Kategori: Evolution

En människas huvud måste vara högre än kroppen

titles.jpgVi har arbetat tillräckligt genom historien med att avslöja det onda, nu är den bästa tiden att avslöja medicinen: storheten i enigheten och att höja sig över den materiella världen. Men för att göra detta måste vi inse att det inte finns något högre än vårt andliga mål, och hela vår tidigare utveckling har varit inriktad just på detta.

Alla problem i våra liv kommer från Skaparen för att uppmana oss att komma ur vårt djuriska tillstånd. I denna värld skiljer vi inte oss från djur, vars huvud är på samma nivå som kroppen. Vad tänker mitt huvud på? Det tänker bara på kroppen, och därför är kroppen och huvudet på samma nivå. Så är jag en person, eller ett djur som går upprätt? Genom alla dessa omdömningar kommer vi närmare målet, eftersom vi får en större förståelse för vad vi saknar.

Det finns ingen annan än Honom, och jag måste rättfärdiga honom eftersom allt som sker är för att föra mig mot målet. Vad som är viktigt för mig är att bli en människa i stället för att förbli ett djur. Detta kan bara göras genom att höja huvudet högre, och för att göra detta behöver vi kraft av Skaparen, som kontrollerar min natur. Annars kommer jag att förbli i min egoism.

Detta är anledningen till att Skaparen fortsätter att skicka mig bekymmer så jag ska vilja komma ut ur det onda! Han driver mig, hjälper mig att stiga! Annars skulle jag aldrig vilja bli en människa, en perfekt och evig skapelse. Jag skulle bara fortsätta att vara nedsänkt i egenkärlek, bara för att på något sätt komma genom de 70 år som tilldelats mig, enligt principen ”Låt oss dricka och vara glada i dag, för i morgon ska vi dö.”

I stället får jag inte få en chans att vila och jag blir tillskickad bekymmer konstant, vilket får mig att tänka på vad jag ska göra, på grund av hopplöshet. Vid denna punkt blir den Kabbalistiska vetenskapen avslöjad, och den förklarar att du har alla medel (gruppen, läraren, och böckerna) för att komma vidare. Var inte en fatalist – sträva efter korrigering, och du kommer att ledas till ett underbart tillstånd.

I huvudsak är detta en mycket enkel uppgift. Den enda anledningen till att detta är så svårt för oss är att vi inte vill höja våra huvuden från vår mathylla. Vi är rädda för att slita oss från det, att slita oss bort från våra magar. Men i dag håller vi på att tvingas att göra detta genom de globala kriser som drabbar oss. Hur människor tänker förändras, även om det tar tid att flytta en så stor massa människor.

Att använda världen som ett sätt att avancera

En fråga jag fick: Hur är mångfalden i vår värld sammankopplad med det enhetliga målet att älska sin nästa som sig själv ?

Mitt svar: Delarna i vår värld utgör en gemensam Kli. Låt oss till exempel ta en myra som tillbringar sitt korta liv krypande i skogen på jakt efter mat. På vilket sätt har denna myra samband med min själ och dess slutliga korrigering?

Alla nivåer under det mänskliga planet representeras som yttre manifestationer av mänskliga egenskaper. ”Myran” finns först i dina önskemål och manifesteras sedan i en mänsklig form. Utan den yttre formen skulle du inte vara redo för den inre korrigeringen.

Varje detalj på den livlösa, vegetativa och rörliga nivån är nödvändiga eftersom de är inkluderade i människan. Genom  att leva sina naturliga liv, hjälper de våra begär att utvecklas till det mänskliga planet.

Under utvecklingen av våra begär går vi igenom de stadier som redan har ägt rum. Först gör vi det i naturen i vår värld, sen på den ”mänskliga” nivån av begär, och slutligen närmar vi oss och kan uppnå den andliga världen. Våra inre önskningar skulle inte bildas utan alla dessa yttre detaljer.

I början måste dessa önskemål utvecklas från den minsta av de mest obetydliga önskningar. Därför har ursprungligen en livlös nivå bildats, följt av en vegetativ, och sedan förflyttande, i all sin mångfald. I denna process, utdör vissa arter medan andra plötsligt uppstår. Allt förändras, men allting är en projektion av våra inre förändringar.

Hela skapelsen är inbäddad i människan och utgör en harmonisk, perfekt bild. Därför bör människor korrekt veta hur man ska använda alla delar av den verklighet som existerar framför dem.

Det finns olika lagar som spelar in här, men deras främsta syfte är att visa oss hur man befattar sig med allt i relation till skapelsens mål. Vi måste använda hela världen på ett sådant sätt att det kommer att driva oss mot målet.

Egoismen har kommit till vägens slut

Alla begär människor har i vår värld har fullbordat sin utveckling. Därmed kommer ingenting att utvecklas vidare. Vår värld har helt enkelt gjort halt. Alla våra kroppsliga begär (såsom efter mat, sex och familj) och våra sociala begär (efter rikedom, berömmelse, makt och kunskap) befinner sig i kris eftersom de har passerat sin utvecklings sista steg och nu muterar till perverterade former.

Därför kan egoismen inte längre utvecklas i vår värld. Istället börjar den koppla ihop oss, få oss att känna oss fullständigt ömsesidigt beroende av varandra. Från och med nu kommer vi att börja känna denna förbindelse mer och mer, även om nationer och folk kommer att försöka isolera sig från varandra. Vi slutligen kommer att nå känslan av en fullständig och total förbindelse som kommer att tvinga oss att älska andra som oss själva.

Vi kommer då att upptäcka att detta är lösningen på alla våra problem.

När den jordiska utvecklingsfasen slutar och andlig utveckling börjar

I sanning sker all utveckling med hjälp av Ljuset vilket är dolt för oss. Och även om allting är skapat av Ljuset ensamt. När detta sker i vår egoistiska utveckling vet vi inte någonting om Ljuset står och inte i samband med det på något sätt. Därför, när en person utvecklas blir han mer distanserad från Skaparen, eftersom han förstår att han kan klara sig utan honom.

Trots allt, var är Skaparen i vår värld, hur är han närvarande i allt som jag gör?

Detta är anledningen till att upplysningens epok ägde rum, när folk lämnade religionenen. Men nu, efter all vår utveckling, upplever vi att vi har nått fram till tomheten. Efter att ha studerat och förstått denna världen ser vi nu att den är smutsig och hemsk.

Men det viktigaste som vi förstått är att ju mer vi utvecklas och ju större insatser vi gör, trots att vi blir smartare och mer kompetenta i vissa avseenden, blir saker bara sämre och världen blir värre och värre. Så genom att utveckla världen, har vi bara gjort det värre, inte bättre.

Detta är varför folk börjar uppleva förtvivlan. Men det är inte tillräckligt, och den Övre kraften kommer inte att tillåta mänskligheten att springa ifrån det hela genom droger. Tillsammans med allt som händer börjar punkten i hjärtat hos människorna komma upp till ytan, och den drar dem till att utvecklas ytterligare. Och det är där vi stöter på ett problem: å ena sidan är det egoistiskt, eftersom det är motsatsen till helighet. Men även om denna egoistiska punkt är en följd av ”brytningen”, kan den förvandlas till en altruistisk punkt. Vi kan göra det till en ”droppe sperma,” som kommer att bli ett andligt embryo.

När det gäller resten av mitt ego – hela den här världen – kan jag inte göra den andlig. Allt är livlös materia. Så, för att utvecklas andligt  kommer jag till gruppen och Kabbalistiska böcker, men ändå är jag fortfarande på samma plats, såsom en åsna, tills jag slutligen ”fattar det”: Jag behöver en Övre Kraft, Ljuset som tar mig med tillbaka till Källan. Och då börjar jag att kräva, börjar vädja till Skaparen att Han skall uppenbaras för mig och korrigera mig.

Därför är vår jordiska utveckling över. All den kulturella och vetenskapliga utvecklingen har nått ett slut. Folk kommer nu att känna att det är omöjligt att göra något nytt inom dessa områden – allt har blivit uttömt.

Att avancera längs Jordens väg

Världen måste nå ekvilibrium, först då kommer den att vila. Alltigenom vår långa historia har vi tvingats att utvecklas på grund av vår ökande egoism, dess tillväxt orsakar oss otillfredsställelse i en sådan omfattning att vi lider.

Men genom att träda in i denna utvecklings sista steg har vi kommit att inse att vi är sammanbundna och ömsesidigt beroende av varandra. Vår vidare existens beror på vår ömsesidigt välgörande samexistens, annars kommer våra liv att bli som att existera inom en familj full av hat. Och trots det kommer vi i slutändan ändå att behöva uppnå tillståndet av goda relationer med varandra.

Kabbala är specifikt menat att visa oss hur vi kan förändra våra ömsesidiga relationer från egoistiska till altruistiska, inte genom motgångar och lidande, utan frivilligt, snabbt och enkelt.

Det finns alltså lidandets (egoistiska) väg och den goda (altruistiska) vägen. Det är dock högst troligt att vi i våra liv kommer att gå framåt längs båda vägar, vilket är medelvägen som kallas ”jordens väg”.

Världens skapelse: Hur förenar du Genesis med Big Bang?

En fråga jag fick: Jag är en lärare, och vi täcker nu ämnet ”världens skapelse”. Vi har precis diskuterat igenom den första delen av Bibeln, ”Genesis” och vi har nu börjat prata om Big Bang. Hur kan jag förklara den skenbara motsättningen mellan världens skapelse 5600 år sedan och Big Bang som inträffade miljarder år sedan?

Mitt svar: Big Bang ägde rum för 14 miljarder år sedan. Det orsakades av en gnista av det Övre Ljuset, som nådde sin lägsta nivå och klädde i egoism. Denna gnista innehöll all materia och energi i vår värld, från vilken hela universum senare utvecklades.

Därefter, ca 4 miljarder år sedan, framkom vår planet ur kondenseringen av partiklar. Det kyldes ned i flera miljarder år tills atmosfären och liv genererades. Inget av detta var en slump. Alla aktioner och händelser är förverkligandet av information som finns i den ursprungliga Ljusgnistan.

Sedan framkom de livlösa och vegetativa naturnivåerna, följt av den levande naturnivån och sen människan. Allt hände i följd, precis som Darwins teori förklarar, förutom att orsaken till uppkomsten av varje art var informationen som ursprungligen var implanterad i Ljusgnistan. Denna gnista innehöll ursprungligen all information om hela vårt universum.

Men vi kan bara observera den externa uppkomsten av en art från en annan, och vi tolkar detta felaktigt, i tron om att arter utvecklades från varandra, när det i själva verket hände på grund av genomförandet av informationsgener (Reshimot).

Som Ari skrev i sin bok, Livets träd, en människa framkom från en apa för hundratusentals år sedan – (se del 3 i Talmud eser Sefirot). Men, den första Människan, det vill säga den första personen som uppnådde Skaparen för 5769 år sedan, var Adam. Hans namn kommer från ordet Edame, vilket betyder ”liknande Skaparen”.

Vi firar detta datum som det nya året, och våra kronologi börjar från den. Anledningen är att från den dagen, inom 6000 år, måste alla människor uppnå Skaparens nivå – en fullständig korrigering av sin egoism.