Utan korrekta definitioner finns det inget gemensamt språk. Det tycks som om vi använder samma ord, men varje ord har en helt annan betydelse för oss. Låt oss säga att vi började undervisa i ett främmande språk till någon, men gav egenmäktiga definitioner för orden. Vår student skulle börja tala med någon annan, men ingen av dem skulle förstå den andra. Som vanliga människor, förstår vetenskapsmän och filosofer inte kabbalister.

I allmänhet är detta problemet med alla mänskliga relationer, eftersom vi alla har våra egna speciella definitioner för orden. Vanligtvis är dessa skillnader inte signifikanta, men ändå, det är därför det är så svårt för oss att kommunicera med varandra.

När det gäller skillnaderna mellan de vanliga definitionerna accepterade inom vetenskap och filosofi och den kabbalistiska visdomen, finns det absolut ingen förbindelse alls. Det verkar för folk att de redan vet vad den andliga världen och Skaparen är. Människor känner att de inte behöver ändra sig för att nå Honom i sina förnimmelser. De förstår inte att de uppfattar hela världen inom sina egoistiska begär och att andlig uppfattning kräver att uppnå likhet med det som studeras.

Tills vi når fram till en gemensam nämnare här, är det omöjligt att prata. Per definition förstår vi inte varandra. Forskare är smarta människor, men tyvärr använder de olika definitioner.

Kabbalah konstaterar att ens verklighetsuppfattning beror på personen, på hans egenskaper, egoistiska eller altruistiska. Vi uppfattar hela verkligheten inom oss själva, ingenting finns utanför. Allting är relativt.

Det är svårt för forskare att hålla med om detta. De har inte några sådana tidigare antaganden innan sina studier; de behöver dem inte. Vetenskapen studerar allt på insidan av dom egoistiska begären och kommer inte utanför denna gräns. Det är därför de inte är känsliga för sådana nyanser, att vara inne i begäret, i enlighet med dess storlek och kvaliteter.

Dessutom, för dem är allt redan klart. De är inne i ett litet rum och studerar saker bara inuti det. Man kan ju säga, ”Men, jag studerar saker i rummet bredvid. Man kan komma ut ur rummet till ett annat, och studera saker där.” Men de är förbryllade: ”Finns det ett annat rum?” Det finns inget behov, förståelse eller uppfattning om att något sådant kunde existera. Det är därför som de anser att kabbalah är en filosofi som påstås vara avskild från verkligheten. För dem är vetenskap, studier, och fakta bara här i vår värld.

Med andra ord, i hans utveckling, har en person ännu inte kommit till den uppfattningen att det finns en verklighet högre än den som vi uppfattar med våra begränsade sinnesorgan. För detta är det de respektive interna kvaliteterna som behövs, uppenbarelsen inom personen av den andliga genen (reshimo, minne) så att han börjar komma överens, acceptera och känna sådana definitioner.

I verkligheten är det bara motgång som är till hjälp här. Ljuset träffar begäret om och om igen, och låter personen känna hur han kastas upp och ner. Således lite i taget, börjar han att förstå att något sådant verkligen kan existera.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 12/27/2011, “Den kabbalistiska visdomen och filosofi”

Video Mp3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Vetenskap |