Rabash har förberett en ”chock” för vår tid. Bit för bit har han avslöjat att det allra viktigaste för en människa är hans essens och hans attityd till livet. Gradvist har han visat att allting beror på begären i våra hjärtan och vår relation till sanningen.

Dessa koncepten är i opposition till de religiösa traditionernas vanemässiga utövning och den blinda lydnaden gentemot budorden, vilket är hur många religiösa människor handlar. Vi behöver särskilja vårt rutinmässiga handlande som lagts på oss genom vår uppfostran, (”Girsa de-Yakuta”) och som får att att känna oss skyldiga om vi inte följer vår vanliga rutin, från den riktiga bönen, Den riktiga bönen är ett hjärtligt, genuint och medvetet rop till Skaparen om att bli korrigerad.

Att döma människor utifrån deras kläder eller deras handlingar leder oss inte till en förståelse om vem som är nära Skaparen. Är det någon som känner tomhet i detta livet, eller är det någon som verkar ha alla svaren och har kläderna (livsstilen) som någon som är nära Skaparen?

Skaparen kräver att vi gör rättelser i våra hjärtan. Det betyder inte att vi behöver negligera några religiösa traditioner, men distansen mellan en mänsklig varelse och Skaparen mäts genom intensiteten i vår längtan att få samma egenskaper som Han.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Före ”Machsom”, hur ska vi förhålla oss till denna värld som bara är en verklighet som vi föreställer oss?

Mitt svar: Din inställning till denna världen bör vara väldigt enkel: när jag befinner mej i den här drömmen så måste jag ochså vara en del i den. Det står skrivet: ”En domare har inte mer än vad hans ögon kan se.” Jag behöver arbeta, sörja för min familj och göra allt som krävs i det här livet, men samtidigt borde jag inse att det är en dröm. Världen är ett spel och jag genomför alla handlingar i den som i ett spel.

Jag måste ändå ta spelet på allvar eftersom Skaparen har förberett hela den här verkligheten för mig så att jag skall leva i den, i enlighet med dess lagar, och utveckla ”punkten” i mitt hjärta, min inställning gentemot Skaparen.

Dessa två nivåer, den kroppsliga och den andliga, är helt oberoende av varandra. På den materiella nivån, där jag befinner mig i ett tillstånd av ”sömn”, utför jag allt som är nödvändigt för det här livet.

Under tiden söker jag efter en förbindelse med Skaparen på den andliga nivån, och jag utvecklas samtidigt som jag lägger all min uppmärksamhet på detta. Annars, varför lever jag, om inte för att nå Skaparen genom mina ansträngningar i detta livet?

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Våra begär finns utanför våra kroppar. I det förflutna brukade människor tänka att ens kvaliteter fanns i ens hjärta, vilket ledde till att om du kunde förändra en människas hjärta så skulle den personen också förändras. Men den första hjärttransplantationen visade att det inte var så. Den visade att hjärtat bara är en pump. Samma sak är det med hjärnan; egentligen skulle vi kunna kalla den för en dator.

När det gäller vår kropp, så är den ingenting annat än en bild som vi föreställer oss är vår existens. Men vårt sanna jag – det andliga jaget – finns bortom denna bild.

Hela världen är helt och hållet någonting som försiggår inne i våra upplevelser, inom oss. Den tredimensionella skärmen som vi ser, avbildar inte världen runt omkring oss, utan visar i stället bilden av krafterna inom oss. Vi ser ingenting annat utanför den, vilket är anledningen till att det verkar som om vi är omgivna av en levande värld.

Det som omger oss är en panoramaskärm. Vi vet bara om det som vi upplever, och vi upplever bara det som visas för oss i denna stund. Det är bara när den andliga bilden uppstår för oss som vi inser att vi har tittat på en film hela tiden.

Kabbalans vetenskap är en metod som hjälper oss att förändras till en ny uppfattning. Och det är precis det som vi skall förvänta oss av kabbala. Vi skall inte önska oss tom, teoretisk kunskap från kabbalistiska böcker, utan en vision av en annan, högre värld – en klar bild av oss själva och Skaparen.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Från den dagliga kabbalalektionen den 11 november 2009

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Kabbalans visdom är dold för våra sinnen och vårt intellekt. Den tillhör en annan dimension, en som vi är oförmögna att uppfatta och undersöka direkt.

I motsats till djur som inte kan förstå musik som har skapats av människor, besitter vi en kraftfull föreställning och grundegenskap som kallas för ”punkten” i hjärtat. Den tillåter oss att förändra oss själva. Det är av den anledningen som vi studerar kabbala, för att vidmakthålla en förbindelse med denna eviga visdom. Detta är det viktigaste vi kan göra i denna världen.

Det spelar ingen roll hur mycket en människa avancerar i kabbala, eller hur mycket hon förstår. Bara att studera den eviga visdomen i kabbala, som är bortom denna världen och ovanför vår medvetslösa nivå, är ett uttryck för ett begär att komma ut ur denna världen och det är ett stort och tidlöst uttryck i sig självt.

Varje ögonblick som vi använder till att studera kabbala med avsikten att komma närmare en ny verklighet och bli kvitt vår medvetslöshet är väl använd.

Det står skrivet, att efter det att ens kropp dör, så får själen två frågor: ”Studerade du Torah? Väntade du dig räddning? Frågan, ”Studerade du Torah?” betyder: drog du till dig Ljuset som för dig tillbaka till Källan? Och frågan, ”Väntade du dig räddning?” betyder: Trodde du att Ljuset skulle göra arbetet för dig, och strävade du för att förändra dig själv till att bli en ”givande” varelse?

Om en person ägnar bara den minsta uppmärksamhet till kabbalans visdom och studerar den, så avancerar han hela gruppen av själar som är nära honom i det generella systemet som kallas ”Adam”.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Vad skall jag göra om jag känner att jag blir kontrollerad från Ovan i allting?

Mitt svar: Om du känner att allting är kontrollerat till 100% från Ovan, så är det underbart! Vad får dig att tro att du måste göra någonting åt det? Det är väldigt bra om du känner att Skaparen leder dig och du går tillsammans med Honom. Ni är tillsammans i varje rörelse, ”kropp och själ” (kroppen är dina begär och själen – platsen där du upplever Hans direktiv).

Du känner Hans begär och ändrar dina begär omedelbart. Du känner att du förenar dig med Honom och upprepar alla Hans steg efter Honom. Ni rör er tillsammans till dess du når den fullständiga korrektionen, där det inte längre går att urskilja Hans begär från dina. Eller inte går att urskilja vem som är först och vem som följer. Du kommer att röra dig tillsammans med Honom utan någon fördröjning. Detta tillståndet kallas Gmar Tikkun – slutet på korrigeringen. Det är när det inte är någon skillnad mellan dig och Honom.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Allting inträffade I de fyra stegen för det direkta Ljusets expansion, i det initiala HaVaYaH, som det står skrivet, ”Jag ändrade inte Min HaVaYaH.” Detta är modellen som innehåller alla krafterna, begären och Ljusen, och därifrån och framåt finns en utveckling av en stege med olika grader, världar, fördoldheter, Partzufim, och Sefirot, med alla de orörliga, vegetativa, rörliga och mänskliga nivåerna.

Hela uppenbarelsen av denna HaVaYaH inträffar bara i upplevelserna i den skapade varelsens inre, i dess uppnående av sig själv. Varje grad av utveckling och uppenbarande av HaVaYaH, av en kontinuerligt större upplevelse av självet, och har samma detaljer som den initiala HaVaYaH som är i det Oändligas Malchut.

Skillnaden mellan nivåerna är bara materians ”grovhet”, som blir mindre och mindre andlig allt eftersom den sjunker nedåt.

Hur som helst, i samma grad upplever den mer och mer av sig själv.

Nivåerna kommer längre bort från Ljuset eftersom begäret att njuta blir mer och mer tydligt intill dess det når den lägsta nivån – vår värld. Men alla världarna, alla nivåerna från Oändlighetens Malchut till vår värld innehåller samma beståndsdelar utan undantag. Och de är sammanlänkade med varandra och lever under varandra. Detta är varför vi har möjlighet att stiga uppåt, från vårt tillstånd till ett högre.

Den lägre nivån är oförmögen att förstå den Övre Nivån innan den har uppnått den. (Förresten är det därför vi inte skall döma andra innan vi är i deras skor; varje människa dömer andra med utgångspunkt från sin egen egoism.) Men när vi aspirerar att bli lika den Övre Nivån och föreställer oss Honom, så är vi som barn som försöker att bli vuxna, och det är så som vi drar Ohr Makif (det korrigerande Ljuset) till oss. Och det visar den Övre Nivån för oss.

När vi därför föreställer oss att vi är mer skänkande än vi verkligen är, så drar vi därvid Ljuset från en högre nivå till oss själva. Vi gör så att en högre nivå drar oss närmare sig självt och reser oss upp till dess egen nivå.

Alla graderna existerar parallellt och samtidigt, och deras natur skiljer sig bara åt beträffande materien, avsikten att skänka. Därför har vi alltid en möjlighet att resa oss till högre nivåer. Det är hela metoden för att visa Skaparen – Kabbalans vetenskap.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Alla våra handlingar i denna värld utförs därför att de dikteras uppifrån, utom de där vi är fria. Vår viljas frihet består bara i att växa högre och i att rätta själen intill dess likhet med Skaparen. Allt annat, i och omkring oss, dikteras från Ovan genom den Övre Världens lagar.

Om vår vilja inte existerar i någonting kroppsligt och allting kontrolleras från Ovan, då finns inte något straff och ingen belöning för några handlingar i livet! Trots allt, inga av dem blev gjorda av oss; de blev gjorda genom oss, från Ovan.

Därför är det sagt att vi är alla så som djur intill dess vi blir lika Skaparen. I den mån som vi är lika Honom, kallas vi Adam, ”lika” (Dome, på hebreiska). Likhet med Skaparen börjar med en ”punkt” av begär, en aspiration gentemot Honom. Detta kallas ”punkten i hjärtat.” Om den finns där och har uppenbarat sig så kommer en person otvivelaktigt  att komma till kabbala, eftersom denna ”punkten” kommer att leda honom dit.

Punkten i hjärtat är som en droppe sädesvätska ur vilken vi har utvecklats. Hur som helst så kan vi bara utveckla den andliga kroppen, själen, genom våra egna ansträngningar. Detta är den enda handling som vi kan utföra genom att använda vår fria vilja (se Baal HaSulams artikel: ”The Freedom”).

Sätt hela denna världen på sparlåga och börja utveckla punkten i hjärtat. På så sätt höjer du dig själv in i det Övre Systemet. Var villig att motstå allting bara för att stanna där. Det är det enda valet, en enda handlingen som kan göras. Belöningen är själens liv!

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Också en nybörjare som fortfarande inte vet eller förstår någonting, har möjligheten att ta emot en liten upplevelse av den andliga världen. Det beror helt på den personens ansträngningar och begär att resa sig utöver sitt ego och över denna världen, för att relatera till den övre nivån, den övre dimenssionen. Man kan uppnå den till och med utan någon föreberedelse. Sådana saker händer.

Om en person fokuserar alla sina ansträngningar och verkligen vill överskrida, och bara för ett ögonblick verkligen vill hänge sig åt det andliga, för alltid, så kommer han att känna det. Han kommer att börja känna den andliga världen genom denna världen och jämställa sig med den. Även om det sker i bara en av dess kvaliteter, en av dess parametrar.

Han önskar att lösgöra sig från det tillståndet i vilket han lever, och använda det kroppsliga bara som någonting nödvändigt, så att hela hans hjärta och sinne kommer att vara i den övre dimensionen. Om en person gör en sådan andlig ansträngning, så kommer han att känna det andliga för en kort stund. Det kan vara några dagar, timmar eller ögonblick. Efter det kommer han att sjunka ned och återvända till denna världen.

Denna smak av det andlliga bidrar inte med mycket; en människa glömmer den och snart återvänder hans tvivel. Han ifrågasätter huruvida det andliga är ett mål värt besväret eller inte. Men i det ögonblick som det uppenbarar sig för honom, är han helt redo att försaka allting för dess skull. Då kommer ett ännu större egoistiskt begär till honom och sveper bort hans intryck av andligheten och han glömmer allt och försjunker åter igen i sitt livs händelser som om ingenting någonsin hänt.

Men om han var redo att oåterkalleligen och för evigt hänge sig själv åt andligheten, så skulle Ljuset komma till honom, eftersom han har visat sin önskan att fästa sig vid det för alltid, och sålunda uppnår han likformighet med dess eviga kvalitet. Av denna anledningen uppenbarar sig Ljuset för honom.

(Från lektionen på Shamati 58 ”Glädje är en reflektion av goda gärningar”)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Även om du fortfarande inte har en skärm eller en önskan att skänka, men vill ha begäret att göra det, så kan du försöka ingjuta punkten i ditt hjärta i andlighet och fästa den vid det Övre Planet. Det är så du kommer att bli som en droppe av andlig sperma placerad i livmodern, det övre planets AHP. Genom att önska att vara där, för att den Övre Ende skall höja dig, kommer du att utvecklas som ett andligt embryo.

Du måste annulera dig själv och önska att förvandlas till en tunnel, genom vilken Ljuset kommer att strömma in hela världen. På det sättet blir du en kanal och inte ett hinder för Ljuset. Just nu är du instängd i dig själv, och du måste öppna upp dig! Denna uppenbarelse sker med hjälp av Ljuset, Ohr Makif.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →