En fråga jag fick: Jag känner en större ondska uppenbaras inom mig i enlighet med det arbete som jag lägger ned. Jag vet att jag borde ge till gruppen enligt principen, ”älska din nästa som dig själv,” men jag är bedövad av hur mycket oberättigad ondska som finns… Vad ska jag göra?

Jag kunde inte ge och uppfylla mina uppgifter i gruppen. Jag har även distanserat mig från gruppen. Jag känner att jag nu följer principen, ”varje person dömer i enlighet med sin egen brist.”

Dessutom har jag inte längre någon önskan att ge eftersom jag känner mig osäker. Jag kan inte bota mig eller hjärtat i det här problemet. Hur ska jag fortsätta?

Mitt svar: Du måste helt sluta att kritisera dem eller att betrakta dem som dina problem. I verkligheten är det bara du som upplever dem så. Var och en av oss har en okorrigerad önskan, och genom att resa sig över detta begär, uppnår vi den oändliga världen.

Begäret, i alla fem världarna är okorrigerat. Och ju större din önskan är, desto större kommer du att bli när du korrigerar den. Nu måste du göra vad som krävs av dig varje gång. Detta är hur du kommer att gå vidare steg för steg mot målet, genom att korrigera dina begär. Och det är hur vi klättrar uppför berget.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →