För att komma in i den andliga världen måste man göra en ”begränsning” (Tzimtzum) på sina egoistiska begär. Malchut (mottagandets kvalitet) måste bli fullständigt införlivad med Bina (givandets kvalitet) och underkasta sig dess kraft.

Det finns inga hindrande barriärer eller gardiner som skiljer det tillåtna från det förbjudna. Det finns inget tvång i andlighet. Det finns inga väggar eller ”Ingen ingång!”-skylt, eller situationer där du vill ha något och någon på utsidan förbjuder dig det.

Vi kan inte krossa några av våra begär eller förbjuda oss själva från att vilja ha. Vad vi behöver är en inre korrigering inom begäret självt.

Begäret kvarstår, men samtidigt får vi en ny känsla av att det är viktigt att inte använda det egoistiskt. Vi inser att det finns en möjlighet att använda begäret till ett högre syfte, att ge/skänka, för att gynna andra.

Fastän begäret skapades som en önskan om att uppfyllas, kan det korrigeras så att det inte kommer att ta emot någonting annat än vad det naturligt behöver konsumera. Detta eftersom den känner vikten av givandet.

Till exempel, har du sett dresserade lejon på cirkus? Varför är det så, att istället för att sluka tränaren, så öppnar lejonet lydigt sin mun och tillåter en person att lägga sin arm eller huvud där? Vill inte lejonet bita av det? Jo, det vill han! Men han upplever personen som mycket viktig eftersom han föder honom. Därför undertrycker han sitt naturliga begär.

På samma sätt, bevarar vi vår önskan om att ta emot njutning. Det börjar bara att känna vikten av givandet. Det vill att givandet skall styra över det.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner | Lägg till kommentar →

För att kunna nå Skaparen måste skapelsen kombinera två motsatta krafter inom sig. Annars kommer den inte att känna någonting annat än sig själv, så som de stilla, vegetativa och rörliga objekten. Hur som helst är en mänsklig varelse unik därför att den känner sin nästa.

Först ser en person sin nästa som en möjlighet att användas av honom. Men slutligen utvecklas personen och börjar förstå att hans nästa faktiskt är han själv. Det verkar bara för oss som om andra är emot oss därför att vårt ego knuffar bort dem och får oss att hata dem.

Ändå, om vi kommer över avskyn och knyter andra till oss, då kommer vi att återvinna den delen av oss själva som vi hade förlorat och kommer att uppnå kraften som skiljer oss åt – Skaparen.

Om jag för systemet av själar tillbaka till sin korrigerade nivå, där alla själarna förenas genom gemensamt arbete, då kommer jag att uppnå den initiala kraften som skapade den enskilda själen, sedan bröt sönder den och lämnade den till oss för att sätta ihop den igen.

Varje person är som ett barn som växer och uppnår Skaparens sinne genom att samla ihop alla bitarna igen.

Skaparen håller medvetet isär alla bitarna och separerar dem genom hat och egoism. Han är som en vuxen som har gjort sönder en leksak och blandat ihop alla delarna och sedan ger barnet en möjlighet att utvecklas gradvis, genom att få ett förstånd och kräva att hans kvaliteter korrigeras för att kunna sätta ihop den igen.

Barnet behöver söka efter själens framtida form och kräva exempel från den vuxne. Han måste tvinga Skaparen att korrigera det trasiga tillsammans med honom, som ett barn som ber en vuxen att hjälpa honom att bygga ett hus av klossar. Och genom att leka tillsammans med den vuxne kommer barnet att förstå var spelet kommer ifrån, varför det är nödvändigt, varför han blev skapad som han blev och vad Skaparen vill ha av honom. Han kommer då att bli som Han!

Kategori: Dagliga kabbalalektioner | Lägg till kommentar →

En fråga jag fick: Förändras ens materiella situation också när man uppnår andlig korrigering?

Mitt svar: Kroppslighet förändras tillsammans med andlighet. Kroppslighet är den första nivån av vår verklighetsuppfattning. Det är den nivå vi känner nu, och vi måste stiga upp från den till den första andliga nivån.

Som alla andra intryck på någon nivå, existerar den också i förhållande till dig, i dina egna känslor. När du förändrar dina egenskaper kommer allt att förändras.

Om vi bryr oss om att stiga upp till den andliga världen, då projicerar vi denna ambition på den materiella nivån också, och då känner vi inte problemen. Vi hamnar i en känsla av liv i vår fysiska kropp, liknande evighetens värld, där vi inte saknar någonting. Vi kommer att ha allt kroppen behöver.

