I nyheterna (från arxiv.org): ”Prövandet av sambandet mellan markbundna klimatförändringar och galaktiska spiralformade strukturer” Vi konfronterar tidigare förslag om en nära koppling mellan markbundna klimatförändringar och solens transitering av spiralarmar på sin väg genom Vintergatan. Vi använder ny information om spiralstrukturer vilka bygger på CO-data och som inte gör förenklande antaganden om symmetri och cirkulär rotation.

Vid jämförandet av tiderna för dessa transiteringar med förändringarna i klimatet på jorden, inte bara försvinner de påstådda sambanden, utan vi ser också att de inte kan återuppväckas av någon rimlig modells hastighet.

Min kommentar: Alla förändringar som sker i naturen påverkas främst av människans beteende, eller snarare, av människans tankar och önskningar. Problemet är att denna påverkan är dold för oss, och därför fokuserar vi felaktigt på, och mäter den yttre påverkan, till exempel gasutsläpp och föroreningar från fast avfall.

Men även om föroreningarna på jorden verkar enorma, är dess inverkan på klimatförändringen faktiskt försumbar. Den största inverkan kommer från våra egoistiska tankar!

Kategori: Perception, Vetenskap - Inga kommentarer →

Tre frågor jag fått från min student i Brasilien om splittringen av den gemensamma själen:

Fråga: I boken Kabbalah Revealed står det att endast 600 000 själar har skapats, och de blev uppdelade på grund av egoismen. Är resultatet av uppdelningen också att betrakta som en själ, dvs en enda andlig enhet?

Mitt svar: Själarna delas inte upp eller sätts samman, utan varje själ genomgår sin egen individuella korrigering.

Fråga: Vad händer med de själar som har löst frågan om egoismen: dör de ut och slutar att existera helt och hållet?

Mitt svar: Själarna stiger bara ned till samma nivå som vår värld, och klättrar sedan tillbaka upp på med hjälp av egna ansträngningar. Deras väsen är evigt.

Fråga: Kan en själ släckas ut?

Mitt svar: Ingenting i den andliga världen kan förstöras – allt är evigt där. Saker bara ändrar sin form.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

Två frågor jag fick angående en kabbalists personliga liv:

Fråga:Är det ok för en kabbalist att använda hypnos? Är det ett verktyg Skaparen tillåter oss att använda?

Mitt svar: Nej, och det är inte tillåtet.

Fråga: I din korta biografi talar du om din livsväg, dina barn och dina barnbarn, men du nämner inte att du är gift. Det gör mig förvirrad eftersom jag vet hur viktiga ni anser att kvinnorna är i kabbala. Varför skriver du inte något om din fru?

Mitt svar: Så att andra inte skall bli avundsjuka – och det är inte ett skämt!

Kategori: Frågor & svar - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Du har ofta nämnt att människorna måste få hela naturen i harmoni. Men var inte naturen skapad i harmoni?

Mitt svar: Naturen vilar i absolut harmoni, men denna harmoni saknar en sak – människans ”Jag.” Detta saknas i naturens harmoni på grund av människans den medfödda egoism, vilken avsiktligt skapades i henne. När Naturen betraktas genom människans ego ser det kaotiskt ut och är i avsaknad av harmoni.

Det finns en värld och en Natur som är mycket större och mer omfattande, mycket mer integrerad och global än vad vi ser. Den innefattar universums hela system där alla delar är idealiskt sammanlänkade med varandra. Och hela detta system styrs av krafter som vi inte känner eller ser.

Skälet till att de undviker vår uppfattning och förståelse är vår egen egoism. Vår egoism står i vägen och förvränger Naturens perfektion.

Alltså, vi ser detta ofantliga globala och perfekta system som imperfekt, eftersom det förvrängs genom vår egoism. Men detta ger oss en möjlighet att rätta oss själva: Genom våra ansträngningar att uppnå korrigeringen, blir vi lika Skaparen.

