Varför skapade Skaparen egoism, den onda böjelsen? Kunde Han inte ha skapat oss i likhet med Honom, i egenskap av givande? Men om vi bara existerade i givandets kvalitet, skulle vi inte vara skapade varelser.

Även nu, när vi bara existerar i mottagande, anses vi inte heller som skapade varelser. Det är omöjligt att existera som en självständig varelse i ett enda begär.

Skapelsen är något som är utanför Skaparen, motsatsen till Honom. Därför måste den bygga sig själv ur motsatser: mörker och ljus, stolthet och underkastelse.

Det står skrivet att ”Den som är större än sin vän, hans böjelse är större än hans” och genom att övervinna den bygger han en god böjelse över den. En stund senare vaknar den onda böjelsen igen, och han måste be om hjälp från ovan för att övervinna den och bygga upp den goda böjelsen. Det är så en person bygger sig själv genom att ständigt avslöja och övervinna sin egoism.

Om en person inte har två böjelser, både den onda och den goda, så är han ännu inte en andlig person. Andlighet börjar när en person avslöjar det onda inom sig själv och upptäcker att detta är skapelsens natur skapad av Skaparen och han saknar bara den goda kraften, som han ber om från Skaparen, så att ”kärlek skyler allt som är brutet”.

Om det inte fanns något ont, då skulle det inte finnas något över vilket man kunde bygga det goda, för att etablera Skaparen som härskare över hela skapelsen. Därför finns det en inre motor i naturen som ständigt avslöjar problem, ondska, vår egoism, vårt motstånd mot Skaparen, frånkoppling, och hat till var och en av oss. Ovanför detta vänder vi oss till Skaparen, ber om kraften av underkastelse, förbindelse, kärlek, och på så sätt rör vi oss mellan dessa två krafter.

Mörker kan inte existera utan ljus eller ljus utan mörker. Det andliga tillståndet måste innefatta både krafter, mörker och ljus, så att vi kan föredra vidhäftning och koppling, som kallas ljus, framför frånkoppling och distansering, som kallas mörker.

Därför är det bra om vi befinner oss på dåligt humör – det betyder att vi fick det från Skaparen för att rätta till det och göra det till ett gott humör. Om vi ​​inte har något begär efter andlighet är det inte heller en dålig sak – det betyder att vi måste be om att få styrka att ansluta från ovan. Vi måste ständigt vara måna om att fullborda motsatserna, likvärdigt uppfatta både det bra och det dåliga, och hålla oss på mittlinjen.

Om det inte finns mörker och ljus, så kan jag inte etablera mig i mitten i form av människa, Adam. En person består trots allt alltid av två motsatta former. Därför måste det finnas gott och ont i mig, ljus och mörker, i alla möjliga variationer. Jag bygger bara mittlinjen, den korrekta attityden, den korrekta balansen mellan dem, och jag existerar precis vid denna balanspunkt.

Om jag bjuder in dåliga tillstånd, mörker, i förväg för att balansera det med ljus, är det som om jag styr min häst med båda tyglarna när jag avancerar mot målet. Det finns inget skadligt mörker. Allt beror bara på min förberedelse, på hur jag själv väcker mörkret för att med dess hjälp avslöja ljuset.

Om jag har ett dukat bord framför mig så är jag glad att jag är hungrig, har aptit, och kan uppskatta måltiden. Därför behöver vi bara hitta avsaknaden, behovet av ljus, och vi kommer att upptäcka det.

Underkastelse betyder inte att vi raderar vår egoism. Egoismen återstår, men ovanpå den kan vi bygga de motsatta egenskaperna, den andliga Partzuf, förmågan att arbeta med viljan att ta emot för att ge. Ett begär kan avslöja ljuset precis för att det är motsatt det genom begränsning, skärm, och det reflekterade ljuset.

Till exempel, om jag vaknar på morgonen med dåligt humör, då borde jag vara glad för det eftersom detta är den korrekta formen av att vakna. Det är så vi avslöjar en ny nivå, en ny timme, nästa minut, som en avsaknad, som mörker. Enligt hur jag definierar detta mörker går jag framåt.

Kärnan i det egoistiska begäret är stolthet. Jag måste omfördela det till Skaparen, som det står skrivet: ”Och hans hjärta var högt på Herrens vägar.” Självstolthet väcks i mig, och jag tilldelar den till syftet med skapelsen, kompletterar den negativa kraften med en positiv. Det ondas och det godas krafter är likvärdiga, men jag föredrar givandets kraft framför mottagandets kraft.

Jag upphäver dock inte den vänstra linjen eftersom den hjälper mig att framhäva och öka den högra linjen ännu mer. Mörker är nödvändigt för att ljuset ska kunna ses tydligare från det.

Därför är jag glad över att se att stoltheten vaknar i mig. Det betyder att jag har en plats för arbete för att balansera de två motsatta böjelserna och för att avslöja Skaparen mellan dem. Allt avslöjas trots allt som motsatsernas kontrast. Därför är stolthet och viljan att regera de rätta förutsättningarna för andlig uppstigning.

Det viktigaste är att bygga mig själv som en oförstörd expert, oberoende av gott och ont, och ur mig själv bygga bilden av Skaparen från dessa två krafter som ges uppifrån. Jag begränsar min vilja att ta emot, placerar en skärm på den, och förvandlar den till en skänkande kraft, till ljus.

Således, från mörkret skapat av Skaparen som ett negativt, omvänt avtryck av ljus, återvänder jag tillbaka till det ursprungliga, till det positiva, och bygger ur mig bilden av Skaparen, och sedan kallas jag människa, Adam.

En person borde vara sin egen psykolog, som för en utomstående, som förhåller sig till sig själv som en läkare till en sjuk patient. Det här är inte ”jag”, utan vad jag bygger av mig själv. Om jag placerar mig på det här sättet så siktar jag på mittlinjen.

Huvudsaken är att vänja sig vid att uppfatta negativa tillstånd som en förberedelse från ovan för positiva relationer, som vi måste föreställa oss och be Skaparen att levandegöra. Gott och ont kan bara balanseras av mittlinjen. Vi vet inte vad det är, men genom att vända oss till Skaparen kan vi skyla allt som är brutet med kärlek. Allt som krävs av oss är korrekt respons på uppvaknandet som vi får från ovan.

Om var och en i tian försöker annullera sig själva inför dess center, då kommer vi mycket snabbt att avslöja den övre kraften som väcker oss från tians center.

Från den första delen av den dagliga kabbala-lektionen, ”Annulment and Submission”, den 30 december 2020.

Kategori: Andligt arbete, Dagliga kabbalalektioner | Kommentarer inaktiverade för Oberoende av gott och ont

På nyårsafton är det vanligt att summera resultatet från det gångna året. År 2020 kommer att gå till historien som en symbol för coronavirusepidemin som spred sig över hela världen.

Dessutom var det fullt av andra händelser: det var krig, inbördes oroligheter i olika delar av världen, naturkatastrofer, omfattande skogsbränder i Kalifornien och Australien, ekonomisk kris, en fruktansvärd ökning av arbetslösheten runt om i världen.

Med allt detta kan jag, som kabbalist, bedöma det gångna 2020 som det mest progressiva i historien. Mänskligheten har börjat skaka av sig, för att bli av med värdelösa vanor som jakten på pengar, underhållning, restauranger, och från önskan att bli fylld av njutning utan att tänka på något annat.

Och så slog naturen oss i ansiktet och tvingade oss att sluta. Vi hade inget annat val än att stoppa detta lopp och åka hem. Epidemin har tvingat oss att gå tillbaka och tänka på våra liv eller att åtminstone överge gamla vanor. Och detta är bra, eftersom mänskligheten tvingades skifta från ett liv i jakten på pengar och makt till andra tider, till nya värderingar.

I år lyckades vi göra detta även om det inte var vårt eget val utan genom ett dekret från ovan. I denna mening har coronaviruset verkligen gjort oss en stor tjänst, och i dag är vi i ett helt annat tillstånd. Vi stängde många verksamheter som inte var nödvändiga.

Vi slutade förgifta och förstöra naturen, fälla träd, döda djur, och åtminstone dramatiskt minskade skadorna. Jorden började återhämta sig från den förödelse vi hade åsamkat den under de senaste decennierna.

Jag hoppas verkligen att dessa positiva förändringar kommer att fortsätta. Epidemin kommer inte att sluta bara så eftersom detta inte är en katastrof utan en enorm hjälp från naturen.

Det står skrivet att ”genom Skaparens slag botar Han.” Coronaepidemin var ett botemedel mot vår alltför utvidgade egoism. Därför hoppas jag verkligen att vi kommer att dra korrekta och användbara slutsatser av det för vår fortsatta utveckling.

Från KabTV:s ”The World”, den 27 december 2020.

Kategori: Ekonomi, Globalisering, Hälsa, Kris | Kommentarer inaktiverade för Oförglömligt 2020

Fråga: Vilken handling som någon skulle begå skulle få dig att aldrig vilja vara i närheten av den personen?

Svar: Jag tror inte att det kan vara så. Man kan alltid komma till någon form av förståelse och någon lösning för att fixa allt. Det finns inga oförbätterliga saker i världen.

Fråga: Till och med svek?

Svar: Inga! Allt går att fixa. Så det sägs: ”Dödens ängel kommer att bli livets ängel”, evigt liv.

Från KabTV:s ”Communication Skills”, den 30 oktober 2020.

Kategori: Utbildning | Kommentarer inaktiverade för Allt kan korrigeras

Fråga: Hur kan en person veta var roten till hans själ kommer ifrån, till vilken del av Adam HaRishon man tillhör? Kan jag byta plats i det allmänna systemet?

Svar: Det går inte, det är omöjligt.

En person kan bara avslöja roten till sin själ när man når den eller kommer nära den. I det stora hela har man inget behov av detta eftersom funktionen i någon andlig rot, i varje cell, och i varje del av det vi kallar själen, är absolut identisk med alla andra delar av kroppen, som är att ta emot för att ge.

Var och en tar emot från hela kroppen för att utföra sin funktion och ger sedan tillbaka till kroppen. En person drar och leder all information genom sig själv, all energi och all kunskap, och ger sedan tillbaka till kroppen. Det är faktiskt på detta sätt som kroppen är låst i absolut förbindelse med sig själv och ständigt fungerar.

Från KabTV:s ”Fundamentals of Kabbalah”, den 25 november 2018.

Kategori: Kropp och själ | Kommentarer inaktiverade för Var är roten till min själ?

Medium publicerade min nya artikel “10 Insights on 2020, and Beyond”

2020 var ett händelserikt år, traumatiskt på många sätt, revolutionerande på andra, och definitivt oförutsägbart. Som jag ser det har 2020 fört oss in i en ny era där vi kommer att se saker väldigt annorlunda framöver. Så, för att avsluta 2020 skulle jag vilja ge några insikter om flera ämnen som påverkades av detta turbulenta år, och några tankar om vår framtid i det mänskliga samhället.

1. Familjerelationer: År 2020 lärde vi oss om vikten av familj, att detta i slutändan är vår första, mest intima, och naturligaste cirkel, den jag verkligen borde ta hand om. Vi har gjort mycket granskning angående familjen och jag tror att det i slutändan kommer att skapa mer solida kontakter.

2. Mat: I år, åtminstone i Israel, slutade vi äta ute, eftersom restauranger var stängda den större delen av tiden, och började laga mat. Enligt min åsikt kan detta bara göra oss gott. Jag hoppas att vi kan eliminera stormarknaderna och lämna bara tio procent av sakerna de säljer, bara de hälsosamma, naturliga sakerna. Det är allt vi behöver. Ingenting är bättre för oss än att laga vår egen mat. Och om vi är sugna på något nytt kan vi alltid besöka våra grannar eller så kan de besöka oss.

3. Inköp: Jag tror att inköp kommer att förändras drastiskt. Allt beror på omgivningens påverkan men jag tror inte att inköp kommer att bli som det var före viruset. Det är bara det att den sociala omgivningen dikterar allt. Om den sa åt oss att gå runt i tofflor skulle vi göra det. Om det berättade för oss att höga klackar var löjliga skulle ingen kvinna våga bära dem.

Istället för att leta efter nya saker att köpa kommer vi att leta efter nya insikter, nya relationer med människor. Vi kommer att vilja ”köpa” ett nytt förhållningssätt till alla, mer välkomnande och varmare. Vi kommer att skämmas när vi har dåliga tankar om andra; vi kommer att känna att vi går runt nakna, och alla kan se vilka vi verkligen är, att våra tankar är exponerade. Kläderna kommer att vara lite mer andliga, för att försköna våra tankar om andra snarare än huden på vårt kött.

4. Hälsa: Som jag har sagt många gånger tidigare ser jag inte Covid-19 som en sjukdom. Jag tror att det är ett botemedel som läker vårt samhälle, våra relationer, och i slutändan vår hälsa. Jag tror att efter pandemin kommer samhället att känna sig friskare än före pandemin, särskilt om vi använder krisen för att intensifiera våra kontakter och ömsesidiga ansvar.

5. Skola: Jag tror att vi måste revolutionera utbildningssystemet, vända upp och ner på det. Det finns mer att diskutera här men det är uppenbart att det nuvarande systemet är föråldrat och behöver ändras. Det är helt enkelt olämpligt för 2000-talet. Skolor har blivit en plats för inget annat än lösaktighet, droger, och en mängd annan korruption. Det är ingen idé att gå tillbaka till det.

6. Skärmar: Även om vi spenderar mer tid än någonsin på att titta på våra små skärmar på mobiltelefoner eller datorer, har vi inte lärt oss något av dem. Vad vi lärt oss är att de som kontrollerar etablerade och sociala medier är så korrupta att jag inte har tillräckligt med ord för att beskriva vad jag tycker om dem; det är helt enkelt hemskt. Jag skulle koppla bort alla som för närvarande skapar program i media, och jag skulle skicka dem alla till en institution där de kan utbildas om hur att vara mänsklig, om det fortfarande är möjligt för dem.

Media är inte ett kommunikationsmedel; de är ett sätt att manipulera. Jag tror att en radikal förändring är nödvändig här, annars kommer vi alla att drabbas av ett fruktansvärt slag på grund av det, och först efteråt börjar återhämta sig och göra saker bättre. Innan folk i media ens närmar sig sitt jobb måste de få lära sig vad det innebär att behandla människor anständigt. Först efter att de reformerats på det sättet kan de tillåtas att arbeta inom detta område.

7. Jobb och karriär: Det visar sig att vi inte behöver jobba så många timmar. 2020 lärde vi oss att vi kan arbeta färre timmar, nöja oss med mer grundläggande behov, men gynna oss själva och hela naturen i processen.

8. Pengar: För närvarande dyrkar vi fortfarande pengar. Men vi går mot ett uppvaknande från det, och jag hoppas att vi snart kommer att börja känna att det inte finns någon flykt från att revolutionera hur vi värderar saker. Vi kommer att börja söka efter nya belöningar, fördelar som har att göra med förbättrade mänskliga relationer, en känsla av ömsesidig aktning, jämlikhet, och ömsesidigt ansvar. När vi kan köpa det vi behöver genom goda relationer blir pengar meningslösa.

9. Levnadsvillkor: Vi har lärt oss att vi kan leva ute på landet och ändå förbli uppkopplade. Det här är väldigt viktigt. Jag är säker på att denna trend kommer att expandera. I dag finns det ingen anledning till varför jag inte ska bo där jag känner mig mest bekväm men ändå jobba med nästan vad som helst.

10. Resor: Jag tror att resandet har förändrats avsevärt. Människor tappar lusten, suget efter att se nya saker. Det fanns en period när mänskligheten jagade dessa utflykter, men vi verkar ha vuxit ur det. Jag tror att vi går in i en period där människor helt enkelt inte kommer att kunna tillfredsställa sig själva bara genom att resa. Att titta på byggnader eller naturen kommer helt enkelt inte att räcka till för oss längre.

