En fråga jag fick: Vem är en persons värsta fiende i det andliga arbetet?

Mitt svar: Den värsta fienden är personen själv, hans egenskaper, som är motsatta till Skaparens! De visar sig gradvist, i den mån vi kan stå emot dem. Annars skulle vi bli förlamade och oförmögna att utföra en enda aktivitet i det inre eller yttre. Därför uppenbarar sig det fördolda stegvis för oss, visar att vi egentligen inte existerar som enskilda individer!

En liten bit av sanningen uppenbarats för mig endast i den mån att jag kan hålla fast vid Skaparen. När det gäller alla andra tankar, önskningar och kvaliteter, är jag inte visad hur mycket jag är styrd uppifrån. Det är ingjutet i mig att det verkar som om jag bestämmer allt själv. Med andra ord, endast gradvis uppenbaras det för mig att jag faktiskt inte existerar – jag är bara en marionettdocka, vars strängar är dragna!

Men i den mån jag kan nollställa mig inför min omgivning och Skaparen, och använda min valfrihet, beviljas jag självständighet. En möjlighet uppenbaras för mig att bygga fler och fler mindre delar av min självständiga personlighet – tills jag kan stiga i hela mina omfattning. Detta innebär att jag kommer att existera förbunden vid Skaparen – i ett motsatt begär, men med samma avsikt.

Det visar sig att vi aldrig kommer ifrån den Övre kraftens auktoritet, men gradvis minskar beslöjningen i enlighet med vår vilja att vara förbundna med Skaparen. Det är som om en ridå dras isär framför mig. Först är jag i mörker, där jag tror att jag existerar och är oberoende. I den mån jag kommer kunna tolerera det faktum att jag är hjälplös, uthärda detta inre slag, denna skam, och fästa mig vid Skaparen, kommer ridån dras isär mer och mer för mig, och beslöjningen blekna.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner | Lägg till kommentar →

En fråga som jag fick: Vad är den svåraste uppgiften vi måste utföra för att uppenbara den andliga världen?

Mitt svar: För att komma in andlighet, behöver vi gradvis avskärma oss från vårt ”jag” som om den inte existerar. Det är som om mitt tidigare ”jag” dör. Vi förstår inte vad känslan av liv är. För oss är livet en känsla av vår egen kraft och styrka, det är när vi tror att vi kontrollerar oss själva och våra liv både i vårt inre och utanför.

När vi kommer in andlighet, känner vi att vår egoistiska ”jag” dör. Vi blir fria från det, som det står skrivet, ”De döda är fria!” Jag förkastar gradvis fler och fler delar av mig själv samtidigt som jag höjer mig över mitt ego. Jag vill vara fri från detta beroende så mycket att jag är beredd att uthärda alla slag vad gäller mina egna ambitioner, samtidigt som jag höjer mig över det. Jag börjar även att tycka om dessa motgångar, eftersom jag förstår att det beror på dem att jag kan höja mig och bli fri från den bittra fiende som finns inom mig. Jag identifierar mig inte med mitt ego längre. I stället, önskar jag att det får vad det förtjänar. Detta är redan ett tecken på ett närmande till Machsom.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Zohar | Lägg till kommentar →

När vi samlas, bör vi istället för tänka att vill förena oss med andra, tänka på att det Övre Ljuset ska att förena oss. Utan förbindelse med det Övre Ljuset, kommer allt annat enande visa sig vara falskt och kommer att leda till ett ännu större hat. Detta måste göras klart för människorna omkring oss. Annars kan det tyckas som om att vi pratar om kärlek och vänskap på precis samma sätt som många andra människor och organisationer gör i världen.

Vi pratar inte om samma sak som i vår värld förstås som ”kärlek”. Den Kärlek som vi talar om är resultatet av det Övre Ljusets agerande. Kärleken kommer att födas som en följd av detta. För närvarande vet vi inte riktigt vad det är, vi använder bara samma ord för det. I verkligheten är kärlek något helt annat än vad vi tror att det är just nu.

För att känna kärlek, vill vi förnimma att Ljuset är mellan oss. Det är den kraft som förenar oss till en helhet. ”Du och jag” är bara ett medel för denna kraft att uppenbaras. Vad är den verkliga anledningen för mig att vara vid din sida? Jag behöver dig för den precisa orsaken att uppenbara Skaparen. Jag använder dig för det och vice versa. Först när Ljuset kommer och skapar en förbindelse mellan oss kommer jag att känna vad det innebär att älska dig och inte före. Om det förefaller mig som om jag älskar dig innan detta sker, är det bara en illusion.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner | Lägg till kommentar →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner | Lägg till kommentar →

Brytningen skapar en imaginär verklighet, rymd och avstånd. Delar av Malchut drogs isär ifrån varandra under brytningen av den gemensamma själen. Det är i utrymmet mellan dess delar, jag kan urskilja mig själv och andra, de som står mig nära och de som är långt borta. Inom denna sfär kan jag föreställa mig ett avstånd mellan dessa åtskilda delar, som inte är förbundna som en helhet.

Det är alltså som ett resultat av brytningen som jag känner den här verkligheten. Om en sådan verklighet inte existerade skulle jag inte kunna arbeta på att närma mig och förenas med andra. Jag skulle inte ha haft möjlighet att uppnå något. När allt kommer omkring härrör hela mitt förverkligande av en strävan att lära mig ”Vad är detta?” Och då närmar jag mig objektet som intresserar mig, ungefär som ett litet barn som tar allt till sin mun, hans mest utvecklade sinne, för att smaka på det.

Eftersom brytningen existerar, börjar jag först egoistiskt sträva efter att dra enskilda delar till mig själv, och sedan önskar jag förena mig med dem i ett givande. Om jag vill förena mig med dem egoistiskt, då vill jag bara uppnå mina inre sensationer. Men om jag vill förena mig med andra i ett givande till dem, når jag därmed Ljuset som försvann under brytningen. Jag önskar fylla gapet mellan oss med detta Ljus.

Jag bygger en bild av Skaparen inom önskningar (Kelim), som är avlägsna från varandra. Jag fyller detta tomrum mellan dem med mitt reflekterade Ljus. Detta innebär att jag bygger en bild av Skaparen. Därför kallas Skaparen (Bore) ”Kom och se” (Bo-Re), eftersom jag skapar honom.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner | Lägg till kommentar →

Så länge vi existerar endast i perceptionen av denna värld, kan vi inte förstå att den är imaginär. Just nu är det materiella den enda verklighet vi känner till, och vi känner inte något annat. Ändå är vårt mål att börja i klarhet uppfatta världen på två nivåer: det materiella och det andliga. Då kommer vi att förstå att en av dem är imaginär. Detta betyder inte att den inte finns, ”imaginärt” betyder att det är en återspegling av den verkliga formen, medan den andra, den andliga form är den äkta varan.

Det finns något som är äkta, och så finns det en återspegling av det, som i en spegel. Du kan inte säga att återspeglingen inte existerar. Dessutom är det just den återspeglingen som ger oss möjlighet att komma till perceptionen av den sanna, andliga formen.

Man uppfattar aldrig den andliga formen separat, i sig själv. På vägen till korrektion, utvecklar en människa ständigt en större andlig perception av Skaparens former, men han uppenbarar dem inom den imaginära formen i denna värld. Därför kan vi inte koppla ifrån det förrän vi stigit alla 125 grader av den andliga stegen.

Längs hela vägen till korrektion, under alla faser i förverkligandet, växer ens andliga perception ständigt starkare samtidigt som den grundas på dessa två former: det imaginära och reella. Den imaginära formen kallas bara imaginär. Men är det verkligen så att vi föreställer oss vår värld? När allt kommer omkring lever vi i den- detta är vår nuvarande verklighet.

Den sanna verkligheten är det rike från vilket krafter, beslut och fakta kommer till oss, medan endast deras reflektion finns i denna världen för att hjälpa oss att uppnå den sanna verkligheten. När vi börjar att uppnå det, kallar vi den här världen ”imaginär”. Ändå är det inte någon icke-existerande fantasi, men är nödvändigt för oss att nå andlighet.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Zohar | Lägg till kommentar →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner | Lägg till kommentar →

När vi läser boken Zohar, förstår vi att den talar om egenskaper, former och bilder som vi ännu inte uppfattar. Det är just denna känsla av att inte förstå som driver oss framåt och får oss att forma den rätta perceptionen.

Om vi läser andra kabbalistiska böcker, kan vi måhända uppfatta allt på ett rent mekaniskt sätt, med vårt sinne, eller genom materiella bilder. Då kommer vi att vara nöjda med den perception som sänker alla begreppen till samma nivå som vår värld, utan att förstå att de alla är imaginära. Alternativt kan vi betrakta dem andligt, men bara teoretisk.

I kontrast till det tvingas vi genom boken Zohar med Baal HaSulams kommentarer att söka efter en ny perception och att förena dessa två bilder. Detta leder till uppkomsten av den sanna verklighetsuppfattningen. En människa förstår inte hur det händer, men boken fungerar på honom och gradvis utvecklar han en ny uppfattning.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Zohar | Lägg till kommentar →

Rabash, The Meaning of Torah and Work on the Creator´s Path: ”När man har för avsikt att studera Toran, bör man hålla målet, anledningen till att man avser att studera, framför sina ögon. Målet, det vill säga den nytta som man vill extrahera ur Toran är Ljuset som reformerar, som finns i den.”

I grund och botten behöver vi inte något annat. Vi bör föreställa oss och försöka känna att allt som händer är på grund av det Övre ljuset, att ”det finns ingen annan än Honom, att Han är härskaren och Herren, och endast Han utför allt”.

Därför behöver vi endast önska och invänta Hans handlingar och deras konsekvenser. Hela vårt arbete består i att dra till Hans handlingar i oss, och känslan av att vi är den lägre graden, medan han är den Övre, och bli lika den Övre graden, Ljuset. Han kommer att agera genom oss och göra oss lika Honom i den mån som vi strävar mot Honom, det vill säga med viljan att bli lika Honom.

Så det följer att vårt arbete är mycket enkelt. Det är inte viktigt vilket avsnitt i Zohar vi läser eller vad det handlar om, det är inte viktigt hur mycket vi förstår vad vi läser. Det finns ett system av förbindelse mellan oss och den Övre Ljuset, som kallas ”Zohar.” Vi måste utnyttja det och sträva efter att bli lika det Ljuset under studierna.

Denna önskan kommer att väcka Ljuset, och det kommer att agera i oss. Långsamt kommer vi börja känna resultatet av dess inflytande.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Zohar | Lägg till kommentar →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner | Lägg till kommentar →