Fråga: När vi läser Zohar, ska vi försöka leta efter förbindelsen mellan oss i intellektet eller i känslorna?

Svar: Vi ska leta i våra känslor. Om vi inte kan hitta det där bör vi ta hjälp av intellektet. Men först och främst ska vi försöka hitta en emotionell kontakt.

Zohar beskriver den redan nu existerande förbindelsen mellan oss. Denna förbindelse kommer att uppenbaras som Malchut i den oändliga världen, fylld med oändlighetens Ljus, närvaron och uppenbarelsen av Skaparen. Detta är vad vi måste sträva efter.

Så när vi läser Zohar försöker vi föreställa oss den korrekta förbindelsen mellan oss. Idag blir behovet av denna typ av förbindelse mellan oss allt mer tydlig. Därför uppenbaras Kabbala för alla. Detta kräver att de av oss som har väckts upp och börjat studera lite föra än alla andra måste sprida det till resten av världen så att alla ska inse att vi befinner oss i en kris. Det vill säga att vår nuvarande förbindelse inte fungerar, och att vi måste upptäcka en ny förbindelse mellan oss.

Denna nya förbindelse kan inte urskiljas på det naturliga, egoistiska sättet som vi har gjort tidigare, eftersom denna förbindelse redan existerar i det globala och sammankopplade systemet som genomsyras av den ömsesidiga garantin, vilket till en viss del uppenbaras i världen. Därför uppstår ett problem: En bättre typ av förbindelse gör sig gällande, men vi relaterar till den egoistiskt. Krisen är klyftan mellan det eftertraktade tillståndet  som uppenbaras i världen och det tillstånd vi faktiskt befinner oss i. Det är en kris.

När vi läser Zohar, gör alla möjliga ansträngningar och överhuvudtaget studerar Kabbala bör detta leda oss till ett tillstånd där vi blir lik nätverket av förbindelser som uppenbaras mellan oss. Det uppenbaras ju trots allt som långt mycket mer korrigerat än vad vi är i vårt trasiga tillstånd. Och när vi analyserar situationen säger vi ju själva att världen har blivit mer global och sammankopplad, medan vi inte har blivit det.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.09.05, The Zohar

Vi måste blottlägga en plats för sann omsorg i vårt hjärta och i våra tankar. Alla andra angelägenheter måste bli som tvångsmässiga rutiner för mig. Jag lever i denna värld och sköter alla sådana saker därför att de är nödvändiga, men mitt allra största och heligaste engagemang gäller det som verkligen är viktigt. Jag är ju trots allt människa och vill uppnå någonting. Förutom vardagliga bekymmer och pengar har jag något värdefullt i mitt liv. Detta måste vi betrakta som mycket viktigare än livets alla andra bestyr och nyckfulla vändningar.

Jag kan jobba, handla, delta i behagliga eller obehagliga händelser. Det spelar ingen roll vad jag gör, så länge det finns en plats kavar i mitt hjärta och medvetande där jag vill stiga uppåt. Och om det finns en sådan plats måste jag ansluta mina vänner till denna ofrånkomliga omtanke. När vi tänker på och stödjer varandra – då är det en grupp. Alla är angelägna om att de andra ska tänka på samma sak, bry sig om samma sak. Jag vill att de ska bry sig om det som är viktigare än allt annat, och då kommer även jag att bry mig om det.

Vår ömsesidiga omsorg går ut på att bygga ett andligt kärl, det rätta begäret, och åstadkomma en bön om korrigering. När begäret når en tillräckligt kvalitativ och kvantitativ intensitet, kommer det vi vill upptäcka – den högre verkligheten – att uppenbaras i nätverket som har brett ut sig mellan oss, och då vi kommer att få styrka, god hälsa, säkerhet och välstånd…

I nuläget är det visserligen sant att den Judiska nationens framtid hänger på ett mirakel snarare än en stadig grund. Och allt medan detta har vi ett särskilt kärl, och tack vara detta kan vi driva bort alla besvär och problem, och alla som hatar oss. Det är bara vi som har nyckeln till framgång och ett bra liv för alla. Det är just därför hela världen och våra grannar aldrig kommer att lämna oss ifred.

Vi har fått ett gyllene tillfälle, och det är bara om vi uppnår ömsesidig garanti som vår enighet kommer att förvandlas till en mittpunkt för allt som är gott. Så låt oss göra detta möjligt tillsammans, genom att villigt och glädjefullt bry oss om varandra.

Från Lektion 1, Konventet i Achziv 2011.09.01

Fråga: Vad ska jag göra om jag känner att jag inte ger tillräckligt till gruppen, och det är som om jag har gjort slut på alla mina krafter?

Svar: Ja visst tar krafterna slut, för varje ögonblick minskar de. Och det är bra om du känner att energin håller på att ta slut. Vanligtvis märker vi inte ens att det händer, utan bara slappnar av, somnar och förlorar därmed vårt begär. Och den enda orsaken är att vi inte bryr oss om uppvaknandet. Vi måste hjälpa varandra eftersom det är enda sättet att vakna igen!

Om du inte investerar i andra så att de bryr sig om dig, kommer du heller inte få någon ny styrka. Och det spelar ingen roll vilken nivå omgivningen befinner sig på eller vad de gör. Nyckeln till framgång är att du börjar agera och investera i dem, och då kommer du se resultatet. Du kommer inte kunna tro hur mycket gruppen och vännerna kan ge dig. Allt hänger på individens egna satsningar och lyhördhet.

Och om du investerar i gruppen kommer du plötsligt upptäcka att de också har vaknat upp och handlar gentemot dig. Även om du aldrig lade märke till det tidigare kommer du att göra det nu, tack vara dina investerade ansträngningar. Och detta kallas ömsesidig garanti.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.09.04, Shamati #17