Fråga: Är det möjligt för en att stärka sig själv och omgivningen för att inte falla ner i fällan av att hela tiden döma och jämföra andra, som jag fortfarande ser som separata från mig själv? Eller är det en del av Skaparens planer att vi ska inse felet i vår egen egoism och ta tillfället i akt att korrigera oss själva?

Svar: Du måste stiga över alla negativa känslor och försöka se alla som rättfärdiga, rättfärdiga dem genom det faktum att du ser allt inuti din egen egoism. Allt detta dömande sker just för att möjliggöra ditt uppstigande.

Fråga: Hur kan läsandet av en text som jag inte ens förstår hjälpa mig att förenas med gruppen eller att vilja göra det?

Svar: Att bara läsa texten ger inget av sig självt. Det är tanken på vad det exakt är jag begär som fungerar. Det är som en styrkekälla.

Om vi antar att du får en medicin, och med den botar du det du hade för avsikt att bota. Medicinen påverkar hela kroppen, och du måste själv bestämma exakt vad det är du vill behandla, vare sig det är ett ben, en arm, huvudet, ett sår eller vad du vill. Själva medicinen är en universalmedicin.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.31, Zohar

Fråga: Vi har grunden för korrigering: frågan om meningen med livet. Vilken grund har folkmassorna?

Svar: Vi tillskriver vår fråga om meningen med livet direkt till bristen på enighet. Ljuset manifesteras i enighet, och därför måste vi sörja just för vår enighet. Det visar sig att meningen med livet för oss är att vara förbundna med varandra.

Vad gäller andra ligger meningen med livet för dem fortfarande i olika egoistiska mål. Som ett första steg bör de förstå att enighet är ett medel för att uppnå dessa mål. Genom att förenas kommer de att få det de vill ha.

Och sedan, på väg mot detta, kommer de gradvis att börja förstå, att inse: ”Bostäder man har råd med är viktigt, men enighet är viktigare”. Därefter kommer de att komma till korrigering.

Våra förklaringar börjar från punkten att enighet bör användas som ett korrekt medel för att lyckas i livet. I och med det blir det tydligt att det vi talas om är det viktigaste, det bästa verktyg vi kan få. I kabbalans språk kallas denna avsikt ”lo lishma”: Vi vill använda vår enighets kraft för egoistiska syften.

Sedan, när vi börjar uppskatta enighet, finner vi i förbindelsen mellan oss ett ”mervärde”, som i sig medför en speciell, ojämförlig status, en tidigare aldrig upplevd känsla. På så vis uppenbarar vi ”mervärdet” i enighet: Vi börjar plötsligt bry oss om varandra; vi hittar en unik charm i ömsesidigt skänkande, i ömsesidig garanti.

Denna njutning från ömsesidigt skänkande är just den njutning Skaparen från början ville ge oss i Skapelsetanken. Baal HaSulam skriver om detta i sin bok Ohr Bahir (Starkt skinande Ljuset), att syftet med skapelsen är att bringa njutning till Sina skapelser genom det Ljus som finns i det ömsesidiga skänkandet mellan dem och Skaparen.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.28, “Freden”

WMV |  MP3

Fråga: Om jag studerar i en virtuell grupp och inte upplever allvarliga hinder, kan jag då forma en bön till Skaparen baserad på vanliga materiella problem på jobbet eller hemma?

Svar: Det finns ingen anledning att leta efter störningar varken i en virtuell eller i en fysisk grupp. Hinder kommer av sig själva ur vår vilja att verkligen komma närmare och förenas med varandra. Då börjar problemen! Och om du inte har några problem, börja komma närmare de andra och börja förstå dig på dem.

Hinder kommer i enlighet med tillståndet. När människor håller ett visst avstånd uppstår inga problem mellan dem. Vi ser att vår värld närmar sig demokrati. ”Demokrati” är den största blåsningen, när jag kommer längre bort från dig, och du längre bort från mig. Nu kommer vi nästan inte i närheten av varandra, och vi säger att alla är fria: ”Det här är mitt, det här är ditt; rör inte det som är mitt, så kommer allt att bli bra”.

