Kategori: Samhälle

”Oansvarighetskulturen” är en följd av vår egoism

Aktuellt (från The MailOnline):Barack Obama kungör stora förändringar av det amerikanska finansiella systemet i ett försök att få slut på ’oansvarighetskulturen’” President Obama har kungjort den största omvälvningen av det amerikanska finansiella systemet sedan 30-talet… Obama hävdar att det fanns ett akut behov av hans nya ‘spelregler’ eftersom ‘en oansvarighetskultur slog rot från Wall Street till Washington till Main Street.’”

Min kommentar: Oansvarighet kommer från vår naturliga egoism, som inte låter oss ta hänsyn till andra över profit, makt eller berömmelse. Att öka och vidmakthålla statliga regleringar är inget substitut för människors ansvarskänsla för den värld de lever i. Sovjetunionen har redan försökt och misslyckats med att bota egoismen med hjälp av våld. Detta kommer att vara president Obamas stora misstag, men det kommer att följas av insikten om och acceptansen av kabbala som metoden för att korrigera människans egoistiska natur. Men tyvärr måste mänskligheten lida en hel del innan det händer!

Skolor producerar arbetarrobotar, inte människor

Aktuellt (från The Washington Post):46 Stater i USA och D.C. planerar att formulera en gemensam utbildningsstandard” Fyrtiosex stater och District of Columbia kommer idag att kunngöra ett försök till en gemensam vision för vad barn ska lära sig varje år från dagis upp till examen från high school, ett steg mot en enhetlig definition av framgång i amerikanska skolor…Steget mot gemensamma läs- och matematikstandarder markerar en vändpunkt i rörelsen att bedöma amerikanska barn efter en måttstock som återspeglar förväntningar satta på studenter världen över i en tid av global tävlan…Riktlinjerna skulle vara “internationellt konkurrenskraftiga.”

Min kommentar: Detta program kan, i slutändan, totalt kväva ett barns påhittighet. Varför är våra skolor så oframgångsrika?

Med framträdandet av massproduktionen vid 1800-talets slut, där människa och maskin kompletterade och ersatte varandra, placerade dess skapare, den amerikanske ingenjören Frederick Taylor, organisationen av maskinellt och mänskligt arbete på samma nivå. Fabriksarbetarna blev med nödvändighet ersättningsbara maskindelar.

Efter uppfinnandet av löpande bandet av Henry Ford uppstod ett behov av att utbilda fabriksarbetare snabbare, som på ett mänskligt löpande band. Detta behov gav bränsle till det moderna skolsystemets utformning: skiljda stadier kallades “klasser,” där barn grupperas strikt efter ålder. Barnen förväntas klättra från klass till klass under den tilldelade tiden. Varje klass har en förman, en ”lärare”, exakta uppdelningar i tid, klockor, raster, och så vidare.

Resultatet är skolor som är isolerade från livet, skapade med syftet att spotta ur sig fabriksarbetare liknande de utbytbara soldaterna i Fredrik den Stores armé. Utbildningsprincipen har förblivit densamma till idag. Skolan ger väldigt lite kunskap (studenter lämnar skolan med bara ungefär 5% av vad de har blivit lärda), men på inget vis gör den ett barn till en person.

Detta är kärnan i samhällets alla problem: uppfostran vi ger båra barn bestämmer det samhälle vi skapar.

Skolförvirring: Hur man hjälper till att forma en människa

En fråga jag fick: Dagens skolbarn lärs även att dela med sig och att bidra, men när de väl ger sig ut i världen kommer de under andra värderingars inflytande. Vad ska vi lägga till det nuvarande utbildningssystemet för att forma en människa, och inte en yrkesman?

Mitt svar: En vanlig modern skola kan inte uppfostra en person, än mindre ingjuta den korrekta attityden till andra i honom eller henne. Det enda sättet att göra detta är med hjälp av rätt miljö (samhälle), som vi först måste skapa runt eleverna.

Ingen av skolorna som nu finns i världen sätter sådana mål för sig själva. Barn över hela världen lärs att ha framgång genom att klara formella tester, vinna i tävlingsinriktade kamper, och att kliva över andra. Deras kompass ställs in på att lyckas, att få ett yrke med störst profit.

Detta brukade fungera på det tävlingsinriktade samhällets tid. Nu finner vi oss dock i ett integrerat samhälle som fungerar enligt lagen: ”den starkare vinner inte (över andra); snarare är det den som är mest förenad med resten som vinner (tillsammans med alla)”. Därför finns det ett behov av att forma en annan sorts människa: inte allas motståndare, utan allas vän.

Att forma en sådan person är mot vår egoistiska natur. Vad som därför behövs är en speciell metod (den kabbalistiska vetenskapen) och ett medel (den korrigerande kraften). Annars kommer människor återigen att pervertera idén om enighet och börja ropa efter ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”; de kommer återigen att börja bygga socialism eller kibbutzer. Vår egoism kan inte komma på någonting bättre än det.

Därför är utbildning samhällets största problem. Om det inte åtgärdas kommer samhället inte att kunna reformera sig så som Naturen kräver. En sådan reform kan bara uppnås genom att applicera kabbalistiska principer.

