Inlägg i kategori ''

Varför behöver jag hela denna värld?

Dr. Michael  LaitmanDet finns två krafter i naturen: mottagande och givande. Dessa två krafter målar bilder på vår vilja att njuta, likt på en datorskärm. De projicerar en bild av världen som består av mig och allt runt om mig. Som Baal HaSulam skriver finns det en skärm i den bakre delen av vår hjärna, genom vilken vi uppfattar en bild av världen.

Denna bild skapas med hjälp av två krafter: en mottagande kraft (vänster) och en skänkande kraft (höger). Kombinationen av båda dessa krafter på min egoistiska materia målar upp hela bilden av verkligheten för mig. Jag känner det, jag ser en bild, och det verkar för mig som om denna bild, denna verklighet, existerar utanför mig. Jag själv projicerar min inre bild framför mig. Det är så jag ”ser världen”. Det är som om jag plockar fram den inifrån mig själv och projicerar den utanför.

Varför är jag byggd på detta vis? Varför ser jag min inre värld i en yttre form? Det är för att vi ska kunna behandla den egoistiskt med försumman och fientlighet. Därigenom får vi en möjlighet att studera vår inre värld och att korrigera oss själva.

Om jag kände den som om den var inuti mig skulle jag aldrig kunna korrigera mig eftersom jag skulle relatera till allt på ett positivt sätt med godhet, men helt och hållet på ett egoistiskt sätt. Men eftersom mitt ego nu kommer ut på utsidan och jag upplever det som främmande, relaterar jag till mitt ”externa jag” som till en främling, egoistiskt på ett negativt sätt, snarare än positivt och som om det vore min inre del. Därmed har jag en möjlighet att förstå vad ”extern” och ”intern” betyder för mig.

Världen delades upp i två delar: jag och de andra. Jag kan inte övertyga mig själv om att någonting som finns på utsidan är mitt eget. Jag ges en möjlighet att se min inre essens i en yttre bild: ”Kom och se vem du är och hur du behandlar dem runt om dig. Det är så här du är på insidan.” Du säger ”Titta hur ful den här är, hur lat den här är, hur korkad en annan är! Jag hatar dem så mycket!” Samtidigt är alla dessa kvaliteter dina och inte någon annans.

Dessa uppenbarelser hjälper mig. Annars skulle jag aldrig kunna relatera till dem, att fullkomligt uppenbara den ”onda böjelsen” (det egoistiska begäret, hatet av alla) för att senare förstå att detta är mina inre kvaliteter som projiceras på utsidan.

Då börjar jag förstå hur Skaparen hjälper mig genom att ge mig en sådan verklighetsperception: att se min insida på utsidan. Jag börjar förstå hur mycket detta hjälper mig, och att jag utan detta skulle vara fullkomligt inlåst i mig själv och aldrig skulle kunna förstå vad ”jaget” är. Samtidigt finns det någonting här, ”någonting i mig som jag inte anser vara jag”.

Därför går hela vårt arbete ut på att förena vårt inre jag med vårt yttre jag, med världen på utsidan, och särskilt med gruppen. Vi kan öva med gruppen. Jag ser trots allt, när jag börjar arbeta med gruppen och försöka behandla vännerna som mig själv, att jag är oförmögen att förenas oavsett hur mycket jag försöker övertyga mig själv om att allt detta utanför mig också är jag. Jag kan inte ens behandla en liten del av mänskligheten, gruppen, vars mål är nära mitt eget, som mig själv. Jag kan inte relatera till det över mitt egoistiska medvetande.

I detta hänseende börjar jag se denna egoism som någonting som skapats artificiellt av Skaparen, särskilt för dess upphävelse. Men jag kan inte göra detta själv; jag kan bara vilja det och be Skaparen att min egoism ska försvinna. Varför ska jag fråga? För att få en förbindelse med Skaparen!

”Hur kan det vara så?” Förstå att de är du! Behandla dem med kärlek, eftersom de är delar av din själ!

”Men jag kan inte!” De är dina vänner, dina grannar. De går mot samma mål som du! Vad är det i slutändan som separerar er?

Sönderfallets kraft separerar oss. Skaparen placerade den som ett hinder, och jag kan inte komma över den.” Då frågar du efter att korrigera just detta. Du frågar efter korrigering och att hela världen ska införlivas i dig själv.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 24.06.2010, om Zohar.
videoikon Videoljudikon MP3

Vår uppgift är att hålla oss kvar vid den Övre

Dr. Michael  LaitmanEn fråga jag fick: Vem är vår ”Övre” i det andliga?

Mitt svar: Vi vet inte det. Vi existerar blott som en punkt, en droppe säd, ett andligt reshima (minne, gen) i den Övres livmoder. Förutom detta reshima har vi ingenting!

I själva verket har vår materiella kropp, vårt medvetande och våra känslor ingenting att göra med den andliga världen och kan inte tränga in i den. I den andliga världen finns bara den Övres (Malchut av oändlighetens) livmoder, och vi i den. Och var och en av oss är ett reshima (0/1, shoresh aviut/aleph hitlabshut), eller med andra ord, en punkt i hjärtat.

Vår uppgift, som punkt i hjärtat, är att försöka klamra oss fast vid den andliga livmoderns vägg! Med början i de tre dagar under vilka säden absorberas är embryots (vårt) största problem att fästa sig vid livmoderns vägg. Att fästa sig vid livmodern är att etablera den allra första kontakten med den Övre.

För att göra detta, måste vi upphäva oss själva inför den Övre. Men var är denna Övre, denna livmoderns vägg? Vad är den egentligen? Den Övre är den kabbalistiska gruppen, min miljö! Det är så här den Övre uppenbarar Skaparen för mig.

Därmed finns gruppen, och jag som trots alla hinder håller mig fast vid den. Jag accepterar hela kraften hos gruppens önskan att skänka, och jag är redo att ta in allt genom att upphäva mig själv inför dem.

När jag fäster mig vid gruppen börjar min aviut, som är styrkan hos min vilja att skänka, att växa och orsaka obehagliga känslor i mig: besvikelse, förstorad egoism, och hjärtats sorg. Men jag måste gå ännu djupare in, som en igel, och klamra mig fast vid gruppen som är ”livmoderns vägg”.

Då kommer den första förbindelsen mellan oss att visa sig, inte genom en punkt, utan genom ett rör där ”blod” kommer att börja flöda in i mig. Denna förbindelse är, än så länge, på den icke-levande nivån (heb: ”dam” – blod, från ”domem” – icke-levande), men jag kommer ändå redan att ta emot andlig näring från den Övre.

Allt detta sker genom min förbindelse med gruppen. Det finns ingen annan ”vägg” genom vilken jag kan komma in i den andliga världen!

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 24.06.2010, om förordet till Sulamkommentaren, stycke 73.
videoikon Video | ljudikon MP3

Detta är arbete för en människa

Dr. Michael  LaitmanDen andliga vägen är inte lätt, och den består av många uppgångar och fall. Det är inte en jämn, belagd väg; den har den ena gropen efter den andra. Tills du börjar röra dig framåt, kommer du under en lång tid att stampa på en och samma plats under tiden som du tacklar olika problem och hinder. På varje steg längs vägen uppstår några komplikationer och olyckor: först en punktering, sedan en motor som dör, därefter tar bensinen slut, sedan somnar du bakom ratten, och så vidare. Men vad kan vi göra? Sådan är vår väg.

Plötsligt står din åsna (det hebreiska ordet för ”åsna” är ”hamor” från ordet ”homer”, materia, egoistiskt material) mitt i vägen och blockerar den. Du kommer att behöva flytta den ur vägen. Men hur flyttar man en åsna? Man klatschar till den, men den rör sig inte. Man lockar den med en morot, men den följer fortfarande inte; den behöver ett bättre lockbete. Tills du kastar upp din åsna på ryggen och bär den ur vägen, eller slår in dess tänder som kabbalisterna rekommenderar, kommer du inte att röra dig framåt.

På detta sätt uppstår hela tiden nya problem tills livets träd faller över din väg. Då kommer du att behöva stanna och åka runt det, men då kommer ett moln att lägga sig över vägen och skapa en tjock dimma, som gör det omöjligt för dig att se var du går eller om det över huvud taget finns en väg framför dig.

Denna sorts arbete är speciellt; det är mycket svårt och enbart valt för den som vill uppnå nivån av en människa, för den som i sanning vill bli en människa. Det är en väg för utvalda individer.

Från kvällslektionen om Zohar 2010-06-14.
Ladda ner: videoikon Videoljudikon MP3

Att gå före egot

Dr. Michael Laitman En fråga jag fick: Du har upprepade gånger talat om vår tendens att springa ifrån andligheten långt innan man faktiskt närmar sig den. Med andra ord, vår egoism drar oss bort från de andliga tillstånden genom att ta ett antal steg tillbaka. Hur kan vi undvika att göra fel och kämpa mot egot?

Mitt svar: Du måste förbereda dig i förväg. När det redan sker, hjälper ingenting. Egot tricksar och lockar ändå. Du måste säkra dig själv i förväg, ständigt. Det liknar en bergsbestigare som är bunden till en person, och den personen är knuten till en annan person, och så vidare. Denna ömsesidiga sammankoppling är nödvändig.

På vår väg kan människan förlora greppet på någon sekund. Utan denna koppling till de andra, faller man ned i en klyfta och måste sedan klättra upp tillbaka. Ett helt liv kan slösas bort på detta. Det är därför man kan riskera att inte uppnå andligheten eller avancera genom de 125 andliga graderna inom sin livstid.

Allt är ordnat på ett mycket exakt, logiskt och korrekt sätt. Det är naturens lag. Det finns ingen bortskämdhet från Skaparens sida, där han säger ”Åh, du är så liten, jag älskar dig, jag kommer att göra allt för dig …” Nej, detta finns inte. Kraften av skänkande och kraften av mottagande står i opposition till varandra. Man måste hitta rätt samband mellan dem och agera exakt. Detta är en lag.

Det är inte som i vår värld, där vi justeras på något sätt och skapar onaturliga förutsättningar för oss själva. Det finns ingen barmhärtighet i naturen beroende på vår förståelse av denna term. Vår förståelse av barmhärtighet är att ta emot det vi inte förtjänar. Detta är dock felaktigt. Varför ska det vara så? Är det för att du är så vacker?

Om vi hade förstått naturens väsen och hur vi bör uppföra oss med hänsyn till den, skulle vi verkligen lyckas. Vi skulle rättfärdiga Skaparens beteende i stället för att förvänta barmhärtighet. Vi bör studera naturens lagar och utföra dem korrekt inom oss själva. Då kommer det inte bli några problem. Vi kommer då få se hur perfekt och evig den är och att bli som den.

Fråga (fortsättning): Så vad är lösningen? Hur kan man förbereda sig i förväg?

Mitt svar: Bara genom att vara ansluten till andra. Detta villkor har överlåtits till oss. Endast ett tillstånd av ömsesidiga garantier kan hjälpa till. Det är precis som bergsklättrare. Bara du och jag tillsammans kan nå målet. Med andra ord, jag måste tänka på dig och mig som lika. Jag måste bry mig om för var och en av dina handlingar precis som jag gör med mina egna.

Fråga (fortsättning): Med bergsbestigare är det uppenbart: om någon faller, är det möjligt att faktiskt se det. Men här är det annorlunda. Man återvänder till det smakfulla i denna värld hela tiden, och det gör en lycklig.

Mitt svar: Detta faller också inom ramen för samma program för en ömsesidig garanti, ett ömsesidigt förverkligande av att avancera i detta tillstånd, och behovet av att hålla i varandra. Vi måste inse detta.

Människan bör bry sig om vad som händer med andra, eftersom hon annars inte kommer att nå målet. Sedan, under inflytande av det Övre ljuset , skaffar du dig en sådan känsla med tanke på dem att de blir viktigare än du. Precis som i vår värld, när du börjar ta hand om någon annans barn, blir detta barn så viktigt för dig och du börjar älska det. Detta är det Övre Ljusets påverkan.

Prova det, så får du se.

