Det kollektiva har en speciell kvalitet: När olika personer förenas i ”en helhet”, avslöjar de enigheten i deras motsatser.

Detta bär inom sig en helt ny kvalitet, eftersom ingen av dem har enigheten inom sig. Denna nya kvalitet bildas mellan dem, eller över dem, och varje medlem i det kollektiva deltar i att skapa den. Om en person inte gör ansträngningar och inte ger av sig själv till denna enhet, då finns han inte  i den.

Det visar sig att varje person ställer in sig på denna enighet och förvärvar den till största möjliga utsträckning utan att den delas upp i delar. Och tack vare ens bidrag till detta gemensamma område,  önskan eller strävan, börjar varje person genom integrering känna enighet och en ny nivå av perception.

Perception genom integration är helt motsatt den egoistiska, individuella uppfattningen. En person som har den känner och uppfattar världen på ett något annorlunda sätt.

När han ingår i andra, är det som om han består av dem. Han känner dem i sig och upplever en gemensam enighet. Han känner också världen inom sig, och uppfattningen av världen beror på hans egenskaper, böjelser, tillstånd, humör, attityd mot världen och mot sig själv. Det vill säga, plötsligt börjar han förstå att världen inte existerar på utsidan, utan inom honom.

Detta sker helt naturligt, en följd av förenandet av sina vänners motsatta egenskaper i honom. Tillsammans bildar de en gemensam önskan som blir den plattform på vilken han känner en ny, integrerad värld, men på samma gång blir det integrerade kärlet själv ett perceptionorgan.

En person förstår redan att världen inte existerar externt. Men när han börjar se världens totala beroende av honom, sker en psykologisk förändring i honom.

Men världen berodde på honom redan innan det. Det är bara det att han sänktes ned i sin individualism och kunde inte uppfatta verkligheten som något annat än befintlig utanför honom. Ändå var detta en falsk bild av världen.

Nu, efter att ha kommit ur individualismen in i den integrerade uppfattningen av världen, förstår han att allt var på det sättet tidigare också, och denna uppfattning förekommer endast på detta sätt. Vi uppfattar världen inom oss, i våra kvaliteter. Under påverkan av samhället eller miljön, får vi förmågan att förändra dessa egenskaper, att på något sätt förändra dem. Nu ser en person världen inte bara genom den kvalitet som tycks honom som sin egen, utan också genom alla andra, yttre egenskaper, som han nu uppfattar som sina egna.

Om vi ​​tar ett barn, i motsats till en vuxen som har en last av intryck och uppfattningar från sitt tidigare liv, och helt isolerar det, kommer barnet att känna världen inom sig. Allt beror på vilket intryck man får under sitt liv.

Det ovanstående togs från boken The Psychology of the Integral Society av dr Michael Laitman and dr Anatoly Ulianov. Även tillgänglig som eBok (PDF, Kindle & ePub-format).

Kategori: Perception, Samhälle, Utbildning |