Föreställ dig att jag köper ett pussel i en leksaksaffär. Jag tar med det hem, blandar bitarna och ger dem till min lille son för att han skall sätta ihop det. Varför plockade jag isär pusslet? Det var för att min son skulle lära sig och förstå hur han skall montera ihop bitarna på rätt sätt.

Alltså, hela vårt samhälle, allt människan har skapat genom årtusendena, hela vår kultur och civilisation, är inget annat än ett spel som vi måste behärska för att bli lika Naturen (Skaparen). Då, kommer hela denna världen att försvinna ur vår upplevelse och sluta att existera. När vi uppnår den andliga världen, kommer hela vårt universum, allt vi upplever genom våra fem sinnen idag, inklusive oss själva och världen omkring oss, att försvinna. Den här världen kommer att försvinna som en gammal leksak.

I stället kommer vi att uppleva en annan existensnivå, en annan värld, andra sorters påverkan, och ett annat lager av verklighet – ett som är evigt och fullkomligt.

Kategori: Perception - Inga kommentarer →

Hela våra liv handlar om att försöka tillfredsställa våra önskningar och begär, eller att invänta ögonblicket när vårta begär möter tillfredsställelsen, som den första klunken vatten du tar när du är på väg att dö av törst.

Men vi känner bara njutningen i det första ögonblicket, vid kontakten mellan begäret och dess uppfyllelse. Så fort som tillfredsställelsen uppfyller begäret börjar det genast att annullera begäret, och därmed tillfredsställelsen.

Även sexuell njutning, som är så kraftfull att det ses som roten till all njutning, varar bara ett ögonblick. Sedan måste personen tänka ut andra sätt att njuta. Därför är vi alltid tvungna att jaga efter något, eftersom detta möte mellan önskan och tillfredsställelse är vad vi kallar livet.

Utan denna konstanta jakt för att försöka tillfredsställa sina begär kan inte en person anses vara vid liv, för han har inget att leva för. Faktum är, att om en person inte kan uppfylla sina önskningar vill han inte alltid fortsätta leva.

Och förr eller senare är mänskligheten destinerad att komma till en punkt där människorna kommer att uppleva det så, men de kommer inte ens kunna ta sina liv och få slut på sitt hemska tillstånd på grund av svaghet. Så vad ska vi göra?

Baal HaSulam säger att det bara finns en lösning: ”I stället för bara ta emot egoistiskt, måste vi komma fram till att vilja ge. Uppfyll dig själv med att vilja ge, eftersom du aldrig kommer att kunna tillfredställa dig själv genom att ta emot.

Du har prövat och sett det själv. Men jag ska berätta en hemlighet: det finns ett sätt som kan ge dig möjlighet att känna fullkomlig, obegränsad tillfredsställelse. Det kommer att ge dig en tillfredsställelse som omfattar allt, även det som ligger bortanför gränserna till detta livet.

Men du måste veta att det inte händer genom att egoistiskt vilja ha, utan genom att vilja ge. Det är för att allt som tillhör dina mänskliga kvaliteter finns utanför dig – i andras önskningar eller själar.

Det är vad Baal HaSulam menar när han säger: ”Smaka och se att Skaparen är god.” Prova och se själv att givandet (Skaparen) är uppfyllelse, godhet och fullkomlighet. Och sedan kommer du att känna ett oändligt begär och en oändlig uppfyllelse.

Det enda syftet med den kabbalistiska vetenskapen är att föra en person till det här tillståndet.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: I kabbala betyder ”att komma ut ur exilen”, eller att vilja komma ut ur exilen, att höja sig över sin egoism. Men varför skulle människor vilja komma ut ur den? En människa känner att den egna egoismen är hon själv. Varför skulle hon vilja komma ut ur sig själv?

Mitt svar: Eftersom det är oundvikligt! Skaparen är Ljuset som skapade vår önskan. I bland lyser Han för en person med mycket Ljus, och ibland inte så mycket. Han använder dessa förändringar för att bygga nya önskningar inom oss. Men Han fyller inte dessa önskemål, Han väcker dem bara och får dem att växa.

Det är därför vi, för var dag, mår sämre i varje aspekt av våra liv. Det är också därför vi vill ha förändring: vi vill att förändring ska ske för att vi ska må bra i vår önskan att få njutning.

Och så dyker en dag en liten gnista upp i vårt begär, som kommer till oss från Skaparen själv. Det är en gnista av Ljus, skänkandets egenskap, och från denna gnista eller vilja, börjar vi längta efter skänkandet.

Först förstår vi inte vad det är vi vill ha. Vi känner bara att det vi vill ha måste komma från en annan värld. Plötsligt börjar vi känna att det är meningslöst att ta emot, att det inte finns något slut på mottagandet, och att det inte har någon mening. Vi vill ha något annorlunda.

I stället för frågan ”Hur kan jag känna mening i livet genom att få njutning?” uppstår en ny fråga för personen: ”Hur kan jag känna mening i livet genom att ge glädje till någon annan?” Denna fråga är hämtad ur en önskan som kallas punkten i hjärtat.

Gradvist fortsätter människan att växa och når Lo Lishma, ett andligt sökande för egen skull, och därifrån når han Lishma – för skänkandets skull.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →

Aktuellt (från The Independent): “Bara 96 månader kvar att rädda världen på, säger prins Charles”. Kapitalism och konsumtionsvanor har fört världen till randen av ekonomisk och miljömässig kollaps, varnade prinsen av Wales i ett tal … Charles tal beskrevs som hans första försök att presentera en sammanhängande filosofi där han placerade hot mot miljön i samband med ett sviktande ekonomiskt system … Charles sade att utan ”sammanhängande ekonomiska incitament och hinder” har vi bara 96 månader för att förhindra ”en oåterkallelig klimat- och ekologisk kollaps, och allt som kommer med det … Om vi inte inser detta, kan Naturen, den största banken av alla, bryta ihop …”

Min kommentar: Ekosystemet beror inte på oss, men det ekonomiska systemet gör det. Men det enda sättet att ändra det till det bättre är inte genom att försöka påverka det direkt, utan genom att korrigera våra avsikter från ”att motta” till ”att ge.” Hur kan vi få till detta? Det är endast möjligt genom att attrahera en andlig kraft ovanifrån, den kraft som har skapat vår egoism och som kan förändra den, vrida den till en motsatt kvalitet, till föräring och kärlek. Kabbalans visdom berättar för oss hur man kan attrahera denna korrigerande kraft.

Kategori: Världen - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: När du säger att en person behöver lära sig att ta emot glädje genom att ge, och när du talar om principen ”kärleken till sin nästa” verkar det långsökt och orealistiskt. Varför?

Mitt svar: Vårt problem är att vi inte ens förstår hur orealistiskt det är. En person måste först uppleva att det är omöjligt för hon att själv ha givandets kvalitet. Då kommer hon att kunna ”skrika ut” till Skaparen och Skaparen kommer att förse henne med den kvaliteten.

Det är inte i människans makt att ändra sig själv, och dessutom tar det många långa år av inre arbete för att förverkliga det. Men på samma gång så måste en person förstå att det inte finns någon annan väg att gå, och att hon inte har något annat val. Hon måste avancera mot givandet, eftersom det är enda alternativet som naturen ger henne.

Antingen kommer hennes önskan att glädja sig att försöka göra det egoistiskt och kommer att förbli tom och kastar sig in i kriser och olyckor, eller så kommer den att omvandlas till givande. Haken är att det är omöjligt att omvandla den till givande själv!

Så vad ska vi göra? Om en person når bristningsgränsen när hon ser att det inte finns någon väg ut, så skriker hon ut till Skaparen. Och Han, den Övre Kraften eller Ljuset, påverkar och förändrar henne.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →