En fråga jag fick: Varför väcker inte Skaparen alla själar samtidigt och ger alla samma valfrihet?

Mitt svar: Varje själ får valfrihet i enlighet med sin egen rot. När en person korrigerar sig, kommer han att se att han inte har någonting att klaga på och att alla är lika i det allmänna korrigerade systemet av själar.

Men ändå skiljer sig alla åt med sina individuella korrigeringar; några själar är högre och andra lägre. Men alla skillnader bleknar när alla förenas i kärlek och ömsesidigt utgivande i slutet av korrigeringen.

Dock, under tiden, under processen att avancera, finns det skillnader mellan oss och de är nödvändiga eftersom det inte skulle finnas någon rörelse annars.

Skapelsen avancerar därför att man bygger ett högre system inom sig. Vi bygger vår likhet med Skaparen, och detta kan endast ske så länge det finns en skillnad mellan de inre delarna, själarna.

Skaparen skapade 613 begär med hjälp av 613 ljus. Detta innebär att redan från början omfattar skapelsen en mängd olika kvaliteter. Annars, inuti vårt egoistiska material, skulle det vara omöjligt för oss att uppnå givande, kärlek och en känsla av Skaparens kvaliteter som viktiga.

Vid slutet av korrigeringen kommer vi att knyta an alla de enskilda själarna eller egenskaperna, och vi kommer då att uppenbara ett perfekt system – Skaparen (HaVaYaH). Hur som helst, anledningen till att vi kan uppnå detta system är just i kraft av alla de många klargöranden som har lett fram till det.

Inom detta Enda, finns inte längre några skillnader mellan Malchuts delar. Skillnaderna var nödvändiga bara för att omfatta Honom och bli lika Honom.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Vad ska jag göra om jag har svårt att fortsätta mina studier och det känns som om jag knuffas bort?

Mitt svar: När du känner en belastning i hjärtat, besvikelse och egoistiska klagomål så är detta känslor som du har fått från ovan. Vad skall du göra? Sänk dina krav: om du ligger på marken kan du inte falla mer.

Och om du beslutar dig för att du inte behöver någonting mer än att vara i det givande tillståndet, då blir det möjligt att komma ur detta tillstånd. Det är för att du då avstår din Malchut (dina egoistiska begär), och håller fast vid Bina (givandet).

Du är då som ett embryo inuti en livmoder, redo att låta den övre nivån göra vad den vill med dig! Och då kommer den övre nivån att göra givandets kvalitet större inom dig, tills du föds in i den andliga världen.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Vi existerar som ett enhetligt jättesystem av själar. Om några av själarna avancerar på grund av egna fria val, då gör hela systemet det också.

Om vissa delar av systemet har fått en möjlighet att välja fritt, men inte använder den, då blir de avskurna från att aktivt delta i systemet. Systemet med själar är en levande organism där förändringar pågår oavbrutet, beroende på hur själarna i det stiger upp och ner, och inser sin valfrihet eller inte. De förorsakar förändringar i alla de andra själarna och avgör hur hela systemet går vidare till den slutliga, korrigerade nivån.

Genom att negligera ens frihet att välja, avvisar en person Skaparens personliga styre över honom och övergår till lidandets väg. Han ackumulerar då lidande tills han når en tillräcklig insikt om ondska, vilket gör honom värdig att ta emot friheten att välja igen, och denna gång använda den.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

För att komma in i den andliga världen måste man göra en ”begränsning” (Tzimtzum) på sina egoistiska begär. Malchut (mottagandets kvalitet) måste bli fullständigt införlivad med Bina (givandets kvalitet) och underkasta sig dess kraft.

Det finns inga hindrande barriärer eller gardiner som skiljer det tillåtna från det förbjudna. Det finns inget tvång i andlighet. Det finns inga väggar eller ”Ingen ingång!”-skylt, eller situationer där du vill ha något och någon på utsidan förbjuder dig det.

Vi kan inte krossa några av våra begär eller förbjuda oss själva från att vilja ha. Vad vi behöver är en inre korrigering inom begäret självt.

Begäret kvarstår, men samtidigt får vi en ny känsla av att det är viktigt att inte använda det egoistiskt. Vi inser att det finns en möjlighet att använda begäret till ett högre syfte, att ge/skänka, för att gynna andra.

Fastän begäret skapades som en önskan om att uppfyllas, kan det korrigeras så att det inte kommer att ta emot någonting annat än vad det naturligt behöver konsumera. Detta eftersom den känner vikten av givandet.

Till exempel, har du sett dresserade lejon på cirkus? Varför är det så, att istället för att sluka tränaren, så öppnar lejonet lydigt sin mun och tillåter en person att lägga sin arm eller huvud där? Vill inte lejonet bita av det? Jo, det vill han! Men han upplever personen som mycket viktig eftersom han föder honom. Därför undertrycker han sitt naturliga begär.

På samma sätt, bevarar vi vår önskan om att ta emot njutning. Det börjar bara att känna vikten av givandet. Det vill att givandet skall styra över det.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

För att kunna nå Skaparen måste skapelsen kombinera två motsatta krafter inom sig. Annars kommer den inte att känna någonting annat än sig själv, så som de stilla, vegetativa och rörliga objekten. Hur som helst är en mänsklig varelse unik därför att den känner sin nästa.

Först ser en person sin nästa som en möjlighet att användas av honom. Men slutligen utvecklas personen och börjar förstå att hans nästa faktiskt är han själv. Det verkar bara för oss som om andra är emot oss därför att vårt ego knuffar bort dem och får oss att hata dem.

Ändå, om vi kommer över avskyn och knyter andra till oss, då kommer vi att återvinna den delen av oss själva som vi hade förlorat och kommer att uppnå kraften som skiljer oss åt – Skaparen.

Om jag för systemet av själar tillbaka till sin korrigerade nivå, där alla själarna förenas genom gemensamt arbete, då kommer jag att uppnå den initiala kraften som skapade den enskilda själen, sedan bröt sönder den och lämnade den till oss för att sätta ihop den igen.

Varje person är som ett barn som växer och uppnår Skaparens sinne genom att samla ihop alla bitarna igen.

Skaparen håller medvetet isär alla bitarna och separerar dem genom hat och egoism. Han är som en vuxen som har gjort sönder en leksak och blandat ihop alla delarna och sedan ger barnet en möjlighet att utvecklas gradvis, genom att få ett förstånd och kräva att hans kvaliteter korrigeras för att kunna sätta ihop den igen.

Barnet behöver söka efter själens framtida form och kräva exempel från den vuxne. Han måste tvinga Skaparen att korrigera det trasiga tillsammans med honom, som ett barn som ber en vuxen att hjälpa honom att bygga ett hus av klossar. Och genom att leka tillsammans med den vuxne kommer barnet att förstå var spelet kommer ifrån, varför det är nödvändigt, varför han blev skapad som han blev och vad Skaparen vill ha av honom. Han kommer då att bli som Han!

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Förändras ens materiella situation också när man uppnår andlig korrigering?

Mitt svar: Kroppslighet förändras tillsammans med andlighet. Kroppslighet är den första nivån av vår verklighetsuppfattning. Det är den nivå vi känner nu, och vi måste stiga upp från den till den första andliga nivån.

Som alla andra intryck på någon nivå, existerar den också i förhållande till dig, i dina egna känslor. När du förändrar dina egenskaper kommer allt att förändras.

Om vi bryr oss om att stiga upp till den andliga världen, då projicerar vi denna ambition på den materiella nivån också, och då känner vi inte problemen. Vi hamnar i en känsla av liv i vår fysiska kropp, liknande evighetens värld, där vi inte saknar någonting. Vi kommer att ha allt kroppen behöver.

Om du tänker bara på ditt andliga avancemang uppför 125 grader, då kommer ditt materiella liv att äga rum utan bekymmer och problem. Du kommer att ha tillräckligt av allt, utan några sjukdomar eller olyckor.

Denna materiella nivå måste finnas, därför att före uppstigandet till varje efterföljande nivå, faller du alltid tillbaka till denna världen för att sedan stiga ännu högre från den. Vad vi nu känner som denna värld, som fysisk materia, är den första, livlösa nivån av alla världar. Det är nödvändigt för oss att leva på denna nivån eftersom den utgör grunden för alla de andliga uppstigandena. Om vi kommer att önska att finnas på denna nivån bara för att stiga upp, då kommer livet att bli underbart.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Innehåller kabbala någon hemlig visdom som inte får avslöjas?

Mitt svar: I den kabbalistiska visdomen betyder ordet ”förbjudet” i huvudsak ”omöjligt”.

En kabbalist kan inte presentera sig för allmänheten och börja avslöja hemligheter från denna visdom genom att dra dem ur hatten som en trollkarl gör med en kanin eller en duva.

Han kan inte avslöja något för folket annat än metoden för att utveckla sin uppfattning. Därefter, allt eftersom en person utvecklar sin egen uppfattning om det andliga, kommer han att uppleva vad som för närvarande är en hemlighet för honom.

En ”hemlighet” är det du inte vet, ser eller känner på något annat sätt just nu. Medan det kommer att bli tydligt, enkelt och uppenbart i nästa fas.

I den kabbalalistiska vetenskapen studeras varje koncept i enlighet med de fyra faserna av uppenbarelsen, som är de fyra faserna i utvecklingen av andlig perception (Aviut, begärets grovhet).

Detta kallas att komma in i Pardes (kunskapens trädgård): Pshat – kunskap, Remez – ”antydan”, Derush – urskiljning, Sod – hemlig. Dock sker processen att ”komma in” i omvänd ordning.

Genom att korrigera sin uppfattning av verkligheten, stiger man gradvis från hemlig (SOD) till urskillning (Derush) till ”antydan” (Remez) till kunskap (Pshat). Och det finns ingenting förbjudet i något av det.

”Förbjudet” betyder att kabbalister inte vill förvirra personen med alltför mycket vetskap som han ännu inte är redo att förstå. Det är precis som vi uppfostrar ett barn, genom att successivt utöka dess kost, spelen han spelar, etc.

En lärare är tänkt att förbereda den ”andliga näringen” i enlighet med den studerandes nivå. Därför är kabbalister inte rädda för att avslöja det förbjudna, utan de är rädda att ”överdosera” resten av oss, precis som en omogen frukt är skadlig för ens hälsa.

I kabbalans visdom skadar det att ”förvisa” personen från denna visdom helt och hållet. Det finns också en möjlighet för en person som är inte kan urskilja de missuppfattningar han har fått, för resten av sitt liv, och därmed slösar han bort sin nuvarande inkarnation.

Det är därför vi går från det enkla till det komplexa. Sådan är vägen till rättelse.

Detta är anledningen till kabbalisters enda rädsla är att ge studenten en ”omogen frukt,” för det enda sättet för honom att växa korrekt, och fullständigt uppnå den kabbalistiska vetenskapen är längs de faser som är lämpliga för hans utveckling.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Varför ser inte alla krisen som ett tillfälle till förändring?

Mitt svar: Ge det lite tid. Krisen kommer i vågor, precis som födslovärkar. Först pressar det dig och sedan släpper det, sedan kommer det igen och får du vila igen. Allting beror på om du förstår att det är födslovärkar, och om du då tar del i din egen födsel. För att kunna födas måste du ”vända dig nedåt”, vilket innebär att du måste minska betydelsen av allting annat som du tycker är viktigt nu.

Frågan fortsätter: Men är inte detta lidandets väg?