Om du tänker bara på ditt andliga avancemang uppför 125 grader, då kommer ditt materiella liv att äga rum utan bekymmer och problem. Du kommer att ha tillräckligt av allt, utan några sjukdomar eller olyckor.

Denna materiella nivå måste finnas, därför att före uppstigandet till varje efterföljande nivå, faller du alltid tillbaka till denna världen för att sedan stiga ännu högre från den. Vad vi nu känner som denna värld, som fysisk materia, är den första, livlösa nivån av alla världar. Det är nödvändigt för oss att leva på denna nivån eftersom den utgör grunden för alla de andliga uppstigandena. Om vi kommer att önska att finnas på denna nivån bara för att stiga upp, då kommer livet att bli underbart.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner | Lägg till kommentar →

En fråga jag fick: Innehåller kabbala någon hemlig visdom som inte får avslöjas?

Mitt svar: I den kabbalistiska visdomen betyder ordet ”förbjudet” i huvudsak ”omöjligt”.

En kabbalist kan inte presentera sig för allmänheten och börja avslöja hemligheter från denna visdom genom att dra dem ur hatten som en trollkarl gör med en kanin eller en duva.

Han kan inte avslöja något för folket annat än metoden för att utveckla sin uppfattning. Därefter, allt eftersom en person utvecklar sin egen uppfattning om det andliga, kommer han att uppleva vad som för närvarande är en hemlighet för honom.

En ”hemlighet” är det du inte vet, ser eller känner på något annat sätt just nu. Medan det kommer att bli tydligt, enkelt och uppenbart i nästa fas.

I den kabbalalistiska vetenskapen studeras varje koncept i enlighet med de fyra faserna av uppenbarelsen, som är de fyra faserna i utvecklingen av andlig perception (Aviut, begärets grovhet).

Detta kallas att komma in i Pardes (kunskapens trädgård): Pshat – kunskap, Remez – ”antydan”, Derush – urskiljning, Sod – hemlig. Dock sker processen att ”komma in” i omvänd ordning.

Genom att korrigera sin uppfattning av verkligheten, stiger man gradvis från hemlig (SOD) till urskillning (Derush) till ”antydan” (Remez) till kunskap (Pshat). Och det finns ingenting förbjudet i något av det.

”Förbjudet” betyder att kabbalister inte vill förvirra personen med alltför mycket vetskap som han ännu inte är redo att förstå. Det är precis som vi uppfostrar ett barn, genom att successivt utöka dess kost, spelen han spelar, etc.

En lärare är tänkt att förbereda den ”andliga näringen” i enlighet med den studerandes nivå. Därför är kabbalister inte rädda för att avslöja det förbjudna, utan de är rädda att ”överdosera” resten av oss, precis som en omogen frukt är skadlig för ens hälsa.

I kabbalans visdom skadar det att ”förvisa” personen från denna visdom helt och hållet. Det finns också en möjlighet för en person som är inte kan urskilja de missuppfattningar han har fått, för resten av sitt liv, och därmed slösar han bort sin nuvarande inkarnation.

Det är därför vi går från det enkla till det komplexa. Sådan är vägen till rättelse.

Detta är anledningen till kabbalisters enda rädsla är att ge studenten en ”omogen frukt,” för det enda sättet för honom att växa korrekt, och fullständigt uppnå den kabbalistiska vetenskapen är längs de faser som är lämpliga för hans utveckling.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner | Lägg till kommentar →

I nyheterna: (från Physorg.com): “Ganska snart: Likartade tidiga varningar för förändringar i klimat, ekosystem, finansmarknaden och människans hälsa.”

Vad har plötsliga förändringar i havsströmmarna och jordens klimat, förändringar i de vilda djurpopulationerna och ekosystemen, den globala finansmarknaden och dess krascher, astmaattacker och epileptiska anfall gemensamt?

Enligt en artikel publicerad denna veckan i tidskriften ”Nature”, delar de alla allmänna tidiga varningssignaler som indikerar en kritisk gräns för förändring inom kort.

”Det är alltmer uppenbart att många komplexa system har kritiska trösklar – då dessa plötsligt går över från ett tillstånd till ett annat”, skriver författarna.

Min kommentar: Trots allt är lagen samma för hela naturen inklusive hela den mänskliga civilisationen. Detta är bara den första upptäckten av det globala integrerade beroendet av naturens alla delar.

När det tvingar oss att förenas i ett sammansatt system kommer negativa förändringar att sluta inträffa och allt kommer till harmoni, även de ”oåterkalleliga” förändringarna i jordens klimat.

Kategori: Finanskris | Lägg till kommentar →

En fråga jag fick: Varför ser inte alla krisen som ett tillfälle till förändring?

Mitt svar: Ge det lite tid. Krisen kommer i vågor, precis som födslovärkar. Först pressar det dig och sedan släpper det, sedan kommer det igen och får du vila igen. Allting beror på om du förstår att det är födslovärkar, och om du då tar del i din egen födsel. För att kunna födas måste du ”vända dig nedåt”, vilket innebär att du måste minska betydelsen av allting annat som du tycker är viktigt nu.

Frågan fortsätter: Men är inte detta lidandets väg?

Mitt svar: Absolut inte. Om du vet att du skall födas och komma in i världen, att det finns så många goda saker som väntar på dig, hur kan du då lida? Du kan redan föreställa dig hur bra allting kommer att bli. Du är lycklig för genombrottet som du gör. Du kommer att anstränga dig tillsammans med den Övre Nivån som är redo att föda dig och låta dig komma in i den andliga världen.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner | Lägg till kommentar →

Andlig utveckling byggs ovanpå nedgångar: när de blir korrigerade fungerar de som material för det andliga kliet (kärlet).

Om du vänder känslan av att vara långt borta från andlighet till att stiga uppåt andligt, kommer du därigenom att bygga din själ.

Tänk på en elektronisk omvandlare som rätar ut en oscillerande off- och on-kurva, och gör den konstant. Den oscillerande kurvan går in likriktarbryggan där den positiva fasen passerar en kontur och minusfasen går genom en annan. Som ett resultat produceras en konstant ström vid utgången. Detta är väldigt likt den andliga processen där nerförsbackar förvandlas till uppgångar.

Ljuset fungerar som den positiv fasen, och kliet (kärlet) visas som den negativa fasen, och de arbetar tillsammans. Praktiskt sett så påverkar jag min omgivning och omgivningen påverkar mig. Jag projicerar två känslor på omgivningen: en känsla av att något är viktigt, och att jag är värdelös. Som svar ger omgivningen mig ett intryck av känslan av att givande, är viktigt och mottagande är värdelöst.

Om jag tar hand om dessa fyra kanaler, då jag kommer att få styrka. När jag är i uppstigande jag har mycket styrka, jag måste ge till omgivningen. Och när jag faller och inte har någon kraft, då får jag styrka från omgivningen.

Detta fungerar på exakt samma sätt som en apparat som rätar ut den oscillerande kurvan: ibland ger jag till dem, och ibland ger de till mig. Som ett resultat har jag alltid styrka.

I själva verket är detta anledningen till att själen delades i två delar: mig själv och allt som är utanför mig. Det var för att ge mig möjlighet att behandla andra som mig själv.
Allt utanför mig är också mitt. Det är bara det att jag arbetar med det på detta oscillerande sätt, i bland jag ger styrka, och ibland ges det tillbaka till mig. Men vad jag får är många gånger mer än vad jag gett.

I kraft av mörkret (det nya kliet) som uppenbaras i mig, kan jag få tillräckligt med styrka från omgivningen att vända mig till den korrigerande kraften (Ljuset). Jag kommer då alltid att kunna gå framåt, liksom en konstant ström som alltid håller på att rätas ut. Och sålunda stiger jag högre och högre upp.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner | Lägg till kommentar →

Det finns ett steg i uppenbarelsen av den övre kraften där man möter två motsatser och måste göra ett särskilt särskiljande.

Å ena sidan lever man i världen med insikten att man är hela världen, och å andra sidan är man oförmögen att relatera till den som en integrerad del av en själv och att ansluta den till sig.

Det är den övre kraften, Skaparen, som hindrar oss från att göra just detta. Till dess man uppnår Honom (en kvalitet av fullständigt givande), kan man inte ansluta alla de olika delarna av världen inom sig själv.

Ytterligare en kraft uppenbaras, en som styr över ens natur. Vid den punkten vill man knyta an till och förändra världen till det bättre, men kan inte göra det eftersom man inte kan ändra sig själv!

