är begäret

Fråga: Under tiden mellan kongressen i Arava och den Europeiska kongressen jobbade vännerna i gruppen riktigt hårt och upplevde i stort många nedgångar.Vad kan vi göra för att vännerna inte ska ”falla”.

Svar: Vi behöver bara en sak för att hjälpa vännerna att inte ”falla”: stärka vår kontakt med Skaparen: vännerna från de andra grupperna bör påminna dig om detta. När en grupp arbetar korrekt, blir den en helhet.

Gruppen bör arbeta som en hel organism, precis som en kropp fungerar. Kan njurarna, hjärtat, och andra kroppsliga organ vara friska om det inte finns någon kommunikation mellan dem? Det är omöjligt! Det måste alltid finnas ett organ som hanterar alla aktiviteter, som hjärnan gör.

Det opererar alla grupper och ger dem ”feedback”. Då finns alltid en konstant cyklisk gemensam aktivitet bestående av alla organ.

Om kroppens aktivitet inte cirkulerar, så finns ingen balans mellan organen, och då är kroppen sjuk. Även om alla organen är friska utom ett, så leder det till obalans  i hela kroppen. Därför måste det finnas en gemensam kontakt.

Vi har redan nått denna punkt. För att nu nå kontakt och avancera korrekt utan några hinder, måste alla vara i kontakt, och vi behöver den gemensamma sammankopplingens stöd från alla grupper, ett system av studier och disseminering.

[103804]

Från den Europeiska kongressen i Tyskland, 2013.03.23, Lektion 3

 Video |  MP3

Kategori: Enighet, Frågor & svar, Grupp, Kongresser, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Förhindra att vännerna ”faller”

Fråga: Hur kan vi uttrycka vår tacksamhet till Skaparen?

Svar: Enbart genom att vilja att Han uppenbarar sig, på så vis ger vi honom förnöjsamhet.

Dessa ord kanske verkar banala, inte fullt förstådda, och artificiella, men i stort är det det enda sättet att förklara det genom att använda denna jords språk. Faktiskt är det en väldigt hög nivå och vi kommer att förstå innebörden av dessa ord först efter att Skaparen är uppenbarad.

Hur kan vi ge Skaparen, den högre makten som styr allting, belåtenhet om vi springer omkring som småkryp springandes in i varandra? Vill vi ha Honom eller inte? Ändrar sig vårt humör enligt detta? Lider Han eller gläds Han som resultat (lidandet eller njutningen från Shechina-Gudomligheten)? Vi förstår inget av detta, vi förstår inte ens oss själva.

I själva verket är hela mänskligheten övre varelser, inte på det sättet vi ser det i våra egoistiska attribut, men på så sätt existerar vi på riktigt i den generella  förbindelsen, i full förening med Skaparen. På den nivån är vi alla lika och identiska med honom.

Så vi måste föreställa oss denna nivå, och agera i den, och alla bör se sig själv och sina vänner som värdiga denna nivå. Detta kommer att resa oss.

[103860]

Från den Europeiska kongressen i Tyskland, lektion 3

 WMV |  MP3

Kategori: Frågor & svar, Grupp, Kongresser, Min likhet med Skaparen - Kommentarer inaktiverade för Hur tackar vi Skaparen