Denna trend är ännu mer potent i den yngre generationen. Unga människor är helt uppslukade av sina mobiltelefoner. De kan vara i Amsterdam, eller var som helst, men sms:a sina vänner där hemma. Vad de har på skärmen är det som betyder något, och inget annat intresserar dem.

Kategori: Nya publikationer | Kommentarer inaktiverade för "10 insikter om 2020 och vidare" (Medium)

Kabbalans visdom uppenbaras gradvis för mänskligheten. Den första kabbalisten som uppnådde det var Adam, en kabbalist som levde för 5 779 år sedan. Men det avslöjades mer uttryckligen genom Abraham för ungefär 3 600 år sedan.

I vår tid går kabbalans visdom genom en mycket intressant fas i att bli känd för mänskligheten.

Förr var det bara känt för ett fåtal kabbalister som var avskilda och isolerade från resten av samhället, men i dag börjar det gradvis spridas över hela världen. Detta är anledningen till att vi också deltar i och är vittnen till ett unikt fenomen där essensen av den värld vi lever i, orsaken till och effekten av vår existens, och planen för mänsklig utveckling, gradvis avslöjas för mänskligheten.

Människor är indelade i fem nivåer (precis som det allmänna begäret att ta emot) efter nivån på deras utveckling och nivån på deras deltagande i livet.

Det finns människor som inte bryr sig om något annat än sig själva. Det finns de som bryr sig om sin familj, samhället de lever i, etc. De, på nästa nivå, bryr sig om jorden, planeterna, och rymden. Samtidigt är de inte intresserade av att bryta igenom den här världens ramar. Det finns de som vill avslöja och veta vad som hände i det förflutna och vad som kommer att hända i framtiden.

Det finns dock människor som är intresserade av skapelsens allmänna system, i vilken utsträckning vi deltar i det, och i vilken utsträckning skapelsen existerar av sig själv, var den kommer ifrån, vad som händer med den, och hur. De strävar efter att förstå den allmänna bilden av ömsesidigt samarbete mellan alla delar av skapelsen.

Det är faktiskt principen om den globala, integrerade kopplingen av hela naturen som de finner mest intressant av allt. De vill veta hur allt hänger ihop, varför, i vilket syfte, och hur en komponent svarar och hanterar en annan och påverkar alla andra delar. De har ett så stort begär att de vill veta och uppnå det allmänna systemet, det allmänna schemat, den allmänna strukturen, av allt som finns, inte bara i vår värld, utan även bortom denna värld, och de kan inte finna fred i det vanliga liv.

Genom att försöka likna andra försöker de engagera sig i alla möjliga fysiska problem, men detta varar inte länge. Den första chansen som ödet kommer med en möjlighet, flyger de omedelbart någonstans, vilket betyder att de inte kan engagera sig i dagliga problem.

De är mer bekymrade över problem som inte ens är på en kosmisk skala, utan ovan det (vilket betyder med problem som ordet ”allt” innehåller). Det är inte rymden, inte vår värld, utan något fullständigt. Sådana människor som inte nöjer sig med en allmän idé – de tycker att det är bekymmersamt och det gnager i dem från insidan – når kabbalans visdom.

Denna fråga når inte nödvändigtvis sin maximala nivå i var och en av dem, men den är fortfarande lite högre än vår värld. Det finns frågor av en lägre ordning, när människor är intresserade av att veta vad som avgör saker som deras hälsa och deras öde. De är förtjusta i mystik eller börjar praktisera folkmedicin, o.s.v.

Således börjar vi kretsa kring kabbalans visdom underifrån, från den lägsta djuriska nivån, hela vägen till den högsta nivån där en person känner ett behov av att känna och att uppnå hela skapelsen, hela systemet och dess ledarskap.

Det finns olika uppgraderingar av begär, och därför når många kabbalans visdom, men när de väl hör att det handlar om de högsta nivåerna förstår de att det inte är för dem eftersom de är mer intresserade av den fysiska implementeringen av både mänskligheten och kabbalans visdom. De samlar på sig lite kunskap och går till sin nivå.

Det är faktiskt så det måste vara. Detta är anledningen till att vi aldrig tvingar någon att stanna, de som kommer, eller de som lämnar, eftersom det är deras privata sak. Var och en bör hitta sin balans i detta system, på alla nivåer för att uppnå skapelsen och i enlighet med kravet från ens själ, vilket betyder ens inre, ursprungliga, personliga begär.

Det är så här vi existerar.

Från KabTV:s ”Fundamentals of Kabbalah”, den 5 februari 2019.

Kategori: Disseminering, Egoism | Kommentarer inaktiverade för Enligt det ursprungliga begäret

Fråga: Forskare tror att lathet är en av de mest användbara egenskaperna. De har bevisat att lathet förbättrar hälsan, gör oss mer produktiva, ökar kreativiteten, skyddar hjärnan från överbelastning, förbättrar koncentrationen, ökar hälsan, och förlänger livet.

Hur bekämpar vi lathet och bör vi bekämpa den över huvud taget?

Svar: Vi utvecklas i en pågående teknisk och psykologisk evolution. Som ett resultat, med vår teknik och de senaste kommunikationsmedlen, binder vi oss mer och mer och arbetar oavbrutet.

Så var det inte tidigare. Tvärtom, den större delen av tiden tillbringade människor hemma i sina byar, engagerade i många andra aktiviteter. Inte ens gemene man arbetade från gryning till skymning.

Allt började på artonhundratalet med utvecklingen av ångmaskiner och andra tekniska innovationer. Det visar sig att ju mer vi kan uppfinna, desto mer jobbar vi och spänner oss till en vagn som vi måste dra själva. Detta är fel.

En person borde arbeta mindre. Han borde sitta vid elden som i forna tider (bildligt talat), dansa på ängen, besöka vänner och släktingar, tillbringa den större delen av tiden i alla möjliga hem eller sociala tillställningar, och ha tid att koppla av. Men i alla fall, ägna inte all din tid åt arbete som ingen behöver, vilket bara görs för att lägga till nollor till någons konto.

Därför är det inte dåligt att vara lat, det är till och med fördelaktigt.

Fråga: Finns det något sådant som lathet i en persons andliga utveckling?

Svar: Ja, vi välkomnar det väldigt mycket. Andlig lathet hjälper en person att inte göra något överflödigt, annars leder det hela världen till förstörelse. Därför sägs det: ”Sitt istället för att stå. Stå istället för att gå” och så vidare. Det vill säga att lathet är nyttigt. Mindre rörelser leder till färre problem.

Från KabTV:s “Kabbalah Express”, den 6 november 2020.

Kategori: Hälsa | Kommentarer inaktiverade för Användbar lathet

Vi måste alltid komma ihåg att vi tillhör en själ, en önskan, även om den krossades på grund av Adams synd. Vi är under regeringen av den enda kraft som kallas Skaparen. Det finns ingenting förutom detta: bara Skaparen och den skapade varelsen, som är två krafter mot varandra.

Den skapade varelsen splittrades i många delar, och nu finns det en person, ens familj, folket, landet, det kroppsliga livet, och det andliga livet, men vi måste försöka koppla ihop allt detta. Trots allt, när det gäller Skaparen, är allt ett – Skaparen flyttar hela skapelsen från separation till enhet. Genom analys och syntes av många motstridiga önskningar och tankar i ett försök att klargöra och förena dem tillsammans, kan vi avslöja Skaparen och uppnå Hans tankar och önskningar.

Därför blir utvecklingen av en person, som fram till nu var personlig, individuell, en integrerad process i dag. Mänskligheten känner sin fullständiga sammankoppling och oförmåga att separera från varandra. Världen går mot sin slutliga korrigering, och detta tillstånd kan inte uppnås av en liten grupp eller ett land utan bara av hela världen. Skaparen leder oss dit och ser vår önskade framtid på detta sätt.

Gruppen Bnei Baruch existerar bara för att hjälpa Skaparen att implementera denna korrigering i hela världen och för att uppenbara Honom för alla, genom att kommunicera metoden och kraften av korrigering till människor.

Från den tredje delen av den dagliga kabbala-lektionen, “Connecting the World in the Last Generation”, den 18 november 2020.

Kategori: Adam, Kollektiv själ | Kommentarer inaktiverade för Inte ensam utan alla tillsammans

Årsdagen av Baal HaSulams bortgång, vår lärare, är en speciell dag. Det här är själen som förbinder oss med Skaparen, personen som öppnade portarna till kabbalans visdom för den sista generationen, i vilken vi lever.

Utan hans undervisning skulle vi inte kunna tilldelas det vi redan har fått och fortfarande kan få i framtiden. Kunskapen, hela tillvägagångssättet, metodiken, och stadierna av uppnående, allt detta förbereddes för oss av Baal HaSulam. Naturligtvis kommer allt till oss från Skaparen men genom denna stora själ.

En av anledningarna till att kabbalans (mottagande) visdom har ett sådant namn är att den förs vidare från generation till generation. Varje elev måste ha en lärare. Endast exceptionella individer med speciell hjälp från ovan kan direkt nå Skaparens uppnående av sig själva. Därför måste vi alltid vara förbundna med de vise som har uppnått andlighet, de stora kabbalisterna, så att vi kan avancera från generation till generation.

Allt beror på i vilken utsträckning en person kan följa läraren. Alla har sina egna svårigheter i detta. Det är naturligt eftersom det är så här graderna är ordnade uppifrån och nedåt. Det är svårt för den lägre att övervinna sin egoism och ansluta sig till den övre.

I vår värld, på den animerade nivån, finns det inget sådant problem eftersom naturen tvingar ett barn att vara beroende av vuxna. Men i den grad av människa där du behöver studera kabbalans visdom, är detta inte lätt att göra. Där måste vi buga och maximera lärarens storhet för att lära av honom.

Detta är naturligtvis inte för att hedra läraren utan bara för elevens bästa. Om eleven känner sig mindre än läraren kommer han att kunna buga mer och ta emot av läraren. I den här världens vetenskaper är detta krav inte så kategoriskt, där måste studenten trots allt vara kritisk mot läraren och kolla upp honom.

I kabbalans visdom kan en person emellertid inte uppnå någonting om han inte bugar inför Skaparen. Därför, så mycket som han bugar för allt han får av läraren, som lär honom från de källor som kom från lärare i alla generationer, så mycket uppnående får han. Endast i denna form kan den lilla ta emot från den stora.

Därför måste vi förstå vilken exceptionell och stor man Baal HaSulam var. Vi måste acceptera alla hans verk och arv utan någon som helst kritik, sedan kan vi hoppas att vi kommer att börja knyta an till hans själ och genom honom ta emot den övre kraften från Skaparen.

Från den dagliga kabbala-lektionen, “Baal HaSulam Memorial Day”, den 10 oktober 2019.

Kategori: Andlig lärare, Baal HaSulam | Kommentarer inaktiverade för Baal HaSulam—Kanalen för vår förbindelse med Skaparen

Från min Facebooksida: Michael Laitman, 2020 sep 22

En kall, regnig kväll i februari 1979, när jag gjorde min vanliga djupdykning i kabbalaböcker med min vän Chaim Malka, insåg jag att det var hopplöst. ”Chaim,” sa jag, ”vi ska hitta en lärare just nu.” Vi satte oss i bilen och körde iväg till Bnei Brak, en ortodox stad där jag hade hört att folk studerar kabbala. När regnet öste ner på vindrutan; körde jag nästan blint, i noll sikt. Men jag drevs inifrån; jag var tvungen att fortsätta.

Väl inne i staden hade vi ingen aning om vart vi skulle ta vägen. Plötsligt såg jag en man stå på trottoaren och väntade på att få korsa gatan. I ösregnet var han den enda i närheten. Jag rullade ner fönstret och skrek genom ösregnet: ”Var studerar de kabbala här?!”

Mannen tittade nonchalant på mig och sa: ”Sväng vänster och kör mot fruktträdgården. I slutet av gatan ser du ett hus mittemot den; det är där de studerar kabbala.”

I det huset vid fruktträdgården träffade jag min lärare, Rav Baruch Shalom HaLevi Ashlag (Rabash), den förstfödde sonen och efterträdaren till Rav Yehuda Leib HaLevi Ashlag, 1900-talets största kabbalist, som var känd som Baal HaSulam, författare till Sulam (Stege), efter sin Sulam-kommentar till Boken Zohar.

Under de följande tolv åren fungerade jag som personlig assistent till Rabash och blev hans främsta lärjunge. Jag pluggade med honom tre timmar på morgonen och två timmar på kvällen med alla andra. Jag studerade också med honom när vi var ensamma då jag tog med honom på hans dagliga utflykter till stranden eller till parken. Jag studerade med honom varannan helg när vi två tillbringade helger i varandras sällskap, och jag studerade med honom när han var inlagd i en månad vid två tillfällen. Jag ställde alla möjliga frågor till honom om andlighet, vare sig det var under lektionerna eller när jag körde bil, eller vid något annat tillfälle. Jag frågade honom för att jag behövde veta. Jag visste att han var den siste av mohikanerna, den sista länken i en släktlinje som sträcker sig årtusenden tillbaka, och jag visste att jag skulle behöva hålla igång den läran. Jag spelade in varje lektion och antecknade hans ord. Jag absorberade från honom allt jag kunde, ordens yttre och inre betydelse, så jag kunde föra dem vidare när det var dags.

Efter några år, när Rabash berättade för mig att jag behövde vänner att utöva andligt arbete med, kom jag med fyrtio elever till honom. Till dem började han skriva sina ovärderliga essäer om ens framsteg från en vanlig person till en kabbalist – d.v.s. en som känner till den mänskliga naturens innersta finesser och ens förhållande till Skaparen.

Essäerna som Rabash skrev banade väg inte bara för hans elever, utan för oss alla, varenda person. Nu är dessa essäer en fyr som visar vägen för alla som vill uppnå andlighet. De lär oss hur vi ska förhålla oss till varandra och hur vi ska förhålla oss till de känslor och tillstånd vi upptäcker inom oss på vägen. Rabash, ungefär som sin far på sitt eget sätt, var en pionjär, en banbrytare av oändligt mod, medkänsla, och kärlek till mänskligheten.

Efter hans bortgång 1991 bad folk mig att börja undervisa. Rabash hade uppmuntrat mig att undervisa medan jag fortfarande var med honom, så när folk kontaktade mig samtyckte jag och bildade en studiegrupp som vi kallade Bnei Baruch (Baruchs söner). Vi strävade verkligen då och strävar nu att förtjäna namnet och vara min lärares andliga barn.

I dag, när vi firar 29-årsdagen av hans bortgång, är det min förhoppning att vi kommer att fortsätta att förtjäna namnet Bnei Baruch, att vandra på hans väg av kärlek och enhet, och att sprida kabbalans autentiska visdom över hela världen till varje törstig själ.

”Och när jag väl har skaffat mig en kärleksdräkt börjar gnistor av kärlek lysa inom mig, hjärtat börjar längta efter att förenas med mina vänner, och det verkar som om mina ögon ser mina vänner, mina öron hör deras röster, min mun talar till dem, händerna omfamnar, och fötterna dansar i en cirkel, i kärlek och glädje tillsammans med dem. Och jag stiger över mina kroppsliga gränser och glömmer det stora avståndet mellan mina vänner och jag… och det förefaller mig som om det inte finns någon verklighet i världen förutom mina vänner och jag. Efter det är även ”jaget” annullerat och nedsänkt, förenat i mina vänner, tills jag står och deklarerar att det inte finns någon verklighet i världen utom vännerna.” (Rabash, Brev nr 8)

Kategori: Andlig lärare, Rabash | Kommentarer inaktiverade för "Min lärare och jag"