Men det här är inget idealiskt sätt att relatera till varandra, då vi på intet sätt är förbundna med varandra! Vad litet som helst som vi ska få från varandra, ger vi till varandra via någon sorts buffert. Men på alla andra vis rör vi inte alls vid varandra. Och när vi inte gör det är det inga problem—vårt ego är med på detta, och det är det mest bekväma alternativet för det. Det är anledningen till att den moderna världen har kommit till demokrati, beskyddandet av individuella rättigheter, och så vidare.

Men om vi börjar agera på det här sättet i grupperna kommer vi aldrig att nå enighet. Demokrati kommer inte att kunna leda till enighet om allt görs med handskar på och genom att hålla ett visst avstånd.

Vi har kunnat göra så fram till nu. Men nu, oavsett hur mycket vi stretar emot, finns det inget val: Naturen pressar oss, tvingar oss att förenas och etablera en kontakt. Även om vi fortfarande försöker hålla avstånd och samma demokrati, visar naturen oss att vi är förbundna med varandra. Det är här problemen börjar!

Jag kan inte komma vidare! Större avstånd är omöjliga enligt den form naturen visar mig. Den visar mig att jag är förbunden med alla andra, och att jag samtidigt inte vill vara förbunden med dem. I grund och botten är detta den moderna krisens kärna.

Men i gruppen behöver vi verkligen arbeta i hjärtat. Det spelar ingen roll om vi är tillsammans i ett rum eller bakom datorskärmar i ett virtuellt klassrum. Nyckeln är att undvika att leda oss själva vilse om att vi har uppnått någon form av förbindelse. Detta är ett stort problem eftersom man övertygar sig själv, på grund av egoismens försvarsförmåga, att allt är OK och att man har tillräcklig förbindelse med andra. Man glömmer det fullständigt och upplever många störningar.

Men när vi vill få klarhet i detta och vi gör det tillsammans, då börjar vi arbeta med det och uppenbarar ondskans kraft, som separerar oss och våra hjärtan. Detta är inget lätt arbete.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.28, Shamati #218

WMV |  MP3

Fråga: Vi säger ofta att vi måste leka rätt relation i gruppen. Vad är det för lek?

Svar: Lek stimulerar vår utveckling. Vi säger att lekar är någonting som hör barndomen till, eftersom de växer och går igenom olika stadier av utveckling. Därmed utvecklas inte längre de som inte längre leker.

Varje gång jag definierar mig i ett tillstånd, utvärderar det, och målar upp en viss bild för mig själv, en bild av en framtid jag vill befinna mig i, då kallas denna övergång från ett tillstånd till ett annat för lek. Jag leker att jag befinner mig i nästa bild, för att erhålla den formen.

I en lek föreställer vis oss vanligtvis hur vi kan dra nytta, vinna, och uppnå någonting. Det finns ett yttre spel av att nå något yttre mål, och det finns ett inre spel där jag förändrar mig själv inuti. Men bägge två är lekar.

Allt som utvecklas har alltid ett önskat tillstånd och en önskad verklighet, en idé om ett framtida mål, och en strävan efter det. Det händer på de vegetativa och animala nivåerna, inte bara med  människan. För en växt är leken i dess cell, för ett djur är den med sig själv eller med andra djur, och detta händer även på den mänskliga fysiologins nivå.

Människan kallas ”Adam” och vill bli lik Skaparen genom att leka just denna lek: hur man ska bli lik Honom. För att göra det måste man tänka på denna form hela tiden: Vad det innebär att vara lik den övre, att vara Hans like, att hålla fast vid Honom, att likna Honom i sina egenskaper, och att leka denna lek i gruppen.

Detta betyder att vi tillsammans måste föreställa oss ett tillstånd där vi i förbindelsen mellan oss portätterar bilden av Skaparen i vårt ömsesidiga kärl. Och för att uppnå denna måste det råda total jämlikhet och partnerskap. Ordet ”vän” (chaver) kommer från ordet “förbindelse” (chibur), och förbindelsen är enbart möjlig mellan likar, under ett villkor av ömsesidigt givande och kärlek, en ömsesidig garanti.

Vi är på intet vis sådana, men om vännerna och jag försöker leka som om vi befinner oss i en sådan relation, då kommer vi i vår framtida form hela tiden att sträva efter en förbindelse och ett delat begär som ska anta formen av ömsesidigt givande. Och samma ögonblick vi erhåller denna form av skänkande kommer vi att känna Ljuset i det, tack vare det faktum att vi till slut har fullbordat vår förbindelse! Och då kommer Ljuset att tändas! Detta är uppenbarelsen av Skaparen.

Och på så vis får vi det varje gång att lysa mer och mer, över alla hinder. Det finns trots allt ingen lek utan hinder.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.25,  Shamati #39

WMV |  MP3

Fråga: Hur kan man testa för att se att man anstränger sig tillräckligt?

Svar: Ansträngningar görs vanligtvis över förnuftet, över kunskapen, när det verkar för personen som att allt är extremt svårt och mödosamt, och att han har fått nog. Han tror inte längre på  läraren och hans ”dumheter” eller på Skaparen som är dold, vilket gör det omöjligt at avgöra vad det är Han vill ha av mig. Och han har många klagomål på gruppen som helhet, och likaså på varje enskild individ.

Men samtidigt borde vi ändå säga att den bild jag ser är så som den är på grund av mina egna brister, min egoism! Därför att i själva verket existerar jag i den oändliga världen. Och gruppen är de själar jag är fullständigt sammankopplade med. Och läraren är delen ovanför oss som leder oss mot att förenas med de redan korrigerade själarna så att vi tillsammans ska kunna korrigera de själar som ännu inte är korrigerade. Och Skaparen kommer att uppenbaras emellan oss; därför att nu är han gömd från oss, för vårat eget bästa.

Om personen föreställer sig detta tillstånd på rätt sätt, om han förstår att denna värld är fiktiv och att han måste gräva djupare in genom denna illusoriska bild, till dess inre form så att han kan uppenbara de trådar som förbinder oss, liksom baksidan av en broderad bild, då kommer alla bitar falla på plats för honom, och då kan han be om att förändras.

Han kommer att uppenbara perfektionen genom att vara i harmoni med alla begär, med andra ord, med gruppen och Skaparen, givandets egenskap. Han kommer att känna att han har uppnått perfektion i och med det och att det inte finns något större än detta, inga andra behov eller begär efter något större eftersom detta är det mest fulländade för honom!

Från den 1:a delen av den dagliga kabbalalektionen 11.07.24, Shamati #187

Fråga: Varför förverkligar vi inte den ömsesidiga garantin mellan oss, för att därefter påverka hela världen? Vad vill vi ha från andra?

Svar: Det är riktigt; vi måste uppleva detta först. Till exempel står det i artikeln ”Kärlek till Skaparen och kärlek till de skapade”: Till den grad Israels söner förenas genom att hålla Toran, till den graden skänker de vidare sin kraft till resten av nationerna.

Vi har därför lagt ner många år, hela våra liv, på att organisera grupper och supporters världen runt. Vi måste fortsätta det vi har påbörjat. Å ena sidan för detta oss till den ömsesidiga garantin, men å andra sidan bör disseminering inte bara vara intern utan även extern. Det ena utesluter inte det andra.

Och naturligtvis är vårt huvudsakliga fokus på inre arbete.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, ”The Arvut (Den ömsesidiga garantin)”

WMV |  MP3

Fråga: Vad kan man göra om man inte kan övervinna sig själv när det skvallras och insinueras i gruppen?

Svar: Det här är ett problem. Om vi är anslutna till åtminstone en bokstav av den kabbalistiska visdomen, då är allt som händer med oss från och med nu enbart kopplat till vännerna och att uppnå Skaparen i gruppen. Det finns inga andra skäl för händelserna i våra liv. Det spelar ingen roll vad som händer dig, allt det goda och det dåliga är i linje med målet. Du har gett dig in på en andlig motorväg.

Människor världen runt befinner sig fortfarande på det tillstånd där deras egoistiska begär växer. Det här kommer att fortsätta tills de når en punkt där problemet kommer att visa sig för dem: antingen en global kris i den ömsesidiga integrerade förbindelsen, eller punkten i hjärtat.

Men våra misslyckanden kommer enbart från obetänksamt arbete i omgivningen. Och, återigen, alla problem kan endast korrigeras i omgivningen, enbart i en ömsesidig förbindelse med vännerna. Varför är det så? För att på detta vis väcker man Ljuset som gör allt arbete. Det är Ljuset som organiserar och avgör allt i ditt liv, från fysisk hälsa till andligt välbefinnande. Allt beror på dess närvaro eller bristen därpå.

På så vis är gruppen en universell metod som låter dig nå framgång i allt.

Fråga: Hur kan vi säkerställa att gruppen är det enda fält där vi arbetar? Hur håller vi oss på rätt spår?

Svar: För att varje människa ska komma ihåg det och känna dess vikt behöver vi en gemensam åsikt och ömsesidig garanti. Jag måste säkerställa att jag inte kommer att glömma att mitt liv, på alla dess nivåer och i alla dess detaljer, enbart beror på gruppens välbefinnande, dess perfektion.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.10, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV | MP3

Fråga: Vad innebär det att bli ”redo för korrigering”?

Svar: Man blir redo för korrigering när man nått detta tillstånd, och enligt sina egenskaper och lagen om formlikhet kan känna nya, särskilda fenomen. Det är när man ser att det inte skulle kunna komma naturligt, utan enbart som en följd av relationen mellan de två, den övre och den lägre.

Vi måste förstå att det dels finns Skaparen, dels de skapade, och en avgrund som skiljer dem åt! Det finns ingen förbindelse dem emellan. Enbart till den grad vilken den skapade visar sig vara redo att bli lika Skaparen kommer den inom sig att känna Skaparen.

Denna beredskap ges som en särskilt god lycka, tur, till den grad man är villig att upphäva sig själv och buga, om man är redo att följa vägen oavsett vad som kan komma att hända. Man kan kontrollera om man fortfarande är på rätt väg, om man passar gruppen (även om det hur bra gruppen passar en också beror på en själv), och om man inte upphör med sina ansträngningar och fortsätter, då kommer man att uppnå andlig uppenbarelse.

Men man vet inte varifrån den kommer att uppenbaras. Vårt jordiska medvetande och hjärta kan aldrig känna till de följande tillstånden. De uppenbaras alltid plötsligt och på ett så oförutsägbart sätt att det är omöjligt att vänta sig dem i förväg. Vi erhåller trots allt en ny natur. Därför, om man troget och med ihärdighet fortsätter, om man går och böjer sitt huvud och värderar andlighetens vikt, då kommer man att nå målet.

Nu har du varken känslan eller förnuftet för att förstå vad som sades, men du kommer att erhålla känslan och medvetandet genom att fortsätta som ”en oxe under oket och en åsna under lasten”. Ingenting mer krävs av oss! Vi kommer att få allt annat, hela kärlet, från Ovan.

Det svåra med vårt arbete är att det är som att vi måste arbeta på en plats, medan uppenbarelsen tas emot på en annan plats. Jag kommer inte att få nästa steg i mina nuvarande egoistiska begär, eller mina jordiska känslor eller medvetande, eller ens i den andliga insikt med vilken jag redan befinner mig på något steg på den andliga stegen.

Jag når den enbart för att jag håller mig fast vid den och upphäver mig själv så att jag, stor och stark som jag är, blir en liten droppe säd och inkluderas i den övre graden. Det är anledningen till att svaret, om du frågar hur man kan uppnå andlig uppenbarelse, är: ”Genom att förvandla dig till en punkt…”.

“God tur” betyder inte att vinna som ett lotteri, utan det som kallas: ”Jag har arbetat och funnit!”. Det händer varje ögonblick; jag anstränger mig, och ”hittar” någonting någon helt annanstans. Det faller verkligen på mig från Ovan som en gåva. Detta kallas “god tur”, som du inte förväntar dig i förväg. Du må vänta på någonting, men inte i den form du kommer att få det.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.06, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV |  MP3