Lycka kan inte mätas med rikedomar eller med storleken på ett hus, inte med hur många elektriska apparater det finns i köket, eller med framgång i affärer. Det är omöjligt att mäta den med materiella värden.

För det första är känslan av lycka inte subjektiv; den innesluter hela grupper av människor. Å ena sidan finns det ett mått på integrering i lyckoindexet: Om alla runt omkring mig är olyckliga, då kan jag inte vara glad.

Låt oss säga att jag känner mig stark, det är också tillfälligt eftersom det kräver en bekräftelse från någon del av samhället. Lyckan kunde erfaras i en kollektiv enhet, då man stöder varandra och det finns ett avtal mellan människor.

För det andra, även om en person vill uppnå det som samhället har lärt: pengar, status, makt, berömmelse osv., söker han i huvudsak omedvetet en känsla av lycka. Men eftersom han inte lärs detta, är han olycklig hela sitt liv med en känsla av brist på verklig uppfyllelse. Under hans sista dagar i livet, när han ser på det förflutna, förstår han att det inte var någon nytta av hans liv: inte med tanke på honom själv, inte med tanke på hans barn eller barnbarn; de, precis som han, kommer inte att vara lyckliga.

Så att hitta formeln för lycka och lära ut den till andra är det viktigaste i livet. Dessutom, om du inte lär andra, då kan du inte vara lycklig själv, eftersom känslan av lycka, så som studier har visat, är beroende av att detta känns bland människorna runt omkring dig. Detta är det som kabbalans visdom behandlar.
[140.423]
Från Convention In Sochi “Day One” 7/13/14, lektion 1

Kategori: Disseminering, Kongresser, Kris, Utbildning |