För att förändras, måste man stiga upp till en högre nivå. Genom att knyta an till dessa yttre delar, som man nu ser som delar av sig själv, kan man inte längre vara egoistisk.
Det är inte samma sak som att få reda på att din gamle fiende faktiskt är en nära släkting, men när detta händer så är allt som återstår en ånger för de dåliga relationer som man hade före den här upptäckten.

Hur som helst så är den här typen av korrigering inte tillräcklig eftersom hatet i personen försvinner och ersätts av kärlek. I verkligheten är det inte så. I stället finns hatet kvar och kärleken byggs ovanpå det!

Man kommer till denna nya nivån med all sin tidigare egoism, vilken inte försvinner, och det finns ingenting att göra åt det.

I bland uppstår en situation när man måste ha en bra attityd gentemot någon, men inte kan tvinga sig själv att ha det. Oavsett hur hårt man försöker, så kommer man ändå bara att känna hat och avsky mot den andra personen.

Så vad kan vi göra? Det enda alternativet är att anstränga sig att skapa en ny relation ovanpå den befintliga motviljan och hatet.

Denna inställning kallas för en ny önskan om givande, ovanpå det tidigare tillståndet av egoistiska begär.

Kategori: Andlighet | Lägg till kommentar →

En fråga som jag fick: Du sa vid en föreläsning att själen hos en människa består av 613 egoistiska begär och att man måste korrigera dem till altruistiska egenskaper genom att attrahera Ljuset genom studier i kabbala. Detta ger oss kvaliteten att ”älska sin nästa som sig själv”.

Denna korrigering av de 613 begären kallas att hålla de 613 buden. Du sa också att själen är som ett granatäpple som består av 613 frön, på samma sätt som själen består av 613 begär. Men vem kan kontrollera det?

Mitt svar: Du skildrade det korrekt. Det var en artikel skriven om granatäpplet och som berättar om ett projekt där forskarna tog ett antal granatäpplen från olika länder och räknade deras frön. Varje granatäpple hade olika antal frön, både färre och fler än 613, men det genomsnittliga antalet frön var 613.

Kategori: Andlighet | Lägg till kommentar →

Önskan måste vara hel. Ta till exempel en politiker vars mål är att bli premiärminister. Hela hans liv är fokuserat på detta. När han har föresatt sig det målet är han beredd att överge alla sina principer och släpa sig igenom smutsen för att uppnå sitt mål.

Allt förutom målet är sekundärt för honom. Möjligheten att bli premiärminister fångar hela spektrat av hans intressen, och reducerar dem till det som kan hjälpa honom att nå sitt mål. Det är vad vi kallar en ”hel” önskan.

En person som strävar efter att attrahera Ljuset, vilket för honom tillbaka till Källan, undersöker alla kvaliteter i sin egen natur och i världen tillsammans med alla hinder på vägen, som ett sätt att uppnå målet.

Denna undersökning och hela önskan skyddar mig från att spåra ur under tyngden av min egoism. Om någon förtalar mig, försöker skrämma iväg mig eller hindra mig, eller om jag konfronteras av hälsoproblem, familjeansvar och stress. Då accepterar jag allt detta med tacksamhet, som ett stöd för mig att bryta ny mark för andlig tillväxt.

Om jag är korrekt och helt inriktad på målet så upptäcker jag plötsligt att alla hindren hjälper mig på min väg. Alla störningar blir en ”hjälp mot mig själv” – mot min egoism.

Det finns ingenting i hela världen som inte kan tjäna som ett medel att uppnå målet. Trots allt har Skaparen skapat allt för människans skull och för hans mission. Det är bara en fråga om hur vi använder denna ”arsenal” som är tillgänglig för oss.

Om jag verkligen strävar efter målet, så knuffar allting mig framåt mot det. Men om jag låter mig distraheras av ”uppdykande omständigheter”, och om jag tar itu med själva störningarna i stället för att använda dem som ett medel att nå målet och vara till hjälp för mig, så kommer de helt enkelt att bara förbli störningar.

Bara min distinkta strävan mot målet kommer att omvandla mina hinder till tydliga stödpunkter längs min väg. Någonting som jag upplever som stark ”motvind”, upptäcker jag plötsligt fungerar som ett stöd i livet för mig gång på gång, räckande mig en hand och ledande mig framåt. Genom detta ”uppenbara motstånd” hjälper Skaparen mig faktiskt  att avancera.

Kategori: Andlighet | Lägg till kommentar →