Mitt svar: Absolut inte. Om du vet att du skall födas och komma in i världen, att det finns så många goda saker som väntar på dig, hur kan du då lida? Du kan redan föreställa dig hur bra allting kommer att bli. Du är lycklig för genombrottet som du gör. Du kommer att anstränga dig tillsammans med den Övre Nivån som är redo att föda dig och låta dig komma in i den andliga världen.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Andlig utveckling byggs ovanpå nedgångar: när de blir korrigerade fungerar de som material för det andliga kliet (kärlet).

Om du vänder känslan av att vara långt borta från andlighet till att stiga uppåt andligt, kommer du därigenom att bygga din själ.

Tänk på en elektronisk omvandlare som rätar ut en oscillerande off- och on-kurva, och gör den konstant. Den oscillerande kurvan går in likriktarbryggan där den positiva fasen passerar en kontur och minusfasen går genom en annan. Som ett resultat produceras en konstant ström vid utgången. Detta är väldigt likt den andliga processen där nerförsbackar förvandlas till uppgångar.

Ljuset fungerar som den positiv fasen, och kliet (kärlet) visas som den negativa fasen, och de arbetar tillsammans. Praktiskt sett så påverkar jag min omgivning och omgivningen påverkar mig. Jag projicerar två känslor på omgivningen: en känsla av att något är viktigt, och att jag är värdelös. Som svar ger omgivningen mig ett intryck av känslan av att givande, är viktigt och mottagande är värdelöst.

Om jag tar hand om dessa fyra kanaler, då jag kommer att få styrka. När jag är i uppstigande jag har mycket styrka, jag måste ge till omgivningen. Och när jag faller och inte har någon kraft, då får jag styrka från omgivningen.

Detta fungerar på exakt samma sätt som en apparat som rätar ut den oscillerande kurvan: ibland ger jag till dem, och ibland ger de till mig. Som ett resultat har jag alltid styrka.

I själva verket är detta anledningen till att själen delades i två delar: mig själv och allt som är utanför mig. Det var för att ge mig möjlighet att behandla andra som mig själv.
Allt utanför mig är också mitt. Det är bara det att jag arbetar med det på detta oscillerande sätt, i bland jag ger styrka, och ibland ges det tillbaka till mig. Men vad jag får är många gånger mer än vad jag gett.

I kraft av mörkret (det nya kliet) som uppenbaras i mig, kan jag få tillräckligt med styrka från omgivningen att vända mig till den korrigerande kraften (Ljuset). Jag kommer då alltid att kunna gå framåt, liksom en konstant ström som alltid håller på att rätas ut. Och sålunda stiger jag högre och högre upp.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Vem ska jag be om förlåtelse på jom kippur, om vi lär oss i den kabbalistiska vetenskapen att det inte finns någon utanför mig?

Mitt svar: Först av allt måste vi be våra vänner om förlåtelse. Om en person inte har allas förlåtelse, då har han inte något som han kan vända sig till Skaparen med. Men vad är förlåtelse i andlighet?

Förlåtelse är uppenbarelsen av mitt nuvarande tillstånd, som jag kan korrigera, i motsats till de begär jag inte alls kunde förstå att kunna hantera och be om deras korrigering. Jag måste urskilja mina begär gradvis och avancera steg för steg.

Förlåtelse (Slihot) och jom kippur (försoningsdagen) betyder uppenbarelsen av vårt trasiga kärl (Kli) eller själ. Vi kontrollerar det och jämför det med tillståndet för full korrigering – Purim. Det är därför vi kallar det motsatta, okorrigerade tillståndet som vi uppenbarar, Ki-purim – som purim).

Därför symboliserar jom kippur en tid när en person verkligen ber om förlåtelse för alla sina ”synder”. Men han vill inte det eftersom det står skrivet någonstans, utan snarare för att han uppenbarar hur motsatt han är att det slutliga tillståndet, som han kan föreställa sig. Detta tillstånd är enigheten av alla själar för att skapa likvärdighet med Skaparen, kraften och viljan att älska och skänka.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →