Fråga: Vad är skillnaden mellan personlig glädje och glädjen i många?

Svar: Glädjen i många är positiv, välgörande, och lätt att uppnå. Vi talar naturligtvis om andlig glädje, som finns ovan tid, som ökar i njutning, och som inte försvinner.

Glädjen i många uppstår när jag fyller alla andra, och var och en av dem fyller de andra och mig. På detta sätt intensifierar vi vår fullbordan och glädje inom varje person. Jag njuter i glädjen i andra, de njuter av min glädje, och, tillsammans multiplicerar vi vår inspiration och når ett Ljus som är 620 gånger mer kraftfull än Ljuset i början av skapelsen. Vi kan ta emot allt detta och njuta av det i vår värld.

Tack vare en händelse som konventionen uppenbarar vi i förbindelsen mellan oss ett sådant Ljus, sådan andlig kraft, och glädje att vi når nivån av oändlighet! Och man måste uppenbara detta under sin livstid.

Från Kabbalah for Beginners, “Happiness” 2010-10-28

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Inga kommentarer →

Fråga: Hur kan jag tänka på vännerna under dagen om jag inte känner att de tänker på mig?

Svar: Oavsett dem måste du ansluta till gruppen och acceptera idén att de tänker på dig som ett faktum. Då kommer du att upptäcka att det verkligen är så. Vännerna kommer att uppenbaras för dig vid en högre grad. De kan vara vanliga människor, men du kommer se att, inom, är de alla enade.

Allt beror på dig, hur du uppfattar vännerna, och inte på deras självkännedom.

Från ”Talk on the Arvut” 2010-10-29

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti - Inga kommentarer →

Fråga: Rabash skriver att bara när en person har gjort allt i sin makt kommer han att vända sig till Skaparen för hjälp. Men vad sägs om tankar att jag inte har gjort allt och inte förtjänar att upphöjas?

Svar: Ingen har gjort allt de kunde. Fortsätt göra insatser och medan du gör det kommer du att se att denna instruktion är utförd.

Klipan (skal) kommer alltid att säga till dig att du inte har gjort tillräckligt: ”Vet du vad, vänta tills nästa konvention.” Och du måste svara den: ”Sluta lova mig morgondagar, jag vill ha det här och nu!”

Vem kommer att inspirera dig att svara så? Omgivningen. Den kommer att föröka en persons styrka, när han böjer sitt huvud och förenar med andra.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-01, “And the Children Racketed Within Her”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Inga kommentarer →

Jag vill varna er att alla kabbalistiska texter bör ses endast i deras inre mening. De diskuterar inte den kroppsliga världen, utan korrigeringen av människans begär.

Begäret att ta emot är uppdelat i ”Isra-El” (direkt till Skaparen) och ”världens nationer” (begär som inte är riktade till Skaparen). Sådana begär finns i var och en av oss: vissa (för tillfället, endast ”punkten i hjärtat”) är riktade till syftet med skapelsen, medan andra (kallade ”världens nationer”) inte är riktade att uppnå detta mål.

”Exil” är exil från Ljuset, från den andliga världen, det vill säga från skänkandets egenskap. ”Inlösen” är uppkomsten av kraften att skänka, att enas med de andra, att älska, inom mig. ”Skaparen” eller ”Ljus” är egenskapen av kärlek och skänkande.

Detta är det enda sättet att se på alla kabbalistiska texter: endast inom sig själv och enbart för korrigeringen av jaget. Annars kommer du att drunkna i kroppsliga bilder (avgudadyrkan) och börjar odla nya religioner baserade på kabbala.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-02, “Exile and Redemption”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: När konventionen kommer närmare verkar det som att vissa personer som strävade efter målet för en stund sedan plötsligt faller tillbaka precis som vi når den avgörande punkten. Hur kan vi använda detta tillstånd för att växa, och inte springa iväg?

Svar: Detta är korrekt. Entrén till den andliga världen föregås av födslovärkar. Å ena sidan finns det ett inre tryck, å andra sidan, en extern barriär. Och så är det tills dessa krafter tar dig till sanningens ögonblick.

I sista stund vill ingen lämna Egypten. Det är därför flykten framkommer i all hast, mörker, och rädsla, under påtryckningar av negativa krafter. Detta tillstånd beskrivs av en gammal metafor, där en orm smyger upp till en hind, biter henne, och sedan föder den.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-01, “And the Children Racketed Within Her”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Samhälle, Tora - Inga kommentarer →

Gradvis närmar vi oss den korrekta verklighetsuppfattningen som beskrivs i kabbalans visdom: Alla världar är inom människan. ”Värld” (olam) betyder ”fördoldhet” (alama). I huvudsak är hela bilden av omvärlden som jag föreställer mig ett mått på min olikhet med det övre ljuset, den sanna och perfekta verkligheten. Allt vi ser är oss själva.

Varför förklarar kabbalans visdom verklighetsuppfattning så detaljrikt? Vad spelar det för roll om jag uppfattar verklighet på rätt sätt, oavsett om jag förstår den? Jag lever i den, inte sant?

Faktum är att om genom att använda kabbalans metod (vetenskapen om hur man tar emot, hur man uppfattar en sann, korrekt verklighet) lyckas du förändra dig själv, då förändrar du verkligheten. När vi, med hjälp av kabbala, börjar att attrahera ljuset och det förändrar oss, då uppenbarar det samma ljus på vilket vi projicerar hela verkligheten från inom oss själva en annorlunda bild av världen för oss.