Att hitta perfektionens förlorade delar

Dr. Michael LaitmanVid en viss punkt kommer vi att börja känna hur stor del av texten som är förlorad på många ställen i Zohar. Som en kommentar på de fem moseböckerna beskriver Zohar hela verkligen: den gemensamma själens HBD-HGT-NHY, Malchut i Oändlighetens värld. Men originaltexten har dolts för oss och bara en liten del av den blev kvar. Uppenbarligen behöver vi inte mer för vår korrigering. De delar av Zohar som inte är relevanta för vår korrigering hänvisar mest troligt till de redan korrigerade delarna av systemet.

Av denna anledning kan man känna vissa utelämnanden och ofullständigheter i texten. Även om vi inte märker det riktigt än, kommer vi att börja känna det mer och mer. Vi kommer också att känna hur nyttiga dessa utelämnanden är. Själen som strävar efter korrektion söker perfektion. Därmed nästan bjuder de saknade delar själen känner in den att fästa sig vid de korrigerade själar som har korrigerat dessa delar. Det är därför vi saknar dem idag.

Detta borde få oss att förstå att vi existerar inom själarnas levande system, där några delar kompletterar de andra. De saknade delarna i Zohar bjuder in oss att ansluta oss till de själar som bär på dessa saknade uppenbarelser. Om vi förenas med dem, kommer vi därmed att komplettera alla själar.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-06-14, om Zohar.
videoikon Video | ljudikon MP3

Moses inom människan: Den närmaste punkten till Skaparen

Dr. Michael LaitmanEn fråga jag fått: Hur känner vi igen ”Moses” inom oss?

Mitt svar: ”Moses” inom människan är den punkt som står närmast Skaparen. Om människan går framåt på rätt sätt, tar hon hand om och skyddar denna punkt som om det vore hennes mest värdefulla juvel. Trots allt förbinder det henne med Skaparen.

“Moses” är den kvalitet som är närmast den andliga världen. Alla andra punkter strävar bara vid vissa tider efter det andliga, på olika nivåer av aviut (begärets tjocklek), och på grund av olika skäl, medan “Moses” i människan är helt hängiven målet.

Nyckeln till Ljuset

Dr. Michael Laitman Om jag höjer mig över min egoism och kommer ut i andra människors önskningar, får jag ett oändligt andligt kärl där jag kan känna hela Oändlighetens Ljus. Det fungerar mycket enkelt. Det är som en stor pipa som Ljuset flyter i. Det finns en ventil högst upp på röret med vilken jag väsentligt kan ändra Ljusets flöde genom att öppna den helt. Det är så det fungerar i vår värld där även ett litet barn kan vrida på en kran och ändra vattnets flöde. När det gäller andligheten, kan jag göra detsamma.

Jag har bara en liten önskan om andlighet. Det är som en liten punkt i hjärtat. Men om jag vänder mig till andra människors önskemål och känner mig delaktig i den gemensamma själens organ som en av dess celler, så skänker jag till denna gemensamma kropp, och som svar börjar den att ta hand om mig. Då tar jag emot alla dess oändliga möjligheter.

Därför är det inte en tillfällighet att kabbalan instruerar oss att komma ut ur våra begär och ansluta oss till andras begär. På så sätt får vi ”613” gånger större kapacitet, andligt kärl, och önskningar, jämfört med vad vi hade tidigare. Tidigare har vi bara haft en punkt i hjärtat, men nu erhåller var och en av oss hela kroppen för vår användning.

Morgonens lektion om Zohar

Ett kort klipp ur morgonens lektion om Zohar.

Oändligheten är obegränsad enighet

Dr. Michael  LaitmanFör att uppfatta verkligheten korrekt måste vi föra samman alla former som uppenbaras för oss. Bara människans inre värld existerar. Oändligheten är inte oändliga avstånd; den är obegränsad förening! Vid en viss punkt dyker en barriär upp i ”världen av oändlighet”, som avgör hur nära du kan komma mig. Det vill säga, inom denna oändlighet uppenbaras ett egoistiskt begär som ger upphov till avståndet mellan olika delar.

Detta avstånd mellan begär, mellan egot är imaginärt. Men det resulterar i att världen börjar sprida sig neråt från oändligheten, vilket innebär att en känsla av avstånd mellan delar dyker upp i samma plats. Detta kallas för en nedgång av världarna eller en intensifiering av fördoldheten mellan oss.

Detta avstånd är trots allt inte fysiskt utan det är i våra känslor. Vi behöver gå över till en mer intern perception. Vi bör inse att jag kan vara fysiskt nära eller avlägsen från en viss människa, oberoende av om jag känner mig nära eller avlägsen från honom eller henne; den ena faktorn är helt oberoende av den andra. I andligheten existerar inte denna fantasivärld av avstånd, det gör bara känslor. Vi mäter känsloperceptionen i sefirot, partzufim, och världarna enligt likvärdigheten av egenskaper mellan andliga objekt eller begär.

Det finns förvisso skillnader mellan begär eftersom de alla är olika. Men å andra sidan är de lika varandra eftersom de strävar efter att vara tillsammans oavsett deras oföränderliga naturliga skillnader. Enbart detta ”avstånd” mäts i det andliga, och det är bara denna ”närhet” vad gäller avsikten som vi försöker uppnå.

Trots skillnaderna mellan våra ursprungliga begär som har ett så oändligt avstånd mellan varandra, kommer vi med hjälp av skärmen och det reflekterade Ljuset (ömsesidigt skänkande) att uppnå en gemensam strävan efter att komma nära. Vi kommer att nå känslomässig förening vilken kommer att vara oändlig och utan alla gränser. I våra begär kommer vi att känna ett oändligt så att säga fysiskt avstånd, medan vi i vår sensoriska strävan att vara tillsammans kommer att kliva över denna gräns och känna vår oändliga, obegränsade förening där vi alla existerar i en punkt.

Dessa två former av mätande bör samexistera och ge intensitet till vårt förenande och vårt fasthållande. Den ena formen är det oändliga avstånd som separerar våra begär som är motsatta varandra, medan den andra är oändlig och obegränsad förening av alla i en punkt, i en gemensam avsikt och strävan.

Från samtalet om ett nytt Internet 2010-06-04 videoikon

Ingen kan vandra ensam

Är jag ensam ett ögonblick, utan gruppens stöd, faller jag genast. Ensam kan jag inte greppa det andliga, Skaparen, eller givande. Antingen är jag i mitt andliga kärl  medan jag  är knuten till de andra och får stöd av dem, eller så är jag utanför det. Så fort jag förlorar de andras stöd faller jag.

Man kan inte göra framsteg eller åstadkomma någonting på egen hand. Man kommer inte kunna hålla sig kvar i det andliga ens för en sekund. Om en person tror att han kan göra framsteg på egen hand genom att läsa kabbalaböcker och utföra vissa handlingar och hålla sig på den andliga vägen, då är det självbedrägeri. Då ljuger man för sig själv och hoppas endast förgäves på framsteg. Utan deltagande och bindning med gruppen, kallat den ömsesidiga garantin, har vi ingen chans att vara i det andliga ens för ett ögonblick.

Dessutom, att vara närvarande i en andlig miljö innebär inte att vara i den fysiskt. Vad som betyder något är hur starkt en person åtrår miljöns påverkan över honom, eftersom detta vittnar om hans åtrå att sätta sig själv uder påverkan av Skaparens Övre Kraft. Men om någon endast läser kabbalistiska texter i ensamhet kommer han inte att vara under Skaparens inflytande eftersom allt man läser passerar genom ens egoistiska filter. Man kommer att uppfatta boken efter hur man själv förstår, känner och önskar se den.

Alltså är jag under Skaparens inflytande endast om det jag läser kommer till mig genom gruppen. Skaparen, eller ljuset ”bor bland hans folk”, alltså inom gruppen, sammanslutningen av själar.

Individuellt har vi inte en chans att göra andliga framsteg. Vi måste förstå till fullo att det enda instrument vi har för att avtäcka Skaparen är vår enighet.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-06-06, Artikeln “Concerning the Importance of Society”