En fråga jag fick: Vad förändras mellan en andlig värld och en annan?

Mitt svar: Förändringen sker i begäret eller kraften som är i kontroll, värdesystemet relativt Skaparen och hur viktig Han är. Detta avgör allt.

Det enda som finns i hela universum är viljan att njuta, som kan följa två principer: dess egennytta eller Givarens nytta. Det är som i exemplet med gästen och värden, där gästens tillstånd kallas Bria, Atzilut, Yetzira eller Assiya beroende på gästens reaktion på Värden. Till exempel:

• Om han befinner sig i världen Assiya konsumerar han hela måltiden.
• Om han befinner sig i världen Yetzira, då tvivlar han huruvida han ska äta och hur mycket han ska äta.
• Om han befinner sig i världen Bria, då gör han en beräkning och vet att han inte kommer att begå något misstag; han kommer att kunna visa Värden att Han ger honom nöje.
• Om han befinner sig i världen Atzilut konsumerar han allt, som i världen Assiya, men han är säker på att han gör detta enbart för Värdens skull! De har trots allt förenats med varandra till det inte finns några skillnader mellan dem.

Och allt detta talar om en människas inre tillstånd.

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Begäret (Homer) är som en åsna (Hamor), vilken kontrolleras av sin ryttare (avsikten/intentionen). I det förflutna användes åsnor till att dra hjul. En säck med vete brukade hänga kring åsnans mule och åsnan åt vetet samtidigt som den gick runt i en cirkel och drog hjulet.

Om den inte fick mat så skulle den inte ta ett enda steg. Samma är det med vår egoistiska natur. Den är som en åsna: den kan inte arbeta om den inte får belöning!

Avsikten som kontrollerar vår ”åsna” kallas ”människa”. Detta är åsnans ryttare som avgör vart djuret skall gå.

Begäret förstår inte intentioner, och detta gör det möjligt för oss att kontrollera det. Låt ditt begär njuta, lägg bara en avsikt till det. Detta är anledningen till att det är skrivet att, ju högre en person är, desto större är hans egoistiska begär. Hur som helst, han vet hur han skall låta det egoistiska begäret njuta för att kunna tämja det och rida det till det rätta målet.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Varje person upplever ett uppvaknande av ”punkten i hjärtat” minst en gång under sin livstid. Men människor i allmänhet tror att de tomma och dåliga känslor som de har, är förorsakade av värdsliga anledningar. En person förstår inte att det är hans själ som vaknar i honom och kräver att utvecklas.

De flesta människor bryr sig inte om dessa ögonblick som kommer till dem i olika livscykler. De förstår inte att dessa stunder uppmanar dem att börja utveckla själen. Istället tror de att de är orsakade av vanliga jordiska anledningar och inte av det upphöjda, högre målet.

Men efter att ha blivit väckt många gånger på detta sätt börjar en person att förstå varför han mår dåligt. Denna insikt kallas igenkännandet av det onda. En person inser att han inte mår dåligt därför att han är tom, utan på grund av hans lögner och brist på sanning. Han känner detta så starkt att han är beredd att höra sanningen, oavsett hur bitter den kan vara.

Han är då beredd att uthärda frånvaron av tillfredställelse och föredrar att begränsa sin egoism till förmån för att komma närmare sanningen. En person måste förstå att när de svåra frågorna jagar honom, när hans sinne är tungt och han känner sig maktlös, så är detta början på själens uppenbarande. Då har han inget annat val än att utveckla den, eftersom han annars bara kommer förlänga sitt lidande.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Hastigheten i en persons avancemang beror på hur uppmärksamt han relaterar till allting som händer honom i livet och huruvida han inte låter ett enda ögonblick passera utan att knyta an det till det andliga. Man måste vara rastlös som ett barn och använda varenda stund. På det sättet är omgivningen mycket viktig. Omgivningen snabbar upp en persons utveckling genom att ge honom rätt inriktning och alltid knuffa honom framåt.

Med omgivningens hjälp kan en person upptäcka att även de lugnaste stunder har en stor innebörd. Det är särskilt under dessa stunder som man upptäcker Skaparens passionerade attityd till en. Det är som att upptäcka en hel värld djupt under den lugna havsytan.

Låt inte livet springa ifrån dig. Vi borde inte missa ett enda ögonblick, eftersom varje stund är ett tillfälle att knyta an till Skaparen. Detta kallas att återlämna livet till dess Källa. Vi måste förstå att Han vill berätta någonting för oss genom varje omständighet som Han ger oss. Hela vårt liv är en konversation mellan oss och Skaparen, men eftersom vi låter tillfällen bara glida förbi, så hör vi Honom inte! Om vi bara lyssnar, så kommer vi att höra Skaparens röst i varje stund. Detta är hur vi kommer att knyta an den materiella tiden med det andliga. De kommer att förenas som ett och vi kommer att se den andliga bilden.