Är världen på väg mot nazism eller andlig utveckling?

Vårt samhälles egoistiska utveckling har nått sitt naturliga slut. Egoism är användandet av sina begär att ta emot njutning med intentionen ”för sin egen skull”, och vi avslöjar för närvarande det faktum att den är omöjlig att tillfredsställa. Därmed är egoismen en “Hjälpare mot självet” (Ezer KeNegdo) och leder till sin egen bortgång.

Den form samhället kommer att anta härnäst är en av fullständig förbindelse mellan hela mänskligheten, där alla människor kommer att vara som ett helt. Naturen erbjuder oss ett otal exempel på denna förbindelse, och även vi måste överrensstämma med den.

Kabbala varnar emellertid för att insikten av att vår egoism är ond kan vara otillräcklig för oss att dra slutsatsen att den enda sortens samhälle som är gynnsam och nödvändig är en baserat på ömsesidig garanti. Om vi inte når denna slutsats kommer vi att behöva genomgå ytterligare steg, som kommer att involvera fanatiska nationalistiska och religiösa regimer, såväl som ett tredje och fjärde världskrig. Vid dessa krigs slutskede, kommer vi äntligen att inse att egoismen är ond och vi kommer enbart att önska en sak: att skiljas från den.

Den nuvarande krisen visar oss att det är omöjligt att bli tillfredsställd egoistiskt. Men för att alla ska inse att egoismen är ond och avfärda den, måste krisen även medföljas av en förklaring av dessa sanna orsaker. Alla massmediekanaler måste användas för att föra denna förklaring till människorna. Annars kommer mänskligheten att sträva åt andra håll, såsom isolationism, separation, fanatik, och diktaturer.

Skänkande kan tillfredsställa oss mer än någonting annat

En fråga jag fick: Jag förstår inte vad som kommer att hända med samhället under dess period av övergång från viljan att ta emot till viljan att skänka. Människor kommer inte längre att tillfredsställas av pengar eller makt, men de kommer ännu inte att veta vad skänkande är. Vad kommer att motivera människor att göra skänkande handlingar? Hur kommer människor att vara förmögna att begära det utan att få någon njutning av denna idé?

Mitt svar: Människor kommer att känna tillfredsställelse för att samhället kommer att uppmuntra dem att skänka. Samhället kommer att respektera en person för sitt skänkande, och detta kommer att tillfredsställa honom. Målet med vår utveckling är att nå en förbindelse mellan oss där bara känslan av denna förbindelse kommer att ge oss bränsle till att skänka och att älska.

Vad en person till syvende och sist verkligen vill ha är inte bara pengar på banken, framgång eller makt, utan inre tillfredsställelse, eller en viss attityd till sig från samhället. Alla de njutningar som är utöver våra vitala fysiska nödvändigheter upplevs som opåtaglig, virtuell tillfredsställelse.

Dessutom finns det någonting som vi tenderar att värdera högre än att tillfredsställas av pengar, och det tillfredsställelsen vi känner från samhällets respekt och erkännande. Detta är vad de rika och mäktiga också vill ha, men de kan inte få det, för när de uppnår respekt och erkännande är den falsk, uppnådd genom mutor.

Det värsta för en människa är att uppleva kritik, förödmjukelse och förakt från samhället och från sina egna barn. Detta är värre än döden själv. Dess motsats är kvaliteterna av respekt, erkännande och uppskattning; dessa ger oss den största tillfredsställelsen här i livet.

Vår uppgift är att odla en opinion som kommer att förmå varje person att förändras, från att ta emot från samhället till att skänka till samhället. Då kommer var och en att känna belöningen som kommer från möjligheten att ge till samhället.

Skänkande kan uppfylla oss mer än något annat

En fråga jag fick: Jag förstår inte vad som kommer att hända med samhället under sin övergång från viljan att motta till viljan att skänka. Människor kommer inte längre att vara nöjd med pengar eller makt, men de kommer inte ännu veta vad skänkande är. Vad ska knuffa eller motivera människor att göra skänkningshandlingar? Hur ska människor kunna vilja det utan att få någon glädje av denna idé?

Mitt svar: Människor kommer att känna sig uppfyllda eftersom samhället kommer att uppmuntra dem till att skänka. Samhället kommer att respektera och belöna en person för hans skänkande, och detta kommer att uppfylla honom. Målet för vår utveckling är att nå en mellanmänsklig koppling mellan oss där just känslan av denna koppling ger oss bränsle till att skänka och älska.

När allt kommer kring är det som en person verkligen vill ha inte bara pengar på banken, framgång eller makt, utan inre uppfyllelse, eller en viss attityd gentemot honom från samhället. Alla njutningar som är utöver våra väsentliga, fysiska nödvändigheter uppfattas som ogripbar, virtuell uppfyllelse.

Dessutom finns det något som vi tenderar att betrakta mer värdefullt än att uppfyllas av pengar, och det är uppfyllandet vi känner från respekten och erkännandet av samhället. Detta är vad de rika och mäktiga också vill ha, men de kan inte få det, eftersom när de uppnår respekt och erkännande, så är det falskt, uppnått genom mutor.

Det värsta för en människa att uppleva är kritik, förnedring och förakt från samhället och från sina egna barn. Detta är värre än döden själv. Motsatsen till detta är de kvaliteter i respekt, erkännande och uppskattning; dessa ger oss störst uppfyllelse i livet.

Vår uppgift är att främja en allmän opinion som kommer att framtvinga varje person att förändra sig, att gå från att motta från samhället till att skänka till samhället. Alla kommer då att känna belöningen som kommer från möjligheten att ge till samhället.

Vad är skillnaden mellan pengar och sann uppfyllelse?

En fråga jag fick: Jämlikheten du beskriver låter mer som förtryck. Om varje person får samma som alla andra så kommer detta att dämpa människors initiativ till att ge mer till andra. Vad för nytta gör en sådan jämlikhet?

Mitt svar: Man lever inuti viljan att motta, att bli uppfylld. Detta begär är essensen i skapelsen, det enda som skapades, och det ändras inte. Allt som ändras är intentionen, syftet, eller hur du använder detta begär – ”för min skull” eller ”för andras skull”.

Låt oss säga att jag har ett åtta-siffrigt belopp i mitt bankkonto. Det som får mig att känna mig tillfredsställd är känslan att jag har mycket pengar snarare än själva mängden. Det ger mig känslan av makt och förtroende om framtiden och nuet. Men begäret kan inte fyllas med pengarna själva.

Våra begär är strikt formade inom oss av naturen, och de är av två slag:

  • Kroppsliga begär – efter mat, sex och familj
  • Sociala begär – efter rikedom, berömmelse, makt, och kunskap

Hursomhelst kommer vår uppfyllelse alltid från våra förnimmelser, och aldrig från de materiella objekten.

Om en person får samhällets uppskattning, ära och belöningar, och om hans barn är stolta över honom (istället för att höra att deras far är föraktad av samhället), skulle då inte detta vara tillräckligt incitament för personen att arbeta till förmån för samhället?

En sann expert ser sitt arbete som ett konstverk, ett hantverk. Han gör detta arbete för att nå slutresultatet, och inte för att bli belönad. Detta är hur han uppfyller sitt begär.

Vad vi har gjort är att förpacka folkets begär i pengarnas ”förpackning”. Det är därför pengar kommer från ordet ”täckning” eller ”skärm” (på hebreiska är ordet för ”pengar” kesef, med ursprung från ordet kisui – täckning). Men pengar är bara ett provisoriskt mått av begärets uppfyllelse.

Den nuvarande krisen kommer att eliminera alla ytliga typer av ersättning, vilket lämnar kvar den rena uppfyllelsen. Vad är det? Det är tillfredsställelsen som kommer från skänkande. Detta är den enda uppfyllelse som inte försvinner och som stöds fullständigt av samhället.

Brottsbekämpning med hjälp av kraften i social påverkan

En fråga jag fick: Det finns ett uppsving i organiserad brottslighet idag. Hur kommer det rättsliga systemet fungera i ett korrigerat samhälle? Hur kommer brottslighet att bekämpas där?

Mitt svar: Om psykologer och kabbalister ordnar ett korrekt samhälle, där alla påverkas av omgivningen, då kommer detta inflytande att få varje person att agera på ett sätt som är motsatsen till hans egoistiska natur.

Detta kommer att fungera eftersom varje person söker berömmelse, acceptans och uppskattning, medan man avskyr skam. Dessutom konsumeras man av andras avund. Genom att använda dessa impulser på ett korrekt sätt, så kan vi hjälpa människor att agera på ett socialt önskvärt sätt.

Mänskligheten och naturen vill samma sak – enighet

En fråga jag fick: Exakt vad kommer det nya uppfostringssystemet att undervisa? Kommer folk lära sig en förenklad version av kabbala?

Mitt svar: Kalla det inte för kabbala, kalla det för ”skänkande”. Världens problem är att människor saknar rätt relationer. Det är därför de inte kan ordna ett system som fungerar i de nya, moderna förhållandena. Och därför är det nödvändigt att förklara innebörden av det globala systemet för folk.

”Att tjäna varelserna enligt Skaparens bud” innebär att behandla människor enligt naturens sanna lagar. ”Skaparens bud” är naturens sanna lagar, och ”tjäna varelserna” innebär att skapa ett samband mellan varelserna som kommer att följa den allmänna lagen i naturen. Detta bör klara upp all förvirring.

Därför är det första Baal HaSulam säger att hela mänskligheten måste enas att utföra detta arbete. Och varför skulle inte alla enas till det – vad kan vara dåligt i att behandla varandra väl? Vi kommer alla att lyckas och utvecklas, och dessutom är detta inte bara bäst för oss, men det är även Skaparens (Naturens) begär. Därför, om vi bara går i denna riktning kommer Han att möta oss halvvägs. Således finns det en sannolikhet för framgång på båda sidor: folket vill ha det då de har inget annat val, och Naturen – Skaparen – har fastställt det som en bestämd lag.

(Från lektionen om Baal HaSulams artikel ”Ett bud” 5 mars 2009)