I själva verket bygger jag varje gång nya världar. I min uppfattning, känsla, förståelse, och förstånd, lägger jag ständigt nya, allt mer verkliga och påtagliga former till den här världen än något jag ser nu. Vår verklighet verkar liten och obetydlig jämfört med alla andra världar som uppenbaras för mig eftersom uppfattningen av den nya världen är mer verklig än den värld vi uppfattar i dag.

Således får jag också kontroll över verklighetsuppfattning. Det är som om jag skapar den film som jag vill vara i, det liv som jag lever. Verklighetsuppfattningen blir hela mitt liv, min skapelse, eftersom jag konstruerar världar i vilka jag lever i. Jag når successivt en grad där jag konstruerar den oändliga världen, en värld utan några begränsningar.

Det sägs att Skaparen har skapat världarna och förstörde dem, och människan bygger om och återskapar dem tills han når en värld av fullständig godhet, den oändliga världen. Vid uppstigningen av alla dessa grader och korrigeringen av mig själv, ser jag världen som Skaparen har gjort och en sann verklighet framstår för mig. Det är det mest storslagna och spännande äventyret!

Från Kabbalah for Beginners, “Perception of Reality,” 2010-10-20

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Perception - Inga kommentarer →

Kärlek är inte bara skänkande men också mottagande. Alla utför trots allt skänkande i förhållande till mig, och jag måste ta emot. Annars, i stället för kärlek kommer hat att brista ut. Om jag avvisar gåvan av någon som älskar mig, då är det inte längre kärlek.

Fråga: Vad tar jag emot och vad ger jag?

Svar: Din vilja och inget mer. Vi måste trots allt skapa en förbindelse lik Skaparen mellan oss. Om vi existerar i kärlek, då enligt lagen om likvärdighet av form uppenbaras det övre ljuset mellan oss.

Du måste förbereda kliet, som är en typ av förbindelse, inget mer. Då går lagen om likhet in och inom denna förbindelse uppenbaras Skaparen. Det räcker med att börja begära det, eftersom du är ett begär. Genom att göra så, förbereder du nätverket, en rätt förbindelse mellan delarna i systemet, och som ett resultat blåser Skaparen liv i det.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-29, The Writings of Rabash

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Frågor & svar, Kärlek - Inga kommentarer →

För varje steg måste vi utöva ett balanserat förhållningssätt till de förekommande händelserna och inte lura oss själva i hur vi uppfattar verkligheten. Om, just nu, Skaparen och det övre styret inte existerar i mina ögon, då är det ett av de obligatoriska tillstånden på min utvecklingsväg. Toran är, hur som helst, en praktisk metod baserad på vad jag ser med mina egna ögon.

I mina känslor så ser jag, eller inte, det övre styret, men jag är inte skyldig att tro på någons ord. Om ett nytt egoistiskt begär tar över en person, då sätter han sig själv först, precis som Farao: ”Varför ska jag lyssna på Skaparen? Varför ska jag lyssna på Han om Han inte finns?”

Utan att ljuga för mig själv måste jag erkänna att jag är i detta tillstånd och granska mig själv på nära håll. Vilka instrument kan tillåta mig att uppenbara det övre styret under dessa omständigheter, att uppenbara det med hela min varelse så att det korrigerade begäret kommer att föra fram bilden av Skaparen inom mig?

Då kommer jag se för mig själv att det övre styret finns och att Skaparen hade gett mig det tillståndet där jag kände att jag var den enda makten. Enligt lagen om likvärdighet av form kommer den övre kraften att bli uppenbarad för mig. Och tack vare den korrigerade viljan att motta, kommer den övre kraften att växa fram i mig, och Skaparen och jag kommer att existera i zivug (vidhäftning).

Då kommer jag att se att Han är den första och Han är den sista, som försäkrar mig att jag har slutfört handlingen och korrigerat den trasiga viljan att motta (begär) som säkerligen gavs till mig av ingen annan än Skaparen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-21, “I Am the First and I Am the Last”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Först måste vi ta in gruppen och i den hitta det oberoende kliet (kärlet), det sjätte sinnet. På exakt samma sätt stiger den sjätte dagen av veckan över de andra fem dagarna och förbereder dem för sabbaten. Även vi måste förbereda alla våra sinnen och ovan deras egoism bygga ett nytt sinne baserat på skärmen och det reflekterande ljuset.

En person annullerar sig själv, förenar med vännerna, och därmed bygger ett kli genom vilket han kan uppfatta verkligheten. I detta kli uppenbarar han 613 begär, själens konstruktion. I detta kli, i hans förbindelse med andra, upptäcker man ett nät och i detta nät, alla olika begär och relationer.

När han samlar dem och sätter dem i ordning, ser han plötsligt hur de blir de tio sefirot, begären av hans själ. I den, i sin struktur, börjar han att uppenbara ljuset, eller Skaparen, i direkt, reflekterat, inre, och omgivande ljus i de omvända och främre sidorna. En person fortsätter att utveckla detta kli, detta sinne, för att verifiera och gå djupare in i det, uppstiga genom grader av självförkastelse och interaktion.

Hans kli blir mer och mer komplext, mer och mer perfekt, tills en person förverkligar principen om att älska sin nästa som sig själv. Denna kärlek bygger och formar kliet, förenar dess delar, på grund av att en person uppenbarar olika förbindelseformer och bygger dem enligt ömsesidigt skänkande.

Där, i detta kli, i dessa tio sefirot, ”drar” han bilden av Skaparen, den universella kraften av skänkande. Så är vårt arbete, och vi uppför det alltid i en omgivning som blir gruppen, själen, och tar formen av Skaparen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-28, “According to What is Explained Concerning Love Thy Friend as Thyself”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Perception - Inga kommentarer →