Om en person upplever tiden som en serie handlingar, då är han redo att se sitt liv som en andlig process. Hur som helst, endast omgivningen har möjlighet att tona in oss till den här inställningen till livet.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Behöver vi utvärdera de nivåer som redan har varit?

Mitt svar: Generellt sett och som regel skall vi inte se tillbaka på det förflutna oavsett om det var bra eller dåligt! Det är ett felaktigt beteende, en Klipa! Jag börjar klandra mig själv för vad jag gjort och jag minns vad jag sa till någon, hur dumt jag handlade, men framför allt så kan jag inte göra något åt det!

Alla referenser till det förflutna och varje beräkning med tanke på det förflutna är oacceptabla. Se bara framåt eftersom Skaparen är framför dig! Du gräver runt inne i dig själv, bland dina minnen, istället för att fokusera på ditt arbete med Skaparen.

Kom ihåg att det finns inget förflutet!

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Varför behöver vi den materiella världen och den materiella kroppen, om det andliga begäret (Kli) inte är inne i kroppen?

Mitt svar: Vilka annan verklighet skulle du bo i innan du kommer in i den andliga världen? Just denna illusoriska verkligheten ger dig fri vilja. Denna imaginära verkligheten är oerhört viktig, eftersom varje gång vi faller, så stiger vi in i det andliga precis från denna verklighet. Vi kommer in andlighet ”ur intet” i likhet med ”Yesh Mi Ain”, en ny skapelse.

Man måste komma in i andlighet (eller en förbindelse med Skaparen) utifrån, från ”ingenting”. Människan är det enda djur som inte styrs helt och hållet av naturen. Naturen tillåter människan att göra misstag och lämnar ett ”tomrum” i honom, och ger honom därigenom frihet att gå in i den andliga världen ”från ingenting”, eller från en negativ situation.

Om vi styrdes helt av naturen, då vi inte skulle ha några frågor. Allt skulle vara förutbestämt i förväg. Men eftersom vi har fått en viss grad av frihet, får det oss att sträva efter och ha möjlighet att känna början av det andliga begäret (Kli), som är motsatsen till oss själva.

Om vi var helt kontrollerade av vår egoistiska natur, skulle vi aldrig kunna känna givandets natur. Men eftersom egoismens kontroll över oss lämnar oss detta tomrum, genom att känna det och inte förstå oss själva, i det ögonblicket vi börjar känna i början av den altruistiska naturen. Detta är hur man träder in i den naturen som ”någonting ut ur ingenting”.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Det är omöjligt att komma in i en ny verklighet med den gamla egoistiska inställningen. Alla sorter av ”gröna” rörelser uppmanar oss att älska naturen och ta hand om den, därför att hela planeten är vårt hus. Hur som helst, vi har inte möjlighet att relatera till det på det sättet. Människan kan inte föreställa sig att hela världen tillhör honom och att hela mänskligheten är inom honom.

Människan behöver uppenbara Skaparen och få kraft från Honom för att kunna bygga ett nytt system av relationer med den omgivande världen, ovanför sin egen egoism. Med andra ord, i dag delar hatet oss, men genom att komma över detta hat så uppenbarar vi ett nytt system av relationer, ett system av kärlek. Detta kan göras bara av Skaparen som vi drar till oss, så att Han etablerar detta samband mellan oss. Den som gör frid i det Övre kommer att göra frid inom oss.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Vanligtvis är våra liv så besvärliga att vi vill be Skaparen; ”Stoppa tåget, jag vill kliva av!”

Mitt svar: Om du går av från det här tåget kommer du bara att lämnas kvar och vänta på stationen. Senare kommer nästa tåg och du blir tvungen att stiga på det och fortsätta din resa.

Vår värld har 230 år kvar för att fullborda sin korrektion. Men var och en av oss kan fullborda sin egen korrektion betydligt tidigare. Till dess det inte sker, kommer du att fortsätta att delta i det gemensamma kretsloppet av födelse, liv och död.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

De övre Partzufim tar inte emot Ljuset för sig själva.

Partzuf Aba är fullt av Ljuset från Hochma, men Ima vill inte ta emot det, utan knuffar bort det och tar emot det bara på villkor att själarna önskar att acceptera detta Ljuset från henne.

Detta är varför MAN, en förfrågan, är nödvändig från det lägre. Denna princip används vida inom teknologi och överallt i våra liv, i varje föränderligt, levande system. Varje öppnande och stängande, såväl som varje regulator är baserad på denna principen. Det är som en andlig transistor; där finns Ljuset från Hochma (en plus och en minus), och jag sänder en impuls till basen, och påbörjar ett flöde av elektricitet. Jag sänder en mycket svag signal, ett litet begär, men på grund av detta begär börjar enorma mängder Ljus att flöda i systemet.

På samma sätt önskar själarna bara att ta emot lite från Ima och att öppna upp henne lite grann, men hon frågar om Ljuset från Aba, och Aba begär från en ännu högre källa, och därför når denna begäran Evighetens värld.

Denna begäran förorsakar att enorma mängder Ljus sprider sig genom alla världarna för att ge oss, allra längst ner, den lilla droppe av Ljus som vi bad om,

Detta är principen för hela vårt liv. Om systemet är integrerat, då leder även den minsta förändring till en förändring i hela systemet. Det andliga är en reflexion av det harmoniska sambandet mellan alla elementen. Om vi förändrar bara en mycket liten del, så förändrar det därmed hela systemet, och gör att det förändras i sin helhet och uppnår balans på en ny nivå.

Det andliga systemet är analogt med systemen i vår värld. Om en liten impuls sänds till ingången av systemet, så upplever hela systemet förändringar, från början till slut, och i motsatt riktning. Det är bara efter att det har blivit balanserat som resultatet blir uppenbart.

Därför, även om den minsta möjliga själ, någonstans, allra längst ner, utför en liten korrektion, så förändrar den alla världarna. Ju längre ned denna själen är situerad, desto större Ljus drar den till sig.

Det är som en liten kran som stänger ett stort rör. Bara en liten ansträngning är nödvändig för att öppna den, men den öppnar upp flödet till en hel ocean av vatten.

(Från lektionen om ” Förordet till Sulamkommentarerna för Zohar” 29/10 2009)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Vetenskap - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Uppnår en person de andliga rötterna genom sina studier?

Mitt svar: I samband med sina studier, uppnår en person många saker genom sitt sinne, men detta innebär inte att nå sina andliga rötter. Att uppnå de andliga rötterna innebär att nå givandets kvalitet. Det är inte kunskap utan mottagandet av korrigerade, nya kvaliteter.

Just nu har jag 613 materiella begär. När jag omvänder dem till att bli andliga begär, 613 begär att ge, innebär detta att jag når mina andliga rötter. Jag uppnår ”jag som skänker” istället för ”jag som tar emot!”

Den Övre Världen uppenbaras i mig, i mina korrigerade kvaliteter. De andliga rötterna är mina kvaliteter, och just nu, när jag ser denna världen, upplever jag mitt eget själv, som är bilden som finns inne i mig. Kombinationen av alla mina kvaliteter och en förening mellan dem är vad jag kallar den här världen.

I min inre struktur finns många kopplingar, signaler och intryck, alla vilka jag kallar min värld. När detta system börjar arbeta enligt principen för givande, uppnående den allra första graden i alla dess delar, kommer det att betyda att jag har nått mina andliga rötter.

Sambandet mellan mitt förra stadium, när jag kände att världen i min materiella struktur, vilken var sammansatt till förmån för mottagandet, och systemet som är förenat i enlighet med programmet för givande, kallas grenarnas språk. Det är med hjälp av detta språk som jag börjar förstå hur Skaparen skapade de andliga nivåerna och alla uppstigandets grader.

Snarare än att agera på ett plant underlag, på endast ett enda plan, förstår jag vad som händer mellan de olika skikten och hur nedstigandet eller uppstigandet inträffar. Om jag bara studerar ett plan kan jag bara vara livlös, vegetativ, eller rörlig på det planet.

Men om jag studerar skillnaden mellan dessa lager, eller plan, kommer jag att upptäcka vad jag kan använda för att förändra mig själv. Med andra ord är grenarnas språk ett sätt att stiga högre och högre.

Det talar inte till oss på en plan yta som språken i denna världen. I stället förklara det skillnaderna mellan denna världen och den andliga, sambandet mellan roten och grenen. Jag studerar inte bara den andliga världen, jag studerar båda dessa världar, den ena gentemot den andra.

På det sättet lär jag känna Skaparens handlingar. Trots allt är det viktigaste inte lagret i sig självt, utan vad som är mellan dem. Detta hjälper mig att förstå hur jag kan förändra mig själv, stigande högre och högre varje gång. Detta är vad vi behöver lära oss av Läraren.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →