Vi behöver känna att vi är totalt inne i ljuset, som en kropp som är omringad av vatten. Från alla håll är min kropp omgiven av vatten som är i nära kontakt med alla mina rörelser.

I detta tillstånd behöver jag känna att jag är inuti det Övre Ljuset så att genom alla mina små rörelser, i tanke eller begär, i alla delar av mitt hjärta och min hjärna, bjuder jag omedelbart in ljuset att komma till mig. Detta händer omedelbart utan övergång. Jag behöver nå denna sensation i mitt liv.

Vi håller alla på att drunkna i dessa vatten och tar emot syre enbart när vi alla rör oss emot varandra. Om våra hjärtan dras mot att förenas med varandra, då har vi något att kunna andas från. Om hjärtat inte vill förenas, då kan vi inte andas utan luft. Vi måste känna detta tillstånd i vårt andliga arbete: Vi är nedsänkta i ett hav av ljus, som vatten, och syret beror enbart på förbindelsen mellan oss. Alltså måste vi på något sätt tvinga våra hjärtan att sträva mot förening.

Närvaron av syre beror på vår närhet till varandra. Och sedan börjar vi förenas, inte för att ta emot syre, utan för att ge glädje till Skaparen! Hur kan vi lyfta längtandet efter att ta emot syre till att längta efter att ge glädje till Skaparen, även då jag kvävs utan luft?

Till slut når vi en nivå då vi plötsligt upphör att behöva syre och känner oss som en fisk i vattnet! Vi tänker inte ens på det, utan enbart på hur vi kan ge Honom glädje.

[128561]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2014.02.21, workshop

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete |