En fantastisk resa in i det okända
Vi existerar i ett system av lagar som verkar. Det finns en övre kraft som påverkar oss och vill skänka godhet. Den skapade därför viljan att ta emot, som den kan fylla med njutning.
Den skapade tar emot njutning speciellt genom att bli identisk med den övre kraften: perfekt och evig. För att uppnå detta måste man uppnå samma förnimmelser, samma nivå, djup, kraft och status som tillhör denna övre kraft.
Den primära kraften kallas Skaparen, medan den sekundära är skapelsen. Denna sekundära kraft måste genomgå förvandlingar samtidigt som den samlar på sig olika intryck tills den stigit upp för alla 125 andliga grader. Den måste uppleva dem själv, genom ett självständigt sökande, förståelse, medvetande, förnimmelse och ansträngning att uppnå det hela och vilja nå ett tillstånd som förberetts för den av den övre kraften.
Skapelsens evolution implicerar därmed ett element av personligt deltagande, ens egna känslor och tankar, en medvetenhet om min egen existens och insikt. Men skapelsen har inte möjligheten att göra någonting själv, utom en enda sak: att vilja förändras. Kraften till förvandlingarna, deras program och ordning kommer faktiskt enbart från den ursprungliga givande kraften, Skaparen.
Ens framgång i arbetet avgörs av att lära sig att dela hela ens utveckling i två delar: arbetet som tilldelats skapelsen och det arbete som utförs av den övre. De är partners, men deras integrerande arbete distribueras enligt vad som hör till människan och vad som hör till Skaparen.
Nyckeln är att inte försöka göra Skaparens arbete, att försöka förändra sig själv och världen. Människans arbete är att vilja förändras. Och dessa förändringar måste ske ovanför min natur, vilket kallas ”ovanför mitt förnuft”. Detta innebär att min förvandlings riktning, såväl som de egenskaper och inre förnimmelser som formas i mig är fullständigt oförståeliga för mig, eftersom jag tar emot en ny natur.
Att inte ha en aning om var man är eller vart man är på väg är ett säkert tecken på att en ny natur håller på att träda fram i en. Det är ju så att om man visste och kände allt i förväg, skulle alla förändringar ske med ens egoisms, sin naturs, samtycke.
När en människa växer inom sin egen natur är hon aningen medveten om vad man kan förvänta och gör val som tjänar sin nuvarande egoism. Men i andligheten, när vi vill erhålla en annorlunda natur och bli lika Skaparen, rör vi oss alltid mot någonting okänt och oförutsägbart. Vi drar bara till oss de utvecklande krafterna.
Men huvudsakligen finns det bara en kraft som delas upp i flera komponenter enligt deras nytta: vårt individuella, ursprungliga begär, ”punkten i hjärtat”, gruppens kraft, studiernas kraft, och slutligen kraften som verkligen agerar på oss och reformerar oss, som kallas det omgivande Ljuset.
Prenumeration via RSS
Prenumeration via e-post