Fysiska handlingar som leder till den andliga världen

Dr. Michael LaitmanFråga: Varför säger man att fysisk njutning leder till andlighet?

Svar: Det innebär att jag försöker göra alla möjliga handlingar av givande till vänner eller i spridandet till andra, till allmänheten.

Även om jag försöker utföra dem i mening att enbart ge, utan någon personlig vinning, så inser jag till slut att de ger mig njutning och att jag är villig att utföra dem enbart om jag njuter av dem.

Jag har inte tillräcklig med energi i mig att tillåta mig att utföra handlingar utan bränsle. Om jag rör min hand, måste jag göra av med kalorier, med energi. Men var kommer detta ifrån? Så jag måste känna njutning för att förse mig själv med energi.

Jag är inte redo att bara ge. Skaparen är källan till energi, medan jag inte kan vara det. Om jag gör något, så måste jag få lämplig ersättning för detta så att det är värt för mig att agera enligt mina känslor och mitt intellekt, enligt beräkningarna i min interna dator.

Så även om jag utför goda handlingar: studerar, disseminerar, stärker gruppen, så märker jag att trots allt så arbetar jag för min egen skull. Jag klargör att jag inte är redo att vara en kraftkälla; jag måste alltid tänka på att tjäna något på det. Detta är fysisk handling.

I och med detta står det klart för mig att jag är motsatt Skaparen och också utför handlingar av givande med hänsyn till min egen nytta och vinning. Jag är som Farao som utnyttjade Israels barn, vilket innebär givande för min egen njutning. Farao var väldigt glad att Israels barn arbetade för honom. Det var värt för honom att hålla kvar slavar som dessa.

De såg ut agera  för att ge, men egot, Farao, mottog all frukt av arbetet för sig själv.Vad kan vara bättre än det? Begäret att ta emot själv enbart, utan handlingar av givande, som bara fungerar i form av mottagande, kallas för ”best”. Det är så alla djur och bestar agerar, mottar njutning direkt. Beräkningen är väldigt enkel: Hur mycket ska man betala för varje njutning och hur mycket kommer jag att få?

Men förvisningen och förslavandet i Egypten innebär att jag redan vill närma mig Skaparen, så jag träder in i denna period. Jag utför handlingar av givande, jag har kontakt med vännerna, etablerar arvut (ömsesidig garanti) mellan oss, utför disseminering, gör en mängd saker, investerar hela mitt liv i detta. Men jag upptäcker alltid att jag gör allt detta för egen vinning.

Till slut; jag vill inte att detta ska vara för min egen skull, men jag kan inte göra någonting förutom för mig själv, annars kan jag inte arbeta. Så jag faller, förlorar all min energi och har inte styrkan att röra mig. Döda mig, jag kommer inte upp.

Så jag börjar upptäcka hur mycket jag inte är redo att arbeta utan betalning. Så hur kan jag göra handlingar av givande? Om samhället visar mig vikten av givande och jag ser att jag inte är redo för detta, då känner jag mig förslavad. I enlighet med detta, har jag börjat kampen och närmar mig plågorna i Egypten.

Jag känner mig som att jag är Moses, det ligger i mitt intresse att mina begär möter hinder. Enbart detta får mig att bryta mig loss ifrån det.

[131427]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2014.04.01, Shamati #190
videoikon MP4 | ljudikon MP3